publicerad: 1968
SJÄL ʃä4l, sbst.1, r. l. f. (Mat. 22: 37 (NT 1526) osv.) (m. Kræmer Orient. 249 (1866). Anm. Oklart är ordets genus i sådana fall som Psalt. 3: 3 (öv. 1536: om mina siel, han), RARP 2: 29 (1633: Ädle Siäl)); best. -en, äv. -n; pl. -ar ((†) -er OPetri 1: 498 (1528), OxBr. 10: 251 (1618)).
Ordformer
(sieell 1561. siell 1521—1624 (: siellvådha). siäll 1524—1712. siääll 1526—1683. sjal 1903 (i ed, dialektfärgat). sjel (sie-, sye-) 1522—1700. själ (siä-, siää-) 1524 osv. skel c. 1550. skäl (schäl, skiäl) 1636 (: schälswåda)—1678. skäll (skiä-) c. 1620—1743. szijel 1538. såhl- i ssg 1683 (: Såhl Ringningen))
Etymologi
[fsv. siäl, sial, siel, sel; jfr d. sjæl, fvn. sál, sála, nor. sjel, nor. dial. sæl, sål, got. saiwala, fsax. siala, mlt. sēle, ffris. sēle, siele, holl. ziel, fht. sēula, sēla, t. seele, feng. sāwol, eng. soul; av omstritt urspr. (enligt vissa forskare besläktat med gr. αἰόλος, rörlig, av ett saiṷolos); ordet har i sv. (o. de övriga nord. spr.) inlånats (i samband med kristendomens införande) från feng. l. fsax. l. ffris. l. mlt. — Jfr BESJÄLA, SJÄLAS, SJÄLIG, adj.1, SJÄLISK, SJÄLSLIG]
1) om (bärare av l. organ l. säte för) vissa psykiska (o. fysiska) förmögenheter hos en människa, under olika tider (med olika uppfattning av människonaturen o. olika religiösa åskådningar) representerande förmågan att utöva olika mänskliga funktioner; i vissa naturfolks o. i platonismens föreställning om bäraren av dessa förmögenheter uppfattad ss. en immateriell substans l. ett immateriellt, självständigt väsen (som kan tillföras resp. ta sin boning i l. avlägsnas från resp. lämna kroppen; jfr e, f); utom i b, c, d, e, f, g o. h numera bl. i religiösa urkunder samt i fråga om mer l. mindre primitiva föreställningar; i vissa fall (särsk. i bibeln o. i bibelpåverkat spr.) svårt att skilja från 3; jfr anm. 1:o, sp. 2949. Änglarna .. äro Andar med många heliga Förmåner begåfwade: Wåra Siälar äro likaledes Andar, fast än, i synnerhet effter fallet, ey ägande så heliga Förmåner. EGripenhielm hos Stridsberg Åkerbr. A 3 b (1727). Själen är et andeligit, enkelt och lifagtigt wäsende, som äger förmåga at tänka, och är förenad med en organisk Kropp. Orrelius Diurr. 80: 5 (1750). Själen var (enligt Leibniz) en central-monad, hvilken förenade de henne omgifvande monaderna till ett sammanhängande helt. Boström 1: 104 (c. 1830). All själ är (enligt Plotinos) immateriel, enkel, icke i rummet och icke dödlig, tillhörande både den öfversinnliga och sinnliga verlden. Dens. 2: 57 (1838). Man föreställde sig .. i heden tid, att människans själ stod i något samband med andedrägten. Då man utandades sin sista suck, öfvergick själen i vinden. LfF 1914, s. 186; jfr f. Enligt Epikuros är människans själ, liksom allt annat, en konglomeration av atomer. FinT 1955, s. 443. — jfr BARNA-, GUDA-, KVINNO-, KÄRING-, MÄNNISKO-, POJK-, PRÄST-SJÄL m. fl.
a) (numera bl. i bibeln o. från äldre tid härstammande psalm samt i skildring som återger äldre tiders föreställningar) om (bäraren av) det fysiska l. animala livet, livskraft o. d.; jfr anm. 1:o, sp. 2949. Paulus .. ladhe sigh vppå .. (den till synes döde ynglingen) och toogh om kring honom och sadhe, Varer icke bedröffuadhe, för ty siälen är än nw vthi honom. Apg. 20: 10 (NT 1526; Bib. 1917: livet). (Elia) reckte sigh vth offuer pilten j tree gångor, och ropadhe til Herran och sadhe, Herre min Gudh, lät thenna piltens siäl åter komma j honom. 1Kon. 17: 21 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917); jfr f. Alt ondt han (dvs. Gud) från migh wänder, / Och frälsar mina siäl: / Ehwad som hälst migh händer, / Så slutes thet doch wäl. Ps. 1695, 95: 3; jfr Ps. 1937, 306: 3, jfr e, 3 a. Aspelin TankVäg. 1: 121 (1958; om ä. förh.). — särsk.
α) (numera knappast br.) i uttr. som beteckna att ngn dör, t. ex. själen utgår l. far ur ngn l. ngn utandas själen l. själen släpper stoftet, l. att ngn dödar ngn l. låter ngn dö, t. ex. ngn tager ngn själen bort. (De) haffua .. j sinnet tagha mich sielena bort. Psalt. 31: 14 (öv. 1536). Tå siälen vthgick at hon (dvs. Rakel) döö moste, kalladhe (osv.). 1Mos. 35: 18 (Bib. 1541). Siälen har farit utur hånom. Schultze Ordb. 4084 (c. 1755). När modren gick till porten fram, utandades hon själen. Sander Ros 104 (1876). På vissnad panna stora perlor glida, / Men själen är att släppa stoftet sen. Snoilsky 2: 29 (1881).
β) (†) i uttr. som beteckna att ngn är döende, t. ex. ha själen på läpparna, själen sitter på tungan l. på språng på läpparna. PJGothus Savonarola SyndSp. H 6 a (1593). Stiernhielm Herc. 325 (c. 1652). Nordforss (1805).
γ) (numera bl. i bibeln) i uttr. som beteckna att ngn sätter sitt liv på spel l. riskerar livet, förr äv. (med försvagad bet.) att ngn utsätter sig för fara l. obehag l. tar ett djärvt steg o. d., t. ex. taga l. bära (förr äv. sätta) sin själ i sin hand (förr äv. i sina händer l. i händerna; se för övr. HAND 3 b ζ); förr äv. utsätta sin själ l. våga sin själ i döden. The män som sina siälar vthsatt haffua för wår herres Jesu Christi nampn. Apg. 15: 26 (NT 1526; Bib. 1917: hava vågat sina liv). Sebulons folck wåghadhe sina siäl j dödhen. Dom. 5: 18 (Bib. 1541; Bib. 1917: prisgav sitt liv åt döden). Tå iagh nu sågh, at ingen frelsare på ferde war, satte iagh mina siäl j mina hand, och droogh åstadh emoot Ammons barn. Därs. 12: 3 (Därs.; Bib. 1917: tog jag min själ i min hand). Iagh bär mina siäl j mina hender alltijdh. Psalt. 119: 109 (Därs.; Bib. 1917: i min hand). (Lagman Gyllencreutz) satte sin siäl i sina hand, och talade oförskräckt för Friheten efter samwete och öfwertygelse. Oelreich 209 (1755). Samtiden 1871, s. 176 (: tog).
δ) (†) i uttr. ha ngn så kär som sin (egen) själ, ha ngn lika kär som sitt liv; möjl. att uppfatta ss. hörande till 3 a. Jonathan .. hadhe honom (dvs. David) så käär, som sina siäl. 1Sam. 20: 17 (Bib. 1541; ännu hos Melin HelSkr. (1862: som sin egen själ); Bib. 1917: som .. sitt eget liv).
b) (fullt br.) om (det tänkta, enhetliga organ l. sammanfattningen av de organ l. förmögenheter som är resp. äro) bäraren resp. bärarna av en människas medvetenhetsliv (känslor, begär, vilja, tankar), psyke; stundom motsatt, stundom liktydigt med dels: sinne (se SINNE, sbst.2 4), dels: ande (se d. o. III 1 med anm.); jfr a, c, d, e. Sjuk till l. i själen, psykiskt sjuk. Återvinna själens hälsa. Huru lenge skal iach sökia rådh j minne siel. och bära sorg j mino hierta? Psalt. 13: 3 (öv. 1536). Aldenstundh Cantzliedt icke annat ähr vthi ett Regemente än som siäll vthi een kropp. CivInstr. 306 (1626). Wijsdom är Siälenes Sool. Stiernhielm Herc. 432 (1658, 1668). Med et nomen Substantivum menas intet annat än blotta namnet af et ting eller thes afbild i själen. Kullin EngGr. 20 (1744). Ansåg man franska operan, detta konstens mästerstycke, så förnöjdes synen och själen blef orörlig. GJEhrensvärd Dagb. 222 (1777). (Prins Karl Augusts) befattning (i Norge) var ännu inskränkt till det militäriska, men icke hans verksamma själ. Rosenstein 1: 368 (1810). Försynen har visligen förordnat, att själens helsa ej beror af snillegåfvor eller lyckans förmåner. Beskow i 2SAH 30: 228 (1857). Jag tror på köttets lust och själens obotliga ensamhet. Söderberg Gertr. 5 (1906). (Ernst Josephson) var sjuk till själen. Men ingen visste det då ännu. Vallgren ABCBok 100 (1917). Av något skäl blev det aldrig av / med allmän odling av själen. Henrikson Aftonkv. 11 (1966). — jfr FÖRNUFTS-, RYGGMÄRGS-SJÄL. — särsk.
α) (i vitter stil) i sådana uttr. som (ngn gör ngt) i själen l. i l. ur djupet av sin själ l. djupt i själen, förr äv. ur själen l. av själens innersta grund, (ngn gör ngt) med de inre sinnena (ss. motsats till de yttre sinnena) l. i sitt sinne l. inre l. innerst inne l. med starkt (psykiskt, känslomässigt, personligt) engagemang l. i grund o. botten; (ngt försiggår) i ngns själ l. på botten av ngns själ, (ngt försiggår) i ngns inre l. innerst inne hos ngn o. d.; (ngt kommer o. d.) ur själens djup, (ngt kommer osv.) djupt inifrån. Humbla Landcr. 240 (1740). Tillmälet, att .. (Rousseau) i själen misstrott den mening han yttrat. Silverstolpe i 2SAH 2: 280 (1802). (Citatet) är Rec. liksom skrifwet ur själen, för att här i bästa mening nyttja ett wanligt recensent-uttryck. SvLittFT 1835, sp. 211. Harm brann i den unge krigarens själ. Runeberg 2: 77 (1848); jfr c. Ur själens djup dock snart en suck sig brutit / Och ögat börjat uti tårar simma. Wennerberg 1: 71 (1881). Jag känner att du planerar något. Vad är det som försiggår på botten av din själ? Molander O'Neill Klaga 72 (1936).
β) i sådana uttr. som ngn gör ngt av l. med hela sin själ l. lägger l. lägger in (hela) sin själ i ngt, stundom samlar hela sin själ på ngt, förr äv. spenderar på ngt vad han har vid själen, ngn gör ngt med uppbjudande av alla sina (andliga) krafter l. med starkt (psykiskt, känslomässigt, personligt) engagemang l. helhjärtat l. går helt upp i l. in för ngt l. koncentrerar sig på ngt o. d. Desse desseiner (gällande krigföringen i Tyskland) requirere store medell. .. Frantzossen moste därupå spendera, hvadh han vedh sielen hafver. OxBr. 8: 287 (1635). Att lämna allt annat och samla hela sin själ på att slå käglor och inrida hästar. (Cavallin o.) Lysander 23 (1851). Att .. (Rudbeck) med hela sin själ fördjupat sig i arbetet på sin stora atlantica. Annerstedt Rudbeck Bref XCIII (1899). Fru Klara lade hela sin själ in i omsorgen för .. (kanariefågel)-parets kommande föräldraglädje. Geijerstam LycklMänn. 143 (1899). Att lägga sin själ i arbetet. Tenow Solidar 1: 13 (1905). När man vågar det han vågat, måste man vilja något av hela sin själ. Wägner Silv. 187 (1924).
γ) (†) i uttr. ngn har själen på tungan, ngn är öppen o. oförbehållsam l. uppriktig l. döljer icke sina åsikter o. tycken o. d.; jfr c, d. Nordforss (1805). Meurman (1847).
δ) i mer l. mindre tautologisk förb. med hjärta. Gudz rike är jtt andelighit rike som ståår j wor siel och hierta. OPetri 1: 486 (1528); jfr e. — särsk.
α') (i vitter stil o. vard.) i uttr. (göra l. vara ngt) av själ och hjärta o. d. (jfr d), helhjärtat l. mycket gärna l. intensivt l. innerligt (göra ngt) resp. helhjärtat l. helt o. fullt l. innerst inne (vara ngt); jfr HJÄRTA II 1 d. Om tu .. söker Herran tin Gudh, så skalt tu finna honom, om tu söker honom aff allo hierta och aff allo siäl. 5Mos. 4: 29 (Bib. 1541; Bib. 1917: av allt ditt hjärta och av all din själ). När du af själ och hjerta will det, som är rätt .., då erfar du hwad kraft din tro meddelar åt din wilja. Franzén Pred. 1: 52 (1841). Märk att .. (”aftonbladisten”) var på afskedscouren .., han, som .. förklarat sig af själ och hjerta vara en ren republikanare. Hellberg Samtida 7: 228 (i handl. fr. 1845). Du fädernas Gud, som stått oss bi / I växlande, hårda öden, / Av hjärta och själ dig bedja vi: / Oss värna för yttersta nöden. Ps. 1937, 491: 2.
β') (i vitter stil o. vard.) i uttr. i själ och hjärta; särsk. i uttr. vara ngt i själ och hjärta, vara ngt i grund o. botten l. innerst inne l. i själva verket l. helt o. fullt; jfr HJÄRTA II 1 e. Elak hon ändå ej var i själ och hjärta. Jensen Mickiewicz Tad. 239 (1898). Hugenotterna, vilka förblevo feodala i själ och hjärta. KyrkohÅ 1940, s. 258. (År) 1946 röstade 370,000 väljare med kommunisterna. De flesta av dem var säkerligen inte kommunister i själ och hjärta. MorgT 1948, nr 245, s. 4.
ε) (i vitter stil) i förb. själ och tunga; särsk. i uttr. med själ och tunga, såväl i sitt inre som med tal l. sång l. dyl. Ps. 1695, 377: 1; jfr Ps. 1937, 443: 1. Låt osz fröjdas, gladlig sjunga, / Låt osz nu med själ och tunga / Prisa Gud på denna dag, / För wår owäns nederlag. Ps. 1819, 109: 1.
ζ) [delvis med anslutning äv. till andra, till 1 hörande bet., särsk. 1 e, samt till 2] i förb. med kropp, dels ss. motsats till kroppen o. dess förmögenheter, dels (i uttr. kropp och själ o. d.) sammanfattande, om en människa (o. alla hennes förmögenheter); särsk. i uttr. till kropp och själ, i såväl fysiskt som psykiskt avseende; med kropp och själ (äv. bildl.), se KROPP, sbst.1 1 f α; jfr äv. η. OPetri 3: 520 (c. 1535). Om migh än kropp och siäl försmechtadhe, så äst tu doch Gudh altijdh mijns hiertas tröst och min deel. Psalt. 73: 26 (Bib. 1541). Iagh troor at Gudh haffuer migh skapat och all Creatur, giffuit migh kropp och siel, öghon (osv.). Cat. 1562, s. B 1 b. Barnen (i prostgården) härdades till kropp och själ men öfveransträngdes alldeles icke med läsning. De Geer Minn. 1: 3 (1892). Så egendomligt är människan konstruerad, att icke blott själen utan också kroppen vill ha sin anpart, eljest bli fest och feststämning ej harmoniska. Nilsson FestdVard. 104 (1925).
η) [delvis med anslutning äv. till andra, till 1 hörande bet., särsk. 1 e, samt till 2] i förb. med liv, se d. o. II 1 h.
ϑ) (numera knappast br.) övergående i bet.: medvetande, sans. Han kysser henne! ach! och jag skal se derpå — / Hon kysser honom! ha! mig själ och sans förgå. Lenngren (SVS) 2: 146 (1795). Drottning Josefina var närvarande (vid uppvaktningen) och förde så uteslutande samtalet, att jag trodde kungens själ vara alldeles frånvarande eller utslocknad. De Geer Minn. 1: 175 (1892).
ι) (i vitter stil o. vard.) närmande sig 3, i uttr. två själar och en tanke, för att beteckna att två personer samtidigt komma på samma tanke l. tänka på samma sätt l. ha samma åsikter med avs. på ngt o. d. Mitt hjerta, hvad är kärlek? / .. ”Två själar och en tanka, / Två hjertan och ett slag.” Ahlberg MünchBellinghausen ÖknSon 68 (1848; t. orig.: zwei Seelen und ein Gedanke). Jag är förbaskat angelägen att få tag i tusen pund. — Samma här, sade Psmith. Två själar och en tanke. Hammarling Wodehouse Psmith 80 (1934).
c) (fullt br.) om själen (i bet. b), med särskild tanke på själen ss. organ l. säte för känslor l. sinnesstämningar o. d.; ofta liktydigt med: hjärta (se d. o. II 4); särsk. i uttr. som beteckna att ngn i känslomässigt avseende starkt beröres av ngt l. att ngt går ngn djupt till sinnes o. d., särsk. (ngt vard.) i sådana uttr. som ngt gör ngn gott l. ont l. ngt skär ngn i l. (ända) in i själen, ngn blir l. är glad o. d. i l. (ända) in i själen, ngt gläder l. förargar l. grämer l. smärtar ngn o. d. (ända) in i själen. Huru lenge skal iagh sörya j minne siäl, och ängslas j mitt hierta daghligha? Psalt. 13: 3 (Bib. 1541; Bib. 1917: bekymras i min själ). Begge flickorna bildade i Waldemars ögon en motsats, som skar honom i själen. Carlén Klein 51 (1838). Han ser så sorgsen ut, att det gör en ondt i själen. Jolin Barnhusb. 53 (1849). Dens. Smädeskr. 45 (1863: Det gör en godt i själen att). Det grämde honom (dvs. Dante) in i själen att se huru .. (bibelns) innehåll vreds och vändes. Lidforss Dante II. 3: 139 (1902). Jag antecknar så hastigt jag kan med sorg i själen att jag aldrig lärt stenografi ordentligt. Engström KaapAfr. 231 (1937). Då blev jag glad ända in i själen. Gierow HjLust 71 (1944). — särsk.
α) (†) i uttr. med glad l. vredgad o. d. själ, i glad l. vredgad osv. sinnesstämning. Råde .. H:r Doctorn och Biskopen sig nu sielf, med hwad glad siäl han mig .. kan swara. PÖrtegren (1724) hos Swedberg Lefw. 623. Fram steg Frithiof med vredgad själ. Tegnér (WB) 5: 98 (1825).
β) (ngt vard.) i sådana uttr. som ngn har inte någon ro i själen, ngn är orolig av sig l. är en ”orolig ande”; ngn får aldrig l. har ingen ro i sin själ förrän (han gjort det l. det) l. (ngn måste göra det l. det) innan han får ro i sin själ, betecknande att ngn icke blir nöjd med sig själv l. slår sig till ro o. d., förrän (han gjort det l. det); jfr RO, sbst.1 3 b α. Swedberg Lefw. 372 (1729). Hon måste .. på nytt sätta sig till skrivbordet och avsluta brevet, innan hon kan få ro i sin själ. Bäckström ClaryGift. 143 (1930).
γ) [jfr Luk. 2: 35 (NT 1526), anfört under anm. 1:o, sp. 2949] (numera bl. tillf.) i uttr. ngt går ngn in i själen, förr äv. går ngn genom (hela) själen, ngt griper ngn djupt l. kommer ngn att känna sig djupt rörd l. upprörd l. att känna stark smärta l. djup sorg o. d. Det gick mig genom hela själen, då jag .. fick se fabrikören Halling (efter sin nyss övervunna sjukdom) inträda (i brödraförsamlingens sal), skrida fram såsom ett lik .., men se så lycksalig ut, som hade han stigit in uti själfva Guds rike. CCGjörwell (1791) i MoB 2: 30. Jeanne Maries sista bref (har) uppfyllt mitt hjärta med tacksamhet och gått mig in i själen. EGGeijer (1810) Därs. 7: 120. Rota. En dödsdom .. (finns) att underskrifva. Prinsen. Rätt gerna. .. Rota (för sig själv). .. Rätt gerna! Rätt gerna! — Det går mig genom själen, detta gräsliga: Rätt gerna! Fahlcrantz Lessing Gal. 27 (1821).
d) (i sht i vitter stil l., i α o. γ, ngt vard., fullt br.) om själen (i bet. b), med särskild tanke på själen ss. det organ som bestämmer ngns (känslomässiga) inställning till ngn l. ngt; ofta liktydigt med: hjärta (se d. o. II 2); särsk. i uttr. (älska l. hata ngn l. ngt) av all l. hela sin själ l. av själ och hjärta, (älska l. hata ngn l. ngt) med hela sin varelse l. djupt l. mycket starkt l. intensivt resp. innerligt. Tw skal elska thin herra gudh aff alt titt hierta, och aff alla thina siäl, och aff all thin hogh. Mat. 22: 37 (NT 1526). Ja, lät oss lasta och fördömma / Den låga egennyttans träl, / Som ej i Sånger blygs berömma / Hvad han föraktar i sin Själ. Kellgren (SVS) 2: 217 (1784). (Ärkebiskop) Wingård hatar af själ och hjerta (C. J. L.) Almquist och hans idéer. Liljecrona RiksdKul. 226 (1840). Flottans blåa gossar och befäl, / Som älskat flaggan af sin hela själ, / Och för den kärleken ha trotsat döden! Oscar II I. 1: Inledn. 3 (1858, 1885). — särsk.
α) (ngt vard.) i uttr. älska l. hata ngn l. ngt in i själen, innerligt älska l. intensivt hata ngn l. ngt. Jag .. hatar påfvens Sak in i Själn. CAEhrensvärd Brev 1: 56 (1782). Nu fattas bara spöregn för att bröderna ska börja trivas på allvar och älska lumpen (dvs. militärtjänstgöringen) in i själen. Cedell ManövMörd. 67 (1965).
β) i uttr. själarnas sympati o. d., om den sympati som själsligt befryndade människor l. människor som älska varandra känna för varandra. SP 1791, nr 147, s. 2 (: wåra Själars sympathi). Hvad är kärleken? frågade Adéle. .. — Det är själarnes sympati, hviskade häradshöfdingen. Strindberg Giftas 2: 149 (1886). Hedberg DockDans. 75 (1955).
γ) (numera nästan bl. skämts. o. ngt vard.) i uttr. ngns själs älskade, ngns älskade l. käresta; jfr 3 a. SvSkämtl. 137: 42 (1920).
e) (fullt br.) om en människas själ (i bet. b) betraktad ss. ett speciellt organ för hennes religiösa (o. moraliska) liv o. ss. en odödlig del av människan; ofta utan bestämd avgränsning från b. Sörja för l. tänka på sin (odödliga) själ l. sin själs frälsning. Min fattiga, syndiga själ. Idhers troos endalyct (dvs. mål), thet är, idhres siälas salugheet. 1Petr. 1: 9 (NT 1526). Huar the warda tilsporde for huadh sack skul the äre j closter, thå haffwa the ey annat suara, vtan at the sökia theres sielers saligheet medh sådana liffwerne. OPetri 1: 498 (1528). Then stund wij leffue och må fulwel, / tå achte wij intet wår fattigha siel, / som synden skal dyrt betala. Ps. 1572, Een ny wijsa A 3 a. Och prosten grät / — tacka för det, / han talte om yttersta dagen! / Och alla gräto vi ymnigt med, / ty köttet sved / och själen var allt satt i klämma. Fröding Guit. 30 (1891). (Prästen) kan inte vårda själar utan att på samma gång undervisa. SvPastoralT 1960, s. 583. — särsk.
α) i ordspr., ordspråksliknande talesätt o. ordstäv. Mången sörier mehr för Lijfwet, än siälen. Grubb 557 (1665). Han är effter henne, som hin håle effter siälen. Celsius Ordspr. 2: 741 (1709). ”Gud ska' veta att min själ ä' svart” — sa' pojken sörjde sin far med röd vest. Holmström Sa' han 32 (1876).
β) [jfr EMELLAN I 4 b slutet] (†) i uttr. emellan Gud och sin (fattiga) själ, i sitt samvete l. dyl. 2SthmTb. 4: 489 (1574). 3SthmTb. 4: 272 (1602).
δ) i uttr. rädda (förr äv. fria l. frälsa) sin själ, i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv.: skaffa sig ett rent samvete l. fria sig från ansvar l. förvissa sig om att man icke kan utsättas för kritik o. d. (gm att handla på visst sätt l. markera sin inställning med ett visst uttalande o. d., ofta med särskild tanke på att man därmed gjort vad man kunnat); särsk. [efter lat. dixi et salvavi animam meam] i uttr. jag har talat och räddat min själ; se för övr. RÄDDA, v.2 1 m. Tu haffuer friyat tina siäl (om du varnat den ogudaktige). Hes. 3: 19 (Bib. 1541; Bib. 1917: räddat din själ); jfr 3 a. Hwad utgång .. (mina yttranden i Sv. akademien angående ordboksarbetet) än må taga, önskar jag att, såsom Sekreterare, ”frälsa min själ” medelst flitig uppmaning, att ej låta det oss ålagda wärf falla i glömska. Beskow (1843) i 3SAH XLVIII. 2: 248. De borgerliga ledamöterna (av regeringen ha) räddat sin själ genom en reservation till protokollet. GHT 1945, nr 66, s. 10.
f) (fullt br.) om en människas själ (i bet. b l. e), tänkt ss. ett från kroppen frigjort, efter hennes död fortlevande väsen (som i tillvaron efter döden representerar denna människa); jfr ANDE IV. Tw öffuergiffuer icke min siäl j helwite. Apg. 2: 27 (NT 1526; äv. i Bib. 1917); jfr 3 a. (Daljunkern) Badh them offta .. falla på knä, läsa pater noster och Aue Maria för hans fadhers siäll. Svart G1 105 (1561). Så snart tu siälas, så flyttiar .. tijn siäl rätt på tijman, entera til Himbla, eller til helwetis. Schroderus Comenius 958 (1639). Hwart komma tå the dödas Siälar? (Svar:) The trognas Siälar föras aff the Helige Englar i Abrahams Sköte och få ett ewigt Lijf; Men (osv.). Swebilius Cat. 2: 56 (1689). Saliga siälar i härlighets himmelen. Bælter JesuH 5: 465 (1759). De hänga Danny Deever denna morgon. / .. Jag hör ett sus i stilla luft .. / Det är Dannys själ som flyr sin kos. Tengström Kipling Sold. 10 (1899). I Östergötland sade man tidigare, att själen av en mördad människa bodde i korpen. Arv 1947, s. 33. Fader Niklas avslutade mässan med bönen för alla själar i skärselden. Moberg FörrädL 51 (1967; om förh. på 1520-talet). — särsk.
α) (numera bl. ngn gg i ålderdomligt spr.) i vissa stående uttr. som eg. utgöra en bön till Gud att visa sig nådig mot en avliden person, ofta använda ss. formelaktigt tillägg vid omnämnande av den avlidne, t. ex. Gud nåde l. fröjde l. misskunde hans själ l. själen; jfr FRÖJDA 2 b, NÅDA, v.2 2 a. G1R 1: 27 (1521). xc marc som laange niels g(ud) hans siel naade haffde inne m(edh) sich. OPetri Tb. 7 (1524). Syster Karin Tyrilsedotters fingergul ær förgylther kopar. .. syster Anna Bæncktzdoter hadhe inthe thæt wi finghom aff; Gudh miskune bægias thera siæla. VadstKlUppbB 57 (1549). Deras salig mor (Gud fröjde själen!) var väl den fåfängaste och lättsinnigaste varelse i verlden. Knorring Cous. 2: 88 (1834). Schulthess 403 (1885).
β) (numera bl. i ålderdomligt spr.) i uttr. ngns själ är hos Gud, ngn är död (o. salig). Schulthess (1885). Östergren (1938).
γ) [fsv. alla kristna siäla dagher; jfr mlt. aller (kristenen) sēlen dach] (numera bl. i fråga om ä. förh. l. förh. inom den romersk-katolska kyrkan) i uttr. alla själars dag (förr äv. alla kristna själar) om dagen efter allhelgonadagen, helgad åt de avlidnas minne; jfr SJÄLA-DAG; alla själars afton, om kvällen (l. dagen) före alla själars dag; jfr SJÄLA-AFTON. Fredagen nest epter alle christne sieler. HH 20: 75 (c. 1580). November. .. 2 .. Alle Siäl. dag. Herlicius Alm. 1638, s. 24. Dijkman AntEccl. 186 (1678, 1703: alla Siälars Affton). Bringéus Klockringn. 271 (1958: Alla själars dag).
