SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1968  
SINTRA sin3tra2, förr äv. SINDRA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(sind- 1683. sint- 1789 osv.)
Etymologi
[av t. sintern resp. ä. t. sindern (av mht. sindern); jfr äv. eng. cinder, sinter; avledn. av SINTER resp. (i formen sindra) SINDER]
1) (†) motsv. SINTER 2: bilda l. bli till sinter. Hiärne Watt. 27 (1683). Rinman (1789).
2) (i fackspr.) motsv. SINTER 3; dels intr., om (pulverformig l. finfördelad) massa l. kropp av metalliskt l. mineraliskt ämne, särsk. (järnmalms)slig l. material till cement l. keramik: gm upphettning (glödgning) delvis smälta o. omkristalliseras så att partiklarna häfta ihop o. bilda klumpar l. bitar l. större korn (l. en sammanhängande massa) med tämligen porös konsistens men av större täthet än utgångsmaterialet, förvandlas till sinter, dels tr., med avs. på metalliskt l. mineraliskt material: låta undergå en sådan process, gm en sådan process förvandla till sinter l. överföra (en pulverformig massa av ett material) i styckeform. För blåsrör sintrar .. (mineralet uwarowit) i tunn kant till mörkgrön slagg, utan att sedan i strängaste eld vidare smälta. Berzelius ÅrsbVetA 1843, s. 213. Portlandcement erhålles därigenom att man bränner en blandning i vissa proportioner af kalk och lera vid en så hög temperatur, att blandningen sintrar, d. v. s. börjar smälta. 2NF 4: 1413 (1905). En sligsort .. sintrade vid 1400° C. JernkA 1915, s. 318. Tillverkningsgången (vid pulvermetallurgisk framställning) är generellt denna: pulvret framställes, därefter pressas det och slutligen sintras de pressade bitarna. TT 1944, s. 526. — jfr IN-SINTRA. — särsk.
a) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., om metalliskt l. mineraliskt material: som sintrar; stundom övergående i bet.: benägen l. som har lätt för att sintra. Den lera, som användes till golfplattor, är något mer sintrande än vanlig tegellera. Ekenberg (o. Landin) 138 (1888). Bolin OrgKem. 51 (1925; om koks).
b) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om metalliskt l. mineraliskt material: som sintrat(s), som har den struktur som erhålles gm sintring. JernkA 1873, s. 370 (om järnmalm). Alunskiffer .. väl genombränd men ej smält eller sintrad. SFS 1894, Bih. nr 58, s. 1. (Klinkervaror) hafva det gemensamt, att de i godset äro sintrade eller klinkrade. SvGeolU Ca 6: 121 (1915). Fatab. 1951, s. 87 (om porslin). jfr SVÅR-, TÄT-SINTRAD.
c) ss. vbalsbst. -ing, betecknande dels förhållandet att ett metalliskt l. mineraliskt material sintrar, dels handlingen att sintra ngt. Då man i masugnsskötseln städse söker att förekomma, att malmen före behörig reduktion skall komma i börjande smältning eller sintring, så (osv.). JernkA 1873, s. 369. (Stenkol från Beeren Eiland äro) på grund af sin starka sintring .. mycket olämpliga såsom ångpannekol. Ymer 1901, s. 54. Utan sintring erbjuda de finkorniga järnmalmssligerna metallurgiska svårigheter. TT 1941, Bergsv. s. 4. Fornv. 1943, s. 343 (i fråga om framställning av glas). SvGeogrÅb. 1946, s. 133.
Särsk. förb. (till 2): SINTRA IHOP10 04, äv. HOP4, äv. (ålderdomligt) TILLHOPA040, äv. 032. intr., refl. o. i pass. med intr. bet.
1) (i fackspr.) om (partiklarna i en) metallisk l. mineralisk massa: gm sintring baka l. klumpa ihop sig l. smälta samman. Rinman 1: 466 (1788). Lundberg Lok. 278 (1902; refl., om kol). (I en värmepanna) får man elda med försiktighet, så att icke koksen sintrar ihop. TT 1940, Allm. s. 96. jfr hopsintra.
