publicerad: 1967
SINKA siŋ3ka2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -NING.
Ordformer
(seenk- 1558—1712. sehnk- 1716. senk- 1640 (: försenka), 1664—1873. sink- (-ck-, -gk-) 1624 (ovisst, se anm. till I 1 b), 1633 osv. sänck- 1544 (: sänckie tilbake))
Etymologi
[fsv. senka; motsv. d. sinke, nor. dial. sinka, fvn. seinka; avledn. av SEN, adj. — Jfr SINK, sbst.1, SINKA, sbst.1]
I. tr.; äv. abs. (se 1 c), förr äv. med objektet ersatt av prep.-uttr. (se 1 b, 2 b).
1) orsaka att (ngn l. ngt) kommer fram l. arbetar o. d. resp. går långsammare l. tar längre tid l. sker senare än vad som är normalt l. avsett, fördröja l. försena (ngn l. ngt); förr äv.: låta (ngt) gå långsammare än normalt l. sakta (ngt) o. d. (se a); äv. dels abs. (se c), dels refl. (se d); förr äv. med objektet ersatt av prep.-uttr. (se b). HSH 25: 248 (1633). Nu woro .. intet mer, at märcka (i fråga om Ryningska gravkoret i Vadsbro kyrka), om icke det gröna skranket med sina lästa dörar .. sinkade oss (med sina målade bibelspråk som skulle läsas). Hallman Blacksta 66 (1748). Den 27 (juli) började wij at mäija råg, män det kom räng som sinckade mäijningen 2:ne dagar. EtnolKällskr. 2: 10 (1801). Annars så kan jag köra själv .., svarade hon med tanke på att Franses väldiga tyngd skulle sinka lasset bra nog i uppförsbackarna. Wägner ÅsaH 211 (1918). (Han) stannade .. och syntes tveksam när vi ville fortsätta inåt skogen. Kolbjörn undrade otåligt varför han sinkade oss. Lindström LeendGud. 88 (1951). (Den jagade) lon hade .. sinkats i ravinen. Rosendahl Lojäg. 63 (1956). — jfr FÖR-SINKA, v.1 — särsk.
a) (†) med obj. bestämt av sin, förr äv. dess i refl. anv.: sakta (ngt); minska (ngt); äv. i utvidgad anv., med obj. betecknande omtanke; jfr d. (På grund av fiendernas stämplingar) låter Hans Kongl. Maj:t .. ej sinka desz .. åhuga om desz stats styrcka och förwarande. HC11H 14: 16 (1660). Soolen (hade) nysz sig skyndat up til Norden / .. Samt troddes sinka der sitt elliest snälla lopp, / På det (osv.). Geisler Fägnet. A 2 b (1709).
b) (†) med objektet ersatt av prep.-uttr. inlett av på (jfr 2 b), i uttr. sinka på hasorna, gå o. dra hasorna efter sig (se HAS, sbst.1 2). Hör hit — tre supar med tilltugg och engång öl — men sinka inte på hasorna, fru Strömquist. Blanche Tafl. 2: 106 (1845, 1856). Dens. Bild. 4: 12 (1865).
Anm. till I 1 b. En likartad användning föreligger möjl. i uttr. sinka på seglet, minska segel (i bildl. anv.) i nedan anförda språkprov; ordet sincka kan dock äv. vara felaktigt för sencka, dvs. sänka. Vij sij, att .. (de danska underhandlarna) något begynna låtha sincka på seglett och miukare blifva. OxBr. 1: 258 (1624).
c) abs.: orsaka att ngn l. ngt kommer fram l. arbetar o. d. resp. går långsammare l. tar längre tid än vad som är normalt l. avsett, försena, fördröja. (Djävulen) Haller tilbaka, hindrar, seenkar, gör oss lata .. til allahanda Gudz tienst. LPetri Luther Nattw. A 6 a (1558); jfr huvudmomentet. (Antalet) Observationer (vid en solförmörkelse) hade kunnat mycket förökas .., om icke golfvets ostadighet uppå Observatorium hade sinkat vid arbetet. VetAH 1764, s. 10. Hon sneddade gatan. Ingen sak hinna med (för den som följde efter). Barnvagn och tax sinkade, och .. (hon) gick makligt. Carlsson Hel 195 (1953). — särsk. övergående i bet.: dra ut på tiden (så l. så länge), ta (så l. så lång tid). Jag hämtar Svenska Anna (ss. hjälp vid den stundande nedkomsten). Men dä sinkar nåra timmar. Moberg Invandr. 396 (1952).