δ) (numera bl. i skildring av ä. förh.) i uttr. giva ngt för sin själ samt (numera nästan bl.) ss. förled i ssgr, betecknande att ngn (ofta på dödsbädden) skänkte l. testamenterade ngt (till kyrka l. kloster) för välgörande ändamål l. till förmån för sin själs eviga välfärd resp. (i ssgr) ngt som skänkts l. testamenterats i detta syfte l. upprättats gm en (testaments)gåva av detta slag (ss. from stiftelse l. välgörenhetsinrättning l. dyl.). (De) hafua giffuit (till kyrkan) 2 skepp(or) säd ..(;) Joen i ingistorp 2 1/2 sk(äppor) korn (gifuit för sin siäl). KyrkohÅ 1902, MoA. s. 71 (1589).
g) [med anslutning väsentligen till e (l. f)] (fullt br.) i bedyrande uttr., eder o. d., betecknande att man med själen l. sin själs salighet ss. pant l. garanti försäkrar att det förhåller sig på ett visst sätt l. att man uppriktigt menar vad man sagt l. lovar att hålla ett löfte l. en överenskommelse l. går i god för ngn l. dyl.
α) i sådana uttr. som sätta sin själ i pant (förr äv. i vad) på (att det förhåller sig så l. så), förr äv. sätta liv och själ i loven för ngn (jfr LOVEN 3). (Förrädarna) wille settia lijff och siäll i loffuen för honom (dvs. Kristian II), att hwar han komme till Regementedt igen i Swerige, skulle han wara allom godh och aldrig ingom ond. Svart G1 165 (1561). Swedberg Gr. 84 (1722: wij .. haffwa satt wår fattigha Siähl i Wadh). Klerk hade många gånger satt sin syndiga själ i pant på att han inte kunde höja sitt bud. Nilsson HistFärs 12 (1940).
β) i sådana uttr. som svärja (i sht förr äv. vittna l. bedyra) på l. vid (sin) själ (och salighet) l. sin själs salighet, i bibeln äv. kalla Gud till vittne över (förr äv. vittnesbörd på) sin själ, förr äv. intyga l. berätta ngt på själ och samvete l. med sin själ stadfästa ngt l. taga ngt på sin själ l. sin själs salighet o. d.; se för övr. SALIGHET 5 d α, β, γ, SAMVETE 4 b o. Iach (dvs. Paulus) kallar gudh till witnesbyrd på min siel, ath (osv.). 2Kor. 1: 23 (NT 1526; Bib. 1917: vittne över min själ). (I rätten) suor Hans skreder, Oluff P(er)ssonn (m. fl.) .. på sin siell och saligheett dhe withnesbreff, som dhe Oluff Laursson giffuett haffuer, ähre sanferdige. TbLödöse 75 (1587). Därs. 172 (1590: wittnadhe på siell och salighett). Hans Zarsche May:t .. (skall) medh kårskyssning och sin Zarsche siäl stadfästa den ewighwarande friiden effter den contracts lydelse, som (osv.). SvTr. V. 1: 260 (1617). Gudz Nampns miszbruk .. (sker t. ex. då) man swär och gör falsk Eed widh Gudz Nampn, eller tager en sak på sin Siäl, och wedh henne swär. Rudbeckius Luther Cat. 43 (1667). JCederhielm (1708) i KKD 6: 51 (: som iag på min Siähl bedyra kan). Hwilcket alt på siäl och samwete berättar (jag) Jöran von Öller. Därs. 2: 231 (c. 1710). På själ och samvete intyga, att (osv.). GRein (c. 1849) hos Cygnæus 6: 477. Svärja vid sin själs eviga välfärd, vid sin själs salighet. Östergren (1938).
δ) (vard.) i uttr. för sin själ l. för själ och pina o. d., vid allt vad heligt är; för allt i världen; för sitt liv, till varje pris; för Guds skull; ofta i negerad sats l. villkorsbisats inledd av om: (icke) under några omständigheter resp. på något sätt l. för sitt liv o. d.; jfr FÖR, prep. I 20 d γ, PINA, sbst. I 5 a α. (Han) bad för själ och pina att slippa munderingspersedlarna. Freja 1841, nr 68, s. 4. Du får för själ och pina inte låta det gå vidare. Larsson i By Logen 221 (1916). Kolaren (flyttade) in till er. Om jag för min själ kunde begripa vad som flög i din mor som lät det ske. Wassing Dödgr. 200 (1958).
ε) i vissa mera fristående, ss. bedyranden l. eder använda uttr., mer l. mindre klart liktydiga med: vid Gud, sannerligen, förvisso.
α') (numera föga br.) på själ och salighet, på l. vid min själ. Jag har ransakat mitt samwete .. och wet wid min Siähl intet det ringaste hwarmed iag skulle hafwa mig förbrutit. JCederhielm (1710) i KKD 6: 181. Jag vet på själ och salighet, att jag af tusen lifliga upptåg aldrig gjort någonting gement. Almqvist Col. 34 (1835). Han skall på min själ inte ha en ålabit. SkånPost. 1856, s. 98. Hammar (1936: vid min själ).
β') (vard.) min själ (jfr γ', δ'); äv. ställt framför en (formellt jakande) bisats inledd av om l. att l. en sats utformad ss. en konjunktionslös objektssats, betecknande ett emfatiskt förnekande av satsens utsaga: minsann (se d. o. 2), sannerligen (se d. o. 3 c β), så sant (se SANN, adj. 1 i). PJAngermannus Visit. 109 (1605). K: Herre war god emot honom, han är min Siähl en fattigare Man än någon kan troo. ÅgerupArk. Brev 8/3 1714. Jag ska' min själ ge dig. Hedberg Ungdom 7 (1869). Ett porträtt af kung Umberto och drottning (min själ jag mins namnet!). Strindberg TrOtr. 2: 118 (1884, 1890). Nej, så min själ, nu blir jag arg. Barcklind GladÄnk. 29 (1929).
ε') (vard.) i uttr. djävlar l. fan l. sablar (äv. näggum) i min själ. ”Fan i min själ” — sa' bagarn, drogs med döden. Holmström Sa' han 29 (1876). Nä, så näggum i min själ, om jag nånstiner går ut med några trätofflor. Fröding ESkr. 2: 55 (1892). Strix 1903, nr 35, s. 3 (: sablar i min sjal). Han ska bli fast — så djävlar i min själ, han ska bli fast. Cedell ManövMörd. 201 (1965).
h) i överförd anv. av a, b, c, d (o. med motsv. bruklighet), om bäraren av l. sätet för sådana förmögenheter hos ett djur, som mer l. mindre direkt motsvara själen hos en människa. Then retferdige kenner sins fänatz sielar. SalOrdspr. 12: 10 (öv. 1536). Wachta, at tu icke äter blodhet (av det slaktade djuret), ty blodhet är siälen. 5Mos. 12: 23 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917); jfr a. En lijflig Sool, hans (dvs. silkesfjärilens) Siäl med kraft, en gång, vpwäcker. Stiernhielm Embl. 14 (1644, 1668). Åt alla djur på jorden och åt alla fåglar under himmelen och åt allt som krälar på jorden, vad som i sig har en levande själ, åt dessa giver jag alla gröna örter till föda. 1Mos. 1: 30 (Bib. 1917; Bib. 1541: lijff); jfr a. — jfr AP-, DJUR-SJÄL.
2) (i sht i vitter stil) om en människas själ (i bet. 1 b), med särskild tanke på själen ss. utrustad med vissa för människan i fråga karakteristiska, konstitutionella egenskaper, övergående i bet.: själsläggning, mentalitet, sinnelag, (inre) karaktär, skaplynne, ”hjärta”; stundom svårt att skilja från 1 b, c, d, 3. Iach war itt barn aff en godh art, och hade fått ena godha siel. SalWijsh. 8: 19 (öv. 1536; äv. i Bib. 1917). Then har wist en Siäl aff Steen, / Som ey warder häpen (inför Jesu död på korset). Manuale 1688, s. 618. En lätting, slö til själ och kropp, / Fant en gång lifvet bli en börda; / Då fant en annan lätting opp / At tiden genom kortspel mörda. Lenngren (SVS) 2: 212 (1798). En af dessa emigrantvärfvare, hvars själ ligger i plånboken. Samtiden 1873, s. 597. Det var en fröjd att .. (på födelsedagsfesten) se .. sjuttioåringen, sjelf yngre till själ och sinne än mången af de unga, som firade honom, hålla ut till långt fram på morgonen. Hedberg SvSkådesp. 72 (1884). Sjögren TaStjärn. 99 (1957). — jfr BETJÄNT-, ELD-, FILISTER-, HJÄLTE-, KAMRERAR-, KONSTNÄRS-, KRÄMAR-, KÄLKBORGAR-, KÄRING-, LAKEJ-, NIDINGS-, POET-, POJK-, PROCENTAR-, SCOUT-, SLAV-, SMÅ-SJÄL m. fl. — särsk. i vissa uttr. som beteckna att ngra äro likartade till sinnelaget l. själsbefryndade; särsk. i uttr. ngn är själ av ngns själ, stundom allmännare, betecknande att ngn står ngn mycket nära l. dyl.; förr äv. i uttr. ngra äro en själ med varandra. The bådhe tycktes hafwa en Siäl. Schroderus Os. 1: 475 (1635). De äro en själ med hvarandra. Meurman (1847). Hon (dvs. min trolovade) är själ af min själ. Strindberg SvÖ 2: 104 (1883).
3) [jfr anm. 1:o, sp. 2949] (i sht i vitter stil o. vard.; se dock a, d, g, j) mer l. mindre klart metonymiskt för: människa (l. annan levande varelse); särsk. med attributiv, karakteriserande bestämning, betecknande en människa osv. med vissa egenskaper l. visst sinnelag o. d.; i sht i vissa stående uttr., t. ex. glad, livad, godmodig, välvillig, hygglig, trägen, trofast, ärlig, hederlig, ädel, orolig själ. Han var en orolig själ, som ständigt måste ge sig ut på nya resor. Tjänarinnan var en trogen själ, som tjänat i trettio år i familjen. Skepparen var en hygglig, godmodig själ. Ett sådant resonemang gör ofta intryck på svaga själar. 2Petr. 2: 14 (NT 1526). Ther icke beskedeligheet är, ther haffuer een siel icke gott. SalOrdspr. 19: 2 (öv. 1536). Hwilken själ, som är rättskaffens, skulle wilja och hafwa hjerta til at förnöja sig i sådana lustar, som kåstat wår Jesu så mycken pina? Nohrborg 779 (c. 1765). Norberg söker att bli DomProst. Man har narrat honom, den goda själen. Tegnér Brev 1: 105 (1805). Peder Galle .. swarade (att) .. Gods och gårdar .. wore skänkta till kyrkor och kloster af fromma själar. Fryxell Ber. 3: 89 (1828). Allt hvad gå och åka kunde af stadens själar flydde nu hemmen. Carlén Skuggsp. 1: 185 (1861, 1865). Våran prost / är .. / .. lärd som själfva den onde, / men gemen likväl / och en vänlig själ. Fröding Guit. 28 (1891). (Påpekas bör) hvad den glada själen bofinken är för en punktlig liten herre. Gellerstedt Hult 34 (1906). Oförnuftet fick ett allt lömskare grepp om själarna. Malmberg Werfel 40Dag. 474 (1935). Din far var en livad själ innan det gick åt Hälsingland för honom. Wassing Dödgr. 19 (1958). — jfr DUSSIN-, FÖRRÄDAR-, KAPITALIST-, KONSTNÄRS-, KRÄMAR-, KÄLKBORGAR-, KÄRING-, KÖPMANS-, LAKEJ-, MÄNNISKO-, PARAGRAF-, POET-, PROCENTAR-, PRÄST-, SLAV-, SYNDA-, SYSKON-, SYSTER-, TVILLING-SJÄL m. fl. — särsk.
a) (i sht i bibeln o. bibelpåverkat spr.) i uttr. ngns (särsk. min l. din o. d.) själ, metonymiskt för: ngn (resp. jag l. mig l. du l. dig osv.); i uttr. min själ ofta använt i sats innehållande en uppmaning som ngn riktar till sig själv; ofta med jämförelsevis nära anslutning till 1 (b, c, e). Min siäl är bedröffuat in till dödhen. Mat. 26: 38 (NT 1526; äv. i Bib. 1917); jfr 1 c. Loffua herran mijn siel, och all mijn inelffuer hans helliga nampn. Psalt. 103: 1 (öv. 1536; äv. i Bib. 1917). Thens ogudactighas siel vnskar ondt, och är sinom nästa icke huld. SalOrdspr. 21: 10 (öv. 1536; äv. i Bib. 1917). Köp för penninganar alt thet tijn siäl löster. 5Mos. 14: 26 (Bib. 1541; Bib. 1917: vadhelst dig lyster). Så upp min själ och sjung Hans pris, / Som öppnar dig det paradis, / Som synden dig betagit! Hedborn Ps. 1: 16 (1812); jfr Ps. 1937, 69: 3. Var stark, min själ! Tegnér (WB) 5: 50 (1824). Min själ ryggar instinktmässigt tillbaka för kassaboken och skrifmaskinen. Wägner Norrt. 3 (1908).
b) i pl., med bestämning angivande ett visst antal personer; särsk. om invånarna i ett samhälle l. medlemmarna av ett hushåll o. d. Wij woro j skepet alle till hopa, twhundradhe siwtiyo och sex siälar. Apg. 27: 37 (NT 1526; Bib. 1917: personer). Antalet af lefwande i Swerige och Finland, med unge och gamle inberäknade, besteg sig åhr 1749 ej mer än til 2 millioner och 132,619 siälar. Hjelt OffRelSvTab. 6 (i handl. fr. 1755). Sudergarn. En socken med sexhundra själar. Olofsson Möte 10 (1966). — särsk. (om ä. ryska förh.) om livegna hörande till en viss person l. ett visst gods; jfr g. Gogol DödSjäl. 47 (1895). Nikolaj Andrejevitj .. var en ansedd man .. och han ägde på sin tid fyratusen själar. Rydelius Dostojevski Idiot. 1: 9 (1919). — jfr REVISIONS-SJÄL.
c) i uttr. varje själ l. var själ l. var och en själ l. (i sht vard.) varenda själ, varje människa l. person, varenda en, allesamman; jfr e, f. Hwar och een siäl ware vnderdånugh them som wellet och offuerheten haffua. Rom. 13: 1 (NT 1526; Bib. 1917: Var och en vare). Guds wäsens afbild, och likwäl / En Mensko-son, på det hwar själ / Må glad till honom lända. Ps. 1819, 55: 2. Vi följa med hvarenda själ! Jolin Mjölnarfr. 49 (1865). Östergren (1938: Varenda själ).
d) (numera i sht vard.) i förb. med negation, i sådana uttr. som icke l. aldrig (..) en (enda) själ l. ingen (enda) själ o. d., icke någon (..) (enda) l. ingen l. icke en varelse, resp. aldrig (..) någon (enda); jfr e, f. Der .. (indianerna) öfuade den ringaste mottwilia (mot) wårt folck, då schulle wij icke en siäll af dem låta lefua. JPrintz (1644) i HB 3: 228. Ingen enda själ slog der (dvs. i Silbojokk i Lappmarken) ned sina bopålar. Læstadius 1Journ. 12 (1831). Hvad kunde man också af den begära, / som .. / .. aldrig träffat en enda själ, / som velat honom det minsta väl! Melin Dikt. 2: 139 (1904).
e) i uttr. kristen själ, kristen människa; ofta (i sht vard.) allmännare: människa, levande varelse, särsk. i sådana uttr. som var kristen själ l. icke l. aldrig (..) en kristen själ, varje människa, varenda en, resp. icke l. aldrig (..) någon (enda); jfr c, d, l α. (Tatarerna hade) giort .. et sådant dråpeligt infall uthi Pålen, at .. (de) hadhe bortfört till tiugutusend cristne siäler, deribland och månge matroner af stor slägt hadhe varit. OxBr. 10: 251 (1618); jfr b. Hellre under hednahärens hästar / Må jag dö .. / Än att någon kristen själ i lifvet / Ärelös mig drifve ur sitt sällskap. Oscar II I. 2: 176 (1859, 1886). (Lönen består av kopparmynt) Med Görtzens gudar på / Och namn, som ingen kristen själ / Kan lära sig förstå. Snoilsky 3: 35 (1883). Folk det kommer (på kaféet), folk det går; / .. och hvar kristen själ, man finner, / i revy passera får. Hagberg Echegaray 97 (1902). Vi alla må betänka väl, / Vad Gud i Skriften säger, / Att veta må var kristen själ, / Vad i sitt dop han äger. NPs. 1921, 554: 3.
f) i uttr. levande själ, levande varelse; numera nästan bl. (i sht vard.) allmännare: människa, varelse, företrädesvis i sådana uttr. som var levande själ l. icke l. aldrig (..) en levande själ, varje människa, varenda en, resp. icke l. aldrig (..) någon (enda); jfr c, d. Herren Gudh giorde menniskiona aff iordennes stofft, och inbläste vthi hans näsa en leffuande anda, och så wardt menniskian een leffuande siäl. 1Mos. 2: 7 (Bib. 1541; ännu i öv. 1878; Bib. 1917: levande varelse). (När man intet vet) är man .. i oupphörligt beroende af hvar lefvande själ, som vet något. Wetterbergh GNord 6 (1862). En .. främmande värld, där jag inte känner en levande själ. Siwertz Pagoden 5 (1954).
g) (om ä. ryska förh.) i uttr. döda själar, om livegna som avlidit efter den senast förrättade revisionen (se REVISION 5) men vilkas namn ännu kvarstodo i myndigheternas skattelängder; jfr b slutet. Döda själar. Gogol (1895; romantitel; ry. orig.: Mertvyja duši).
h) (i sht i vitter stil) i sådana uttr. som stor, högsinnad, liten, låg själ, andlingen stor l. högsinnad resp. småskuren l. lågsinnad person, ”stor” resp. ”liten ande”; svart själ, gemen person; förr äv. vacker själ, ädel person. Egnatius .., en hycklare och en svart sjähl. Höpken 1: 436 (1765). Jag vädjar fritt til alla mit Fäderneslands rena och vackra Själar. Thorild (SVS) 3: 73 (1791). Stora, högsinnade, små, låga själar. Östergren (1938).
i) (numera föga br.) i uttr. söt l. täck själ, om rar l. angenäm resp. vacker person (särsk. ung kvinna); äv. ironiskt; jfr l β. Håkan Lada Jarl från Norrige, hade .. et enskylt Familie-Troll .., nemligen Thorgerd Hårgabrud, och des syster Irpa, twänne täcka själar. Lagerbring 1Hist. 1: 484 (1769). Desza den moderna Theaterns hjeltar, som, när de ej supa, stjäla eller röfwa flickor, äro de sötaste själar i werlden. Polyfem II. 11: 4 (1810). Så kunde det äfven hända .. att mutter, den söta själen, inte tyckte om, att hennes lilla Olle sqvallrade om så'na der saker. Blanche Våln. 129 (1847).
j) (i sht vard.) i uttr. törstig, stundom törstande själ, om person som törstar; särsk. om person som är mycket begiven på sprit. I går söndag afkunnades .. ett allmänligt förbud emot all slags bränvinsförsäljning i minut, .. detta är nu åter en hjertfrätande sorg och afsaknad för alla .. törstiga själar. JafNordin (1800) hos Ahnfelt HofvLif 3: 196. En utropare, som .. utbjuder lemonad åt de törstande själarne. Nyblom Bild. 112 (1864). En törstig själ (individ). TySvOrdb. 2139 (1932).
k) i uttr. en skön själs bekännelse l. bekännelser o. d., en ädel l. fin persons bekännelse(r); ofta ironiskt, om en bekännelse som avslöjar något nedsättande l. dyl.; jfr BEKÄNNELSE 3 b slutet. En Skön Själs Bekännelser. Goethe (1817; boktitel; t. orig.: Bekenntnisse einer schönen Seele). (Silvio Pellicos bok) är, i sanning, ”en skön själs bekännelser.” .. desz författare är, till hjerta, lynne och tänkesätt, en italiensk Kernell. SvLittFT 1836, sp. 642. En brittisk underhusledamot har deklarerat: Jag har under hela mitt liv varit arbetare — ända tills jag blev medlem av underhuset. En skön själs bekännelse! SDS 1958, nr 67, s. 2.
l) med attributiv bestämning, i vissa vid tilltal använda uttr.
α) (numera ngt ålderdomligt) i uttr. kristna l. kära l. dyra l. dyrköpta l. odödliga själar o. d., använt ss. tilltal till åhörare av predikan o. dyl. l. (skämts. l. ironiskt, allmännare) till en grupp personer. Ser, Christne siälar, sådan är then Jesus, som Gud os gifwit hafwer. Spegel Pass. 22 (c. 1680). Bort med all ängslan käraste själar, / Sitt ner på en stol; / Hör spelman grälar. Bellman (BellmS) 1: 14 (c. 1770, 1790). Weste FörslSAOB (c. 1815: Dyrköpte själar). Framåt bär det, odödlige själar! med hvarje dag, .. till .. det himmelska Jerusalem. Wallin 1Pred. 3: 56 (c. 1830). Vilket gudsunderligt ting, käre själar! Engström Gubb. 10: 102 (1924; vid husförhör).
β) (numera bl. ngt arkaiserande l. skämts.) i sådana uttr. som (du) ädla, i sht förr äv. kära l. söta själ l. min kära osv. själ, särsk. använt av ngn ss. tilltal till en vän, förr äv. till sin älskade (förr möjl. delvis anslutet till 9). War eij så wreed min kiäre Siähl. Lucidor (SVS) 12 (c. 1670). Adieu min ädla siäl. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 44 (1692). Tennstopet .. liksom talar til dig: Hej kära Själ! fukta din aska. Bellman (BellmS) 1: 1 (c. 1770, 1790). Kom ner då från trädet, / Du sötaste själ! Valerius 2: 9 (1811; till näktergal). Ädla själ! Östergren (1938).
4) (i sht i vitter stil) om en tänkt motsvarighet till en människas själ ss. en verkande kraft l. bärare av vissa egenskaper hos en växt l. ett dött ting l. i död materia l. i naturen o. d.; i vissa fall utan bestämd avgränsning från 6; jfr äv. 8. Död låg Naturen för mit öga, / .. Kom så en flägt ifrån det höga, / Och ljus och lif i verlden böd. / Och ljuset kom, och lifvet tändes, / En själ i stela massan flöt. Kellgren (SVS) 2: 303 (1790). Farväl, / Natur! med all din prakt, med all din själ! Atterbom LÖ 2: 438 (1827). Träd ut, träd ut, du stenens själ, / snöhvit ock ren ock fulländad! / Jag (dvs. en bildhuggare) anar din skönhet. Forsslund Arb. 42 (1902). Vi drucko .. öl ur trästånkor, där träet hade insupit ölets själ så att kanten kändes stark och god att suga på. Engström Lif 84 (1907). Hon .. borrade sitt huvud in mot de klocklika blommorna (dvs. linneorna). Så de doftade! Det var som om de lämnat ut sina små underbara själar till Angela. Krusenstjerna Pahlen 5: 125 (1933). — jfr BLOMSTER-, VÄXT-SJÄL.
5) (i sht i vitter stil) egenskapen l. förhållandet att vara besjälad l. äga ett inre liv, själiskhet, ingivelse, högre lyftning, ideell läggning, flykt; värme; känsla o. d. Gustaf III 2: 317 (1783). Seneca, som i en enda tanke hade mera själ, än tusende Somrars vittre fjärilar och critiska dag-flugor. Thorild (SVS) 3: 73 (1791). (Prosten) talade .. tröstens och hugsvalelsens (ord) vid sjuksängen. I hans blotta handtryckning låg kärlek, värma och själ. Palmblad Nov. 4: 129 (1851). Det var själ i framställningen (av rollen). AB 1890, nr 257, s. 3. Hvad han sagt så vackert, så fullt af hjärta och själ, om en annan, det är också hvad som först bör sägas om honom själf. Weibull LundLundag. 209 (1891). (Den idealistiske skådespelarens) ögon utstrålade själ. Moberg Rosell 180 (1932).
6) (i vitter stil; se dock slutet) element i ngt (t. ex. i en verksamhet l. i ett samhälle) som har en funktion som påminner om själens funktion i människokroppen o. som utgör dess innersta väsen l. kärna l. väsentligaste del l. mening l. ger det karaktär l. bestämmer dess gestaltning l. utformning l. utgör kvintessensen av l. principen för det; särsk. i uttr. ngts själ l. själen i (förr äv. av) ngt; jfr 4. Schroderus Waldt 45 (1616). Commercien, hvilken Hållendske Ministren altyd kallade skiälen och lifvet af dess Staat. DelaGardArch. 7: 49 (1678). Underhåll af tilräckelige dragare, hwilka äro själen af Landtbruket. Brauner Åker 35 (1752). Själen af all lyckelig uthgång uti stora saker ligger uti tysthet och hemblighet. Höpken 2: 498 (1758). Befolkningen är landets själ, dess makt och styrka. (Agardh o.) Ljungberg III. 3: 148 (1859). Den samfälda bönen var det kristliga församlingslifvets själ. Rydberg KultFörel. 2: 212 (1885). Ahlberg KristVästerl. 10 (1941). — jfr FOLK-, NATIONAL-, VÄRLDS-SJÄL. — särsk. (fullt br.) om person som är den drivande kraften i l. ledaren för ett visst företag l. den drivande l. bestämmande l. ledande l. tongivande i en viss krets o. d. GJEhrensvärd Dagb. 1: 46 (1776). Ulysses .. var själen i företaget, äfvensåsom Achilles var dess arm. Tegnér (WB) 2: 272 (1812). Det vittra sällskap (dvs. Tankebyggarorden), i hvilket fru Nordenflycht för en tid var själen. BEMalmström 1: 202 (c. 1860). Själen i tidskriften Iduna .. var Geijer. Nyblæus Forskn. 2: 275 (1881). Hans död är en stor förlust särskilt för musiklivet i Gävle, där han varit den ledande själen. Hamilton Dagb. 2: 143 (1917).
7) anda (som utmärker en person l. ett kollektiv l. ngns handlande o. d.); numera nästan bl. (i vitter stil) i uttr. ingjuta sin själ i ngt. Filipp. 1: 27 (NT 1526). En enda själ lifvar Svenskarne, ger sammanstämmelse åt deras företag, höjer dem öfver faran (i slaget vid Gadebusch). Enberg i 2SAH 8: 250 (1817). Den gåfvan .. att liksom ingjuta sin själ i allt, hvad som omger honom, egde .. (G. II A.) i rikaste mått. Tegnér (WB) 7: 127 (1832). Östergren (1938).
8) [jfr 2, 4] (i vitter stil) ngts (särsk. ett landskaps l. en bygds) karaktär l. skaplynne. Konstnären hade lyckats fånga landskapets själ. Claëson .. visar .., att hvarje språk .. eger sin bestämda individuella inre typ, ”själ”, som skiljer det från öfriga språk. SvTidskr. 1874, s. 107. Köpenhamn tillhör de städer som ha både ansikte och själ. Lindström Blåst. 181 (1928). Konstnärens divination har fångat bygdens själ säkrare än ord och beskrivning förmå. Andræ Herdabr. 18 (1937).
9) (numera föga br.) om ngn l. ngt som för ngn är lika dyrbar(t) l. kär(t) som hans själ l. hans liv [jfr 1 a δ], ngns ”liv” l. ögonsten l. ”skatt” l. dyl.; särsk. om ngns älskade l. käresta; jfr 3 l β. Fahr, fahr nu wäl, / Mitt Lijff, min Siäl, / Tu Dama säl, / Tu äst mitt Lius thet högste. Wivallius Dikt. 56 (1630). Hälsa henne emedlertid så hjertligt, som du, din gosses lif och själ, ensam kan. Geijer Brev 66 (1810; i brev till fästmön). Hagberg Shaksp. 10: 244 (1850). — särsk.
b) (†) i uttr. ngns halva själ, om person som står ngn mycket nära; anträffat bl. om ngns maka; jfr HJÄRTA I 1 g. Eder Makas Dödh .. som war Eer halffwa Siäl. Lucidor (SVS) 295 (1673).
10) [jfr motsv. anv. i t.] bildl., om vissa inre delar av ngt.
a) (†) om det intorkade, hornaktiga ämne som finns inuti spolen av en (fågel)fjäder. QLm. 2: 34 (1833). Sundevall ÅrsbVetA 1840—42, s. 155. Tholander Ordl. (1872).
c) repslag. om (vanl. jämförelsevis lös) dukt som i fyrslagen tross är inlagd ss. en kärna kring vilken övriga parter slås, hjärtgarn, mellandukt, kalv (se KALV, sbst.2 2 a); jfr HART, sbst., HJÄRTA III d. UB 6: 411 (1874). Rig 1937, s. 141. — jfr HAMP-SJÄL.
11) (†) om den gas (koldioxid) som bildar de till ytan uppstigande pärlorna i bornerande vätska. Mineral-vattnets Själ. Wallerius Hydrol. 39 (1748).
12) [efter motsv. anv. av fr. âme] (†) om omskrift kring l. text till en sinnebild. Adlerbeth 2VittAH 2: 155 (1787, 1791).
13) [efter hebr. næfæš, själ, svalg, sannol. urspr.: andedräkt] (†) gap. (På grund av Israels ogudaktighet) haffuer heluetet vthwijdhgat sina siäl, och vpgapat medh sina käfftar vthan måtto. At nedherfara skola bådhe theras herlighe och then menighe man (i Israel). Jes. 5: 14 (Bib. 1541; ännu i Bib. 1703; Bib. 1917: gap; Luther: seele; Vulg.: animam). Hab. 2: 5 (Bib. 1541; ännu hos Melin HelSkr. (1858); Luther: seele; Vulg.: animam; Bib. 1917: gap).
