publicerad: 1968
SITUERA sit1ɯe4ra, äv. si1t-, äv. -ue4-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (mindre br., Uppl. 2: 190 (1906), Gellerstedt Hult 48 (1906: situeringskonst)).
Etymologi
[jfr t. situieren, fr. situer; av mlat. situare, placera (jfr senlat. situatus, belägen), till lat. situs (gen. -ūs), läge, ställning, till samma stam som föreligger i situs, belägen, sammanhörande med (o. formellt identiskt med p. pf. av) sinere, tillåta, låta vara, möjl. till samma ieur. rot som SINA. — Jfr SITUATION, SITUITET]
1) placera (ngn l. ngt); äv. refl., i uttr. situera sig så l. så, inta en så l. så beskaffad ställning; numera bl. i a o. b samt ss. förled i ssgn SITUERINGS-KONST. Der du skulle dig än bättre (än i vissa beskrivna gardställningar) med din kropp och Klinga situera, måste du intet föhra din Arm alt för mycket sträckt. Porath Pal. 1: L 1 a (1693). Qvinnan situerades i ryggläge på en hög operationsbädd. Hygiea 1871, s. 586. — särsk. (mindre br.) i oeg. l. bildl. anv.
a) = PLACERA, v.1 g. Hon hette madame D'Ohsson. Han kunde situera namnet varken geografiskt eller etnografiskt. Stiernstedt Attentat 14 (1942). Böök Levertin 139 (1944).
b) i uttr. situera ngt bättre, försätta ngt i ett bättre läge, upphjälpa ngt. För kapitalanskaffning och för åtgärder till näringens (dvs. järnhanteringens) bättre situering bildades (1747) järnkontoret. Uppl. 2: 190 (1906).
2) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.
a) belägen (se d. o. 1 a); liggande (så l. så); särsk. (o. numera bl., med ålderdomlig prägel) om ort l. byggnadsverk o. d.; jfr SITUATION 1. RP 8: 455 (1641). Bruken i Wästernorrland äro .. situerade utmed siöstranden. 2BorgP 4: 511 (1731). Korta bogblad (hos en häst), situerade längre bakåt, utmärkas af rörlighet och smidighet i öfverträdande steg. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 2 (1836). Så till vida var .. hamnen (i Landskrona) ogynnsamt situerad, som den med lätthet kunde blockeras. SvFlH 1: 309 (1942; om förh. på 1600-talet). 2SvUppslB (1953). särsk. (†)
α) pregnant: väl l. lämpligt belägen; jfr SITUATION 1 c. Såsom Navigationen och Sjöfarten uti et därtil situerat Land och Rike, är et hufwud-stycke af desz Commerce ..: ty är (osv.). HC11H 4: 4 (1697).
β) i uttr. vara situerad med ngt, övergående i bet.: ha tillgång på ngt. (Gruvfältet vid Åmmeberg) ähr med stor ymnigheet af mallm situerat. Johansson Noraskog 3: 410 (i handl. fr. 1684).
b) i oeg. l. bildl. anv.; numera företrädesvis i α α'.
α) med bestämning bestående av ett adv. för att beteckna att ngn l. ngt befinner sig i en situation (se d. o. 2) l. ett läge vars beskaffenhet anges av adverbet: vars situation är (så l. så) beskaffad, (så l. så) ställd; i sht om person, med tanke på ekonomisk (o. social) ställning. TIdr. 1895, s. 353. En stark folkmening inverkar afgörande på en svagt situerad konungs beslutanderätt. KyrkohÅ 1902, s. 51. Gunnar Wennerberg, .. till sin lefnadsställning helt anspråkslöst situerad som lektor i Skara. Solnedg. 4: 163 (1914). särsk.
α') i uttr. väl (l. bättre l. bäst) situerad, om person: som har det bra (resp. bättre osv.) ställt l. vars ekonomiska (o. sociala) ställning är god (resp. bättre osv.); äv. i substantivisk anv., om sådan person; ngn gg äv. med sakligt huvudord betecknande varuslag: vars ställning på marknaden är god (resp. bättre osv.); jfr β. Fliesberg HbKöpm. 2: 223 (1900). Götmetall är bättre situerad, och hvarken efterfrågan eller pris därå har nedgått i samma mån som för vällmetall. PT 1908, nr 98 A, s. 3. Ett dussin av de främsta bänkarna (på teatern) upptogs .. av samhällets bäst situerade. Moberg Rosell 181 (1932). Prästerna (i Österbotten vid 1800-talets mitt) voro ekonomiskt relativt väl situerade. Fornv. 1944, s. 66. jfr VÄL-SITUERAD.
β') i uttr. dåligt l. illa (l. sämre l. sämst) situerad, om person: som har det dåligt (resp. sämre osv.) ställt l. vars ekonomiska (o. sociala) ställning är dålig (resp. sämre osv.); äv. i substantivisk anv., om sådan person. Fliesberg HbKöpm. 2: 223 (1900: dåligt). SAOL (1923, 1950: illa). Folkpensionens tilläggsdel, som endast utgår till de ekonomiskt sämst situerade. VFl. 1937, s. 80.
β) i pregnant anv. av α, om person (jfr γ): som har det bra ställt, välsituerad; jfr α α'. Johanson SpeglL 243 (1908, 1926). Adolf läser, ta'r sina examina, får sig en plats och blir stadgad och situerad. Törnblom Livsöd. 115 (1915).
Ssg (till 1; mindre br.): SITUERINGS-KONST. som konsten att placera sig l. ngt på ett förmånligt sätt. Gellerstedt Hult 48 (1906).
Spoiler title
Spoiler content