publicerad: 1997
STÖVEL stöv4el, äv. stø4vel (stö´fvel l. stövvel Weste, stö´v’l Dalin), sbst.2, r. l. m. l. f.; best. -eln (Juslenius 324 (1745) osv.) ((†) -elen RARP 7: 82 (1660), Almroth Karmarsch 131 (1838); -len Palmstedt Res. 75 (1779), Möller (1807)); pl. -lar32, äv. (i sht i södra Sv.)40 (TullbSthm 1539, s. 4 b, osv.) ((†) -eler ÅngermDomb. 1632, fol. 67; -la G1R 3: 155 (1526); -le UpplDomb. 3: 109 (1541); -len Dähnert (1784); -ler, möjl. äv. att hänföra till sg. stövla, G1R 1: 153 (1523), Bolinus Dagb. 41 (1668)); förr äv. STÖVLA, r. l. f.; best. -lan; pl. -lor (Hallenberg Mynt 58 (i handl. fr. 1523), Östergren (1950; angivet ss. sällsynt)) ((†) -ler (se ovan)); pl. best. -lorna (Broman Glys. 3: 8 (c. 1730)) ((†) -lonar Chesnecopherus RegIter D 2 b (1613)).
Ordformer
(stefler (-ffl-), pl. 1563 (: carduans steffler)—1595. stofflar, pl. 1549. stoffler, pl. 1555. stofflor, pl. 1549. stofla- i ssg 1619 (: Stofla hudh). stoflar, pl. 1619. stofle- i ssgr 1667 (: stofle skaaft)—1798 (: stofle blåckar, pl.). stuffle- i ssg 1589 (: stufflehudh). stuflor, pl. 1665 (: kardiwangzstuflor). styfflar, pl. 1543. styflor, pl. 1659 (: SmordhLädor-styflor). styvel c. 1755. stöfel 1660 (: stöfelen, sg. best.)—1699. stöffel- i ssg 1703 (: Stöffelkraga). stöffla, sg. 1538—1625. stöffla, pl. 1526—1661 (: lappestöffla). stöffla- i ssg 1638 (: stöffla strumpor). stöfflar, pl. 1539—1667. stöffle, sg. c. 1580. stöffle, pl. 1541. stöffle- i ssg 1569 (: Stöffle rör)—1581 (: Stöffle röör). stöffler, pl. 1523—1668. stöfflor, pl. 1536. stöfl 1670—c. 1755. stöfla, sg. 1613—1764. stöfla- i ssgr 1654 (: Stöflahud)—1755 (: noppkens stöfla mansietter, pl.). stöfle- i ssgr 1609 (: Stöflefrantzer, pl.)—1805 (: stöflekrokar). stöflen, sg. best. 1779—1807. stöfler, pl. 1626. stöflonar, pl. best. 1613. stöflor, pl. 1523—1867. stövel (-ffu-, -ffv-, -ffw-, -fu-, -fv-, -fw-, -ell m. fl.) 1568 (: stöffuel smörer) osv. stövlar (-fv-), pl. c. 1755 osv. stövlor, pl. c. 1755—1950 (angivet ss. sällsynt))
Etymologi
[fsv. stövel, sv. dial. stevol, stuvel, styvel, styvla; liksom fd. steflae, støflae (d. stövle), nor. støvel, fvn. styfill, støfill av mlt. stevel(e), stovele (lt. stewel), motsv. mnl. stevele (nl. stevel), fht. stival, stivel (t. stiefel), av it. stivale; av omstritt urspr., sannol. dock av mlat. æstivale, sommarsko, substantivering av n. sg. av æstivalis, tillhörande sommaren, avledn. av æstas (gen. -ātis), sommar, till den rot som äv. föreligger i lat. ædes, byggnad (se EDIL) o. i ID, sbst.1; annorlunda i NTörnqvist i JVNS 1970, s. 77 f. — Jfr STÖVLA, v., STÖVLETT]