2) (numera bl. tillf.) i allmännare l. oeg. anv.: baka l. klumpa ihop sig l. smälta samman. Kanske sintra de små Infusorieskalen småningom tillhopa i små klumpar och bilda denna sand? SKN 1843, s. 108. (Det vid rening av avloppsvatten använda) filtret .. skulle (kunna) sintras ihop. TT 1904, Allm. s. 347.
SINTRA SAMMAN10 32 l. 40 l. TILLSAMMAN(S)040, äv. 032.
1) (i fackspr.) = sintra ihop 1. Berzelius Blåsr. 86 (1820). (Vissa leror) kallas halveldfasta eller klinkerleror, emedan de, innan smältpunkten uppnåtts, ”klinkra” eller sintra samman. SydsvGeogrSÅb. 1925, s. 71. jfr sammansintra.
2) (numera bl. tillf.) i allmännare l. oeg. anv., = sintra ihop 2; äv. bildl. (Om vid beredning av bensoesyra hartset blandas med sand, kunna) harts och sand lätt sintra samman till en hård kaka. KommentSvFarm. 46 (1902). Man får en känsla av att .. (keramikern Anders Liljefors) låter resultaten av sina materialexperiment sintra samman med sin konstnärliga vilja. Form 1952, s. 46.
SINTRA TILLHOPA, se sintra ihop.
SINTRA TILLSAMMAN, se sintra samman.
Ssgr: A: SINTER-, se sinter ssgr.
B (till 2; i fackspr.): SINTRINGS-ANLÄGGNING~020. = -verk. JernkA 1915, s. 353.
-APPARAT. jfr -panna, -ugn. JernkA 1922, 2: 192.
-ARBETARE~0200. jfr sinter-brännare. YrkesförtArbFörmedl. 9 (1952).
-FÖRFARANDE. jfr -metod. JernkA 1915, s. 354.
-FÖRSÖK. jfr försök 1 o. -prov. JernkA 1920, 1: 217.
-GLASERAD, p. adj. (mera tillf.) gm sintring glaserad. SvSlöjdFT 1917, s. 27 (om mur).
-HASTIGHET~102, äv. ~200. hastighet varmed sintring försiggår. JernkA 1945, s. 395.
-MASKIN. = sinter-maskin. BonnierKL 10: 611 (1927).
-MASSA. massa l. material som skall undergå l. undergår sintring; jfr sinter-gods-massa. JernkA 1915, s. 351.
-METOD. metod att sintra; särsk. om metoden att gm sintring överföra malm- l. metallpulver till styckeform (i motsats till t. ex. brikettering). JernkA 1913, s. 730. En av masugnsprocessernas största framsteg under senare år anses vara sintringsmetodens framgångsrika genombrott. De Geer SvNatRiked. 1: 248 (1946).
-PANNA. sinterpanna. JernkA 1915, s. 336.
-PROCESS. [jfr t. sinterprozess] jfr process, sbst.1 5. JernkA 1915, s. 355.
-PRODUKT. om sinter (se d. o. 3). JernkA 1915, s. 355.
-PUNKT. jfr punkt 8 c γ o. -temperatur. SvGeolU Ca 6: 374 (1915).
-ROST. vid sintring (i sinterpanna) använd rost (se rost, sbst.3 1). JernkA 1945, s. 392.
-TEMPERATUR. [jfr t. sinterungshitze, eng. sintering temperature] temperatur vid vilken sintring inträder; jfr -värme o. sinter-hetta, sinter-värme. KemT 1902, s. 118.
-TID. tid som åtgår för ett ämne l. en massa l. dyl. att sintra (samman). JernkA 1915, s. 346.
-UGN. ugn där sintring äger rum. JernkA 1922, s. 211.
-VERK. sinterverk. JernkA 1915, s. 351.
-ZON. om den zon l. del av en sinterpanna l. sintringsugn l. dyl. där själva sintringen äger rum; jfr sinter-zon. JernkA 1915, s. 316.
Spoiler title
Spoiler content