Anm. 1:o I den svenska bibeln användes ordet själ [liksom seele o. anima i de t. resp. lat. bibelöv.] i stor utsträckning med samma bet. som motsv. ord hade i hebreiskan; ss. en följd härav har ordet ofta, i enlighet med den gamla judiska uppfattningen av begreppet ’själ', kommit att stå ss. beteckning för en människa betraktad ss. en helhet, med tanke på hennes skilda (fysiska o. psykiska) egenskaper o. funktioner. Hithörande fall ha, utom i bet. 1 a, i allm. förts till 3, men äv. i vissa fall som behandlats under 1 b, c, d o. e har ordet möjl. urspr. haft en sådan allmän bet.; jfr äv. 13. En svensk bibelläsare utan förtrogenhet med det judiska språkbruket uppfattar sannol. vanl. ordet i denna semitiserande anv. (utom i 3 b) ss. (mer l. mindre klart) hörande till någon av de för honom välkända, under 1 b, c, d, e o. f behandlade bet. En allmän semitiserande anv. av ordet föreligger bl. a. i följande ex.: It swärd warder och genom gångende thina siäl. Luk. 2: 35 (NT 1526; Bib. 1917: genom din själ skall ett svärd gå). The twingade hans föter vthi stocke, iern gick igenom hans siel. Psalt. 105: 18 (öv. 1536; Bib. 1541: kropp). Så fördrenkte oss watn, strömar ginge offuer wåra siälar. Watn ginge alt förhögt, offuer wåra siälar. Därs. 124: 4 (Bib. 1541; öv. 1536: offuer wora siel; Bib. 1917: över vår själ). Thet är enom tiuff icke så stoor skam om han stiäl til at mätta sina siäl tå honom hungrar. Ordspr. 6: 30 (Därs.; Bib. 1917: mätta sitt begär). Iagh sökte om nattena j minne säng, then mijn siäl käär hadhe. HögaV 3: 1 (Därs.; äv. i Bib. 1917). Mijn siäl hatar idhra Nyymånadher och Åårstijdher, Jagh är leedze ther widh (säger Herren). Jes. 1: 14 (Därs.; äv. i Bib. 1917). Hwad hielper thet menniskione, om hon kunde winna hela werldena, och togo skada til sin siäl? Mark. 8: 36 (Bib. 1703; NT 1526: toghe skada till sitt lijff; Bib. 1917: förlorar sin själ). 2:o I bedyranden o. eder användes stundom av eufemistiska skäl i st. f. ordet själ ett helt annat ord med viss ljudlikhet med detta, t. ex. sju (i uttr. min sju, se SJU, räkn. o. sbst. II).
Ssgr: A (numera nästan bl. i -full o. -lös): (1 c) SJÄL-BEDRÖVLIG. (†) som bedrövar ngn in i själen, mycket bedrövlig l. sorglig. Lucidor (SVS) 171 (1671). —
-FIN, se F. —
-FLYTTNING, se B. —
(1 b, 5) -FULL. [jfr t. seelenvoll, eng. soulful] som utmärkes av l. vittnar om ett rikt själsliv l. andligt liv l. ett rikt o. starkt, innerligt känsloliv l. fördjupad andlighet, full av själ, besjälad; stundom: djupsinnig, tankediger; i fråga om föredrag (se d. o. 3), rollframställning o. d.: präglad av inlevelse, uttrycksfull, innerlig; motsatt: tom, själlös, mekanisk. Då hon vände sitt ansigte till mig, var den anda försvunnen, som upplifvade hennes svar. .. Bedröfligt! att ett så själfullt ansigte skall vara ett rof för sorg. Ekmanson Sterne 1: 63 (1790). (De) vandrade .. under lifliga, själfulla samtal bredvid hvarandra. Knorring Ståndsp. 3: 79 (1838). Stora, själfulla .. ögon. Blanche Portr. 31 (1889). Ola Hansson — livsångestens själfulle diktare. Lidforss Utk. 47 (1909).
-FÅGEL, se F. —
-FÖRDÄRVLIG, se B. —
-FÖRMÅGA, se F. —
(3) -FÖRSÄLJARE. [jfr t. seelenverkäufer, holl. zielverkoper] (†) = själa-handlare. Heinrich (1814). ConvLex. 7: 1288 (1837). —
-FÖRÖDANDE, se F. —
(3) -HANDEL. [jfr t. seelenhandel] (†) verksamhet som består däri att man mot ersättning med bedrägliga medel l. våld skaffar ngn personal, särsk. skaffar sjömän till fartyg l. soldater till krigstjänst, runnande, sjanghajande; jfr -säljning. Siälhandelens flor uti Amsterdam. Wallenberg (SVS) 1: 258 (1771). —
-HANDLARE, se B. —
-HÄLSA, -KOMPLEX, -KROPP, se F. —
-KULT, se B. —
(1 e) -KÄR. (själ- 1805—1847. själe- 1665) [fsv. siäla kär, mån om själars välfärd] (†) mån om sin själs välfärd l. om att handla rätt i moraliskt avseende; nogräknad; rättrådig o. d. Krijgzman är intet siälekiär. .. (Dvs.) Han är intet samwetzgranner. Grubb 431 (1665). Jag känner honom, han är min sann intet själkär när frågan är om mitt och ditt. Weste FörslSAOB (c. 1815). Meurman (1847).
Avledn.: själkärhet, r. l. f. (†) egenskapen att vara mån om att handla rätt i moraliskt avseende l. att vara nogräknad l. rättrådig o. d. Nordforss (1805). Weste FörslSAOB (c. 1815). —
-KÄRLEK, se F. —
-KÖPARE, se B. —
-LYTE, -LÄRA, se F. —
-LÖS. (själ- 1781 osv. själa- 1638. själs- c. 1885—1932) [jfr t. seelenlos, eng. soulless]
1) till 1, om materia l. föremål o. d.: som är utan medvetenhetsliv; livlös, död (se död, adj. 5). Atterbom LÖ 1: 53 (1824; om klippa). (Materialismen) härleder det psykiska ur ett blott mekaniska lagar underkastadt och alltså i sig sjelft själlöst stoff. Rein Psyk. 1: 263 (1876). Ossiannilsson .. hyllade icke massan i ordets vulgära mening, en rå själlös klump, utan den massa, i vilken inblåsts en levande ande. Höglund Branting 1: 357 (1928); jfr 5 a. För .. (Cartesius) är materien absolut själlös. Aspelin TankVäg. 2: 55 (1958).
2) (numera föga br.) till 1 b, om varelse l. kropp: hos vilken själsförmögenheterna (för tillfället l. för alltid) upphört att fungera; livlös, död (se död, adj. 1, 4); medvetslös. Allt förrådde, att den döda kroppen icke länge varit själlös. PoetK 1817, 2: 85. Epileptikern är under sitt anfall absolut själlös. LbInternMed. 2: 379 (1916).
3) till 1 b, e, om varelse: som saknar själ. Cartesius .. uppfattar djuren såsom rent själslösa, mekaniska avtomater. Schéele Själsl. 26 (1894). Aldrig kunde man lita till den, som var själlös. Väring Vint. 57 (1927; om vittra). Där (dvs. i ett rum i en hyresbarack) levde jag länge, där åt jag och drack / och sov som ett själslöst, klavbundet fä. Lundberg Solbåg. 71 (1932).
4) (numera bl. tillf.) till 1 b, c, d, e: som handlar l. uppträder så som om han saknade själ; som är utan mänskliga känslor, hjärtlös; förr äv. närmande sig bet.: omoralisk. Wee .. them Siälalösom, som medh en löös Tygel ränna effter Laster och Odygder. Schroderus Albert. 1: 91 (1638). Själlös är den, som mäktar / Glömma föräldrar, som ömkligen mördades. Palmblad SophSorg. 146 (1839). Ett sådant omänskligt själlöst vidunder var Isidor Heilbrunn. Ashton-Wolfe Spind. 61 (1930).
5) till 1 b, 5; motsatt: själfull.
a) om människa (l. ngt som står metonymiskt för människa): som saknar högre andligt liv l. högre andliga intressen l. djupare känsloengagemang, som är utan själ; andefattig, (invärtes) tom; kall; äv. övergående i bet.: maskinmässig, mekanisk. Thorild (SVS) 1: 51 (1781; om huvud). Hos Bianca är allting yta; hon är själlös som de flesta kurtisaner. PT 1900, nr 87 A, s. 3. Uppdelning av människorna i genier och själlösa eftersägare. Lamm i 3SAH 50: 358 (1940).
b) med sakligt huvudord (jfr a), särsk. om ngns handlande l. utseende l. om framställning o. d.: som utmärkes av l. vittnar om avsaknad av högre andligt liv l. högre andliga intressen l. djupare känsloengagemang l. som saknar sådant som kan stimulera till andlig verksamhet l. väcka högre andliga intressen l. djupare känsloengagemang, andefattig, tom; okänslig, uttryckslös; som saknar friskhet l. livfullhet l. värme, livlös, kall; oinspirerad; äv. övergående i bet.: maskinmässig, mekanisk. Ett själlöst arbete, rabblande. En själlös konversation. En själlös efterbildning. Thorild (SVS) 2: 28 (1784). Ett själlöst rimmeri. Atterbom SDikt. 1: 157 (1807, 1837). Kortspel och andra själlösa förströelser. SvLitTidn. 1819, sp. 108. (Den 16-åriga) Julia .. är vacker och fager under ansiktet, men det är själlöst, absolut själlöst. FADahlgren (1840) hos Dahlgren 2Ransäter 2: 106. (De arabiska skolbarnen) läste innantill alla på en gång, själlöst, schablonmessigt och med gäll röst. Heidenstam End. 256 (1889). Form 1947, s. 161.
Avledn.: själlöshet, r. l. f. [jfr t. seelenlosigkeit] särsk. till -lös 5. Phosph. 1810, s. 62 (i fråga om kyrkomusik). Förkrigstidens materialism, myt- och själlöshet. Malmberg Värd. 32 (1937). —
-MORDARE, -MÄSSA, -PRYDNAD, se B. —
(1 f) -RING. (själ- 1637. själe- 1687) (†) själaringning; jfr ring, sbst.2 Murenius AV 6 (1637). VRP 1687, s. 320. —
-RINGA, -RINGNING, -SALIGHET, se B. —
-SJUKDOM, se F. —
-SKATT, se B. —
-SKILDRING, -SKÖN, se F. —
-SORG, se B o. F. —
-SPILLING, se B. —
-SPÄNNING, -STOFF, se F. —
-STUGA, se B. —
-STYRKA, -SUND, se F. —
-SÄLJARE, se B. —
(1 c) -SÖRJANDE, p. adj. [jfr fsv. syrghia, väcka sorg] (†) som väcker djup (inre) sorg, innerligt sörjd. Lucidor (SVS) 276 (1672). Jfr B. —
-SÖRJARE, se B. —
-TOM, se F. —
-TRÖST, se B. —
-UPPLYFTANDE, se F. —
-VÅDA, -VÅRDARE, -VÄRMARE, se B.
B (i allm. till 1 e. Anm. Vard. uttalas stundom vissa hithörande ssgr med adj. ss. efterled, t. ex. -belåten, -glad, emfatiskt ss. två ord, o. första ssgsleden har i sådana fall närmast bet. av ett förstärkande adj. l. adv.: stor-, mycket o. d.; ngn gg föreligger äv. särskrivning av lederna): (1 f γ) SJÄLA-AFTON. (själa- 1571 osv. själo- 1561) [jfr fsv. siäla aptansanger, aftonsång på dagen före alla själars dag] (numera bl. i skildring av ä. förh.) om kvällen (l. dagen) före alla själars dag. LPetri KO 50 a (1561, 1571). Kyrkoordningen av 1571 .. tillät klockringning på själaafton och själadagen. FolklEtnSt. 1: 312 (1916). —
(1 f δ) -ALTARE. (själa- 1887 osv. själe- 1550) [fsv. siäla altare, siälaltare] kyrkl. altare byggt för medel som skänkts ss. själagåva o. urspr. helgat åt minnet av viss avliden l. vissa avlidna person(er); äv. (i fråga om ä. förh.) med inbegrepp av l. om from stiftelse förbunden med ett sådant altare; jfr -kor. The gamble jordebreff, som lyde Sielealtered till i (Skara). G1R 21: 200 (1550). KyrkohÅ 1939, s. 90 (om förh. i Sthm i början på 1400-talet). —
-ANKARE. [jfr t. seelenanker; jfr Ebr. 6: 19] (†) om ngt tänkt ss. ett ankare för själen; jfr ankare, sbst.2 I 2 a. Phrygius HimLif. 147 (1615). Nordenflycht QT 1744, s. 60. —
-BAD. (själa- 1575 osv. själe- 1558—1791)
1) [jfr t. seelenbad] (†) till 1 e, om ngt varigm ngns själ renas; särsk. om dopet. Döpelsen är thet rätta himmelska siälebadet ther synden afftwagen warder. PErici Musæus 1: 251 a (1582). särsk. (†) bildl., i uttr. föra ngn i ett ont själabad, bereda ngn ett svårt lidande l. en hård prövning l. död l. dyl.; jfr dop, sbst.1 3 a. Svart Gensw. H 2 a (1558).
2) [fsv. siäla badh; jfr d. sjælebad, fvn. sálabað, sálubað, mlt. sēlebat] (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 1 f δ, om bad som fattiga personer erhöllo gratis (ofta i förening med viss traktering), bekostade med medel skänkta ss. själagåvor l. av en from stiftelse som grundats gm sådana gåvor; äv. om stiftelsen l. om badanstalt där sådana bad erhöllos. Rig 1947, s. 128 (1521). 2VittAH 2: 245 (1787, 1791). Rig 1947, s. 125. —
(1) -BAND. (själa- 1746 osv. själe- 1687—1688. själs- 1863 osv.) [jfr t. seelenband] (numera bl. tillf.) band (i bildl. bet.) varmed själens olika förmögenheter l. själ o. kropp l. olika själar l. personer hållas samman; förr äv. i uttr. lösa ngns själaband, döda ngn. Warnmark Sinnew. F 1 b (1687). Naturen (har) öfwergifwit / Dig Progne åg ditt moders-bröst, / Då du din enda Sån så grym har blifwit, / Att du däss siäleband har löst! LejonkDr. 215 (1688). De slitna själsbanden lemna väl sår, som ständigt blöda? Tiden helar småningom, hvad tiden sönderslitit. .. Bandet mellan föräldrar och barn brister icke vid grafven. Genberg VSkr. 1: 37 (1863). Dymling LevSjäl. 213 (1933; rubrik). —
-BEGÄR. (†) andlig l. religiös åstundan. SRosén (1738) i KyrkohÅ 1910, MoA. s. 20. Därs. 1938, s. 263 (1781). —
-BEKYMMER, se F. —
(1 c) -BELÅTEN. (vard.) mycket belåten, storbelåten; äv. med särskrivning av ssgslederna (se anm. sp. 2952). En del (recensenter) äro så själa belåtna med hvad de se eller höra, under det andra (osv.). Kasper 1873, nr 7, s. 2. —
-BISKOP. (själa- 1731—1770. själe- 1713) (†) själavårdare, själasörjare o. d.; särsk. om Kristus; jfr biskop 1. VDAkt. 1713, nr 331. Den stora Propheten och Själa-Biskopen Jesus Christus. Eurenius PrestPrydn. 20 (1770). —
(1 f δ) -BOD, sbst.1 (sbst.2 se säl ssgr). [jfr ä. d. sjælebod, fvn. sálubúð] (numera bl. i skildring av ä. förh. i Skåne) byggnad använd för välgörande ändamål (särsk. ss. bostad åt fattiga), skänkt ss. l. uppförd för (o. underhållen med) medel skänkta ss. själagåva; jfr -gård, -stuga o. själahus, sbst.2 Essen-Möller Förlossn. 37 (i handl. fr. 1766). Själabodarna vid Själbodgatan (i Lund) före rivningen 1950. Lund100År 39 (1961; i bildunderskrift). —
(1 b, e) -BOT. [fsv. siäla bot; jfr d. sjælebod, fvn. sálubót] (i sht i religiöst spr.) ngt som utgör ett botemedel l. är till hjälp l. gagn l. tröst för själen l. botar en sjuk själ l. frälsar ngns själ, bot för själen; förr äv.: gärning (barmhärtighetsverk l. allmännyttig gärning o. d.) som ngn gör för sin själs frälsning l. som främjar ngns själs eviga välfärd o. d. Warnmark Sångt. 23 (1701). Presten Jakob Pedersson inrättade 1491 för sin, sina föräldrars och alla sina välgörares själabot, ett kanikdöme. Brunius Metr. 174 (1836). Holmberg Nordb. 341 (1854; om allmännyttig gärning). När någon församlingsbo satt inne hos far och sökte själabot. Wägner Namnlös. 233 (1922). —
-BRUD. [jfr t. seelenbraut] (numera knappast br.) om en troende människa betraktad ss. Kristi brud; jfr -brudgum o. brud, sbst.1 1 c α. Lamm UpplRom. 1: 79 (1918; om pietistiska förh.). —
-BRUDGUM~02 l. ~20. [jfr t. seelenbräutigam] (numera knappast br.) om Kristus betraktad ss. själens l. den troende människans brudgum; jfr -brud o. brudgum 1 a slutet. Burman Alm. 1726, s. 7. Stagnelius (SVS) 2: 391 (1821). —
(1 b, e) -BRÖD. [jfr t. seelenbrot] (†) = -spis. SionSång. 2: 42 (1745; om Kristi blod, möjl. med tanke på vinet i nattvarden). —
(jfr 1 f γ) -DAG. (själa- 1526 osv. själe- 1585—1654) [fsv. siäla dagher; jfr d. sjæledag, fvn. sáladagr, nor. sjeledag, mlt. sēledach, t. seelentag samt mlat. dies animarum] (numera bl. i skildring av ä. förh.) om dag helgad åt de avlidnas minne; företrädesvis om dagen efter allhelgonadagen (dvs. den 2 november), alla själars dag; i fråga om medeltida förh. äv. om vissa dagar i veckan närmast efter mikaelidagen; vanl. i sg. best. NT 1526, s. Oo 5 a (i sg. best.). Then longa ringning på Siäladaghen och siäla afftonen. LPetri KO 50 a (1561, 1571). Beteckningen själadagar för dagarna närmast efter Mikaeli finns även i ett kalendarium från Lödöse, daterat till tiden mellan 1472 och 1478. Bringéus Klockringn. 271 (1958). särsk. (†) i uttr. alle själedag, alla själars dag. Linc. (1640; under feralia). Schwartz Alm. 1646, s. 24.
Ssg: själedags-mat. (†) S:t Michaelis dag (erhåller prästen) ett fåhrelår, någre marck Smör, en hweete och Råågkaka, hwillcket maatskott de (dvs. gotlänningarna) kalla Siähledags maaten. HSH 29: 397 (1654). —
-DIET, -DJUR, se F. —
(1 f) -DYRKAN. rel.-hist. religiös dyrkan av de döda(s själar), animistisk kult, förfäderskult; jfr -kult. Nilsson PrimRel. 100 (1911). —
-DÖD. [fsv. siäla dödher; jfr t. seelentod] (numera knappast br.) andlig död, själens död; jfr död, sbst. 3 a. Sahlstedt Hoffart. 65 (1720). Dalin (1854). Cannelin (1939). —
-DÖDANDE, -ELD, -ERFARENHET, se F. —
(1 b, e) -FARA. (själa- 1743 osv. själe- 1617—1736) [fsv. siäla fara, siälfara; jfr t. seelengefahr] (i sht i religiöst spr.) fara som hotar själen, särsk. med hänsyn till själens eviga välfärd, andlig fara, risk för evig förtappelse; jfr -våda. Gustaf II Adolf 168 (1617). Den stora själafara, som det har med sig att fresta Gud. Schartau UtkPred. 1: 211 (1823). Hartman NattLys. 134 (1951). —
-FARLIG, -FATTIGDOM, se F. —
(1 f) -FEST. i sht rel.-hist. religiös fest l. högtidsdag helgad åt minnet av de avlidna l. de avlidnas själar. Nordforss (1805). Dalin (1854). IllRelH 405 (1924; om förh. under antiken). —
-FIENDE. [jfr t. seelenfeind] (i religiöst spr.) om ngn som söker skada ngn till själen l. utgör en andlig fara för ngn l. (oeg.) ngt som är skadligt för ngn i andligt l. religiöst avseende; särsk. (i sht i sg. best.) om djävulen. Lagerström Bunyan 1: 81 (1727; om Apollion, en drake). (Liksom fångar) drifwas .. de oomwända menniskorna af deras själafiender. (1) Djefwulen drifwer dem med ängslan. .. (2) Werldsbarnen drifwa dem med hot till att handla efter deras föreskrifter. (3) Deras begärelser drifwa dem till att tillfredsställa deras fordringar. Schartau UtkPred. 1: 7 (1819). (Prosten säger till Danjel vid förhöret med honom i prästgården:) Djävulen, Själafienden, viskar dig dina svar i örat. Moberg Utvandr. 116 (1949). —
-FISKE. (i religiöst spr.) verksamhet i syfte att åstadkomma ngns religiösa omvändelse l. religiös väckelse l. att ”vinna själar för Gud”; jfr -jakt o. människo-fiske, -fiskare. Olofsson Möte 11 (1966). —
(1) -FLYTTNING. (själ- 1807. själa- 1762—1797) (†)
2) om det tänkta förhållandet att ngn låter sin själ tillfälligt ta boning i en annan varelse; jfr -förening 1. Kellgren (SVS) 4: 277 (1782). —
-FRID, äv. -FRED. (själa- 1655 osv. själs- 1855 osv.) [jfr t. seelenfrieden] (i vitter stil)
1) till 1 b, e: sinnesfrid, själslugn, frid i själen; särsk. om det förhållandet att ngn (i medvetandet av att ha handlat i enlighet med Guds bud l. fått förlåtelse för begångna synder) har frid med Gud o. är fri från känsla av syndaskuld o. rädsla för evig förtappelse, samvetsfrid. SionSång. 1: 76 (1743). Negrinnan Beni war under sin sista sjukdom så förnögd, tålig och stilla, at hennes husbondfolk .. tilstodo, at de aldrig wid dylika omständigheter sett någon uti sådan förnögdhet och själa-frid. Oldendorp 2: 228 (1788). Flodström SvFolk 436 (1918).
2) till 1 f, om det förhållandet att en avliden persons själ har frid l. är salig. Emporagrius Oxenstierna 53 (1655). (De döda i Shanghai) få en sandkulle över sig och deras barn bränna .. pappersböner för deras själafrid. Lilius KinKrigsb. 139 (1928). —
-FRIHET, se F. —
-FRÄLSARE. (i religiöst spr.) frälsare av själar (från syndens l. det ondas välde l. från evig förtappelse); särsk. dels om Kristus, dels om predikant som åstadkommer väckelse. SionSång. 1: 54 (1743; om Kristus). Johansson UnderlMänn. 37 (1934; om frikyrkopredikant). —
-FRÄLSNING. (i religiöst spr.) en själs l. själars frälsning (från syndens l. det ondas välde l. från evig förtappelse). SionSång. 1: 122 (1743). —
-FRÄNDE, -FRÄNDSKAP, se F. —
(1 c, e) -FRÖJD. (själa- c. 1715 osv. själs- 1938) [jfr t. seelenfreude] (i sht i religiöst spr. o. vitter stil) glädje som ngn känner (djupt) i själen, innerlig l. inre glädje; ofta med särskild tanke på en religiöst färgad glädje; äv. konkretare, om ngn l. ngt som bereder ngn stor glädje l. utgör ett glädjeämne för ngn; jfr -lust. Lybecker 13 (c. 1715). Det dyra ordet höra / Til all min själa frögd: / Sj! det skal ewigt göra / Min anda i mig nögd. Rutström SionNSång. 56 (1778). Orestes, min klenod, min själafröjd, / Som jag (dvs. amman) från modrens sköte tog och fostrade. Palmblad Aisch. 167 (1842). FoF 1924, s. 51. —
-FÅNGARE. [jfr t. seelenfänger] (†) om djävulen tänkt ss. en som fångar själar i snaror l. dyl.; jfr fånga I 1 e. Bergeström IndBref 314 (1770). —
(1 c, e) -FÄGNAD. (numera bl. i vitter stil, mera tillf.) = -fröjd. VDAkt. 1702, nr 129. Lybecker 191 (c. 1715; om Jesus). —
(1 b, e) -FÖDA. (själa- 1745 osv. själs- 1807—1937) [fsv. siäla födha; jfr d. sjæleføde, eng. soul food] (i religiöst spr. o. vitter stil) = -spis. SionSång. 2: 114 (1745). Dittills hade tidningslitteraturen warit tung och docerande. .. Aftonbladet .. presterade deremot den mest lättsmälta, pepprade och kryddade själsföda. UpsT 1841, nr 6, s. 3. Vid varje gudstjänst bjöd han församlingen en närande själsföda. NDA(A) 1937, nr 38, s. 4. —
(1 b, e) -FÖDANDE, p. adj. (själa- 1860. själs- 1822—1842) (†) som utgör andlig spis l. ger andlig stimulans; intresseväckande o. d. BrinkmArch. 1: 314 (1822). Jag lemnade storfurstinnan med känslan att sällan hafva haft ett mera interessant, själafödande samtal (än detta om upphävandet av livegenskapen i Ryssland). Bremer GVerld. 2: 217 (1860). —
(1 f) -FÖRARE. [jfr t. seelenführer] rel.-hist. om övernaturligt väsen l. gud som för de avlidnas själar till dödsriket l. paradiset; särsk. om ärkeängeln Mikael. IllRelH 407 (1924; om guden Hermes). LD 1958, nr 250, s. 4 (om ärkeängeln Mikael).
Avledn.: själaförerska, f. [jfr t. seelenführerin] rel.-hist. kvinnlig själaförare. AntT XX. 4: 62 (1919). —
-FÖRBUND, se F. —
-FÖRDÄRV. (själa- 1766—1823. själe- 1635) [jfr t. seelenverderben] (numera knappast br.) förhållandet att ngns själ bringas i fördärv l. befinner sig i ett tillstånd av fördärv l. obotlig skada; äv. konkret(are), om ngt som är till fördärv l. obotlig skada för själen. Thenne wedherstygglige Köpslagning (dvs. avlatshandeln) och Siälefördärff kunde D(oktor) Luther .. ingalunda lijdha. Schroderus Os. III. 1: 29 (1635). Schartau Pred. 551 (1823). —
-FÖRDÄRVLIG. (själ- c. 1700. själa- 1738. själe- c. 1700) [jfr t. seelenverderblich] (numera knappast br.) som är till fördärv l. obotlig skada för själen. Isogæus Segersk. 753 (c. 1700). SRosén (1738) i KyrkohÅ 1910, MoA. s. 82. —
-FÖRENING. (†)
1) till 1, om det förhållandet att ngn låter sin själ ta boning i en annan varelse; jfr -flyttning 2. Kellgren (SVS) 4: 277 (1782).
-FÖRESTÄLLNING, -FÖRFATTNING, se F. —
-FÖRFÖRARE. (numera bl. tillf.) andlig förförare. AndelVijs. 66: 10 (c. 1730). Moberg Nybygg. 544 (1956). —
-FÖRGIFT. (själa- 1726. själe- 1606—1725) (†) = -gift, sbst.2 OMartini Pred. E 2 b (1606; om falska profeter o. skrymteri). OfferdalKArk. N I 1, s. 136 (1726; om brännvin). —
-FÖRMYNDERSKAP, -FÖRMÖGENHET, se F. —
(1 c, e) -FÖRNÖJANDE, p. adj. (numera bl. tillf.) som förnöjer l. vederkvicker ngns själ l. sinne. Scherping Cober 2: 384 (1737; t. orig.: Seelenerquickende). —
(1 c) -FÖRNÖJD, p. adj. (själa- 1878 osv. själs- 1840) [jfr t. seelenvergnügt] som känner djup inre glädje, nöjd till sinnes; numera nästan bl. (vard.): mycket belåten, storbelåten, stormförtjust; jfr -belåten, -glad, -nöjd. AnderssonBrevväxl. 1: 23 (1840). (Telegrambudet) fick sina fem dollars extra och såg själaförnöjd ut. Zilliacus Utvandr. 1: 124 (1922). —
(1 c, e) -FÖRNÖJELSE. [jfr t. seelenvergnügen] (†) inre glädje l. tillfredsställelse, sinnesfrid o. d.; särsk. om religiöst färgad glädje. VDAkt. 1736, nr 152. Schartau Pred. 39 (1804, 1821). —
-FÖRSUMMARE. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) om försumlig själavårdare. Åke (som var åkianernas ledare) kallade präster själaförsummare. VDAkt. 1785, nr 37. Moberg Utvandr. 113 (1949). —
-FÖRVANTSKAP, se F. —
-GAGN. (själa- 1555 osv. själe- 1524—1756) [fsv. siäla gaghn; jfr d. sjælegavn, fvn. sálugagn] (i sht i religiöst spr.) (ngt som är till) gagn l. nytta (t. ex. uppbyggelse l. tröst l. frälsning) för själen, främjande av ngns andliga liv; äv. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om det gagn l. den nytta med avs. på ngns eviga välfärd l. salighet som en själagåva kunde medföra; förr äv. närmande sig bet.: själavård; jfr -hjälp 2, -nytta. G1R 1: 263 (1524). At then eviga Gud ville .. uthi detta concilio (dvs. Uppsala möte), al ting regera, at thet måtte lända Gudi til lof och ära, oss och våra effterkommande til ett godt bistånd och evigt siälagagn. RA I. 3: 40 (1593). Hospitals Prästerna, som the Fattigas och Siukas Siälegagn skiöta, skola med Kost, Löhn, Näring och warma, försees. Kyrkol. 28: 7 (1686). Sij, Jesus är ett tröstrijkt Namn, / Som länder osz til siälagagn. Ps. 1695, 143: 1. Det själagagn wi af döpelsen hemte, är ingalunda litet. Emanuelsson 1PredHögm. 1: 128 (1865). Systemet med stiftade mässor för avlidnas själagagn. SvKyrkH 2: 711 (1941). —
-GAGNELIG. (numera knappast br.) som är till gagn för själen l. befrämjar ngns andliga liv l. eviga välfärd. Nohrborg 445 (c. 1765). SvLittFT 1833, sp. 437. —
(1 c, e) -GAMMAN. (i vitter stil, numera knappast br.) = -fröjd. ClLivijn (1816) hos Ahnfelt Rääf 291. —
(1 f δ) -GIFT, sbst.1 (själ- c. 1790. själa- 1710—1930) [fsv. siälagipt; jfr fd. sialægift, d. sjælegift, fvn. sálagipt, sálugipt, mlt. sēlegift] (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.)