1) skodon (tillverkat i sht av läder l. gummi) med företrädesvis tättslutande skaft som går mer l. mindre högt upp på benet o. (vanl.) är utan snöre l. spänne o. d.; förr äv. (i fråga om antika förh.), om benharnesk. Dra l. ta på l. av (sig) stövlarna. Dra l. ta stövlarna av l. på (sig). Ett par stövlar. Ha stövlar (på sig), bära stövlar. Torka av, putsa, blanka stövlarna. Höga, långa stövlar. Smörja (in) stövlarna. Ha två par strumpor i stövlarna. G1R 1: 153 (1523). (Lat.) Ocrea .. (sv.) stöffla. VarRerV 20 (1538). Här på landet gå hustrurna medh bart huffwut, och haffwa stöffler som the häckta till innan på benen medh mäszingz häcktor. Bolinus Dagb. 41 (1668). Långbyxor och stöflar höra, liksom värjan, till den nuvarande akademiska uniformen. Atterbom Bref 287 (1826). (Jean:) Grefven skall ha sina stöflar i tid. Strindberg Julie 25 (1888). Artilleristerna ansågo sig vara förmer än infanteristerna, beroende på att de voro beridna, hade stövlar med sporrar på. Hedberg VackrTänd. 12 (1943). DN(A) 26⁄11 1964, s. 5. — jfr BARN-, BLANKLÄDERS-, GUMMI-, HALV-, HEL-, HÖG-, JAKT-, JUFT-, KARDUANS-, KNÄ-, KRAG-, KRÖK-, KURIR-, LACK-, LAPP-, LÅNG-, LÄDER-, MARSCH-, MUNDERINGS-, NÄBB-, OXLÄDERS-, PLIGG-, PROMENAD-, PUMP-, PÄLS-, RAGG-, RAND-, RESÅR-, RID-, RIDDAR-, RYSS-, RYSSLÄDER-, RYTTAR-, SAFFIAN-, SJUMILA-, SJÖ-, SKAFT-, SKID-, SKINN-, SKJUT-, SKOGS-, SLÄP-, SMORLÄDERS-, SNÖ-, SNÖR-, SPIK-, SPORR-, STOR-, SÄLSKINNS-, TRÄSKO-, TUNG-, TYSK-, VAX-, YTTER-, ÖVER-STÖVEL m. fl. o. KAVLE-, LUNKENTUS-STÖVLAR. — särsk.
a) i vissa uttr.
β) rysk stövel, om rysstövel; äv. om stöveltyp bruklig i Ryssl. 3SthmTb. 2: 339 (1599).
γ) svensk stövel, svensktillverkad stövel; särsk. (om ä. förh.) dels: grövre (becksömssydd l. näverbottnad) stövel, dels: svenskstövel. Landsm. V. 7: 43 (1891).
δ) tysk stövel, tysktillverkad stövel; särsk. (om ä. förh.): pliggstövel (motsatt: svensk stövel). TurÅ 1930, s. 331.
b) i uttr. sula kungens stövel, benämning på lek varvid två sittande l. på alla fyra stående o. åt var sitt håll vända personer som sammanbundits vid ena benet var o. en försöker kasta sig på magen o. dra den andra åt sitt håll. FoF 1915, s. 192.
c) metonymiskt, ss. symbol för militarism, i sht med syftning på nationalsocialismen. Jag (dvs. friheten) står i skuggan av en stövel. Gerhard VänlFönst. 15 (1934). Anarkien växer i den tyska stövelns skugga. GHT 1943, nr 300, s. 9.
d) mer l. mindre bildl. Just den, som är fördomsfri nog att inse vetenskapens plikt att inregistrera och söka draga slutsatser ur hvad man kallar mystikens eller magiens fakta, är mer än någon annan skyldig att gå ”insnörd i logiska stöflar”. VRydberg (1886) hos Warburg Rydbg 2: 649. BonnierLM 1954, s. 10. — jfr KALVSKINNS-STÖVLOR. — särsk.
α) (numera föga br.) i uttr. smörja sina stövlar, äv. smörja stövlarna, dra stövlarna på, göra sig i ordning för avfärd. Lagerström Holberg Jean 83 (1744). Allting är rigtigt clareradt och gjordt; / Betsla din Brunte och stoppa din Pipa; / Smörj dina Stöflor. Bellman (BellmS) 1: 194 (c. 1775, 1790). MCramær (1847) hos Schöldström Skämt. 38 (: stöflarne smort). UTroili (1849) hos Dahlgren 1Ransäter 120 (: sina). Drag du stöflarne på en gång till och res till Grekland. HForssell (1875) hos Warburg Rydbg 2: 283.