d) refl.: söla, spilla tid; bli försenad l. fördröjd l. dröja (sig) kvar (så l. så lång tid); äv. i fråga om önskat dröjsmål l. önskad försening; äv. med sakligt subj., i sht förr särsk. ss. beteckning för (det resultat som följer av) att ngt kontinuerligt inträffar l. visar sig senare (med hänsyn till viss tideräkning); jfr a, II. Serenius (1741). Han .. (borde icke) begära, at de, såsom resande Personer, skulle några wekor sinka sig för hans skull. Weise 1: 20 (1769). (Egyptierna funno att Sirius') morgongrynings-uppgång .. inföll med hvarje borgerligt år ett fjerdedels dygn senare. Hon senkade sig således med ett helt dygn under fyra borgerliga år. Rydberg Urpatr. 29 (1873). (Det finns) ett visst berättigande uti hvad en .. bonde nere i Nerike yttrade en gång: ”Våran pastor är en rasande bra vinterprest, han sinkar sig icke i predikstolen”. Hagström Herdam. 2: 260 (1898). Han ville sinka sig så länge som möjligt, han ville icke hem. Wägner Sval. 309 (1929). De seglade till staden New York i Nordamerika utan att sinka sig i någon hamn under vägen. Moberg Utvandr. 208 (1949). — särsk. [jfr II]
α) (mera tillf.) i uttr. sinka sig kvar, dröja sig kvar. En del af koreanerna, som .. sinkat sig kvar på perrongen, gjorde förtviflade ansträngningar att springa i fatt vagnarne. Grebst Korea 35 (1912).
β) (†) (sakta) dra sig (åt ett håll). (Före slaget vid Lund) avancerade wår högra flygel, så at den begynte sig fram wid Helgona Kyrka sinka til wänster uppå högden. HC11H 1: 102 (1677).
e) (numera bl. tillf.) i pass. med intr. bet.: dröja (se d. o. 7 b); jfr d. Ingielld .. förwäntade .. en god utgång (av ett visst företag), på sijdlycktone, i anseande till Kongens lycka, fast thet kunde nogot seenkas. Verelius Gothr. 99 (1664; isl. orig.: þott nokud seinkadist).
f) ss. vbalsbst. -ning, om förhållandet att ngn sinkar l. sinkat sig l. sinka(t)s; (så l. så stor) tidsförlust. Weste FörslSAOB (c. 1815; angivet ss. vard.). Bernt Carlsson, slutfältets starka namn (i cykeltävlingen), passerade med två minuters sämre tid än Rulle. Samma sinkning hade även drabbat Arne Berg. IdrBl. 1935, nr 84, s. 5. Tänk på all väntetid på marken för formaliteters avklarande (vid flygresor)! — Ack ja, men säg vilket fortskaffningsmedel som befriar en från sådan sinkning? SvD(B) 1952, nr 193, s. 6.
2) ss. beteckning för att ngn sölar bort l. förhalar l. går miste om ngt o. d.
b) [jfr II] (†) i uttr. sinka på tiden, dra ut på tiden. Sinka nu inte på tiden, herr major, så att ingen stör oss i vår lilla affär! Blanche Bild. 3: 9 (1864).
3) (mindre br.) med avs. på kommunikationsmedel som avgår en bestämd tidpunkt l. på tid som måste passas (se PASSA, v.1 I 2) o. d.: komma för sent till; missa, ”sumpa”. Han hade varit hemma och lunchat och fick inte sinka kontorstiden. Myrberg Hum. 43 (1923). Jag höll på att sinka tåget och måste kasta mig på fotsteget när det redan var i gång. Karlbrink SolMikl. 40 (1946). Idun 1948, julnr s. 28.