1) = -gåva, sbst.1 1; stundom svårt att skilja från 2. Peringskiöld MonUpl. 44 (1710). Rampne Paetersson .. skänkte till Nydala kloster såsom själagift för sig och föräldrar en gård i Öya. KyrkohÅ 1930, s. 113.
2) = -gåva, sbst.1 2; jfr 1. Botin Utk. 363 (1761). I Uplands-Lagen blef år 1295 den Taxa införd om Likstol, att Prästen skulle hafva efter en Bonde för full själa-gift fem öre. Dens. PVetA 1771, s. 18. Möller (1807). —
-GIFT, sbst.2 [jfr t. seelengift] (i religiöst spr., numera bl. tillf.) ngt som verkar ss. l. utgör ett gift för själen l. förgiftar ngns själ. Wallin 1Pred. 3: 12 (c. 1830). —
(1 c) -GLAD. [jfr t. seelenfroh] som känner djup, inre glädje l. glädje i själen; glad till sinnes; numera nästan bl. (vard.): synnerligen l. övermåttan l. strålande glad, storbelåten o. d. Reuterdahl Mem. 243 (1860). Pepita (som skall bikta sig) är ej riktigt själaglad. Snoilsky 1: 81 (1869). Hon var själaglad över att slippa ifrån honom (gm skilsmässan). Gustaf-Janson Stamp. 231 (1951). Anm. Se beträffande uttal (o. skrivning) anm. sp. 2952. —
-GOD. (själa- 1913 osv. själe- 1722. själs- 1938 osv.)
1) [jfr t. seelengut, seelensgut] (numera bl. tillf.) till 1 b: hjärtegod, själsfin o. d. Auerbach (1913). Dessa själagoda, vänliga människor. Lewenhaupt Pyren. 196 (1914).
2) (†) till 1 e, i n. sg. best. i substantivisk anv., om vad som är till gagn för själen. Brenner Dikt. 2: 77 (1722). —
-GODHET, -GRUND, se F. —
(1 f δ) -GÅRD. (själa- 1522 osv. själe- 1525—1553) [fsv. siäla gardher, siälgardher] (numera bl. i skildring av ä. förh.) gård o. d. använd för välgörande ändamål l. anstalt med välgörande syfte (särsk. för vård av sjuka, fattiga o. gamla), skänkt ss. själagåva l. uppförd resp. grundad (o. underhållen) med hjälp av medel skänkta ss. själagåva; jfr -bod, -stuga o. själahus, sbst.2 G1R 1: 41 (1522). (År) 1437 .. är hr Johannes närvarande i Stockholm vid en överenskommelse mellan föreståndaren för Själagården i Stockholm och .. (föreståndaren) för Själagården i Upsala .. rörande ett husbygge i Stockholm på Själakorets mark. KyrkohÅ 1939, s. 90. Ljung EnköpH 1: 225 (1963; om medeltida förh.).
Ssgr (numera bl. i skildring av ä. förh.): själagårds-gods. gods som utgjorde l. tillhörde själagård. G1R 15: 482 (1543). Almquist CivLokalförv. 1: 388 (1917; om förh. 1544).
(1 f δ) -GÅVA, sbst.1 (sbst.2 se F). (själa- c. 1750 osv. själe- 1545—1773) [fsv. siäla gava; jfr fd. siælegave, d. sjælegave, mlt. sēl(e)-gāve] (numera bl. i skildring av ä. förh.)
1) (ofta i testamente l. på dödsbädden given) gåva (till kyrka l. kloster) avsedd att användas till något välgörande ändamål o. skänkt till förmån för sin l. en avliden persons själ l. eviga välfärd, ofta förbunden med föreskrift att det skulle hållas själamässa för givaren resp. den avlidne, särsk. på hans dödsdag; stundom svårt att skilja från 2. Hwicket hemman han vdi siälegåffwe .. vnder samme Alffta Kyrcke gaff. G1R 17: 370 (1545). Ljung EnköpH 1: 73 (1963; om förh. 1406).
2) ersättning (i kontanta medel l. in natura) som präst erhöll för begravning av (o. hållande av själamässor över) ngn; jfr 1. Rydén Pontoppidan 484 (1766). Likstolen var ursprungligen en frivillig själagåva till prästen men blev snart till en rättighet. Hagberg DödGäst. 418 (1937).
Ssgr (till -gåva, sbst.1 1; numera bl. i skildring av ä. förh.): själagåvo-, äv. själagåve-brev. dokument (testamente) som innehöll bestämmelse om själagåva. Teitt Klag. 56 (1556).
-GÖMMARE. (själa- 1528—1933. själe- 1540—1645) [fsv. siäla gömare]
1) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) till 1 e, = -herde. Idra siälagömare, biscopanar eller kyrkeherrer. G1R 5: 25 (1528). LPetri 2Post. 50 a (1555; om Kristus). HT 1933, s. 101 (om förh. 1540).
2) [jfr t. seelenbewahrer] (†) till 1 f: förvarare av en avliden persons själ (intill yttersta dagen). Wij .. haffwom (icke) befalning at tilbidia Englarna, eller sättia them til Siälagömare. Westhius NPederson 16 (1645). —
(3) -HANDLARE. (själ- 1771. själa- 1899) [jfr t. seelenhändler] (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) person som mot ersättning med bedrägliga medel l. våld skaffar ngn personal, särsk. skaffar sjömän till fartyg l. soldater till krigstjänst, runnare, sjanghajare; jfr -köpare 1, -säljare 2 o. själ-försäljare. Wallenberg (SVS) 1: 304 (1771). En sån där själahandlare i Bombay, som skeppade .. (kulier) åt fransmännen. Zilliacus Hågk. 157 (1899). —
-HARMONI, se F. —
-HERDE. (själa- 1593 osv. själe- 1635—1725. själen- 1653—1670) [jfr mlt. sēlhērde, t. seelenhirt; jfr äv. 1Petr. 2: 25] om ngn som vägleder ngn i andliga l. religiösa angelägenheter, andlig ledare l. lärare, själasörjare.
a) (företrädesvis i äldre predikospr.) om Kristus l. Gud; äv. i uttr. överste l. högste själaherde; jfr herde 2 a. Warnmark Sinnew. G 1 a (1687; om Kristus). Swedberg SabbRo 965 (1690, 1712: öfwerste siälaherde). Jesu, själa-herde wår. SionSång. 2: 73 (1745). Nordforss (1805: högste själaherde). Rudin OrdUngd. 1: 4 (1894; om Gud).
b) (numera bl. ngt arkaiserande) om präst o. d.; särsk. om församlingspräst i förh. till hans församlingsbor; jfr herde 2 b, kyrkoherde. RA I. 3: 107 (1593). Den anlitade själaherdens samtalsrum. HågkLivsintr. 3: 12 (1923). Moberg Utvandr. 462 (1949). särsk.
-HJÄLP.
2) [fsv. siäla hiälp; jfr fvn. sáluhjǫlp, sálahjǫlp] (numera bl. arkaiserande) (ngt som är till) hjälp l. gagn (t. ex. tröst l. uppbyggelse l. frälsning) för själen; hjälp i religiösa frågor; äv. dels närmande sig bet.: själavård, dels (numera bl. i skildring av ä. förh.) om den hjälp l. den nytta med avs. på ngns eviga välfärd l. salighet som en själagåva kunde medföra; jfr -gagn. LPetri Kyrkiost. 67 b (1566). Jakob Jönsson byggde 1340 .. ett kapell med ett altare, som för stiftarens .. själahjelp helgades Aposteln Jakob och Jungfru S. Katharina. Brunius Metr. 130 (1836). I Uppland funnos (på 1100-talet) .. många kristna storbönder, hemkomna englandsfarare och östervikingar, som behövde själahjälp och åtminstone vid påsken ville få sakramentet. TurÅ 1942, s. 115. —
-HUNGER, se F. —
(1) -HUS, sbst.1 (sbst.2 se själahus, sbst.2). [jfr d. sjælehus] (†) om kroppen ss. boning för själen; jfr -hydda. Brobergen 149 (1693, 1708). Nordenflycht QT 1745, s. 105. —
(1) -HYDDA. (†) om kroppen ss. boning för själen; jfr -hus o. kropps-hydda. KyrkohÅ 1900, s. 297 (c. 1730). —
(1 f) -HÄR. (själa- 1924 osv. själs- 1916) [jfr t. seelenheer] (numera bl. tillf.) här l. skara av avlidnas själar, andehär. 2NF 23: 1124 (1916). Hellquist HesTheog. 76 (1924). —
-KAMP, se F. —
(1 f δ) -KAPELL. (själa- 1850 osv. själe- 1756) [fsv. siäla kapel] kyrkl. kapell byggt för medel som skänkts ss. själagåva o. urspr. helgat åt minnet av viss avliden l. vissa avlidna person(er); äv. (i fråga om ä. förh.) med inbegrepp av l. om from stiftelse förbunden med ett sådant kapell; jfr -altare, -kor. Botin Hem. 2: 84 (1756; om medeltida förh.). Lundin o. Strindberg GSthm 565 (1882; om i ä. tid existerande from stiftelse). Katarina Olofsdotter .. skänker 1410 en gård till själakapellet i Linköpings domkyrka. Fornv. 1938, s. 117. —
-KLENOD. (†)
1) till 1 b, e: själaskatt (se d. o. 1) o. d. Rüdling Suppl. 272 (1740; om bibeln). Ja, Jesu, din död, / Din pina och nöd, / Din kors, sår och blod, / Låt blifwa min ära / Och själaklenod. SionSång. 1: 42 (1743).
(1 f) -KLOCKA. [jfr d. sjæleklokke, eng. soul bell] (numera nästan bl. i skildring av ä. l. utländska förh.) kyrkklocka varmed själaringning utföres. Langlet Ung. 265 (1934; om förh. i Ungern). Martinson VägUt 222 (1936; om förh. c. 1918). —
(1 f δ) -KOR. (själa- 1850 osv. själe- 1542—1756) [fsv. siäla kor, siälkor] kyrkl. kor (i kyrka) byggt för medel som skänkts ss. själagåva o. urspr. helgat åt minnet av viss avliden l. vissa avlidna person(er); äv. (i fråga om ä. förh.) med inbegrepp av l. om from stiftelse förbunden med ett sådant kor; jfr -altare, -kapell. En tompt, .. Huilcken .. tillydde Siälekoren vdj Sanctij Laurentij kyrckie j .. Suderköpung. G1R 14: 46 (1542). Bo Beskows fönster ”Livets träd” i själakoret (i Växjö domkyrka). SvD(A) 1960, nr 36, s. 28.
Ssg: själakors-, förr äv. själakore-del. (-kore- 1544. -kors- 1544 osv.) (förr) om den del av fattigtionden som biskoparna tidigare disponerat för domkyrkas själakor. (Vissa kaniker) skole her effther .. niute och beholle all thenn tijende, som kalles Siälekoorsdeelenn, som årligen falle kann offwer tesse 4 prosterij j Östergötlandt, nemplige (osv.). G1R 16: 508 (1544). Därs. 509. —
-KRAFT, -KRANK, -KRANKHET, -KROPP, se F. —
(1 f) -KULT. (själ- 1924. själa- 1894 osv. själs- 1906 osv.) [jfr t. seelenkultus] rel.-hist. själadyrkan. Lönborg Kina 43 (1894). —
-KUNSKAP~02 l. ~20. kunskap om själen o. det andliga livets förhållanden. Petri Ouchterlony 155 (1924). Jfr F. —
-KVAL, se F. —
-KÄNNARE. person som har (god) kännedom om själen o. det andliga livets förhållanden. Östergren (1938). Jfr F. —
(3) -KÖPARE. (själ- 1783—1828. själa- 1852—1874) (†)
2) [jfr amerik. eng. soul-driver] om person som fångade upp förrymda negerslavar för att sälja dem. Callerholm Stowe 91 (1852).
3) röstköpare. Fredrik Gyllenborg, Hattarnes gamle strateg och själaköpare. Malmström Hist. 4: 250 (1874). —
-LEDARE. (i religiöst spr., numera bl. tillf.) jfr -ledning. Petri Ouchterlony 40 (1924; om salvationist). Brilioth SvKyrkKunsk. 277 (1933; om präst). —
-LEDNING. (i religiöst spr., numera bl. tillf.) ledning o. undervisning i religiösa frågor, andlig ledning; själavård. HågkLivsintr. 3: 15 (1923). Brilioth SvKyrkKunsk. 278 (1933). —
(1) -LEM. (†) om själen tänkt ss. ngt kroppsligt (o. med kroppsliga funktioner); jfr själs-kropp. Min Siälalemm har haft, Bespjsning wed ditt Bord. Warnmark Sinnew. F 3 a (1687). —
-LIDANDE, se F. —
-LISA. (själa- 1840 osv. själs- 1857)
2) (numera knappast br.) till 1 e, f: lisa l. hugnad l. tröst o. d. för ngns (särsk. en avliden persons) själ. Afzelius Sag. 2: 110 (1840; erhållen gm pilgrimsfärd). SvBL 1: 121 (1857). —
-LJUS. (själa- 1687 osv. själs- 1848) [jfr t. seelenlicht]
1) (†) till 1 b, e: ljus (i bildl. anv.) som upplyser ngns själ l. sprider sig från ngns själ; kunskaper l. förstånd betraktade resp. betraktat ss. ett ljus; jfr ljus, sbst. 11 c. (Bibelns författare) hade straxt i begynnelsen warit af Skaparen utrustade med mer själaljus och kraft än andra menniskor. Wulf Köppen 2: 359 (1799). Högberg Vred. 3: 397 (1906). jfr: Up up mitt Siälalius, okk skynd djg at afkasta / en mörker Syndenatt. Warnmark Sinnew. D 3 a (1687; bet. oklar).
2) [jfr mlt. sēlelicht] (numera bl. mera tillf.) till 1 f: ljus l. lampa o. d. som tändes för en avliden persons själ. Cavallin Franzos JudT 89 (1896). —
-LUGN, se F. —
(1 c, e) -LUST. (själa- c. 1715—1791. själs- 1651, 1668) [jfr t. seelenlust] (†) glädje för själen; inre l. själslig l. andlig glädje, glädje som ngn känner (djupt) i själen; äv. konkret, om ngn (särsk. Jesus) l. ngt som bereder sådan glädje; jfr lust 3, 3 e, -fröjd, -vällust samt sinnes-lust 2. Stiernhielm Parn. 1: 5 (1651, 1668; om person). Ingen ting i Snillets verld (är) så felaktigt, at det icke kan vara en skatt af hög och dyrbar uplysning, ja en själalust, för tusende. Thorild (SVS) 3: 27 (1791). —
-LÄKANDE, -LÄKARE, -LÄKEDOM, se F. —
-LÖS, se A. —
(1 b) -MAGER. (†) i själsligt l. andligt avseende obetydlig l. arm l. dyl. Thorild (SVS) 1: 71 (1784). —
(1) -MAKT. makt (se d. o. 12) som utgöres av l. liknar en själ. De (enl. animistisk uppfattning) i naturföremålen inneboende själamakterna. 2NF 19: 155 (1913). Jfr F. —
-MAN. (själa- 1743—1778. själe- 1747) (†) = -brudgum. Jesu söta själa-man. SionSång. 1: 24 (1743). Rutström SionNSång. 94 (1778). —
(1 f) -MANING. (†) frammanande av de dödas andar, andemaning. Holmberg (1795; under psycomance). Schulthess (1885). —
-MORD. (själa- 1536 osv. själe- 1559. själs- 1845, 1856) [jfr t. seelenmord] (i religiöst spr. o. vitter stil) om handlingen att vålla ngns andliga död l. ngns själs (eviga) förtappelse o. dyl. l. (allmännare) ngns fördärv i andligt l. moraliskt avseende. Ps. 1536, s. 73. Efter syndens siälamord / Nytt lijf i migh upwäckes. Ps. 1695, 255: 5. Ett tanklöst ord / kan bli ett själamord. Björck MännRöst 117 (1928). —
-MORDARE. (själ- 1528. själa- 1555—1597) [jfr d. sjælemorder, nor. sjelemorder] (†) = -mördare. OPetri 2: 210 (1528). UrkFinlÖ I. 1: 85 (1597). —
-MÅLTID. [jfr d. sjælemåltid] (†) om nattvarden (betraktad ss. en måltid för själen). VDAkt. 1735, nr 483. Nohrborg 279 (c. 1765). —
(1 f) -MÄSSA. (själ- 1681—c. 1815. själa- 1528 osv. själe- 1534—1756. själs- 1819) [fsv. siälamässa; jfr d. sjælemesse, nor. sjelemesse, fvn. sálumessa, sálamessa, mlt. sēl(e)misse, t. seelenmesse, eng. soul-mass] mässa som i den kristna (numera bl. den romersk-katolska) kyrkan hålles för en avliden persons själ (särsk. vid dennes begravning l. på dennes dödsdag l. på sjunde l. trettionde dagen efter l. på årsdagen av dödsfallet) l. för de avlidnas själar (särsk. på alla själars dag); äv. om liknande mässa i vissa icke kristna religionssamfund; äv. (mera tillf.) om rekviem (ss. musik- l. körverk). OPetri 1: 425 (1528). (Många) gifva alle sina godz til kyrkior oc klöster, på thet Påfwen oc Munckarna skola hålla långa böner och siunga siälamässor för them .., och på thetta sättet försona theras synder. Muræus Arndt 1: 294 (1648). Berömda själamässor äro komponerade af (bl. a.) Palestrina .., Mozart, Cherubini .., Brahms, Verdi och Sgambati. 2NF 22: 1313 (1915). När själamässa hölls över den .. avlidna änkekejsarinnan Lung Yü. Lewenhaupt LagreliusKinR 64 (1928). Nu kunde jag endast läsa själamässan över den döde. Moberg FörrädL 121 (1967; om förh. på 1520-talet). särsk. bildl. (Den döende soldaten) hör blott hur träden mumla dovt / en klagande själamässa. Bergman LivÖ 158 (1922).
Ssgr: själamässo-, äv. själamässe-, förr äv. själamässa-dag. (-mässa- 1534. -mässe- 1549—1640) [fsv. siälamässu dagher; jfr eng. soul-mass day] (†) alla själars dag. ArbogaTb. 4: 5 (1534). Linc. (1640; under feralia).
-längd. (-mässe-) (förr) förteckning över personer för vilka själamässor skulle hållas. Andersson SkånH 1: 427 (1947; om förh. i Skåne på 1100-talet).
-ringning. (förr) klockringning i samband med hållande av själamässa, särsk. på sjunde l. trettionde dagen efter l. på årsdagen av dödsfallet. Bringéus Klockringn. 285 (1958). —
-MÖRDANDE, se F. —
-MÖRDARE. (själa- 1619—1880. själe- 1582—1734) [jfr mlt. sēl(en)mȫrder, t. seelenmörder] (i religiöst spr., numera knappast br.) person som vållar ngns andliga död l. ngns själs eviga förtappelse l. ngns fördärv i andligt l. moraliskt avseende; särsk. dels om djävulen, dels om person som sprider religiösa villomeningar, dels ss. en nedsättande beteckning på en försumlig själasörjare. PErici Musæus 2: 132 a (1582). O i falska Prädikanter. .. I ären .. blinde Wächtare, Siäle-Mördare och Guds-Förachtare. Fernander Theatr. 94 (1695). Kyrckio-Sofware! Genom en sådan sömn blir tu tin egen siälamördare. Scherping Cober 2: 328 (1737). De ursinnige själa-mördarena, Papisterna. Borg Luther 1: 237 (1753). Berndtson (1880).
själamörderska, f. (†) eg.: kvinnlig ”själamördare”; anträffat bl. bildl., om världen. Scherping Cober 1: 384 (1734; i två ord). —
-MÖRDISK. [jfr t. seelenmörderisch] (†) som vill vålla l. vållar ngns andliga död l. eviga förtappelse. Siälamördiske wilandar. Phrygius HimLif. 141 (1615). —
-NYTTA. [fsv. siäla nytta] (i religiöst spr., numera mindre br.) = -gagn. Murbeck CatArb. 1: 407 (c. 1750). —
-NÄRING, se F. —
(1 b, e) -NÖD. (själa- 1648 osv. själs- 1886 osv.) [jfr t. seelennot] svår l. farlig belägenhet vari en själ befinner sig; själslig vånda l. ångest, själsligt betryck; särsk. (i religiöst spr.) om själslig vånda osv. som har sin grund i syndaånger l. oro för själens frälsning, andlig nöd; stundom: samvetsnöd. Muræus Arndt 2: 442 (1648). Jesu, tu mitt lijf, min hälsa, / Jesu tu äst för migh död: / Tu tigh vthgafst migh at frälsa, / I then diupste siäla-nödh. Ps. 1695, 152: 1; jfr Ps. 1937, 76: 1. Han .. hade kommit för flera år sedan i en stor själanöd för ett ganska vanligt brott mot 4:de budet. AnderssonBrevväxl. 2: 298 (1849). Olsson Fröding 121 (1950). —
(1 c) -NÖJD, p. adj. (vard.) mycket nöjd l. belåten, stormförtjust o. d.; jfr -förnöjd. Slotte Karleb. 230 (1912). —
-NÖJE, se F. —
(1 f δ) -OFFER. [jfr t. seelenopfer] (förr) offer till förmån för egen l. annan (särsk. avliden) persons själ. MinnGPrästh. 6: 141 (1930). —
-OMSORG~02 l. ~20. [jfr t. seelsorge] (i religiöst spr., numera bl. tillf.) omsorg om själens l. ngns andliga väl; förr företrädesvis om en församlingsprästs omsorg om sina församlingsbors andliga väl, mer l. mindre klart liktydigt med: själavård. Swedberg Amer. 82 (i handl. fr. 1714). (Det är) hindersamt .. för ordets tienare, när de med åkerbruk och timmelig närings-sorger afdragas från siäla-omsorgen. KyrkohÅ 1911, MoA. s. 80 (1740). Rydén Pontoppidan 501 (1766). —
-ORO, -PEJLING, se F. —
(1 b, e) -PEST. [jfr t. seelenpest] (numera bl. i vitter stil, tillf.) om ngt (t. ex. en religiös l. profan åsiktsriktning, särsk. en irrlära) som (har en benägenhet att sprida sig ss. en farsot o. som) skadar människorna till själen l. förgiftar människornas sinnen, andlig farsot o. d.; jfr pest 2. Rydén Pontoppidan 327 (1766; om otro). Österns själapest. Rydberg Dikt. 2: 102 (1891; om ”kristianismen”). Den bolsjevikiska själapesten. Östergren (1938). —
(1 b, e) -PINA. (själa- 1647 osv. själs- 1848 osv.) [jfr t. seelenpein] (numera bl. i vitter stil, i sht arkaiserande) själslig plåga l. vånda, själavånda, själskval; samvetskval. Gudh hafwer skapat siälen odödeligh, och vthi siälene .. thenna wettskapen om Gudh, at hon honom aldrigh förgäta kan, och kommer doch aldrigh mehr til Gudh igen, hwilket är siälenes aldrastörsta pijna och ewiga plåga. .. Sådana ewigwarande och jemmerliga siäla-pijnor, skola tå wara thesz större och grufweligare för them, som icke hafwa trodt sanningena. Muræus Arndt 1: 54 (1647). Att hon ändrat sin mans kläder åt den olycklige (brottslingen), var .. (den döende kvinnans) själapina. Wetterbergh Penning. 495 (1847). Östergren (1938). —
(1 b, e) -PINANDE, p. adj. (själa- 1938 osv. själs- 1920 osv.) (mera tillf.) som plågar ngn själsligt l. psykiskt. Hedén 5: 217 (1920). —
-PLÅGA, se F. —
(1) -PORT. [jfr t. seelenpforte, om sår varigenom själen lämnar kroppen] (†) om ngt tänkt ss. själens port. Lät djn vjnquist ympas fort, / Vattna för din siäla-port, / Lät des grenar ge god lukt. Warnmark Tuktesp. 2 (1687; bet. oklar). Han som din mun och siälaport / Har prijsat öfver nächtar. TRudeen Vitt. 322 (c. 1700). —
(1 b, e, 2) -PRYDNAD. (själ- 1814, 1828. själa- 1785—1804) [jfr t. seelenschmuck] (†) ngt (god egenskap o. d.) som utgör en prydnad för själen l. karaktären. Möller 2: 897 (1785). Heinrich (1814, 1828). —
(1 b, e, 2) -PRYDNING. [jfr t. seelenschmuck] (†) = -prydnad. Hwar har tu tin Siäla-Prydning? .. Jag frågar om tu har beprydt siälen med en sann tro? Scherping Cober 2: 216 (1737). —
(1 b, e) -REN. (själa- 1938 osv. själs- 1838 osv.) (i vitter stil) ren i själen, oförvitlig i moraliskt l. religiöst avseende, renhjärtad. Rydqvist Resa 67 (1838: det .. själsrena). —
-RENHET, se F. —
(1 b, e) -RENING. (†) rening (se rena, v.1 I 12 c) av själen. SionSång. 2: 50 (1745). Den Själareningen, som sker genom trona i Jesu blod. Nohrborg 651 (c. 1765). —
(1 b) -RID. (†) (häftig) själskamp; särsk. om dödskamp. Phrygius 3Likpr. 40 (1618). Ihre 2: 428 (1769). —
1) ringa själaringning; särsk. i uttr. själaringa för l. efter ngn; äv. opers., i passiv l. aktiv form: (det) ringes själaringning. VDAkt. 1656, nr 118 (i pass., opers.). Den 26. (dec.) giordess tacksäijelse j kyrkian effter wår lille Sal: Son; och tå Siälringdess samma dagh effter honom en timess tijdh. Gyllenius Diar. 369 (c. 1670). Slägtingarna (som väntade att få ärva) hade kommit dit .. innan de hunnit själaringa för Lars en gång. Bondeson NAllmogBer. 28 (1888). Det själaringer för en fattig syndare, som Herren i sin nåd behagat kalla till sig. Sparre Gård. 227 (1928).
(1 f) -RINGNING. (själ- 1633—c. 1900. själa- 1566 osv. själe- 1577—1790) [fsv. siäla ringning; jfr d. sjæleringning, fvn. sálahringing, nor. sjeleringning] klockringning efter avliden person, i regel utförd på dödsdagen l. dagen (i vissa fall flera dagar i följd) efter denna (urspr. för att uppmana till bön för den avlidnes själ); äv. (mera tillf.) oeg., om andra slag av klockringning i samband med dödsfall l. begravning, t. ex. om tacksägelseringning. LPetri Kyrkiost. 34 b (1566). Wallquist EcclSaml. 1—4: 544 (1790). Bringéus Klockringn. 209 (1958). särsk. bildl., i sådana uttr. som själaringning över l. för ngt l. ngts själaringning, om ngt som utgör tecken på l. markerar att ngt är slut l. förbi. Det ringde då (dvs. på söndagsmorgonen) — för dig (dvs. den döda) till evig sabbat, / För dem (dvs. anförvanterna) — det lyckans själaringning vardt. CVAStrandberg 1: 202 (1857). Icke var detta (dvs. förlusten av Narva o. Dorpat) någon sorts själaringning för Östersjöprovinserna. KKD 8: XII (1913). —
-RO. [jfr t. seelenruhe]
1) (själa- 1672 osv.) (numera bl. i från äldre tid härstammande psalm) till 1 b, e: glädje som ngn känner i själen; själslig njutning l. tillfredsställelse; äv. konkretare, om ngt som är till glädje för själen l. är ngns lust o. d.; jfr dels 2, dels ro, sbst.1 4, sinnes-ro 1. Lucidor (SVS) 256 (1672). Ju flitigare den Hel. Skrift läses, desto mer förnöjelse, siäla ro och andelig wällust medförer densamma. Almquist InlHelSkr. 20 (1775). Ditt namn skall wara Christenhet, / Din ära och din själaro, / Att uppå Herran Christum tro. Ps. 1819, 56: 7; jfr Ps. 1937, 56: 7.