β) [efter amerik. eng. die in one’s boots l. shoes, äv. die with one’s boots l. shoes on] (i sht om förh. i engelskspråkiga länder) i uttr. dö i sina stövlar, äv. dö i stövlarna l. dö med stövlarna på, stupa på sin post, dö på grund av annat än sjukdom l. ålderdomssvaghet, särsk.: dö i strid. BiblResebeskr. 2: 312 (1874; om förh. i Nordamerika). De dog med stövlarna på. DN(A) 24⁄12 1942, s. 7 (filmtitel).
γ) (numera bl. tillf.) i uttr. vara ngt från stövlarna till hatten, vara ngt helt igenom, vara ngt från topp till tå. Heidenstam Skog. 88 (1904).
δ) i förb. stövlar och sporrar.
α') (†) i uttr. kasta sig med stövlar och sporrar på papperet, om mening: komma till uttryck utan vidare l. utan eftertanke o. d. Dalin Arg. 1: 143 (1733, 1754).
β') (numera bl. tillf.) i uttr. med både stövlar och sporrar på, med hull och hår (se HULL, sbst.1 1 c). Lögnen honom i magen gick / med både stöflar och sporrar på. Andersson MickelR 98 (1900).
ε) (†) i uttr. katten i mina stövlar, (så) ta mig katten (se KATT II d). Topelius Vint. I. 1: 300 (1859, 1880).
η) [jfr d. være l. komme på støvlerne; uttr. är bildat efter mönster av sådana uttr. som på röken, på snusen (se SNUSEN)] (vard.) i uttr. (vara l. bli o. d.) på stövlarna, (vara l. bli osv.) (lätt) berusad l. ”på snusen” o. d. (se SNUSEN). Digteren Schandorph blev på stövlarne, och glädjen var hög till sist. AUBååth (1885) i 3SAH LXVII. 2: 35. Han ger sig vanligtvis ner till floden, när han är ordentligt på stöflarna. Cavallin Kipling Emir. 143 (1898). Komma hem på stövlarna från varenda sexa. Hellström Lekh. 64 (1927).
2) om ngt som till form l. utseende l. placering liknar l. påminner om en stövel (i bet. 1) l. ett stövelskaft. — särsk.
a) [jfr motsv. anv. av t. stiefel] (numera nästan bl. i kulturhistoriskt fackspr.) om dryckeskärl i form av en stövel. BoupptVäxjö 1734. Kulturen 1953, s. 76.
b) (i sht i fackspr.) om pumpstövel (se PUMP-STÖVEL, sbst.1). HovförtärSthm 1686, s. 1140. UB 2: 165 (1873). — jfr METALL-, PUMP-STÖVEL. — särsk. (†) i uttr. kroatisk stövel, pumpstövel bestående av fyra sammanspikade bräder. Stål Byggn. 1: 178 (1834). Rothstein Byggn. 347 (1857).
c) (†) om utvidgning i ena änden av ett rör, i vilken ett annat rörs motstående ända passar o. varigm sammanfogning görs möjlig, muff (se MUFF, sbst.1 2 a). JournManuf. 2: 134 (1826). — jfr RÖR-STÖVEL.
d) (†) (som ett stövelskaft formad) cylindrisk bälg (se d. o. I 3). VetAH 1744, s. 255 (om luftpump).
g) (†) om ett slags stöd l. dyl. för missbildad fot, vilket medelst spjälor håller foten i önskat läge. Martin Bensj. 182 (1782).
h) (numera föga br.) hos djur (i sht häst): (i allm. vit) färgteckning på nedre delen av benet; jfr STRUMPA 3 b. 2NF 27: 608 (1918). — jfr HALV-, HEL-, HÖG-STÖVEL.
i) [jfr motsv. t. anv. av stiefel] (†) jämn hornaktig tarsbeklädnad hos fåglar. Lärkfalken .. Hanen har brunblåaktig rygg; rödbruna lår och stöflor. Ström SvFogl. 12 (1839).
Ssgr (i allm. till 1): A: STÖVEL-BAND. (stövel- 1637 osv. stövle- 1655—1705) [jfr t. stiefelband (i bet. 1)] (numera föga br.)
