SINUERAD sin1ɯe4rad l. si1n-, l. -ue4-, i Sveal. äv. -e3rad2, p. adj.
Etymologi
[jfr eng. sinuated, fr. sinué; av lat. sinuatus, p. pf. av sinuare, göra buktig, avledn. av sinus, vik, bukt (se SINUS)]
(i fackspr., numera bl. mera tillf.) buktad inåt, insvängd. Thomson Insect. VIII (1862; om kanten på insekts kropp).