2) (själa- 1727 osv. själs- 1909 osv.) (i sht i vitter stil) till 1 b, e: själslugn, sinneslugn; sinnesfrid, samvetsfrid; i vissa fall liktydigt med: sinnesjämvikt, jämnmod; i ä. ex. stundom svårt att skilja från 1; jfr ro, sbst.1 3. Lycksalig ästu wist, Herr Ängslig .. / .. at du en fasa bar / För alt som Siäla-Roon utur wårt Sinne tar. Lagerström Bunyan 2: 143 (1727). Lamm i 3SAH 50: 469 (1940).
3) (själa- 1695 osv.) (numera bl. tillf.) till 1 f, om det fridfulla (saliga) tillstånd vari en frälst person(s själ) befinner sig efter döden. Gudh honom (som icke vill tro på Kristus) siälaroo / Och Himlen skal förmena. Ps. 1695, 203: 4. På .. denna recto-sida hade .. Petrarca gjort .. dödsfallsanteckningar, .. nio stycken, .. och han utbrister i en liten samlad bön för dessa .. nio kära personers själaro. Wulff Petrarcab. 234 (1905). HT 1948, s. 317. —
-ROV. [jfr t. seelenraub] (numera bl. arkaiserande) eg.: bortrövande av ngns själ; om det förhållandet att djävulen l. en ond makt bemäktigar sig l. gör sig till herre över ngns själ l. att ngn gm villolära o. d. drar bort ngns själ från Gud l. gudsgemenskap; jfr -tjuv 2. HHolmquist i KyrkohÅ 1917, s. X. Moberg Invandr. 453 (1952). —
-RYKT. (själa- 1555 osv. själe- 1527—1622) [fsv. siäla rökt, siälrökt; jfr fd. siælerøft, d. sjælerøgt, nor. sjelerøkt]
1) (numera bl. arkaiserande) till 1 e, om ngt som syftar till det andliga livets vårdande o. själens uppbyggelse; särsk. (o. numera nästan bl.) om prästs o. d. själavårdande verksamhet. Helgedagar woro .. de, vppå hwilka folcket frije och ledige ifrån werldzlige syslor skulle upwachta (dvs. sköta) sin Gudztienst och siälarycht. Dijkman AntEccl. 68 (1678, 1703). Drätselkammaren i .. (Marstrand) har .. begärt hos länsstyrelsen att kyrkoherden, vid sidan av sin själarykt, (under borgmästarens semester) även skall sköta om medborgarnas ekonomiska och skattetekniska mellanhavanden med samhället. MorgT 1948, nr 339, s. 6.
2) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) till 1 f, om ngt som ngn gör för sin själs eviga välfärd (särsk. givande av själagåva; förr äv. i uttr. göra sin själarykt) l. ngt som ngn gör för en l. flera avlidna personers eviga välfärd (särsk. hållande av själamässor). OPetri Tb. 180 (1527). Konungen .. baar .. sielfver omkringh (bägarna med mjöd), skiänkiandes theraf allom (på gästabudet) .., ty på then tijden hafver sådant varit räknat för een heligh Ceremonia och the dödas siälarykt. LPetri Kr. 18 (1559). Nicolaus Marcusason .. Giorde åhr 1323. 4 Januarii sin siälarycht, gifwandes til Vpsala Kyrkiobygnad något land i Akarli by i Spånga sokn. Peringskiöld MonUll. 222 (1719). Det var inte ovanligt att änka donerade sin morgongåva till ett kloster på villkor att detta tryggade hennes ålderdoms försörjning och själarykt efter hennes död. DN(A) 1967, nr 166, s. 4. —
-RYKTARE. [fsv. siäla röktare] (numera bl. arkaiserande) själavårdare. Crælius TunaL 444 (1774; om medeltida förh.). Ljungquist NDacke 243 (1927; om förh. på 1500-talet). —
(1 f δ) -RÄNTA. [jfr t. seelzins] (i skildring av ä. förh.) ränta (se ränta, sbst.1 4) som utgjorde en själagåva. HT 1939, s. 259. —
(1 f) -RÄTT. [jfr t. seelrecht, vad man bör göra för en avliden persons själ] (†) om begravning(skalas), gravöl. (Konung Hunding) leet .. tillredha itt mächta giästebudh, lijka som (den förment döde) Konungh Hadingh i Danmark till een siälarätt och begrafningh. LPetri Kr. 18 (1559). Därs. 34. —
-SAK. [jfr d. sjælesag] (numera bl. ngn gg i ålderdomlig predikostil) vad som gäller l. är av betydelse för själens frälsning, andlig angelägenhet o. d. Sielesöriare, medhan the haffua en sådana Herra som ingen seer, och j siela saker, som nestan ingen troor, .. / therföre moste the wara werldennes affskrap. PErici Musæus 4: 18 b (1582). —
(1 f) -SALIGHET. (själ- 1576—1654. själa- 1788—1799) [jfr mlt. sēlesālicheit, t. seelenseligkeit] (†) salighet l. frälsning för själen, ngns själs salighet l. eviga välfärd; särsk. i eder o. bedyranden, i sådana uttr. som vid l. på l. med sin själasalighet; jfr själ, sbst.1 1 g β, ε α', salighet 5 d α. Tesse förschreffne giordhe sinn Edh på sin sielsalighet att (osv.). UpplDomb. 5: 72 (1576). Her medh (har jag) wedh Gudh, hans helge ordh och min Siälsaligheet lofuet och tilsagdt .., at iag (osv.). AEStålarm (1602) i SUFinlH 1: 329. (De ss. vittnen hörda männen) hafwer inth(et) hördt, det dee med sielsaligh(et) will betÿga, adt dee det inth(et) hördt hafwer. EkenäsDomb. 1: 190 (1654). Menniskor, som äro förståndige nog för at märka, det ingen själasalighet .. äger rum utan en kraftfull Evangelisk Christendom. Wulf Köppen 1: XVI (1799). —
-SJUKA, -SJUKDOM, se F. —
-SKADA. (själa- 1720 osv. själe- 1640) [jfr fvn. sáluskaði, t. seelenschaden] (numera bl. tillf.) skada som drabbar ngns själ; förhållandet att ngn tar l. tagit skada till sin själ. RP 8: 234 (1640). Så mycket större och ädlare, som siälen är, än kroppen; så mycket större angelägenhet bör ock wara, then andeliga siäla-skadan at förekomma och afstyra. Sahlstedt Hoffart. 68 (1720). Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 182 (1898). Jfr F. —
-SKATT. (själ- c. 1755. själa- 1722 osv. själe- 1665— c. 1815. själs- 1879) [jfr t. seelenschatz, eng. soul scat (i bet. 2)]
1) (i religiöst spr.) till 1 b, e: ngt som utgör ett andligt värde l. ngt för själen l. själslivet värdefullt l. som är till andlig tröst l. andligt gagn, betraktat ss. en skatt; ngt som ss. en skatt ligger förvarat (o. gömt) i själen o. d.; jfr -klenod 1 o. sinnes-skatt 1. Gezelius ASilfversparre E 3 b (1665). Sundberg Bekänn. 5 (1879). Östergren (1938). särsk. om skrift l. samling av skrifter o. d. som tjänar till religiös uppbyggelse. M. Christian Scrivers .. Siäle-Skatt. Münchenberg Scriver (1723; i boktitel). Dalin (1854).
2) (i religiöst spr.) till 1 b, e, om Jesus betraktad ss. en dyrbar o. värdefull skatt o. d. Lybecker 19 (c. 1715). Lind 1: 1410 (1749).
3) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) till 1 f δ, = själa-gåva, sbst.1 1, 2. Spegel (1712). Wistrand NordMAllmog. 3 (1909). —
-SLUMMER, -SMÄRTA, se F. —
-SORG. (själ- c. 1755—1828. själa- 1734—1844. själe- 1676 (: skiälesorgz ämbetet)— c. 1815) [jfr mlt. sēlesorge, t. seelsorge] Jfr F.
1) (†) ngns omsorg om l. bekymmer för själen l. sitt andliga liv l. dyl. Scherping Cober 1: 163 (1734).
2) (†) omsorg om en annan persons själ l. andliga liv l. välfärd, själavård. Där har iag (dvs. kyrkoherden i Slätthög) .. under Siälesorg och antwarning fått Slätthög och Mistlåhs Församblingar. VDAkt. 1718, nr 60. Palmblad Fornk. 1: 423 (1844).
Ssg (till -sorg 2): själasorgs-ämbete. (†) om själavårdarens ämbete, prästämbete. VDAkt. 1676, nr 308. —
-SOT. (själa- 1916 osv. själe- 1741. själs- 1898) [fsv. siäla sot] (numera bl. ngn gg i vitter stil)
1) till 1 b, = själs-sjukdom 1. Levertin Diktare 7 (1898). Att .. (melankolien) var en allvarlig själasot förråddes bl. a. därav, att icke så få självmord förekommo. Rabenius KristinaKlock. 249 (1942).
2) till 1 b, e, = själs-sjukdom 2. På thetta rum Fick Swerge Boot / I hedendomen mot Siäle-sot. Kalm VgBah. 289 (i inskrift fr. 1741 på sten rest vid Sankt Sigfrids källa). —
-SPEGEL, se F. —
(1 e, f) -SPILLING. (själ- 1652— c. 1750. själa- 1720—1906) [delvis möjl. ombildning av själv-spilling] (†) person som gm grov förbrytelse l. synd förverkat sin själs frälsning l. eviga salighet; särsk. om självmördare. VDAkt. 1652, nr 90. Hans fader som en Sielaspilling (stod) öfver 1/4 åhr .. på kyrkio muuren obegraf(v)en. Därs. 1720, nr 157. Högberg Vred. 1: 177 (1906). —
(1 b, e) -SPIS. (själa- 1688 osv. själe- 1684. själs- 1943) [jfr t. seelenspeise] (i religiöst spr. o. vitter stil) ngt som är för själen l. ngns andliga l. religiösa l. intellektuella liv vad födan är för kroppen resp. ngns fysiska liv, näring l. föda för själen, andlig föda l. spis; ngt som stimulerar ngns andliga l. intellektuella l. religiösa liv l. ger inre tillfredsställelse; psykisk stimulans; ofta om nattvarden l. om predikan l. litteratur; jfr -bröd, -föda, -uppehälle samt själs-näring. Wexionius Sinn. 3: F 3 a (1684). Genom sit lidande och död är Jesus blefwen wår siälaspis. Bælter JesuH 4: 625 (1757). Nohrborg 500 (c. 1765; om nattvarden). (Lärarinnan) är en allvarlig ung dam med ideella intressen som får sin själaspis av Karlfeldt och Heidenstam. Carlsson Stockh. 51 (1915). I morgon skall ni få se oss i kyrkan, mor Vindås, inte emedan vi synnerligen trängta efter den själaspis, som där kommer att bjudas oss, utan därför att (osv.). Malmberg Fiskebyn 197 (1919). —
(1 f) -STIG. arkeol. sträng av stenar l. stenlagd stig som förbinder en by med dess gravplats. SvD(A) 1959, nr 217, s. 12. —
-STRID, se F. —
(1 f δ) -STUGA. (själ- 1897 osv. själa- 1883 osv.) [fsv. siäla stova; jfr fvn. sálustofa] (i skildring av ä. förh.) = själahus, sbst.2 Höjer Sv. 3: 214 (1883). Ragunda kapell med dess själastuga, i hvilken vägfarande kunde få härberge. Hildebrand Medelt. 3: 79 (1899). Moberg FörrädL 294 (1967; om förh. på 1520-talet). —
-STYRKA, -STYRKANDE, se F. —
-SYN, se F. —
(1 b, e) -SÅR. [jfr fvn. sálusár, t. seelenwunde] (i vitter stil, mera tillf.) sår i själen, hjärtesår l. dyl. Gullberg Kärlek 71 (1933). —
-SÄLJARE. (själ- 1805. själa- 1813 osv. själe- 1744)
1) (numera bl. tillf.) till 1 e, om person som säljer sin själ till annan person. Lagerström Bunyan 3: 189 (1744).
2) [jfr holl. zielverkoper, t. seelenverkäufer] (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) till 3, = -handlare; äv. om slavhandlare. Nordforss (1805). Bremer Grann. 2: 309 (1837; om slavhandlare). SvFolket 10: 362 (1939; om runnare). —
(1 d) -SÄMJA. (själa- 1743—1747. själe- 1743) (†) själslig överensstämmelse l. sympati. Nordenflycht Turt. 11 (1743). Dens. QT 1746—47, s. 82. —
-SÖMN. (själa- 1785 osv. själs- 1847—1853) [jfr t. seelenschlaf]
1) (numera bl. tillf.) till 1 b, om det förhållandet att ngns själsförmögenheter befinna sig i ett tillstånd av (tillfällig) inaktivitet l. ”sova”, själslig sömn; äv.: tillstånd av obekymrad lättja o. slöhet o. d.; jfr själs-slummer. Wingård Minn. 5: 13 (1847). Se Neapel, / Lättjans land, der Lazzaronens själssömn / Är ett lagligt erkändt statens stånd! Kræmer Sydfr. 37 (1853). Hirn Hearn Exot. 2: 224 (1903).
2) (i religiöst spr., numera bl. tillf.) till 1 e, om det förhållandet att ngn icke är väckt till andligt liv l. att ngn andligen sover, andlig sömn. (T.) Seelenschlaf, .. (sv.) själasömn. Möller 2: 897 (1785; bet. oviss). Wikforss 2: 583 (1804). Dalin (1854).
3) rel.-hist. till 1 f, om det sömnliknande tillstånd vari själen (enligt vissa kristna kyrkofäders läror o. enligt muhammedansk uppfattning) antages befinna sig efter en människas död fram till uppståndelsen. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 1: 151 (1834). —
-SÖRJA. [retrograd bildning till -sörjare] (numera bl. tillf.) vara själasörjare för (ngn). Fröding Eftersk. 2: 41 (1894, 1910; med refl. obj.). —
-SÖRJANDE, n. (själe-) (numera bl. tillf.) själavårdande verksamhet; själavård utövad av präst o. d., prästerlig verksamhet. Schroderus Os. III. 2: 144 (1635). —
-SÖRJANDE, p. adj. (själa- 1782 osv. själe- 1649) som är en l. är verksam ss. själasörjare; själavårdande; äv. i substantivisk anv.: själasörjare. Stiernman Riksd. 1131 (1649; substantiviskt). Kellgren (SVS) 4: 271 (1782; om personer). Jfr A. —
-SÖRJARE, förr äv. -SORGARE. (själ- 1648—1828. själa- 1590 osv. själe- 1544—1862. själen- 1653. -sorgare (-ri-, -ere) 1544 (: Sielesorgere)—1682. -sörjare (-rg-, -ri-, -rij-, -ere) 1544 (: siälesörgere), 1582 osv.) [jfr mlt. sēl(e)sorger, t. seel(en)sorger] person som utövar själavårdande verksamhet (avseende församling l. enskild person); särsk. dels om en präst o. d. i hans egenskap av enskild vägledare l. rådgivare i religiösa angelägenheter l. av biktfader, dels (i sht förr) allmännare, ss. beteckning för präst o. d., särsk. kyrkoherde (i en församling). G1R 16: 190 (1544). Hwij haffuer tu icke hoos tin Siälesorgere j tijn nödh tigh befråghat? Lælius Jungf. M 5 a (1591). Cronones vndersåther och borgerskapett vthi Biörneborghs stadh hafue .. ödmiukeligen begierett her Erich i Vlfzby till theres siälesörgere och kyrkeherde. PrivSvStäd. 4: 280 (1602). Rosenius ville vara en själasörjare för de väckta, och han var det också. SvFolket 9: 40 (1939). SFS 1953, s. 638. särsk. oeg. l. bildl. Vilken filosof, importerad eller inhemsk, gäller numera i vårt land som livstydare, själasörjare eller intellektuell tränare? Johanson Stärbh. 134 (1930, 1946).
Ssgr: själasörjar- l. själasörjare-kall. en själasörjares kall, prästkall. AnderssonBrevväxl. 2: 235 (1836).
-stånd. (†) om själasörjarens yrkeskategori, präststånd. Boström Statsl. 34 (1859). Nyblæus Forskn. 2: 488 (1881).
(1 e, f) -TARV. [fsv. siäla tharf; jfr ä. d. sjæletarv, fvn. sáluþǫrf] (†) vad som är till gagn för ngns själs eviga välfärd. Brunius Metr. 205 (1836, 1854). —
(1 f γ) -TID(EN). (i skildring av ä. förh.) om tid (omkring l. närmast efter alla själars dag) helgad åt de avlidnas minne. Straubergs LettFolktroDöd. 108 (1949; om förh. i Lettland). Bringéus Klockringn. 272 (1958). —
-TILLSTÅND, se F. —
-TJUV. (själa- c. 1750 osv. själe- 1615)
2) [jfr t. seelendieb] (numera knappast br.) till 1 b, e; eg.: person som stjäl ngns själ; om djävulen l. ond makt som bemäktigar sig l. gör sig till herre över ngns själ l. om ngn som gm villolära o. d. drar bort ngns själ från Gud l. gudsgemenskapen. The vpbläste Munckar, oförskämde Wedherdöpare, och månge andra Siäletiufuar. Phrygius HimLif. 175 (1615). Murbeck CatArb. 1: 495 (c. 1750). —
(1) -TRO. (själa- 1904 osv. själs- 1914 osv.) [jfr t. seelenglaube] rel.-hist. om föreställningen att personer, djur l. naturföreteelser äro utrustade med själar som behärska dem, animism; äv. om föreställningen att de avlidnas själar existera i de kvarlevandes närhet o. öva inflytande på dessas liv o. öden. Göransson UndersRel. 1: 158 (1904). —
(1 b, e) -TRÖST. (själ- 1814, 1828. själa- 1536 osv. själe- c. 1650, 1668. själs- 1932 osv.) [jfr mlt. sēlentrōst, t. seelentrost] (numera bl. i religiöst spr.) tröst för själen, andlig tröst; särsk. konkret(are), dels om läsning som ger sådan tröst, dels om Jesus (ss. frälsare); förr äv. allmännare: tröst. Ps. 1536, s. 61 (om Jesus); jfr Ps. 1937, 445: 4. Hiärtans Sorg, Ok Siäla-Tröst, När .. Herr Peter Schaey .. Jordsattes. .. Wälment skiftad, genom Lucidor Then Olycklige. Lucidor (SVS) 311 (1673; i rubrik). Thetta är wår siälatröst, / .. At Jesus haar osz återlöst, / Och frälsat af all wåde. Ps. 1695, 203: 2; jfr Ps. 1937, 30: 2. —
-TUKT, se F. —
(1 b, e) -TVÅNG. (själa- 1743. själe- 1689) [jfr t. seelenzwang] (†) själsligt betryck, själanöd l. dyl. Kingo AndelSiung. 28 (1689). Nordenflycht Turt. 16 (1743). —
(1 b, e) -TYRANNI. (själa- c. 1892 osv. själe- 1617) [jfr t. seelentyrannei] (numera bl. tillf.) själsligt l. andligt tyranni. Gustaf II Adolf 195 (1617). Fröding Eftersk. 2: 92 (1892, 1910). —
(1 b, e) -TÖRST. (själa- 1648 osv. själe- 1690) [jfr d. sjæletørst] (numera bl. i religiöst spr. o. vitter stil, tillf.) om (känslan av) behov av l. längtan efter sådant som ger näring åt ens andliga l. intellektuella l. religiösa liv; ”törstande efter Guds nåd”; andlig törst; jfr själs-hunger. Muræus Arndt 3: 89 (1648). Kolmodin Rök. 83 (1728; om längtan efter nattvarden). —
-ULV. (själa- 1734. själe- c. 1700) (†) om person som söker skada ngn till själen l. utgör en andlig fara för ngn; använt om djävulen l. villolärare. Isogæus Segersk. 307 (c. 1700; om villolärare). Tin arma fårahiord, / O Gud, i dag beskydda, / Bind siäla-ulfwens käftar. Kolmodin Dufv. 20 (1734). —
-UPPBYGGELSE~0200. (numera bl. tillf.) (andlig l. religiös) uppbyggelse. Borg Luther 1: Föret. 87 (1753). Bælter JesuH 4: 50 (1757). —
-VAKEN, se F. —
(1) -VANDRING. [jfr t. seelenwanderung] rel.-hist. förhållandet att själen (enligt föreställningen i vissa religioner) efter en varelses död återfödes i en annan varelses kropp l. i en växt, reinkarnation, metempsykos; särsk. i fråga om indiska o. forngrekiska föreställningar om att själen övergår från en varelse o. d. till en annan i ett kretslopp vars olika steg bestämmas av varelsens livsföring, så att den som gör gott i livet återfödes i en god skepnad, den som gör ont i en ond skepnad. Möller 1: 145 (1745). GT 1787, nr 135, s. 2. Hedberg Blomb. 171 (1953). särsk. (numera bl. tillf.) oeg. l. bildl. Törneros Brev 1: 330 (1826). Agardh (o. Ljungberg) I. 2: 311 (1853).
(1 b, e) -VE. [jfr t. seelenweh] (numera bl. i religiöst spr. o. i vitter stil, tillf.) (stark) själslig smärta; själanöd. Amnelius Quirsfeld 466 (1690); jfr Ps. 1937, 84: 1. Troili Erica 124 (1901). —
-VINNANDE, n. (i religiöst spr.) om handlingen att ”vinna själar för Gud” l. åstadkomma ngns religiösa omvändelse l. religiös väckelse. Olofsson Möte 25 (1966). —
-VINNARE. (i religiöst spr.) jfr -vinnande, sbst. Afsikten med dessa vinkar är att undervisa dig om, huru du må bli en själavinnare. Yatman RådSjälav. 3 (1899). Kapten Hartelius (i frälsningsarmén) var själavinnare. Petri Ouchterlony 158 (1924). —
(1 b, e) -VÅDA. (själ- 1621—1624. själa- 1555 osv. själe- 1559—1727. själs- 1636) [fsv. siäla vadhe] (i religiöst spr.) = -fara. LPetri 4Post. 58 a (1555). Bärndt .. blef .. förmaanter af rättenn, att hann skulle betänckie sigh wäll för än han ginge eedh, och blef vnderuister, huadh siälewåda thett hade medh sigh, när mann wiliende och wetande suoro enn falsk eedh å book. 3SthmTb. 4: 272 (1602). Predikanterne .. (böra) uti Församlingarne lära sina åhörare rätteligen förstå, .. hwad för Siälewåda är wid .. (nattvardens) Miszbruuk och föracht. Kyrkol. 11: 1 (1686). (Den världsliga) överheten .. inskrider (gm avsättning o. d.) gent emot försumliga predikanter för att avvända den själavåda, som kommer genom Guds ords försummande. KyrkohÅ 1928, s. 207. särsk.
a) (†) i uttr. evig själavåda, risk för evig förtappelse l. dyl. Lundström LPGothus 3: 135 (i handl. fr. 1645). RARP 17: 130 (1710). Brenner Pijn. 18 (1727).
b) övergående i en allmännare bet.: stor fara l. risk, våda; ngt vådligt l. farligt; förr äv. i uttr. kunna mista ngt förutan själavåda, kunna avvara ngt utan att taga skada till sin själ l. utan större förlust l. saknad l. dyl. Forsius Fosz 207 (1621). Thomas (av Aquino) hafwer skrifwit ganska monge Böker, .. them Gudz Församling föruthan Siälewådha kunde mista. Schroderus Os. 2: 725 (1635). Pladask — där ligger du; pladask — där ligger jag! / Herholder, kommen hit, kom vackert, hielp oss båda, / Två trogna Bacchi män i Bacchi siäla-våda. Bellman (BellmS) 4: 75 (1769). Högberg Vred. 1: 124 (1906). —
(1 b, e) -VÅDLIG. (själa- 1906 osv. själe- 1726, 1730) (numera bl. i religiöst spr., tillf.) som utgör en fara för själen, särsk. med hänsyn till själens eviga välfärd. Silvius Öfvercons. 25 (1726, 1730; i två ord). De .. såsom kätterska och själavådliga förklarade böckerna och ceremonierna. KyrkohÅ 1941, s. 13. —
(1 f) -VÅG. rel.-hist. våg som tänktes använd vid själavägning. Heidenstam Folkung. 2: 342 (1907). Fornv. 1922, s. 161. —
(1 b, e) -VÅNDA. (själa- 1819 osv. själe- 1648. själs- 1852 osv.) [jfr d. sjælevånde, nor. sjelevånde] (i sht i religiöst spr. o. vitter stil) själsångest; stundom: samvetsnöd. Tå .. (Jesus) ledh then aldrahögste sorgen och siälewåndan, swettades han blodzdroppar. Muræus Arndt 2: 154 (1648). Synden warder här borttagen, / Stillad all wår själawånda. Ps. 1819, 17: 3. Elisabet, som hade levat i sådan själsvånda, när det gällde att underteckna Maria Stuarts dödsdom, tycks egendomligt nog inte ha tvekat att besegla sin gunstling Essex' öde. Grimberg VärldH 9: 443 (1940).
Avledn.: själavåndas l. själsvåndas, v. dep. (i sht i religiöst spr. o. i vitter stil, mera tillf.) lida själavånda. Höijer GrBerg 204 (1940). —
-VÅRD, sbst.1 (sbst.2 se F). (själa- 1712 osv. själe- 1690) [jfr t. seelenpflege] (i sht av präst o. d. utövad) verksamhet med syfte att bevara o. utveckla det religiösa l. andliga livet i en församling (särsk. i uttr. allmän själavård) l. hos en enskild person (församlingsmedlem), särsk. vid enskilt samtal med denne (särsk. i uttr. enskild själavård); stundom allmännare: prästerlig verksamhet. BtVLand 6: 30 (1690). Regementspastorn .. besörjer själavården inom regementet och, när detsamma bildar egen kyrkoförsamling, äfven pastoralvården. TjReglArm. 1889, s. 167. Själavården är dels allmän dels enskild. Den allmänna själavården har till föremål församlingen. .. Den enskilda själavården har till föremål den enskilde församlingsmedlemmen. Engström Själav. 3 (1920). Ärkebiskopen i Uppsala (uppmanades år 1611) att sända tjugo skickliga präster till Jämtland och Härjedalen för att .. övertaga själavården därstädes. JämtlHärjedH 2: 249 (1945).
-besök. besök (av präst o. d.) hos enskild person i själavårdande syfte. Lind Kübel PastTeol. 62 (1876).
-distrikt. distrikt för en viss persons l. persongrupps själavårdande verksamhet. BtAllmKyrkomP 1908, Motion nr 32, s. 1.
-jour. jour (se d. o. b) med avs. på den själavårdande verksamheten i ett distrikt, för vilken ett antal präster o. d. i tur o. ordning svara. SvD(A) 1958, nr 337, s. 8.
-litteratur. litteratur som sysslar med problem rörande själavården l. ger anvisning om sättet för utövande av själavård l. ger läsaren andlig ledning o. hjälp. Giertz Kyrkofr. 53 (1939).
-lära. om anvisningar gällande sättet för utövande av själavård l. kyrkans fostrande o. andligt ledande verksamhet. Ahnfelt Et. 1: 35 (1890).
-VÅRDANDE, p. adj.
1) som har samband med själavård, själavårds-; särsk. dels om verksamhet: som har karaktären av l. utgör själavård, dels om person: som sysslar med l. utövar själavård. VDAkt. 1789, nr 521. (Prosten Wennerström) utmärkte sig .. mera såsom ”styrande pastor” än i egentlig mening själavårdande. Hagström Herdam. 3: 126 (1899). Kyrkans själavårdande verksamhet (vid mitten av 1500-talet). Olsson Herdam. 2: 28 (1947).
-VÅRDARE. (själ- 1734. själa- 1725 osv. själe- 1754) [jfr t. seelenpfleger] person som utövar själavårdande verksamhet, själasörjare; stundom allmännare, ss. beteckning för präst o. d. (i en församling). VDAkt. 1725, nr 468. SvD(A) 1938, nr 150, s. 14. särsk. oeg. l. bildl. Få ha som .. (Hjalmar Branting) gjort sitt (tidnings-)organ till en själavårdare för den allmänhet som där sökt en förkunnare av lag och evangelium. Publicistklubb. 381 (1924). Jfr F.