1) band med vars hjälp stövel hålls på plats på foten l. stövelskaftet fixeras på benet; äv.: stövelstropp. Wikforss 2: 681 (1804; om stövelstropp). Heinrich (1828).
2) i oeg. anv., om band (se band, sbst.1 29) använt för utstoffering av i sht manskläder, särsk. uniformer. OxBr. 11: 698 (1637). Elgz huds kÿhlrar, alla med stöfleband och messingz knappar behörigen besatte. HusgKamRSthm 1705, s. 153. Därs. 1724—26, s. 1134. —
-BEKLÄDD, p. adj. (numera bl. tillf.) stövelklädd. Krusenstjerna Fatt. 4: 393 (1938). —
-BEN. (numera bl. tillf.)
2) (numera bl. tillf.) om bens egenskap att omslutas av stövel, särsk. i uttr. ha vackra l. inga stövelben, ha ben som passar l. gör sig väl resp. inte passar i stövlar. Weste FörslSAOB (c. 1817).
-BOTTNARE. (förr) person som yrkesmässigt bottnade (se d. o. 1 a slutet) stövlar. ST(A) 19⁄1 1925, s. 12. —
-BRÄDE. [efter t. stiefelbrett] (†) om form över vilken stövelskaft tillverkas; jfr läst, sbst.3 2. Möller 2: 1007 (1785). ÖoL (1852). —
-BÄGARE. (i sht förr) bägare i form av stövel; jfr -flaska, -glas o. stövel 2 a. Seitz Glas. 63 (1933). —
-FODRING. tunt, styvt läder använt l. avsett ss. förstyvning i stövelskaft; jfr -foder. SvSkoT 1927, s. 140. —
-FOLK. (numera bl. tillf., i sht om förh. under andra världskriget) i sg. best., nedsättande, om den tyska ockupationsmakten; jfr -knekt 2. Stövelfolket tror blint på våldets makt. GHT 1944, nr 216, s. 9. —
-FUST. (†) fust (se fust, sbst.2 1) försedd med tapp o. därför påminnande om en sporrförsedd stövel. Almroth Karmarsch 404 (1839). —
-FÖRSKO~02 l. ~20. (stövle- 1733) (numera föga br.) försko (se d. o. 1) på l. för stövel. VRP 12⁄3 1733. —
-GODS. (†) om smälta (se smälta, sbst.1 2) av sådan beskaffenhet att den sätter sig kring en däri doppad järnten i en form som påminner om ett stövelskaft. Ekman RelSmältewStKåpparbg 103 (1704). Rinman 2: 900 (1789). —
-HUD. (stövel- 1619 osv. stövla- 1619—1654. stövle- 1580—1676) hud (se hud, sbst.1 2) för stöveltillverkning; jfr -skinn. StallRSthm 1580—81, s. 97. —
-KASTNING. sport. Den speciella finländska tävlingsgrenen stövelkastning. Rekordet lyder nu på 41,20. SvD 11⁄5 1976, s. 10. —
-KLACK. klack (se klack, sbst.2 2) på l. för stövel; äv. i uttr. smaka stövelklacken, bli trampad av stövelklädd fot (äv. bildl., i fråga om att utsättas för starkt övervåld). Ehrengranat Ridsk. II. 1: 54 (1836). Mången kines fick smaka stövelklacken. Lilius KinKrigsb. 34 (1928). särsk. bildl., om Italiens sydöstra del (som bildar klack på den stövelliknande kartbilden av Italien). Nordenstreng EurMänRas. 162 (1917). —
-KNEKT. (stövel- 1738 osv. stövla- 1737. stövle- 1775—1783) [jfr t. stiefelknecht]
1) om stödförsedd, snett uppåtstående platta med urtag i ena änden vari stövelhälen placeras o. därigm fasthålles vid avdragning av stövel. LMöller (1737) hos Fürst Stobæus 121. särsk. oeg., om person som betjänar ngn vid avdragande av stövel. J. är min stöfvelknekt, lika så god som .. vore han af träd. Törneros (SVS) 4: 5 (1822).