II. intr.: dröja; söla, vara långsam; numera företrädesvis i uttr. sinka med ngt, dröja l. söla med ngt, vara långsam l. dra ut på tiden med ngt (äv. i opers. pass.); förr äv. i uttr. sinka kvar, dröja sig kvar. Synes mig, om eder igenkomst senkar, at Ketill och Ingelld intet skola sitta stilla. Verelius Gothr. 212 (1664). Rosenfeldt Vitt. 228 (1686: qvar). (Jag har fått veta) att därmed (dvs. med lantmätarnas resa) .. så länge är sinkadt till dess den bekvämligaste tiden har gått dem ur händerna. Karl XI (1691) i 3SAH LVI. 2: 25. Hwarefter sinkar du (dvs. Pilatus) så länge med tin dom? Brenner Pijn. 96 (1727). Magister! hvad ämnar Ni qvar till att stå? / Nå, sinka ej! fölg mig, och gå! Envallsson Bob. 24 (1788). Tror herrn det går så hastigt att komma ända fram till Drottningholm och hit igen? Blif icke otålig, om det sinkar något! Almqvist Ekols. 2: 194 (1847). ”Vill ni ringa efter en hissmontör” .. bad den (i hissen) inburade. .. ”Det kan väl någon av hyresgästerna göra” tyckte brevbäraren. .. ”För resten får jag ej sinka med posten”. Myrberg Hum. 211 (1923).
Särsk. förb.: SINKA BORT10 4. till I 2 a: söla bort l. (gm overksamhet) förslösa (tid); försitta (möjlighet l. möjligheter o. d.). Crælius TunaL 388 (1774; med avs. på tid). Wästberg Kung. 342 (1955; med avs. på möjligheter). —
SINKA TILLBAKA. (†) till I 1: sinka (ngt), hålla tillbaka (ngt). (Vissa arbetsuppgifter behöva icke) förhindre eller sänckie thet andre arbethe så mykit tilbake, som thu meener. G1R 16: 471 (1544).
SINKSAM, adj. (sink- 1639 osv. sinke- 1616—1736. sinko- 1680)
1) till I 1: som vållar försening l. dröjsmål; särsk. allmännare: tidsödande, som tar lång tid. (Sv.) Sinksam, .. (t.) hinderlich. Lind (1749). Som mina föräldrar .. tyckte .. att jag började blifwa dem för efterhängsen och sinksam, satte de mig år 1732 till en gammal beskedlig gumma i Socknen, der jag (fick läsa katekesen m. m.). Nyrén Charakt. 77 (c. 1765). Sedan vi (i Svenska Akademien) läst under 21 år på bokstafven S., utan att hinna dess slut, hafva vi funnit detta arbets-sätt något sinksamt, och vidtagit en annan plan. Beskow (1836) i 3SAH XLVII. 2: 39. Sinksamma missöden. Östergren (cit. fr. 1924). Mellanslagen (i rubrikerna) fick (förr) plockas i efteråt, ett sinksamt göra. UrDNHist. 1: 222 (1952).
2) (numera knappast br.) till II: sölig, senfärdig, trög, långsam; äv. dels: trögtänkt, dels: försumlig; äv. ss. adv.: långsamt, sakta (jfr 1). Med Elffsborgs lösen gåår så trögtt och sinkesamptt, att (osv.). AOxenstierna 2: 282 (1616). Then som har en besynnerligh Skarpsinnigheet, han vnderstår .. en ting snarligen, the oförnumstige äre så seene, (sincksamme). Schroderus Comenius 354 (1639). Thet drager sigh stundom så til, at then Seene (sincksamme) förekommer then snälle. Därs. 809. Then 4:de olägenheten (med lejda tröskkarlar), är, at thet går så longsamt och sinkesamt. Broocman Hush. 2: 80 (1736). (Sv.) Sinksam, (fr.) negligent, qui retarde ses affaires, les neglige. Möller (1745). Cannelin (1939).
Avledn.: sinksamhet, r. l. f.
2) (†) till sinksam 2: senfärdighet. The Spanier .. (ledo) en stoor försmädelse .., i thet then härlige Öön Cypern igenom theras Försummelse och sinkosamheet Turckens Lydno vnderdukade. Brask Pufendorf Hist. 65 (1680).
sinksamligen. (†) till sinksam 2: senfärdigt; försumligt. Schroderus Comenius 886 (1639; t. texten: nachlässiglich). Verelius 218 (1681).
Spoiler title
Spoiler content