Avledn.: själavårdarinna, f. (numera bl. tillf.) kvinnlig själavårdare. Bremer Brev 4: 254 (1863). —
-VÄCKARE. (numera bl. tillf.) om person som åstadkommer andlig l. religiös väckelse; förr äv. ss. beteckning för den helige Ande. VDAkt. 1723, nr 292 (om den helige Ande). Östergren (1938). —
-VÄCKELSE. (numera bl. tillf.) andlig l. religiös väckelse. Ahrenberg Männ. 2: 314 (1907). TurÅ 1925, s. 132. —
(1 f) -VÄGARE. [jfr t. seelenwäger] rel.-hist. väsende som tänktes utföra själavägning. Mikael som själavägare. Bringéus Klockringn. 227 (1958). —
(1 f) -VÄGNING. rel.-hist. enligt fornindisk, fornegyptisk o. judisk mytologisk föreställning förekommande vägning av de dödas själar (för bedömning av de dödas moraliska egenskaper ss. goda l. onda); sedan högmedeltiden äv. om en sådan vägning som tänktes utförd av ärkeängeln Mikael, ofta framställd på kyrkomålningar; jfr -våg, -vägare. Bringéus Klockringn. 227 (1958). Jersild CalvVärld. 128 (1965). —
-VÄL. [jfr t. seelenwohl] (†) (ngt som är till) andlig välfärd, själagagn o. d. Til Guds Ära och Församlingenes Siälawäl. VDAkt. 1761, nr 191. Därs. 1774, nr 187. —
-VÄLFÄRD. [jfr t. seelenwohlfahrt] (†) själens välfärd, andlig l. evig välfärd; salighet. Kolmodin QvSp. 1: 334 (1732). Nordström Samh. 2: 175 (1840). —
(1 b, c, e) -VÄLLUST. [jfr ä. t. seelenwohllust] (†) om (ngt som bereder) vällustbetonad inre, andlig glädje; jfr -lust. Vi dig då o! Jesu be, / At få löftets kraft ärfara: / Låt ej själa-vällust tryta, / Utan ymnigt nederflyta. SionSång. 1: 144 (1743). —
-VÄN. [jfr t. seelenfreund]
1) (själa- 1804 osv. själe- 1688. själs- 1845—1877) (numera bl. i vitter stil, tillf.) till 1 d, 2: intim l. nära vän, hjärtevän; stundom: själsfrände. LejonkDr. 117 (1688). (C. Alcenius) var en nära själsvän och studiekamrat till Anders Wilhelm Ingman. Laurén Minn. 92 (1877).
2) (själa- 1690 osv. själe- 1690—1713) (i religiöst spr.) till 1 d, e, om Kristus ss. själens vän (ofta med särskild tanke på Kristus ss. frälsare). Renner Klag. B 2 b (1690). I Himmelen, i himmelen / .. Ther bor then dyre Siälawän, / Som min siäls fiend' drap. Kolmodin Dufv. 265 (1742). Ps. 1937, 319: 4. —
(1) -VÄRMARE. (själ- 1872. själa- 1895—1939) [efter t. seelenwärmer] (numera bl. ngn gg i Finl.) om livplagg för kvinnor, i allm. bestående av en stickad tröja utan ärmar (buren utanpå klänningslivet); jfr hjärt-värmare 1, liv-värmare. Tholander Ordl. (1872). Bergroth FinlSv. 314 (1917; angivet ss. skämts.). Cannelin (1939). —
-VÄSEN, se F. —
-ÅNGEST, -ÄNGSLAN, -ÖVNING, se F.
C (†): SJÄLE-ALTARE, -BAD, -BAND, se B. —
(1 e) -BEDRAGANDE. handlingen att bedraga l. förföra ngn andligen l. religiöst l. förhållandet att ngn andligen l. religiöst bedrages l. förföres. Isogæus Segersk. 307 (c. 1700). —
-BISKOP, -DAG, se B. —
-FARA, -FÖRDÄRV, -FÖRDÄRVLIG, -FÖRGIFT, se B. —
-GAGN, -GOD, se B. —
-GÅRD, -GÅVA, -GÖMMARE, -HERDE, -KAPELL, -KOR, se B. —
-KVAL, se F. —
-KÄR, se A. —
-LÄKARE, se F. —
-MAN, se B. —
-MORD, se B. —
(1 e) -MORDISK. = själa-mördisk. The Påweskas siälemordiska händer. Isogæus Segersk. 243 (c. 1700). —
-MÄSSA, -MÖRDARE, se B. —
-NÖJE, se F. —
(1 f) -RIKE. [jfr t. seelenreich] rike bebott av de dödas andar l. dyl. Stiernhielm Virt. 2 (1650, 1668). —
-RING, se A. —
-RINGA, -RINGNING, -RYKT, -SKADA, se B. —
-SKATT, se B. —
-SORG, se B o. F. —
-SORGARE, -SOT, se B. —
-SPIS, -SÄLJARE, -SÄMJA, -SÖRJANDE, -SÖRJARE, -TJUV, -TRÖST, se B. —
-TVÅNG, -TYRANNI, se B. —
-TÖRST, -ULV, se B. —
-VÅDA, -VÅDLIG, se B. —
(1 e) -VÅDSAM. = själa-vådlig. (De ha) nu i 2 åhr Siälewådsampt waret Stängde ifrån Gudz hus. VDAkt. 1716, nr 11 (1715). —
-VÅNDA, -VÅRD, -VÅRDARE, -VÄN, se B.
D [efter t. seelen-] (†): SJÄLEN-HERDE, -SÖRJARE, se B.
E († utom i -hus): SJÄLO-AFTON, se B. —
F (i allm. till 1 b): (1 b, 2) SJÄLS-ADEL. [jfr t. seelenadel] (i sht i vitter stil) andlig ädelhet, själslig förfining, nobless. Dalin FrSvLex. 2: 173 (1843). Atterbom Siare VI. 1: 42 (1852). Sann själsadel kan finnas så väl på samhällets höjder som i dess dälder. PT 1881, nr 120 A, s. 3. —
-ALSTER. (†) alster som utgör ett resultat av själens (särsk. intellektets) verksamhet; anträffat bl. om konstnärligt alster; jfr -produkt. Rydberg Varia 134 (1894; om målning). —
(1 b, 2) -ANALYS. [jfr t. seelenanalyse] själslig analys, analys av ngns själsliv l. själsliga egenskaper l. av själstillståndet hos ngn; dels abstraktare, om bedrivande av sådan analys, dels konkretare, om resultat därav. Strindberg Brev 5: 357 (1886; konkretare). En expert i den Freudska själsanalysen. Hallström Händ. 316 (1927). —
(1 b, 2) -ANLAG~02 l. ~20. själsligt anlag; karaktärsdrag; själslig l. psykisk läggning. Lysander Faust 103 (1875). —
(1 b, 2) -ANLÄGGNING~020. (numera mindre br.) = -läggning. PT 1897, nr 24 A, s. 3. Göransson UndersRel. 1: 81 (1904). —
-ANSTRÄNGANDE~0200, p. adj. själsligt l. psykiskt ansträngande; i sht förr ofta liktydigt med: intellektuellt ansträngande. Dalin (1854). Ett ensidigt själsansträngande (skol-)arbete (för eleverna). LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 435. —
-ANSTRÄNGNING~020. [jfr t. seelenanstrengung] själslig l. psykisk ansträngning; i sht förr ofta liktydigt med: intellektuell ansträngning. Rydqvist (1832) i 3SAH LVII. 3: 80. —
-ARBETANDE~0200, p. adj. (numera föga br.) som utför intellektuellt arbete; motsatt: kroppsarbetande. Frey 1849, s. 37. GHT 1895, nr 257 A, s. 2. —
-ARBETARE~0200. (numera föga br.) person som utför intellektuellt arbete; motsatt: kroppsarbetare. Verd. 1891, s. 183. —
-ARBETE~020. (numera föga br.) intellektuellt arbete; motsatt: kroppsarbete. ÅbSvUndH 25: 86 (i handl. fr. 1867). 2NF (1916). IllSvOrdb. (1964). —
-ARISTOKRAT. person som i andligt avseende är aristokrat (se d. o. 4); stundom liktydigt med: intelligensaristokrat; stundom nedsättande, om sådan person med viss ringaktande l. snobbistisk attityd gentemot andra personer som äro mindre lyckligt lottade i andligt l. intellektuellt avseende. Lundegård LaMouche 64 (1891). Anders Willman .. var och förblef själsaristokraten med det goda hjertelaget. Dagen 1898, nr 13, s. 2. Själsaristokraten betraktade de icke-klassiskt bildade med suverän ringaktning. 2NF 1: 48 (1903; om den lärde konstnären N. A. Abildgaard). —
-ARISTOKRATISK. adj. till -aristokrat o. -aristokrati. Benedictsson Dagb. 2: 279 (1887). Erasmus, med sin själsaristokratiska finhet. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 97 (1898). Hos (diktaren) David Frischman stegras .. (individualismen) till isolering och till en själsaristokratisk föraktares stolta ensamhet. JudLittSSkr. 1: XI (1920). —
(2) -ART. själsläggning, mentalitet, karaktär, skaplynne. Atterbom Minnest. 2: 69 (1840). Varje folk har lagt till rätta evangeliet efter sin egen själsart. Segerstedt Händ. 104 (1926). —
(1) -ARTAD, p. adj. som utgör själ l. som till sin art l. natur är själ, själslig; i n. sg. best. äv. i substantivisk anv. Menniskan är .. ett kropps-, själs- o. andeartadt väsen. Ribbing Anthr. 5 (1861). Vi kunna (enligt Bergson) finna uttryck för våra uppfattningar om det själsartade endast genom symboler, som vi hämta från den materiella värld, i hvilken vi måste handla. 2NF 34: Suppl. 574 (1922). —
(1 b, 2) -ARV. arv som utgöres av andliga l. själsliga egenskaper l. karaktärsdrag o. d.; andligt arv. SvH IX. 1: 274 (1910). —
(1) -ATOM. filos. om de (runda, glatta) atomer varav själen enligt Demokritos bestod. Rein Psyk. 1: 49 (1876). —
-BAND, se B. —
(1 b, 2) -BEFRYNDAD, p. adj. (i sht i vitter stil) som i fråga om andliga egenskaper l. (själs)läggning l. karaktär l. intressen o. d. har en viss likhet med ngn (o. därför känner en viss gemenskap l. andlig släktskap med denne); andligen besläktad; likasinnad. CVAStrandberg 1: 366 (1862; i substantivisk anv.). Strindberg kände sig själsbefryndad med systern. Lamm i 3SAH LIII. 2: 122 (1942). —
-BEGÅVAD, p. adj. (numera bl. tillf.)
1) till 1: utrustad med själ, som har själ. Atterbom PhilH 253 (1835). Animismen ser i allt lefvande väsen, eller själsbegåfvade föremål. Söderblom Gudstr. 100 (1914).
2) till 1 b, 2: rikt utrustad i fråga om andliga egenskaper, begåvad i andligt avseende. Hon var vacker, själsbegåfvad, gediget uppfostrad. AB 1900, nr 302, s. 4. —
(1 b, 2) -BEGÅVNING. (numera bl. tillf.) andlig begåvning. Auerbach (1913). Högberg JesuBr. 2: 179 (1915). —
-BEHAG. (†) om behagliga själsegenskaper. Remmer Theat. 1: 85 (1814). Afzelius Sag. IX. 2: 47 (1860). —
(1 b, e) -BEHOV. [jfr t. seelenbedürfnis] (numera bl. mera tillf.) behov som ngn känner i sin själ, intellektuellt l. andligt l. religiöst behov. Rademine Knigge 2: 126 (1804). Läsning var för .. (drottning Lovisa Ulrika) ett oafvisligt själsbehof. Beskow i 2SAH 34: 363 (1861). Rudin OrdUngd. 1: 11 (1889, 1894; om religiöst behov). —
-BEHÄRSKNING. [jfr t. seelenbeherrschung] (numera knappast br.) behärskning (se d. o. 2 a, b). Mellin Nov. 2: 424 (1849, 1867). —
(1 e) -BEKYMMER. (själa- 1804 osv. själs- 1842 osv.) [jfr t. seelenkummer] (i sht i religiöst spr.) bekymmer som ngn har med avseende på sina religiösa förhållanden, särsk. själens frälsning l. eviga välfärd, andligt l. religiöst bekymmer; själanöd. Wikforss 2: 583 (1804). Det är genom Guds ord, som der uti en menniska åstadkommes .. ett rättskaffens själabekymmer. Schartau Pred. 398 (1807). (Rosenius) hade kommit till Scott för att få hjälp i sina själsbekymmer. SvFolket 8: 82 (1939). —
(1 c) -BERUSNING. (i vitter stil) själslig berusning (se d. o. 2), sinnesrus. Rydberg Dikt. 2: 26 (1891). —
-BILD.
2) till 1 b: bild som framträder för l. skapats i ngns inre, inre bild; motsatt: synbild; jfr bild, sbst.1 3. Witt Själ. 2: 192 (1864). 2NF 26: 393 (1917; om hallucinatorisk bild).
3) till 1 b, 2: (i en framställning given) bild som visar hur ngn är med avs. på själsliv l. själsläggning l. inre karaktär. Grimberg VärldH 6: 478 (1935). —
-BILDANDE, p. adj. (i sht i vitter stil) som ger l. främjar själslig bildning l. ngns andliga fostran o. d. Atterbom PhilH 17 (1835). ÅbSvUndH 60: 288 (i handl. fr. 1847). Harrie Plut. 1: 19 (1927). —
-BILDNING. (i sht i vitter stil) bildning l. kultur l. tillstånd av utveckling med avs. på de andliga l. själsliga förmögenheterna (numera företrädesvis med tanke på moraliska egenskaper, i sht förr ofta med tanke på intellektuell l. teoretisk skolning o. d.), själslig l. andlig bildning l. förfining l. kultur; i sht förr äv. abstraktare, om utveckling i riktning mot l. uppfostran syftande till att åstadkomma en sådan bildning; jfr -odling, -utveckling. Evigt brännmärkta vare dessa mensklighetens fiender, som fegt velat undantränga den börjande själsbildningen. Elgström (o. Ingelgren) 156 (c. 1807). Än mera magtpåliggande var Kristinas själsbildning och hennes uppfostran för sitt blifvande vigtiga kall. Fryxell Ber. 9: 9 (1841). (Drottning) Isabellas Camerara mayor .. besitter .. en bland de spanska fruntimren sällsynt själsbildning. AB 1845, nr 86, s. 3. Nyblom i 3SAH 16: 256 (1901). —
-BLICK. (numera knappast br.) om själsförmögenheternas inriktande på ngt l. om själen ss. organ för inre seende, ”inre blick”; jfr blick, sbst.1 2 b α, 3 b α. Törneros (SVS) 4: 67 (1825). GHT 1898, nr 268 A, s. 2. —
-BLIND.
-BLINDHET~02 l. ~20. [jfr t. seelenblindheit] fysiol. psykisk defekt bestående i en mer l. mindre total oförmåga att uppfatta l. förstå innebörden av de gm yttre inverkan framkallade synintrycken, psykisk blindhet; jfr alexi, ord-blindhet. UpsLäkF 1885 —86, s. 449. —
(1 b, 2) -BRODER. [jfr t. seelenbruder] (numera bl. tillf.) manlig själsfrände. Atterbom Minnest. 2: 291 (1842). DN 1968, nr 98, s. 4. —
(1 b, 2) -BRODERSKAP~002, äv. ~200. (numera bl. tillf.) själsfrändskap mellan män. Atterbom Minnest. 2: 302 (1842). —
(1, 2) -BYGGNAD. (i sht i vitter stil) en l. ngns själs struktur l. uppbyggnad; själ med viss struktur l. uppbyggnad. Söderhjelm Runebg 2: 528 (1906). Mjöberg Stilstud. 122 (1911). —
(1 b, 2) -BÖJNING. (†) själslig inriktning, själsläggning l. dyl.; jfr böjning 5. JGOxenstierna 5: 592 (1817). —
-DANING.
1) (†) till 1 b, = -bildning; jfr 2. Denna hastiga, omedelbara behags- och obehags-känsla (vid betraktande av något) föranleder (enligt Ehrensvärd) .. ett slags förhäxning i omdömesförmågan, så framt ej denna genom lycklig själsdaning och behörig uppfostran hunnit det högsta ljuset af ästhetisk säkerhet. Phosph. 1813, s. 351; jfr 2. Alle I, af hvilka det uppvexande slägtet mottager sin själsdaning, .. huru stort, huru dyrt är edert åliggande! Wallin Rel. 1: 223 (1817, 1825). En innerlig förening af religiös och estetisk själsdaning yttrade sig hos .. (prästen Sven Ragvaldssons) barn och barnabarn. Atterbom Minnest. 1: 254 (1848). Samtiden 1871, s. 131.
2) (numera bl. i vitter stil) till 1 b, 2: själsläggning, mentalitet, karaktär; i äldre ex. stundom svårt att skilja från 1. Efter Guds inrättning med sina rikt begåfvade barn, skulle det ena lika litet till själsdaning som till anletsdrag fullkomligen likna det andra. Wallin Rel. 3: 104 (1831). 2NF 32: 991 (1921). —
-DIAGNOS. (mera tillf.) diagnos gällande ngns psykiska tillstånd, särsk. ngns psykiska hälsotillstånd. TSvLärov. 1942, s. 11. —
(1 b, e) -DIET. (själa- 1756. själs- 1833 osv.) [jfr t. seelendiät] (numera bl. tillf.) om föreskrift l. regel gällande vad man (med hänsyn till själens hälsa) bör ”mata” l. sysselsätta själen l. själsförmögenheterna med l. om det varmed själen l. själsförmögenheterna enligt en sådan föreskrift bör ”matas” l. sysselsättas, diet för själen. En Andelig Själa-Diæt, Thet är: Christ-upbyggeliga Betracktelser, angående Årsens åtskilliga Tider. (1756; broschyrtitel). SvLittFT 1833, sp. 503. —
-DJUP. [jfr t. seelentiefe] (i sht i vitter stil) om det djupaste l. innersta av ngns själ l. vad som representerar ngns innersta l. verkliga vilja l. önskan o. d. (särsk. i sådana uttr. som i l. ur själsdjupet, i djupet av själen l. innerst inne resp. från själens djup l. från ngns inre); äv. abstraktare, om djupsinnighet l. djupsinne o. d.; jfr -grund samt sinnes-djup. Wieselgren SvSkL 4: 271 (1847). Hans klara och lugna grå ögon sade, att han var en praktisk och vederhäftig man, om de också inte garanterade något vidare själsdjup. Asplund Stud. 118 (1912). Fanns det .. icke längst nere i själsdjupet av Englands diplomati en god vilja att .. riskera världsfreden? Steffen Krig 2: 303 (1915). Man känner (i kåtan) .. en vilsam trygghet och frid. .. Ur själsdjupen stiger en andaktsfull tacksamhet mot elden. Haglund Lappl. 61 (1934). —
(1) -DJUR. (själa- 1911—1923. själs- 1921 osv.)
1) [jfr t. seelentier] rel.-hist. djur i vilket en avliden människa(s själ) tillfälligt tagit sin boning l. till vilket en själ förvandlat sig; jfr -fågel. Nilsson PrimRel. 32 (1911; om orm).
2) (mera tillf.) om en människa på ett primitivt utvecklingsstadium, tänkt ss. ett djur med själ. Steffen Världsåldr. 1: 400 (1918). —
(1 b, 2) -DOKUMENT. (i sht i vitter stil) om ngt (särsk. litterärt verk l. konstverk) som vittnar om l. belyser ngns själsliv l. själsläggning. Lundagård 1922, nr 1, s. 12 (om konstverk). —
(1 b, 2) -DOKUMENTARISK. (i sht i vitter stil) som vittnar om l. belyser ngns själsliv l. själsläggning. Man kommer .. inte ifrån det gripande själsdokumentariska i dessa lågmälda och dock eruptiva bekännelser (i C. J. L. Almqvists roman Hinden). IllSvLittH 3: 332 (1956). —
-DOMNING. (i sht i vitter stil) om det förhållandet att ngns själsförmögenheter befinna sig i ett tillstånd av inaktivitet l. domning l. dvala l. att ngn är själsligen försoffad o. d.; jfr -slummer o. själa-sömn 1. Fries BotUtfl. 2: 297 (1852). Solnedg. 4: 42 (1914). —
(1 b, 2) -DRAG. själslig(t) l. psykisk(t) drag l. egenskap, själsegenskap, karaktärsdrag. Retzius EthnolSkr. 108 (1847). Ruin SjunknH 22 (1956). —
-DRAMA l. -DRAM. [jfr t. seelendrama] själslig utveckling som ngn genomgår l. genomgått betraktad ss. ett drama, dramatisk själshistoria; drama som behandlar själsliga fenomen l. ngns själsliga utveckling o. d. Levertin Diktare 163 (1898). Dantes gripande själsdrama (dvs. Divina commedia). Wulff Petrarcab. 427 (1907). Söderblom .. greps .. starkt av en Strindbergs, en Frödings personliga själsdramer. HågkLivsintr. 15: 162 (1934). —
(1 b, e) -DÖDANDE, p. adj. (själa- c. 1765—1909. själs- 1890 osv.) [jfr t. seelentötend] som leder till ngns andliga död l. dödar själen l. tar död på l. förkväver ngns andliga liv l. (högre) andliga intressen; numera vanl. övergående i bet.: som icke förmår hålla ngns intresse vid liv, förslöande, ointressant, (dödande) tråkig; jfr -mördande. Nohrborg 308 (c. 1765). En tanklös, själsdödande katekespluggning. Fädernesl. 1897, nr 54, s. 1. En mera själsdödande tjänst än den på svenska legationen (i Istanbul) fick man leta efter. Martin Sett 64 (1933). —
-DÖV. fysiol. som lider av själsdövhet; äv. allmännare: höggradigt ouppmärksam o. d. TSvLärov. 1953, s. 195. —
-DÖVHET~02 l. ~20. [jfr t. seelentaubheit] fysiol. psykisk defekt bestående i en mer l. mindre total oförmåga att uppfatta l. förstå innebörden av de gm yttre inverkan framkallade hörselintrycken, psykisk dövhet; jfr afasi, ord-dövhet. UpsLäkF 1885—86, s. 431. —
(1 g) -ED. (†) ed som ngn svär vid sin själ. 2RARP 2: 107 (1723). Cavallin Herdam. 4: 195 (1857; om förh. 1682). —
(1 b, 2) -EGENHET~002, äv. ~200. (numera knappast br.) (särskiljande l. anmärkningsvärd) själslig egenskap; (påfallande) karaktärsdrag. Wallin Rel. 3: 259 (1828, 1831). Rein Psyk. 1: 431 (1876). —
(1 b, 2) -EGENSKAP~002, äv. ~200. själslig egenskap, karaktärsdrag o. d. Gagnerus Stjernhjelm 121 (1776). Genom intelligensmätningar .. kommer (man icke) åt andra själsegenskaper än de rent intellektuella. TSvLärov. 1942, s. 155. —
-ELD. (själa- 1746. själs- 1848—1853) (†) om själslig livaktighet liknad vid en eld, eldigt l. passionerat sinnelag o. d.; jfr eld 3. Nordenflycht (SVS) 1: 320 (1746). Atterbom Minnest. 2: 160 (1853). —
-ENERGI. andlig l. psykisk energi. Atterbom (1851) i 3SAH XXXVIII. 2: 54. Ruin SjunknH 204 (1956). —
(1 b, e) -ERFARENHET~0200. (själa- 1788. själs- 1857 osv.) (numera bl. tillf.) själslig l. andlig l. religiös erfarenhet. GT 1788, nr 13, s. 4. Beskow i 2SAH 30: 216 (1857). —
-FAKULTET. (†) själsförmögenhet, själsgåva; jfr fakultet I. Wingård Minn. 4: 21 (1847). Därs. 7: 98. —
(1 b, e) -FARLIG. (själa- 1865—1888. själs- 1898) [jfr t. seelengefährlich] (numera knappast br.) farlig för själen l. själslivet. Rydberg Magi 119 (1865). Steffen EnglVärldsm. 343 (1898). —
-FATTIG. [jfr t. seelenarm] (numera föga br.) om person l. ngt sakligt: som lider resp. utmärkes av brist på högre andliga intressen l. andlig lyftning, andefattig, andligen tom. Slappt och själsfattigt folk. CGNordforss i 2SAH 10: 275 (1822). Det torra, glädjelösa, snobbiga, själsfattiga, fantasifattiga och ändå yrande sällskapslivet. Verd. 1890, s. 158. —
-FATTIGDOM~002, äv. ~200. (själa- 1835. själs- 1838) (numera föga br.) brist på högre andliga intressen l. andlig lyftning, andefattigdom, andlig tomhet. Ling i 2SAH 16: 4 (1835). Atterbom SDikt. 2: 369 (1838). —
-FENOMEN. [jfr t. seelenphänomen] själslig(t) l. psykisk(t) fenomen l. företeelse. Witt Själ. 2: 386 (1864). —
(1) -FIBER. (i vitter stil, mera tillf.) bildl., i fråga om själen ss. ett tänkt, av fibrer sammansatt organ; jfr fiber 1 slutet. Steffen Krig 1: 94 (1914; i pl.). BonnierLM 1954, s. 62 (i sg.). —
-FIN. (själ- 1907. själs- 1892 osv.) som har l. vittnar om fina själsliga egenskaper, fin l. förfinad i själsligt l. andligt avseende, nobel. OoB 1892, s. 375. Hon var en varmhjärtad, ädel och själsfin kvinna. Larsson Livskall 337 (1948).
-FORSKNING. [jfr t. seelenforschung]
2) (mera tillf.) till 1 b, 2: utforskning av ngns själsliga tillstånd l. själsläggning l. karaktär o. d. Johanson SpeglL 12 (1912, 1926). —
-FRID, se B. —
(1 b, e) -FRIHET~02 l. ~20. (själa- 1711. själs- 1822 osv.) [jfr t. seelenfreiheit] (numera bl. tillf.) frihet från sådant som utgör ett andligt tvång på ngn l. som trycker l. tynger ngns själ l. sinne; andlig l. religiös frihet. Swedberg Dödst. b 7 a (1711). Ett enda medel till vinnande af detta Högsta Enda nödvändiga är mig gifvet, nemligen tron på Jesus Christus .. samt bruk och användande af den själsfrihet och inre kraft, som jag alltid genom denna tro på Herran af Honom undfår. EAlmquist (1828) i KyrkohÅ 1910, s. 200. (Krigskorrespondenten) Putnam Weale har verkligen ägt den själsfrihet, det klara lugn, som kräfves för att iakttaga, .. medan döden stirrar en i ansiktet. Böök 1Ess. 130 (1913). —
-FRISK. själsligt frisk l. sund l. ofördärvad l. vital l. dyl.; mentalt l. psykiskt frisk. SvT 1852, nr 21, s. 4. Han är .. ovanligt själsfrisk för sin höga ålder. GHT 1896, nr 269 A, s. 2. Det är frapperande, att de psykiska egendomligheterna koncentrerats till bröderna (Stagnelius), av vilka ingen kan sägas ha varit fullt själsfrisk. SvLittTidskr. 1939, s. 124.
-FRÅNVARANDE~0200, p. adj. som utmärkes av själsfrånvaro, sinnesfrånvarande (se d. o. 1), frånvarande (se frånvara, v. 2 b β), ”borta”; tankspridd. Backman Dickens Pickw. 2: 31 (1871). Den stela, själsfrånvarande blicken. Koch Estaunié MännVäg 71 (1925). —
-FRÅNVARO~020, äv. ~200. tillstånd hos ngn, som utmärkes därav att han (utan att vara medvetslös) är mer l. mindre blind o. döv för l. är omedveten om l. icke är uppmärksam på vad som försiggår runt omkring honom l. att han har sina tankar på annat håll l. (mera tillf.) icke riktigt vet vad han gör l. är omtöcknad; sinnesfrånvaro; tankspriddhet, förströddhet, distraktion. ÖoL (1852). Hvad .. (en svårt deprimerad, orolig sinnessjuk) i .. ofta plötsligt påkommande utbrott (med förstörelsebegär l. självmordsdrift) företar sig, brukar ske under stark omtöckning och själsfrånvaro. 2NF 18: 24 (1912). Den polisman som sett alltsammans tog på sin ed att (trafik-)olyckan vållats genom Fredrikssons själsfrånvaro. Blomberg Pass. 188 (1934). Varje slag av själsfrånvaro måste lämnas kvar på marken (då man flyger). Söderberg PrFlygl. 1: 45 (1935). —
(1 b, 2) -FRÄNDE. (själa- 1821 osv. själs- 1827 osv.) [jfr d. sjælefrænde, nor. sjelefrende] (i sht i vitter stil) om person i förh. till annan person med vilken han är själsbefryndad; jfr lika-sinnad 1. Sjöberg (SVS) 2: 91 (1821). I den romerske kejsaren Marcus Aurelius .. ägde den frigivne slaven Epiktetos en nära själsfrände. Montelin VLittH 2: 117 (1931). —
(1 b, 2) -FRÄNDSKAP~02 l. ~20. (själa- 1825 osv. själs- 1825 osv.) (i sht i vitter stil) egenskapen l. förhållandet att vara själsbefryndad (med ngn), förhållandet att ngra äro själsfränder, andlig släktskap, själsgemenskap. Sjöberg (SVS) 2: 103 (1825). Det var mellan .. båda (kvinnorna) en själsfrändskap ..: samma eldiga själ, samma energiska vilja (osv.). Topelius Fält. 4: 351 (1864). Hedberg VackrTänd. 40 (1943). —
-FRÖJD, se B. —
-FUNKTION. om var o. en av de till själen knutna funktionerna, själslig l. psykisk funktion. Boström 1: 132 (c. 1830). —
(1) -FÅGEL. (själ- 1918. själs- 1914 osv.) [jfr t. seelenvogel] rel.-hist. fågel l. fågelliknande väsen vari en avliden människa(s själ) tillfälligt tagit gestalt; jfr -djur 1. Söderblom Gudstr. 18 (1914). —
-FÄGRING. (numera bl. i vitter stil, tillf.) inre, själslig l. andlig skönhet, själsfinhet, nobless o. d. SvTidskr. 1871, s. 187. —
-FÖDA, -FÖDANDE, se B. —
-FÖRBUND. (själa- 1837. själs- 1826 osv.)