2) (vard.) nedsättande, eg.: knekt (se d. o. 2 b) iförd stövlar; i sht i pl.; jfr -folk. (Danskarna) låter icke imponera på sig av stövelknektarnas stojande krigsdanser. GHT 1944, nr 218, s. 9. —
(2) -KOLV. [jfr t. stiefelkolben] (förr) pumpkolv med uppstående stövelkragsliknande pumpläder; äv.: pumpkolv där den uppstående kragen ersatts av en runt kolven löpande läderring, ringläderskolv. Rinman 1: 1085 (1788). Lindroth Gruvbrytn. 1: 585 (1955; ringläderskolv). —
-KRAGE. (stövel- 1674 osv. stövle- 1676—1734) [jfr mlt. stevelskragen] krage (se krage 3 b) på stövel; äv. om lös remsa l. linning o. d. av läder l. tyg o. d. (stundom försedd med broderier) som bärs upptill på stövel, stövelmanschett; äv. i uttr. barnmagen och stövelkragen l. barnmagen är som stövelkragen o. d., betecknande att barn stoppar i sig vad som helst. BoupptSthm 1674, s. 1230 a. Barnemagen är som stöfwelkragen. Rhodin Ordspr. 6 (1807). Blanche Våln. 120 (1847). —
-KROK. (stövel- 1805 osv. stövle- 1805) om ett för pådragning av stövel avsett redskap bestående av skaft med krok avsedd att hakas i stövelstropp. VLBibl. Bouppt. 1805, fol. 136. —
-KÄNGA. (stövle- 1732) om stövelliknande, förhållandevis hög känga; jfr -pjäxa. Linné Skr. 5: 5 (1732). —
-MAGASIN. (förr) i uttr. sko- och stövelmagasin, om lokal där skor o. stövlar såldes från salustånd. SP 1792, nr 291, s. 4. —
-MAKARE. (stövel- c. 1635 osv. stövle- 1593) [jfr t. stiefelmacher] (förr) hantverkare som tillverkade (l. lagade) stövlar. GripshR 1593, s. 49. —
-MANSCHETT. (stövel- 1771 osv. stövla- 1755. stövle- 1744—1792) [jfr t. stiefelmanschette] (förr) tygmanschett (jfr manschett 2) avsedd att fästas på insidan upptill på stöveln o. vikas ut över kanten; jfr -krage, -krus, -strumpa. ÅgerupArk. Bouppt. 1744. Commissarien (kommer in). Klädd efter forntidens bruk, med .. blå och hvita stöfvelmanchetter. Bellman (BellmS) 6: 230 (1794). —
-PUTSARE. person som (förr äv. yrkesmässigt) putsar stövlar. Atterbom Minn. 24 (i senare bearbetat brev fr. 1817). —
-RÖR. (stövle- 1569—1581) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om handeldvapen med kort pipa som fördes nerstucket i stövelskaft; jfr rör, sbst.3 4. TullbSthm 8⁄7 1569. Därs. 12⁄12 1581. —
-SINKA. (numera bl. mera tillf.) sinka (se sinka, sbst.3 5) för l. på stövel. Lundell (1893). Kanske mor nu är rädd, att det skall bli fula märken i golvtiljorna efter fars stövelsinkor. Moberg Sedebetyg 175 (1935). —
-SKAFT. (stövel- 1654 osv. stövle- 1667)
1) skaft (se skaft, sbst.1 5 c) på l. för stövel. SthmStadsord. 1: 107 (1654). Vattnet gick opp på stöfvelskaften på karlarne. Strindberg Hems. 78 (1887). särsk. i uttr. betecknande att ngn tappar modet l. blir rädd o. d. Då rann hans hjerta ned uti hans stöfvelskaft. Hedenstierna Hellevik 258 (1898). Då sjönk den lille skepparen i sina stöfvelskaft, han stod mållös af häpnad och förfäran. Dahllöf Vänersag. 63 (1912). (När vargen kom) sjönk Lasses hjärta ned i stövelskaftet. Bergman Lasse 138 (1924).
2) (numera bl. mera tillf.) metall. om stövelskaftsliknande tunn bildning i smälta (se smälta, sbst.1 2) till följd av att ytan sjunkit utom i smältans yttre del. Om .. jernet är mycket kallt .. kokar jernet vid tappningen så våldsamt, att kokillernas lufthål i förtid igensättas, och göten befinnas då i sin öfverände hafva 3 till 4 tums stöfvelskaft, ehuru de se alldeles fulla ut. JernkA 1883, s. 61. TT 1902, K. s. 106. —
-SKO. (numera bl. tillf.) sko tillverkad av stövel vars skaft skurits av; äv. dels om ett slags stövelliknande morgonsko, dels om ett slags stövelliknande känga. (Läderskorna) blefwo (med tiden) half-stöflar ..: woro knäpte och kallades Uphafa-sko eller Stöfwel-skor. Berch GamlManskl. 7 (1771). Så kallade Souliers-bottes (stöfvel-skor) brukas om morgonen under stål-grå Engelska pantalonger. JournKonstModSed. 1815, s. 44. C:a 300 st. stöfvelskor af kasserade ridstöflar. TLev. 1907, nr 25, s. 2. —
-SLICKARE. (mera tillf.) bildl., om person som är inställsam inför en militaristisk överhet. SvD 21⁄12 1976, s. 9. —
-SMÖRJA. [jfr t. stiefelschmiere] (numera bl. tillf.) smörja för (läder till) stövlar; jfr -späck, -vax. Lind 2: 809 (1749). Bergström HbJagtv. 33 (1872). —
-SMÖRJARE. [jfr t. stiefelschmerer, person som smörjer stövlar, ofta använt föraktfullt om ryttare l. kavallerist o. d.] särsk. (†) om ryttmästare. Jag fattiig, krågket stöffuel smörer. BtFinlH 4: 365 (1568). —
-SOCKA.
-SPETS. spets (se spets, sbst.2 1 b), tåparti på stövel; jfr -nos, -näsa, -snyta, -tå. Ekholm Torp. 10 (1923). —
-STEG. steg (se steg, sbst.1 1) taget av stövelklädd person; äv. om l. med tanke enbart på ljudet (jfr steg, sbst.1 1 d). Törnblom Livsöd. 169 (1915; om ljudet). En torpare gick .. förbi oss med tunga stövelsteg. Fridegård LHård 64 (1935). —
-STROFFA. (†) stövelstropp. Lind 1: 1477 (1749). —
-STROPP. (stövel- 1677 osv. stövle- 1672—1773) jfr stropp 2 b. BoupptSthm 1672, s. 302 a (: Stöfleströpper, pl.). —
-STRUMPA. (stövel- 1601 osv. stövla- 1638. stövle- 1604—1756) (förr) (upptill spetsprydd) (över)strumpa (se d. o. 1) l. damask (se damask, sbst.2) av tyg l. skinn o. d., avsedd att bäras ss. ett slags foder i stövel (o. att pryda benet ovan l. uppfylla ovandelen av stövelkragen l. skaftet); äv. = -manschett; jfr strövling. KlädkamRSthm 1601 A, s. 66 a. Et par Stöfle-strumpor af obleckt Lärefft, infattade med blått Läreffts-band op omkring. PH 1: 776 (1729). Manschetter — kallade ”ärmestrumpor” — och dito ”stövelstrumpor”, som äro synliga i och kring .. stövelkragarna. SvFolket 4: 314 (1939). Kulturen 1975, s. 90. —
-TRAMP. om ljudet av stövelsteg; äv. bildl. (särsk. i fråga om militarism). HågkLivsintr. 16: 140 (1935). Det litterära stöveltrampet kan undvaras. I sinom tid kommer en ny tysk litteratur att se dagen. GHT 1943, nr 77, s. 11. —
B (†): STÖVLA-HUD, -KNEKT, -MANSCHETT, -STRUMPA, se A.
C (†): STÖVLE-BAND, -BLOCK, se A. —
-FÖRSKO, -HUD, -KNEKT, -KRAGE, -KROK, -KÄNGA, -MAKARE, -MAKERSKA, -MANSCHETT, se A. —
-PENNING. i pl., i fråga om militära förh.: pengar utgörande ersättning för (nötning av) egna stövlar använda i tjänsten. Hall KultInt. 43 (i handl. fr. 1632). —
-RÖR, -SKAFT, -SKINN, -STROPP, -STRUMPA, -ÄMNE, se A.
Spoiler title
Spoiler content