1) (†) till 1 b, om sammanfattningen av själsförmögenheterna uppfattad ss. ett samverkande förbund. Törneros (SVS) 4: 85 (1826).
2) [jfr t. seelenbund] (numera i sht i vitter stil) till 1 b, 2, om ett på andlig gemenskap l. gemensamma intressen o. d. baserat förbund; (känsla av) andlig gemenskap. Mäktigt han (dvs. jägaren) känner det själaförbund (mellan honom o. jakthunden), / Som alstras af hatet mot — harar. Braun Dikt. 1: 99 (1837). I diktens rike var .. (Atterboms) själsförbund med den tyska klassiska och den tyskromantiska vitterhetens hjeltar redan .. (före Auroraförbundets stiftande) ingånget. Thomander 3: 8 (1857). —
(1) -FÖRESTÄLLNING~0020. (själa- 1911—1923. själs- 1914 osv.) i sht rel.-hist. föreställning om (existensen av) en själ; viss föreställning om själens beskaffenhet. Nilsson PrimRel. 25 (1911). —
(1 b, e, 2) -FÖRFATTNING. (själa- 1775—c. 1800. själs- c. 1830 osv.) [jfr t. seelenverfassung] (i sht i vitter stil) tillstånd vari ngn befinner sig i själsligt l. psykiskt l. andligt avseende, själstillstånd; (själs)läggning, mentalitet, sinnesförfattning; äv. närmande sig bet.: åskådning. Almquist InlHelSkr. Föret. 2 b (1775). (Med människans död) är förknippad den ”yttersta dom”, som hon genom sin dåvarande själsförfattning ådrager sig. Atterbom Siare 1: 161 (1841). Läsningen av poesi och romaner ledde till överspändhet, till den själsförfattning, som frestade att stava kärleken med stort K. Wändahl Stud. 135 (1929). Mellan en kristen själsförfattning och en spinozisk blir alltid en väsensskillnad. Larsson Spinoza 445 (1931). —
(1 e) -FÖRKVICKNING. [jfr t. seelenerquickung] (†) andlig vederkvickelse. Brenner Dikt. 2: 43 (1713; i två ord; möjl. icke ssg). —
-FÖRLAMNING.
2) [jfr t. seelenlähmung] med. Själsförlamning: förlust av rörelseminnesbilderna för en extremitet l. kroppssida, varvid nödiga impulser till aktiv rörelseförmåga saknas på grund av avbrott å associationsbanorna. Wernstedt (1935). —
(1 b, e) -FÖRMYNDERSKAP~0102 l. ~0200. (själa- c. 1892—1938. själs- 1938 osv.) (numera bl. mera tillf.) förmynderskap över ngn i andligt l. religiöst avseende. Fröding Eftersk. 2: 87 (c. 1892, 1910). —
-FÖRMÅGA. (själ- c. 1800. själs- 1806 osv.) psykisk förmåga, själsförmögenhet; förmåga att utöva andlig (psykisk, intellektuell) aktivitet; äv. om sammanfattningen av en människas själsförmögenheter; jfr -kraft 1. Tegnér (WB) 1: 10 (c. 1800). I menniskan uppkommer flärden af ett slags sjukdom, som egentligen består i en falsk harmoni (en positif disharmoni) af hennes själsförmågor. Phosph. 1813, s. 354. Den gamle talmannen (i prästeståndet), Wingård, qvarstod, till helsan .. mera medtagen än någonsin, och derigenom .. retligare än tillförene, men med oförminskad frimodighet och själsförmåga. Reuterdahl Mem. 306 (1860). En dylik uppfattning (att det själsliga är något statiskt) möter man .. inte så sällan i psykologiska läroböcker för skolbruk, då författaren skiljer mellan trenne olika själsförmågor ..: förstånd, känsla och vilja. AKaritz i SkrFFilosSpecVet. 2: 36 (1950). —
-FÖRMÖGENHET~0102 l. ~0200. (själa- 1786. själs- 1782 osv.) [jfr t. seelenvermögen]
1) om var o. en av själens olika förmögenheter, själslig l. psykisk förmögenhet l. förmåga, sinnesförmögenhet (se d. o. 1); i sht i pl.; i pl. utan bestämd avgränsning från 2; jfr -förmåga, -kraft 1 samt förmögenhet 3. Ha alla sina själsförmögenheter i behåll. Vara i full besittning av sina själsförmögenheter. Boëthius Sedol. 3 (1782). Vi dela .. de psykiska företeelserna i följande själsförmögenheter med däremot svarande funktioner och produkter: 1. Förståndet .. 2. Känslan .. 3. Viljan. Larsson Psyk. 6 (1896). Läraren (i nomadskola) .. bör .. (bl. a.) vinnlägga sig om .. att utveckla lärjungarnas själsförmögenheter. SFS 1938, s. 1007. Skaparbehovet kräver ofta ett samlande av alla själsförmögenheter för att nå fram till en utlösning, en skaparakt. Form 1947, s. 134.
2) i pl.: andlig l. intellektuell utrustning l. begåvning, själsgåvor; jfr 1. Hasselroth Campe 142 (1794). Få personer hafwa warit begåfwade med så utmärkta själsförmögenheter som Gustaf (II) Adolf. Fryxell Ber. 6: 110 (1833). Östergren (1938). —
-FÖRMÖRKELSE. (i vitter stil) förhållandet att vara omtöcknad i psykiskt avseende, själslig omtöckning. Venturini HistSpanPort. 1: 49 (1816). Österling SkånUtfl. 26 (1934). —
-FÖRMÖRKNING. (numera knappast br.)
2) till 1 b, e: själslig l. andlig förvirring, andlig förvillelse o. d. Påfvedömets själsförmörkning. Venturini HistSpanPort. 1: 13 (1816). —
-FÖRNÖJD, se B. —
-FÖRSLAPPNING. (numera bl. tillf.) själslig l. andlig l. psykisk förslappning; jfr -slapphet, -slappning. CGNordforss i 2SAH 10: 248 (1822). Lundegård LaMouche 114 (1891). —
(1 e) -FÖRSPILLARE. (†) person som åstadkommer ngns l. ngras själsliga fördärv l. andliga död. L. Paulinus Gothus Stiernsköld G 4 b (1628; om djävulens sändebud). —
-FÖRTÄRANDE, p. adj. (numera bl. tillf.) som tär på ngns andliga krafter; äv. övergående i bet.: mördande tråkig, själsmördande. Lundegård Prins. 154 (1889). Det själsförtärande slitet i fabrikerna. Ahnfelt Et. II. 2: 102 (1906). —
(1 b, 2) -FÖRVANT, m.||ig. [jfr t. seelenverwandte(r)] (i sht i vitter stil) = -frände. Wallin Rel. 2: 287 (1827). Herr Jöns (i Frödings dikt ”Uppror”) blir .. en själsförvant till Fröding själv. Olsson Fröding 220 (1950). —
(1 b, 2) -FÖRVANT, adj. [jfr t. seelenverwandt] (utom i Finl. numera mindre br.) = -befryndad. Lagus Kellgren 249 (1884). Djupt kände Cygnæus förlusten af sin i många afseenden själsförvandta moder. ENervander (1892) hos Cygnæus 11: 216. Hirn JohnsonBoswell 266 (1922). —
(1 b, 2) -FÖRVANTSKAP~020 l. ~002. (själa- 1825. själs- 1832 osv.) [jfr t. seelenverwandtschaft] (i sht i vitter stil) = -frändskap. Rogberg Pred. 2: 324 (1825). Hos Bernoulli har .. (Ekelund) funnit tanken att det existerade en själsförvantskap mellan Nietzsche och Platen. Werin Ekelund 1: 400 (1960). —
-FÖRVIRRING. (numera bl. tillf.) själslig förvirring; förvirrat själs- l. sinnestillstånd, sinnesförvirring. Palmblad Aisch. 183 (1842). Östergren (1938). —
-FÖRÄDLANDE, p. adj. (numera bl. tillf.) som verkar förädlande på ngn i själsligt l. andligt avseende. Scholander 3: 185 (1879). —
-FÖRÄDLING. (numera bl. tillf.) abstr. o. konkretare: förädling i själsligt l. andligt avseende. LBÄ 23—24: 79 (1799). Att vårda upplysning, bildning och själsförädling. Nilsson Ur. 1: Inl. VIII (1843). —
(1 b, 2) -FÖRÄNDRING. (numera bl. tillf.) själslig förändring; sinnesändring. Hagberg Pred. 4: 100 (1818). —
(1 b, e) -FÖRÖDANDE, p. adj. (själ- 1821. själs- 1862) (numera knappast br.) själsdödande. Fahlcrantz Schiller Fiesko 144 (1821). Scholander 3: 109 (1862). —
-GEMENHET~020 l. ~002. (numera knappast br.) gemenhet (se d. o. 3), låghet, lumpenhet. LBÄ 2—3: 50 (1797). Rydberg Brev 2: 275 (1879). —
(1 b, 2) -GEMENSKAP~020 l. ~002. gemenskap med avs. på andliga egenskaper l. (själs)-läggning l. intressen o. d., andlig gemenskap; jfr -frändskap. Benedictsson 7: 187 (c. 1885). —
-GOD, se B. —
-GODHET~02 l. ~20. (själa- 1938. själs- 1819 osv.) [jfr t. seelengüte] (numera bl. tillf.) själslig l. moralisk godhet, hjärtats l. sinnelagets godhet, hjärtegodhet o. d. Wallin Rel. 2: 186 (1819, 1827). Östergren (1938). —
(1 c) -GRIPANDE, p. adj. (numera bl. tillf.) djupt gripande l. rörande l. dyl. Rydberg KultFörel. 5: 194 (1887). Lidman HusFrökn. 138 (1918). —
-GRUND. (själa- 1743. själs- 1880 osv.) (i sht i vitter stil) om ngt tänkt ss. själens grund l. det som utgör själva grunden för ngns själsliv l. om det djupaste l. innersta av själen; jfr -djup, hjärte-grund, sinnes-grund samt grund, sbst.1 I 1 d slutet. Nordenflycht Turt. 18 (1743). Det var saktmodet och friden i själsgrunden (hos prosten) .. som grep. MinnGPrästh. 6: 96 (1930). Man frågar sig om det har hänt något som har gjort att Ekelund blev klar över arten av sin erotiska känsla, något som rev upp själsgrunden hos honom. Werin Ekelund 1: 175 (1960). —
(1 b, 2) -GRY. (i vitter stil) jfr gry, sbst.1 3, o. -anlag. Rydberg RomD 34 (1877). Nordenstreng Skapn. 6 (1929). —
-GYMNASTIK. (i sht i fackspr.) övning som avser att stärka ngns själsförmögenheter; företrädesvis använt liktydigt med: intellektuell träning, tankegymnastik; jfr -övning. BetUnd. 1828, Bil. l, s. XLVI. Den möda, hvarmed vi inhämtat de klassiska språken, har utgjort en själs-gymnastik, hvarigenom tankekrafterna utvecklats och härdats. Beskow i 2SAH 30: 245 (1857). Östergren (1938). —
-GÅVA. (själa- 1744, 1750. själs- 1811 osv.) [jfr t. seelengabe] (numera i sht i vitter stil) förmåga l. anlag l. fallenhet att utöva viss själslig l. andlig aktivitet, särsk. intellektuell verksamhet, andlig l. intellektuell gåva (se gåva, sbst. 2 b); vanl. i pl., sammanfattande: andlig l. intellektuell utrustning, begåvning; jfr -förmögenhet 2. Jag gjorde mig en bild af största Själa-gåfwor, / Af Dygd och ädelt Blod och alla lyckans håfwor. Nordenflycht (SVS) 2: 12 (1744, 1750). Lärarne lofordade .. (Neros) rika själsgåfvor. Rydberg RomD 54 (1877). Forntidsperserns själsgåva är ett klart, nyktert förstånd. IllRelH 348 (1924). Jfr B. —
-HARMONI. (själa- 1828, 1832. själs- 1809 osv.)
1) [jfr t. seelenharmonie] till 1 b: harmoniskt själstillstånd, själslig harmoni. Nyberg 2: 182 (1828, 1832). Hallner Skrivb. 225 (1927).
-HISTORIA. [jfr t. seelengeschichte] själslig utveckling som ngn genomgår l. genomgått, själslig historia (se d. o. 4); skildring av en själs utveckling l. ngns utveckling i själsligt l. andligt avseende. Frey 1850, s. 445. Genom självbiografien kan man följa denna själshistoria (i Fr. Bremers ”Den ensamma”) och datera dess olika faser. Wägner i 3SAH LIX. 2: 28 (1948).
(1 b, e) -HUNGER. (själa- 1728— c. 1765. själs- 1814 osv.) [jfr t. seelenhunger] (numera bl. i religiöst spr. o. i vitter stil, tillf.) om (känslan av) behov av l. längtan efter sådant som ger näring åt l. stimulerar ens andliga l. intellektuella l. religiösa liv; ”hungrande efter Guds nåd”, andlig hunger; jfr själa-törst. Tå jag i siälahunger / Kommer til Tin helga Nattward, lät mig wara werdig giest. Kolmodin Rök. 10 (1728). För fem dagar sedan bekom jag från dig .. ett pakett böcker, för hvilket jag synnerligen tackar dig. Med verkelig själshunger öppnade jag genast dina Breve fra Sverrige, hvilka jag läste med det största nöje och interesse. LHammarsköld (1814) i MolbechBrevveksl. 1: 111. Nilsson SvRom. 222 (1916). —
-HYGIEN. om sammanfattningen av de åtgärder som syfta till att bevara ngns psykiska l. själsliga hälsa, mentalhygien. Johanson SpeglL 39 (1921, 1926).
-HÄLSA. (själ- 1862. själs- 1841 osv.) [fsv. siäla helsa, själslig hälsa, andlig välfärd; jfr nor. sjelehelse, ä. eng. soul-health samt t. seelengesundheit] själslig l. andlig hälsa; psykisk l. mental hälsa. Atterbom Siare 1: 111 (1841). Det händer ej sällan, att en tankevilla envist häftar kvar i en persons öfvertygelse, som af allt annat att döma återvunnit sin själshälsa. 2NF 28: 435 (1918). —
-HÄR, se B. —
-HÖGHET~02 l. ~20. [jfr t. seelenhoheit] (i vitter stil) själslig höghet (se d. o. 9), högsinthet, upphöjt l. ädelt sinnelag l. tänkesätt, själsstorhet, själsadel. Elgström Frunt. 54 (1809). Min far var en .. rikt bildad man, med .. en naturlig själshöghet. Hyltén-Cavallius Lif 14 (c. 1880). —
-IAKTTAGELSE~00200. iakttagelse gällande själsliga l. psykiska förhållanden l. fenomen. Östergren (1938). —
-INNEHÅLL~002, äv. ~200. själsligt l. psykiskt l. andligt innehåll; särsk. dels om vad som utgör innehållet l. som rymmes i ngns själ (av själsliga aktiviteter, t. ex. känslor o. tankar, o. själsliga egenskaper), dels om själsligt osv. innehåll i en litterär l. konstnärlig framställning. Lysander Almqvist 259 (1878). (Kronbergs målning ”David o. Saul”) betecknade ett afgjordt steg framåt mot själsinnehåll i hans konst. Nordensvan SvK 560 (1892). Tretusen levande och kämpande varelser, i olika villkor, med olika livssyn, med skilda själsinnehåll. Moberg Rosell 72 (1932). Bo Svenningsson gjorde ett avbrott i tankeströmmen och granskade sitt själsinnehåll. Han måste undersöka vad han tänkt. Hedberg VackrTänd. 253 (1943). Man jämför ett språkligt uttryck med det själsinnehåll som sökt sin form däri. PedT 1951, s. 177. Guds födelses timma består för den nya psykologien däri, att omedvetna själsinnehåll, som tillhör släktets allra ursprungligaste utrustning, lyfts upp och görs medvetna. LD 1960, nr 299, s. 4. —
-JÄMVIKT~02 l. ~20. själslig l. psykisk jämvikt l. balans; sinnesjämvikt. Förlora, återvinna sin själsjämvikt. Komma i själsjämvikt. 2NF 13: 1496 (1910). Ekelund fann hos Kant en själsstyrka och själsjämvikt av romerskt slag. Werin Ekelund 1: 364 (1960). —
-KAMP. (själa- 1760—1826. själs- 1860 osv.) [jfr t. seelenkampf] kamp som försiggår i ngns inre (t. ex. vid svåra, personliga ställningstaganden l. försök att bemästra svåra, psykiska lidanden), själslig kamp; nästan bl. i sg.; jfr -strid. Bælter JesuH 6: 226 (1760; om Jesu inre kamp i Getsemane). (Moraliteten) Everyman .. behandlar .. själskampen i dödsstunden. Sylwan (o. Bing) 1: 143 (1910). Hr .. (N. N.) får ursäkta om vi inte tror att gårdagens (politiska) utspel kostat honom någon djupare själskamp. DN(A) 1964, nr 295, s. 2. —
-KOMPLEX. (själ- 1888. själs- 1886 osv.) (numera bl. tillf.) om sammanfattningen av de olika själsförmögenheterna, betraktad ss. ett komplex l. en komplicerad enhet. Strindberg TjqvS 1: 260 (1886). Lamm i 3SAH 50: 321 (1940). —
-KONFLIKT. inre, psykisk konflikt. 2NF 4: 315 (1905). En överretlig självanalys ställer .. (schizoida människor) i kontrast till yttervärlden och gör deras liv till en följd av själskonflikter. Lamm i 3SAH LIII. 2: 378 (1942). —
(1 b, 2) -KONSTITUTION. själslig l. psykisk konstitution, själsläggning. Rydberg KultFörel. 4: 358 (1887). —
-KRAFT. (själa- 1648—1802. själs- 1675 osv.) [jfr t. seelenkraft]
1) själslig l. psykisk l. andlig förmåga l. kapacitet l. färdighet l. kraft (se d. o. 1 c); ofta liktydigt med: själsförmögenhet (se d. o. 1); numera i sht i pl.; i pl. o. (numera bl. tillf.) sg. äv. sammanfattande, om en persons hela själsliga l. psykiska l. andliga kapacitet l. samtliga själsförmögenheter; ofta utan bestämd avgränsning från 2. Ha alla sina själskrafter i behåll. Efter det att han fyllt åttio år, började hans själskrafter märkbart avtaga. Med oförsvagade, oförminskade, obrutna, försvagade, brutna själskrafter. Muræus Arndt 4: 194 (1648). Desze bägge själakrafter (dvs. förstånd o. vilja) måste omgjordas och sammanbindas i och med sanningene, som är deras andeliga gjördel eller bälte. Nohrborg 930 (c. 1765). Själskraftens rigtning på ett föremål, för att erhålla föreställningar derom, kallas Uppmärksamhet. Hartman Naturk. 297 (1836). Undervisningen i skolan har för afsigt att utveckla själskrafterna, bibringa kunskap, uppfostra till sedlighet. ÅbSvUndH 32: 75 (i handl. fr. 1849). Hagberg DödGäst. 74 (1937).
2) (numera bl. tillf.) själslig l. psykisk l. andlig kraft (se d. o. 2) l. kraftfullhet l. styrka, själsstyrka; jfr 1. Böttiger 1: 209 (1834, 1856). Den vackra Ida, hvilken är piga på gården, ger .. icke sin matmor och faster efter i själskraft och energi. NordRevy 1895, s. 84. —
-KRAFTIG. (numera knappast br.) själsstark; jfr -kraft 2. Reuterdahl Mem. 327 (1859). Dagen 1899, nr 156, s. 3. —
(1 b, e) -KRANK. (själa- 1894. själs- 1819 osv.) [jfr t. seelenkrank] (numera bl. tillf., arkaiserande) som lider av rubbning i själslivet l. själslig l. andlig l. moralisk svaghet l. defekt, själssjuk o. d. Atterbom Minn. 596 (1819). NordRevy 1895, s. 175. —
(1 b, e) -KRANKHET~02 l. ~20. (själa- 1753. själs- 1817 osv.) [jfr fsv. siäla krankdomber o. t. seelenkrankheit] (numera bl. tillf., arkaiserande) sjukdom i själen, rubbning i själslivet, själssjukdom, mer l. mindre onormal(t) själstillstånd l. själsläggning; själslig l. andlig l. moralisk svaghet l. defekt l. skröplighet o. d. (Evangelium) borttager all själa-krankhet. Borg Luther 2: 749 (1753). PoetK 1817, 1: 36 (om sjuklig sentimentalitet o. d.). Atterbom Minn. 144 (1818; om hypokondri). Beskow i 2SAH 30: 209 (1857; om popularitetssjuka). —
(1 b, e) -KRIS. själslig l. psykisk l. andlig l. religiös kris; stundom: nervkris. Verd. 1892, s. 158 (om religiös kris). Sylvia genomgick just nu en svår själskris, därför att hennes senaste bok inte gjort lycka och hon i samma veva blivit övergiven av en man, som hon hoppats skulle gifta sig med henne. Heerberger Dag 195 (1939). —
(1) -KROPP. (själ- 1891. själa- 1687. själs- 1951 osv.) (numera bl. tillf.) om själen tänkt ss. ngt kroppsligt (o. med kroppsliga funktioner). Wak vp mjn Siäl, .. / .. såf Siälakropp ej länger, / giör mä ditt Takk ett Språng, till Himlens wjda Runder. Warnmark Sinnew. 38 (1687). jfr: Han .. (förnam) ett fjärran långdraget rop inne i kroppssjälens och själskroppens dallrande vakuum: måste ha lugn. Hammenhög Torken 89 (1951). —
-KRYMPLING. (numera bl. mera tillf.) person som är krympling i andligt avseende l. har svåra andliga defekter, själslig l. andlig krympling. Beskow i 2SAH 30: 243 (1857). SvLäkT 1935, s. 1657. —
(1 b, e) -KRÄMPA. själslig l. psykisk l. andlig krämpa l. defekt l. svaghet. SvLittFT 1833, sp. 114. Topelius Vint. III. 2: 30 (1897). —
-KULT, se B. —
-KUNSKAP~02 l. ~20. [jfr t. seelenkunde] kunskap om själen o. själslivet, psykologisk kunskap; psykologi. Hallström i 3SAH 42: 316 (1931). Modern psykoanalys skulle utan tvivel kunna hämta mycken skrämmande själskunskap ur dessa lasciva önskedrömmar (vid blåkullafärderna) hos ensamställda kvinnfolk under de långa krigens tid. Näsström FornDSv. 2: 286 (1948). En handbok i själskunskap. Johnson DrömRosEld 103 (1949). Jfr B. —
-KVAL. (själa- 1743—1826. själe- 1672—1790. själs- 1853 osv.) [jfr t. seelenqual] själsligt l. psykiskt kval l. lidande; motsatt: kroppsligt lidande; jfr -lidande, sbst. Han led svåra själskval. Ach huad Hiertans Sorg ok Jemmer! / Ach huad Siäle Kwaal som klemmer / Osz uti wår Ungdoms Wåhr! Lucidor (SVS) 263 (1672). Johanson Stärbh. 212 (1946). —
(1 b, d) -KYLA. (numera bl. tillf.) själslig kyla, känslokyla, kallsinnighet, oberördhet. Kruse Funcke 134 (1885). —
-KÄNNARE. [jfr t. seelenkenner] person som har (god) kunskap om själen o. själslivet l. (god) psykologisk kunskap; (god) psykolog. Söderhjelm Runebg 2: 227 (1906). Jfr B. —
-KÄNNEDOM ~002, äv. ~200. (numera bl. tillf.) kunskap om själen o. själslivet, psykologisk kunskap. Rydberg Brev 3: 137 (1892). —
(1 b, d) -KÄRLEK. (själ- 1794. själs- 1843—1847) [jfr t. seelenliebe] (†) om den (mer l. mindre rent) själsliga sidan av kärleken mellan man o. kvinna, oskyldig l. kysk l. ren l. platonisk kärlek. Hasselroth Campe 166 (1794). (Sankta Katarinas make) älskade henne högt och gaf henne på brölloppsdagen det löftet att åtnöja sig med hennes själskärlek och låta henne alltid förblifwa jungfru. Afzelius Sag. 5: 19 (1843). Almqvist Ekols. 3: 67 (1847). —
-LAT. (numera bl. tillf.) som utmärkes av psykisk l. andlig l. intellektuell lättja; jfr -lättja samt sinnes-, tanke-lat. Verd. 1890, s. 156. —
-LEDIG. (†) om tid: då ngn är fri från sådant som tynger hans sinne l. anstränger l. pressar honom intellektuellt o. har tid att ägna sig l. sin uppmärksamhet åt ngt. Under ett själsledigt ögonblick. BL 22: 279 (i handl. fr. 1827). —
-LIDANDE, n. (själa- 1760. själs- 1821 osv.) [jfr t. seelenleid(en)] själsligt l. psykiskt lidande; motsatt: kroppsligt lidande; jfr -kval. (Jesus) hafwer .., uti sit swåraste siäla-lidande, måst lemnas hielp- och tröstlös af dem, som woro Honom närmast. Bælter JesuH 6: 230 (1760). SthmArkivÅrsb. 1961, s. 88. —
-LIDANDE, p. adj. (mera tillf.) som lider själsligt l. psykiskt; psykiskt sjuk; äv. i substantivisk anv. Vikten (av) att ej utan vidare anse, att alla själslidande eller rubbade böra .. behandlas (på sinnessjukhus l. sjukhem). Nyström Sinnessj. 264 (1895). De själslidande, de dödsmärkta. PJRösiö i Jul 1908, s. 25. —
-LIDELSE. [jfr d. sjælslidelse, nor. sjelelidelse] (†) själslidande; själssjukdom. Beskow i 2SAH 29: 170 (1856). Tholander Ordl. (1872). —
(1 b, 2) -LIKHET~02 l. ~20. likhet i själsligt l. psykiskt avseende l. med avs. på själsliga egenskaper l. själsläggning l. sinnelag o. d. Hedborn 2: 159 (1819). —
-LISA, se B. —
-LIV. [jfr t. seelenleben] sammanfattning av de processer o. aktiviteter som hänföra sig till själen l. psyket (föreställningar, känslor, viljeyttringar), medvetenhetsliv. Hygiea 1843, s. 157. Att upplysa sitt förstånd och rena sin vilja, är alltid första vilkoret för ett lyckligt själslif. Beskow i 2SAH 30: 198 (1857). Enligt den systematik, som är allmännast utbredd inom den nyare psykologien, framträder det i och för sig enhetliga själslifvet i tre olika sidor eller grundformer: kunskapslif, känslolif och viljelif. Herrlin Snille 39 (1903). Ett abnormt själsliv är icke till arten skilt från det friska. Hofsten Ärftl. 2: 258 (1931). —
-LIVANDE, p. adj. (numera föga br.) stimulerande för själen l. själslivet. Bremer GVerld. 1: 142 (1860). Rydberg Myt. 1: 575 (1886). —
-LIVLIG. (numera föga br.) själsligt l. andligt l. psykiskt livaktig l. vital. Blanche Bild. 3: 152 (1864). Verd. 1890, s. 158. —
-LIVLIGHET~002, äv. ~200. (numera föga br.) egenskapen l. förhållandet att ha ett livligt sinne l. ett rörligt, snabbt intellekt; själslig l. psykisk l. andlig livaktighet l. vitalitet. Kolmodin Liv. 3: 313 (1832). (De friköpta slavarna) hafva .. en märkvärdig själsliflighet och lätthet att fatta. Callerholm Stowe 525 (1852). Hos Tegnér kom ordqvickheten som ett plötsligt utbrott af en spelande själsliflighet. Sturzen-Becker 1: 85 (1861). Ända till det sista bevarade hon sin själsliflighet och följde med vaket intresse dagens företeelser. Flensburg (o. Collin) 90 (1909, 1915). —
-LJUS, se B. —
-LUGN. (själa- 1765. själs- 1809 osv.) [jfr t. seelenruhe] lugn i sinnet l. själen, sinnesro, sinneslugn, lugn. Ekelund Fielding 6 (1765). I lidelsernas famn mitt själslugn dog. Nybom SDikt. 1: 30 (1838, 1880). Det är inte bra att vara populär, inte för ens själslugn. DN(A) 1964, nr 41, s. 9. —
-LUGNANDE, p. adj. (mera tillf.) sinneslugnande, lugnande. Sörlin Växtv. 145 (1927; om läkemedel). —
-LUST, se B. —
-LYFTANDE, p. adj. (numera i sht i vitter stil, mera tillf.) = -upplyftande. SvT 1852, nr 14, s. 3. Fröding ESkr. 2: 27 (1891). Östergren (1938). —
-LYFTNING. (numera i sht i vitter stil, mera tillf.) förhållandet att ngn bibringas själslig l. andlig lyftning; företrädesvis konkretare: upplyft l. upphöjt sinnestillstånd, själslig höghet l. resning, lyftning (se lyftning, sbst.2 1 e β); jfr sinnes-lyftning. Palmblad Palæst. 118 (1823). I hela hennes ställning (dvs. hållning) uttalade sig denna själslyftning, som höjer sig öfver alla små intryck. Carlén Rosen 762 (1842). Ingen i verlden har visat mera mod, mera dygd och mera själslyftning än (G. IV A.). MinnSvNH 4: 264 (1854). (Skalden Gellerstedt) tyckte, att detta landskap (dvs. Öland) gav själslyftning och ingivelse. Vetterlund Skissbl. 259 (1914). IllSvOrdb. (1964). —
(1 b, 2) -LYNNE. (numera bl. tillf.) själsart, sinnelag, mentalitet, (inre) karaktär, skaplynne, kynne. Palmblad Nov. 1: 9 (1840). Hedén 4: 230 (1921). —
(1 b, 2) -LYTE. (själ- 1872. själs- 1812 osv.) själsligt lyte, psykisk defekt; karaktärsfel. Polyfem V. 28—29: 5 (1812). SFS 1941, s. 72. —
(1 b, 2) -LYTT, p. adj. själsligt l. psykiskt defekt, som har ett själsligt l. psykiskt lyte, behäftad med karaktärsfel. Granlund Skärfv. 129 (1907). De själslytta barnens själsliv och uppfostran. Östgöten 1933, nr 249, s. 4. —
-LÅGHET~02 l. ~20. (numera mindre br.) lågsinthet, småsinthet, gemenhet o. d. GotlLT 1852, nr 43, s. 3. Reuter Ber. 145 (1900). —
(1 b, e) -LÄGE. (i vitter stil, mera tillf.) läge l. tillstånd vari l. nivå varpå ngn befinner sig i själsligt l. religiöst avseende; själstillstånd. Mjöberg Stilstud. 50 (1911). Många olika själslägen beskrev .. (predikanten) mycket ingående. Där voro de uppenbart ogudaktiga, de som aldrig frågade efter Gud, de som öppet förnekade honom (osv.). Jönsson Eko 179 (1930). Hatets själsläge drar ner oss och är oss ovärdigt. Larsson Spinoza 444 (1931). —
(1 b, 2) -LÄGGNING. själslig l. psykisk läggning, mentalitet, sinnelag, (inre) karaktär, skaplynne; kynne; jfr sinnes-läggning. Vetterlund StDikt. 77 (1894, 1901). Sandgren Furst. 55 (1962). —
(1 b, e) -LÄKANDE, p. adj. (själa- 1775. själs- 1834 osv.) som läker l. botar (människor med) sjuka själar l. människor som själsligt l. mentalt l. andligen äro sjuka. Almquist InlHelSkr. 69 (1775). Den rousseauanskt-forsslundska samvaron med (d)en kyska och själsläkande Moder Natur. Näsström SvFunkt. 8 (1930). —
-LÄKARE. (själa- 1582—1876. själe- 1596—1686. själs- 1681 osv.) [jfr t. seelenarzt] Verelius 98 (1681).
1) till 1 b: läkare som behandlar psykiska sjukdomar, sinnessjukläkare, psykiater, nervläkare. Tholander Ordl. (1872; utan angiven bet.). Bjerre Själsläk. 168 (1914). Själsläkaren Poul Bjerre. DN(A) 1964, nr 337, s. 6.
2) [fsv. siäla läkiare] (i sht i vitter stil) till 1 b, e; i allmännare l. oeg. anv., om person som (utan att vara läkare) botar (människor med) sjuka själar l. själsliga defekter l. svagheter l. andligen sjuka människor, särsk. botar (människor med) själar som i religiöst l. moraliskt avseende uppfattas ss. sjuka (i denna anv. särsk. om själasörjare l. Kristus l. Gud); jfr läkare 1 b. PErici Musæus 2: 119 a (1582; om Kristus). (Vi må) betenckia, huru iemmerligha wij äre förderffuadhe .., och aldrigh kunde begära Christum then rette siäleläkiaren, om .. icke (osv.). Balck Musæus D 4 a (1596). O I usla Själaläkare! som prediken år ut och år in mot små behageliga svagheter, små löjliga dårskaper, små enskilta fel. .. Philosopher! Moralister! brännen up alla edra böcker. Kellgren (SVS) 4: 255 (1782). De psykologiska och religiösa själsläkarnas klientel. PedT 1943, s. 5. —
(1 b, e) -LÄKEDOM~002, äv. ~200. (själa- c. 1755. själs- 1938 osv.) (numera bl. i vitter stil, mera tillf.) botemedel l. bot för själen l. för psykisk l. själslig sjukdom l. defekt. Schultze Ordb. 2525 (c. 1755). Vinna (verklig) själsläkedom. Östergren (1938). —
-LÄKEKONST~002, äv. ~200. (i sht i vitter stil) om den gren av läkarvetenskapen som sysslar med botandet av psykiska sjukdomar, psykiatri. Tholander Ordl. (1872). Personlighetens klyvning, ett problem som i den moderna själsforskningen och själsläkekonsten spelar en högviktig roll. Hedén 4: 181 (1922). —
-LÄRA. (själ- 1799. själs- 1872 osv.) [jfr t. seelenlehre]
1) till 1 b: lära(n) om själen o. de själsliga fenomenen, psykologi. Lutteman Schulze 95 (1799). Askmark SvPrästutb. 288 (1943).
-LÄTTING. (mera tillf.) person som lider av psykisk l. andlig l. intellektuell lättja. Stavenow Frihetst. 23 (1898; om Fredrik I). —
-LÄTTJA. (mera tillf.) psykisk l. andlig l. intellektuell lättja; tankelättja; motsatt: kroppslig l. fysisk lättja; jfr sinnes-lättja. Biberg 3: 395 (c. 1823). Ur en överhandtagande själslättja kunde endast spänningen inför en eller annan partiintrig .. draga (Fredrik I). HT 1954, s. 204. —
-LÖS, se A. —
-MAKT. [jfr t. seelenmacht] (numera bl. tillf.) själslig makt (se d. o. 12). Atterbom Siare 1: 92 (1841). ÅbKristHum. 1964, s. 276. Jfr B. —
-MARTER. [jfr t. seelenmarter] (i vitter stil) själskval; nästan bl. i pl. Strindberg NRik. 7 (1882). Cannelin (1921). —
-MEDICIN. (†) psykiatri; jfr -läkekonst. Järta (1832) i 3SAH XL. 2: 162. Nyström Sinnessj. 205 (1895). —
-MORD, se B. —
(1 b, 2) -MÅLARE. [jfr d. sjælemaler, nor. sjelemaler, t. seelenmaler] (i sht i fackspr. o. vitter stil) jfr -målning samt -skildrare. (Porträttmålaren) Tocqué är stor både som själsmålare och kolorist. Sirén Pilo 104 (1902). —
(1 b, 2) -MÅLERI. [jfr d. sjælemaleri, nor. sjelemaleri] (i sht i fackspr. o. i vitter stil) jfr -målning. Nicanders Othello .. är en fri omdiktning, varigenom tragediens mörka själsmåleri förts över i en tamare stil och en ljummare stämningsatmosfär. Österling i 3SAH XXXII. 1: 119 (1920). —
(1 b, 2) -MÅLNING. (i sht i fackspr. o. i vitter stil) litterär l. konstnärlig framställning som ger en bild av en person, som belyser dennes själstillstånd l. själsliv l. själsliga utveckling l. själsläggning, l. som bildligt framställer ett själstillstånd l. en själsläggning; jfr -skildring. Andersson GrDram. 209 (1890, 1910; om Sofokles' dramer). I en sådan själsmålning som Hamlet, där en ädel, rikt begåvad natur under livets prövningar blir bitter .. och grubblande .., står (osv.). Wrangel Dikten 251 (1912). (I C. G. Carus' Brev över landskapsmålning 1815—35) är koncist uttryckt .. denna konsts förnämsta avsikt: att vara själsmålning. Josephson Romant. 20 (1926). —
-MÄRKE. (mera tillf.)
2) till 1 b, 2: själsläggning l. själsdrag som kännetecknar ngn. Alla hafva de (dvs. vissa tänkare) ett gemensamt själsmärke — den panteistiska världsåskådningen. Nyblom i 3SAH 8: 251 (1893). —
-MÄSSA, se B. —
(1 b, e) -MÖRDANDE, p. adj. (själa- 1759 osv. själs- 1850 osv.) = -dödande. Det själsmördande katekesplugget. Bælter JesuH 5: 875 (1759). Jesuitismens själamördande lära. Topelius Fält. 1: 301 (1853). Alle ödeläggande synd, all själsmördande, tom fåfänglighet. Beskow Pred. 290 (1901). Den själsmördande kråkvinkelstillvaron i Gustavshamn. Böök Sommarl. 85 (1927). —
-MÖRKER. (i vitter stil) själsligt mörker (se d. o. 4 g); omtöcknat själstillstånd, fördunklat förstånd; depression; svårmod. Torén KyrklSjälav. 57 (1880). Fru Gunhilds öde (i Hj. Bergmans ”Dansen på Frötjärn”) är det djupa själsmörkret (dvs. hon drabbas av sinnessjukdom). 3Saml. 30: 71 (1950). —
(1 b, e) -NJUTNING. [jfr t. seelengenuss] (numera bl. tillf.) njutning för själen; själslig l. andlig (särsk. intellektuell) njutning; äv. konkretare, om ngt som bereder ngn sådan njutning. Hagberg Pred. 4: 76 (1818; om den njutning som beredes ngn av ”gudliga betraktelser o. andäktiga känslor”). En poëtisk natur har rätt intet annat att göra emellan sina studier i sin ungdomstid än frambringa själs-njutningar för sina samtida. Hedborn Minne 4 (1835). Hvilken mer renande och upplyftande själsnjutning skulle för .. (känslomänniskorna) väl gifvas, än läsningen af Plato? Beskow i 2SAH 30: 224 (1857). Palmqvist Oceaner 114 (1942). —
(1 b, e) -NÄRING. (själa- 1705—1799. själs- 1847 osv.) [jfr t. seelennahrung] (i religiöst spr. o. i vitter stil) = själa-spis; jfr sinnes-näring. VDAkt. 1705, nr 398. Hans enda själsnäring, enda glädje .. bestodo uti att läsa skrifter af mystiskt innehåll. Zeipel Set. 1—2: 159 (1847). Går du .. till Guds bord, för att finna, för att smaka en werklig själsnäring? Rudin 2Evigh. 1: 392 (1887). JLindblom i Kulturen 1955, s. 18. —
-NÄRVARO~020. (i sht i vitter stil) sinnesnärvaro. BL 1: 340 (1835). Lokomotivföraren .. hade .. märkt stenvagnen på samma gång som vi och med en förvånande själsnärvaro ”kastat back”. Adelsköld Dagsv. 3: 181 (1900). Lagergren Minn. 7: 108 (1928). —
-NÖD, se B. —
(1 b, e) -NÖJE. (själa- 1688—1783. själe- 1729. själs- 1853) (†) själsligt l. andligt (särsk. intellektuellt) nöje l. själslig osv. njutning l. tillfredsställelse; äv. allmännare: nöje, tillfredsställelse; jfr sinnes-nöje. Barnabibel 188 (1688). Med stort själanöje betraktade (Luther) Historien om Hanna och Samuel. Borg Luther 1: Föret. 16 (1753). Den, som .. har att tacka Englands skalder och häfdatecknare för en mängd af sina dyrbaraste själsnöjen. Atterbom Minnest. 2: 179 (1853). —
-NÖTNING. (numera bl. tillf.) om det förhållandet att ngns själsförmögenheter (på grund av psykiska påfrestningar, intellektuella ansträngningar o. d.) nötas l. nötts l. försvaga(t)s. Tegnér (WB) 7: 160 (1834). Skarstedt Pennfäkt. 229 (1897). —
-ODLANDE, p. adj. (i sht i vitter stil) som ger l. främjar själslig l. andlig bildning l. andlig kultur o. d. Benedictsson FruM 58 (1887). Form 1946, s. 91. —
-ODLING. (i sht i vitter stil) bildning l. kultur l. tillstånd av utveckling med avseende på de andliga l. själsliga förmögenheterna (numera företrädesvis med tanke på moraliska egenskaper, i sht förr ofta med tanke på intellektuell l. teoretisk skolning o. d.), själslig l. andlig bildning l. förfining, andlig kultur; äv. abstraktare, om utveckling i riktning mot l. fostran syftande till att frambringa sådan bildning; jfr -bildning o. sinnes-odling. En man, utmärkt af en högre själsodling. Elgström Frunt. 63 (1809). Att hos ungdomen väcka håg och kärlek för högre vettenskaplig själsodling. Hagberg i 2SAH 10: 10 (1821). Klok .. (är) den unge medellöse man, som med den själsodling elementarläroverket åstadkommit, vänder sin blick, sin verksamhet åt det rent praktiska lifvet. NerAlleh. 1871, nr 41, s. 1. De täta resorna och vistelsen vid utländska lärosäten .. gjorde .. Sveriges själsodling (under K. XI:s tid) känd i andra länder. Carlson Hist. 5: 299 (1879). Du kan då göra en människa förtvivlad med din enfald, .. skaffa dig någon själsodling, flicka! Högberg Frib. 117 (1910). ÅbSvUndH 56—57: 124 (1939). —
-ONT, n. [jfr t. seelenübel] (numera i sht i vitter stil, mera tillf.) psykiskt lidande l. obehag o. d. Strindberg Brev 1: 47 (1870). Johansson UnderlMänn. 169 (1934). —
-OPERATION. (numera mindre br.) akt av själslig aktivitet; jfr -process. Ekman Jakob 36 (1822). Hygiea 1848, s. 165. —
-ORGAN. [jfr t. seelenorgan] (tänkt) organ för (någon av) själsförmögenheterna. Atterbom PhilH 429 (1835). Kinberg LagSinnessj. 69 (1926). —
-ORGANISATION. (numera föga br.) om det sätt varpå själslivet o. dess funktioner äro uppbyggda l. inrättade, själslig struktur; övergående i bet.: själslig beskaffenhet. PoetK 1820, 1: 71. Det sker en menniska föga ära, då man söker göra henne till något annat, än det hon är eller det hon med sin själsorganisation kunnat blifva. Ljunggren i 2SAH 43: 86 (1867). —
-ORO~02 l. ~20. (själa- 1760. själs- 1860 osv.) (numera i sht i vitter stil, mera tillf.) oro i själen l. sinnet, själslig oro; jfr sinnes-oro. Bælter JesuH 6: 229 (1760). Roos Skugg. 127 (1891). —
(1 b, 2) -OSKULD. (†) oskuldsfull sinnesbeskaffenhet, renhjärtenhet, oskuld (se d. o. 2); jfr sinnes-oskuld. SvLittFT 1836, sp. 642. —
(1 b, 2) -PEJLING. (själa- 1902. själs- 1954 osv.) (i sht i vitter stil) pejling (se pejla 3) l. utforskning av ngns själsliga tillstånd l. själsläggning o. d. Kleen YDoodle 1: 41 (1902). BonnierLM 1954, s. 398. —
-PINA, -PINANDE, se B. —
(1 b, e) -PLÅGA. (själa- 1647—1772. själs- 1804 osv.) [jfr t. seelenplage] själslig plåga, själsligt l. psykiskt lidande; själslidande; själavånda, själskval. Muræus Arndt 1: 54 (1647). (Jesu) Sår, se hur' ännu de tindra, / Min själa-plåga för at lindra. Lidner (SVS) 1: 5 (1772). Rademine Knigge 1: 104 (1804). —
-PROBLEM. själsligt l. psykiskt problem; problem som har samband med själen l. de själsliga fenomenen. Vetterlund StDikt. 122 (1901). —
-PRODUKT. (†) produkt av själens l. intellektets verksamhet; anträffat bl. om skriftalster; jfr -alster. Phosph. 1811, s. 358 (om dikt). SvT 1852, s. 26, s. 4 (om skrifter). —
(1 b, 2) -RANNSAKAN~020. (numera bl. i vitter stil, tillf.) rannsakan av l. försök att utforska ngns själ l. själstillstånd l. själsläggning. Hjärne i 3SAH 25: 7 (1911). —
(1 b, 2) -RANNSAKANDE~0200, p. adj. (numera bl. i vitter stil, tillf.) som rannsakar l. söker utforska ngns själ l. själstillstånd l. själsläggning. Rydberg Brev 2: 277 (1880). —
(1 b, 2) -RANNSAKARE ~0200. (numera bl. i vitter stil, tillf.) person som rannsakar l. söker utforska ngns själ l. själstillstånd l. själsläggning. NordT 1888, s. 247. Böök Geijer Minn. 122 (1915). —
-REN, se B. —
(1 b, e) -RENHET~02 l. ~20. (själa- 1909—1938. själs- 1833 osv.) [jfr t. seelenreinheit] (i vitter stil) renhet i själen l. karaktären, renhjärtenhet, religiös l. moralisk oförvitlighet. Det herrskar i .. (Silvio Pellicos memoarer) en evangelisk enkelhet, en christlig ödmjukhet, en nästan jungfrulig själsrenhet, samt (osv.). SvLittFT 1833, sp. 480. —
-RIKEDOM~002, äv. ~200. [jfr t. seelenreichtum] (numera bl. i vitter stil, mera tillf.)
1) till 1 b: ngt som berikar ngn i själsligt l. psykiskt avseende, själslig l. andlig tillgång. Verd. 1885, s. 266. Key KrigFredFramt. 10 (1914).
2) till 1 b, 2, om det förhållandet att ngn är rikt utrustad i fråga om själsförmögenheter, intellekt o. d. Bergman LBrenn. 8 (1928). —
(1 b, 2) -RIKTNING. (numera bl. tillf.) ngns allmänna, konstitutionella läggning med avs. på hans själsförmögenheter l. det sätt varpå dessa fungera, själsläggning, sinnesriktning, mentalitet; (inre) karaktär; allmänt tänkesätt; intresseinriktning o. d.; förr äv.: själsdrag, själsegenskap, karaktärsdrag. Hammarsköld SvVitt. 1: 186 (1818). Ovanlig var den andens rikedom, mångsidig den förening af särskilda själsriktningar, som utmärkte Christian Erik Fahlcrantz. Svedelius i 2SAH 41: 109 (1866). (Redaktör) V. Lundström representerar bland chauvinisterna samma själsriktning som läsaren bland de religiösa. Lidforss Dagsb. 201 (1905). —
-RO, se B. —
-ROMAN. (numera bl. tillf.) psykologisk roman; äv. bildl., om ngns själsliga utveckling betraktad ss. en roman. Nu när jag läser om dessa .. aktstycken (dvs. brev till hustrun) .. finner jag dem så intressanta .., att de godt kunde utges .. såsom en själsroman men icke diktad eller arrangerad, utan lefvad. Strindberg Brev 5: 357 (1886). —
-RUBBNING. själslig l. mental rubbning, sinnesrubbning. Hygiea 1841, s. 316. Det ansågs, att Liljegrens inre var så desorganiserat, att detta tydde på själsrubbning. Schück VittA 8: 459 (1944). —
(1 c) -RUS. [jfr t. seelenrausch] (numera bl. i vitter stil, tillf.) exalterat själstillstånd, sinnesrus, känslorus. Rydberg Ath. 145 (1859). Lysander Faust 103 (1875). —
-RÅHET~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) själslig råhet, bristande andlig kultur, råhet (se d. o. 9 b); jfr sinnes-råhet. Atterbom Siare 5: 160 (1849). —
-RÖRELSE. [jfr d. sjælsrørelse, nor. sjelsrørelse] (i sht i vitter stil) själslig l. psykisk aktivitet l. reaktion; ofta liktydigt med: sinnesrörelse. Phosph. 1810, s. 165. Dramat (dvs. Oidipus på Kolonos) är alltigenom en målning av själsrörelser, ej stormande och förfärande, utan dämpade till ett ringare mått av styrka. Andersson GrDram. 86 (1890, 1910). De finaste och mest individuella själsrörelser uttala sig (i lyriken). Wrangel Dikten 204 (1912). Mina döttrar (som dittills fått statlig uppfostran) stiger in i hemmet och ser sig omkring utan att röja en själsrörelse. BonnierLM 1954, s. 102. —
-SJUK. [jfr t. seelenkrank, eng. soul-sick] själsligt l. psykiskt l. mentalt sjuk; sinnessjuk. Hygiea 1843, s. 72. För dessa stråns skull (som Alriks oxar ätit på grannens åker) gick Alrik eden och blev själssjuk efteråt, och nu satt han i bur på hospitalet. Moberg Sedebetyg 346 (1935). —
-SJUKA. (själa- c. 1690—1927. själs- 1910 osv.) (numera bl. tillf.) till 1 b, = -sjukdom 1. Om någon är utsatt för en atmosfär, som uppdrifver excentricitet och själssjuka, så är det han (dvs. snillet). Hallström Skepn. 54 (1910); jfr 2. 2) till 1 b, e, = -sjukdom 2. Rosenfeldt Vitt. 174 (c. 1690). Att ingen tanke ha på annat än sig själv och sin egen lust, det är den botlösa själa sjukan. Koch GudVV 1: 59 (1916). —
-SJUKDOM~02 l. ~20 (själ- 1794—1898. själa- 1775—1804. själs- 1810 osv.) [jfr t. seelenkrankheit, eng. soul-sickness]
1) till 1 b: sinnessjukdom; ofta svårt att skilja från 2. (Man) hörde .. ej hos antiken omtalas den här af själssjukdomar: melankoli, hypokondri, hysteri, leda vid lifvet, slutande med sjelfmord, som hemsökt den nyare tiden. Beskow i 2SAH 30: 201 (1857). Vändpunkten i .. (Frödings) själssjukdom. Olsson Fröding 101 (1950).
2) (numera i sht i vitter stil, mera tillf.) till 1 b, e, sjukdom i själen (som icke är att betrakta ss. en verklig sinnessjukdom); mer l. mindre onormal(t) själstillstånd l. själsläggning, själslig l. andlig l. moralisk defekt l. svaghet l. skröplighet; jfr 1. Synda-förlåtelsen kan häfwa alla andeliga siäla-siukdomar. Almquist InlHelSkr. 479 (1775). Hasselroth Campe 87 (1794; om fåfänga). Hatet är en själssjukdom. Beskow i 2SAH 30: 202 (1857). särsk. (numera knappast br.) oeg. l. bildl., om galenskap l. vanvett som sprider sig ss. en andlig farsot l. dyl. Topelius Fält. 2: 226 (1856; om häxväsendet). Urban Hjärne .. uppträdde mot den förfärligaste själssjukdom, som härjat vår verldsdel, — det bekanta trolldoms- och hexeri-oväsendet. Beskow i 2SAH 29: 97 (1856). —
-SJUKLIGHET~002, äv. ~200. (numera knappast br.) själslig l. psykisk sjuklighet l. skröplighet l. svaghet o. d. Den dolskhet och själssjuklighet, som städse följde honom genom lifvet. Emanuelsson Polyb. 2: 284 (1834). Atterbom Minnest. 2: 94 (1847; om sjuklig sentimentalitet l. trånad l. dyl.). —
-SJUKLING. (numera bl. tillf.) själsligt l. psykiskt l. mentalt sjuk person, neurotiker o. d. (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 2: 621 (1916). PedT 1942, s. 75. —
-SJUKVÅRD~02 l. ~20. (mera tillf.) vård av själsligt l. psykiskt l. mentalt sjuka, mentalsjukvård. SFS 1939, s. 2275. —
(1 c) -SKAKANDE, p. adj. (i sht i vitter stil) som starkt upprör ngn l. skakar om ngn själsligt, uppskakande, skakande; jfr sinnes-skakande. Crusenstolpe Tess. 2: 155 (1847). ”Romeo och Julia” är väl det mest gripande och själsskakande av alla Shakespeares sorgespel. Grimberg VärldH 9: 451 (1940). —
(1 c) -SKAKNING. (i sht i vitter stil) förhållandet att ngn blir uppskakad l. starkt upprörd; häftig, uppskakande sinnesrörelse; jfr sinnes-skakning. Crusenstolpe Mor. 6: 509 (1844). Grimberg VärldH 10: 73 (1941). —
-SKATT, se B. —
(1 b, 2) -SKILDRARE. jfr -skildring. NordT 1885, s. 74 (om författare). Josephson FriKonstAk. 93 (1917; om målare). —
(1 b, 2) -SKILDRING. (själ- 1898. själs- 1882 osv.) skildring som utgör en (analys o.) beskrivning av en persons själstillstånd l. själsliv l. själsliga utveckling l. själsläggning; äv. om alster av bildande konst, som utgör en själsmålning. Rydberg Brev 3: 22 (1882; om roman). (Frödings) tidigare dikter äro genreartade små bilder, aktuella tidssånger och något ojämna ansatser till personlig själsskildring. 2NF 9: 58 (1908). Måhända är detta (sandstens-)huvud (av en ung egyptisk drottning), som omedelbar själsskildring, (Amarna-)skolans skönaste verk. Strömbom EgyptK 174 (1928). —
-SKÖN. (själ- 1833. själs- 1835 osv.) [jfr t. seelenschön] (i vitter stil) som utmärkes av en inre, själslig l. andlig skönhet, själsfin, ädel, nobel o. d. Almqvist Herm. 243 (1833). IllSvLittH 3: 360 (1956). —
-SKÖNHET~20 l. ~02. [jfr t. seelenschönheit] (i vitter stil) inre, själslig l. andlig skönhet, själsfinhet, ädelhet, nobless o. d.; äv. (numera bl. tillf.) konkretare, om drag av sådan skönhet. Tegnér FilosEstetSkr. 317 (1808). Denna .. (Dulcineas kropps-)storlek är prydd och åtföljd med millioner själsskönheter. Stiernstolpe DQ 2: 177 (1818). Franzéns egen själsskönhet uppenbarar sig i de tankar och förhoppningar, hvilka .. uttalas (i dikten). Wirsén i 3SAH 2: 204 (1887). Hemmer Lermontov VTHjälte 143 (1926). —
-SLAPP. (numera bl. tillf.) själsligt l. andligen förslappad l. förslöad l. försoffad. CGNordforss i 2SAH 10: 229 (1822). Bergman Lappk. 18 (1904). —
-SLAPPHET~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) själslig l. andlig förslappning l. slöhet l. försoffning, slapphet som utmärker själsförmögenheternas sätt att fungera; jfr -förslappning, -slöhet. Polyfem I. 45: 2 (1810). På det hela är minneslöshet hos ungdom icke annat än tanklöshet, själsslapphet och lättja. Wingård Minn. 1: 25 (1846). MinnSvNH 7: 27 (1855). —
-SLUMMER. (själa- 1804. själs- 1835 osv.) [jfr t. seelenschlummer] (numera bl. i vitter stil, tillf.) om det förhållandet att ngns själsförmögenheter befinna sig i ett tillstånd av (tillfällig) inaktivitet l. ”sova”, själslig slummer; jfr själa-sömn 1. Rademine Knigge 2: 118 (1804). Sparre Findl. 3: 156 (1835). —
-SLÖHET~02 l. ~20. själslig l. andlig slöhet; jfr -slapphet. AAhnfelt (1876) hos Thomander TankLöj. 106. Djurisk själsslöhet. Östergren (1938). —
-SMÄRTA. (själa- 1743—1834. själs- 1848 osv.) [jfr t. seelenschmerz] (i sht i vitter stil) psykiskt l. själsligt lidande, psykisk smärta; smärta i själen, själskval. Jag prisar dig af hjertat, / At strax då jag föll dig til fot, / Ja, förr'n jag kunde lofwa bot, / Tog du bort själasmärtan. SionSång. 1: 70 (1743). Straffången .. (som efter frigivningen återsåg sitt barndomshem) snyftade högljudt af själssmärta, då han lemnade stället. Backman Dickens Pickw. 1: 96 (1871). SkrFFilosSpecVet. 2: 35 (1950). —
(1 c) -SORG. (själ- 1672. själe- 1673. själs- 1895—1897) (numera bl. tillf.) sorg i själen, (djup, innerlig) sorg; tungsinne o. d. Lucidor (SVS) 280 (1672). Den själssorg, som dolde sig under lekar och löjen. Wirsén i 3SAH 11: 226 (1896). Jfr B. —
-SOT, se B. —
-SPEGEL. (själa- 1933. själs- 1911 osv.) [jfr t. seelenspiegel] (i vitter stil, mera tillf.)
2) till 1 b, 2, om ngt (t. ex. litterär framställning) som ger en bild av l. speglar en persons själ l. karaktär l. ett folks själ l. lynne. Andersson KinPingv. 454 (1933). —
-SPIS, se B. —
-SPLITTRAD, p. adj. psykiatr. som lider av själslig splittring, särsk. schizofreni. Nordenstreng Skapn. 49 (1929). —
-SPLITTRING. psykiatr. själslig splittring; särsk. om schizofreni. 2NF 11: 913 (1909). VeckoJ 1955, nr 37, s. 30 (om schizofreni). —
-SPÄNNANDE, p. adj. (†) som kräver l. innebär anspänning av själskrafterna; jfr -spänning 1. Wikner Pred. 590 (1883). —
-SPÄNNING. (själ- 1838. själs- 1817 osv.)
1) (†) anspänning av själskrafterna, själslig anspänning l. ansträngning l. möda; jfr 2 o. sinnes-spänning 1. Norrmann Eschenbg 1: 68 (1817). Han står vid målet för hela sin lefnads äflan; hvilka otroliga mödor, hvilken mångårig själsspänning har det icke kostat honom att hinna så långt! Topelius Fält. 4: 357 (1864). Den bedagade mannen, som af resan, själsspänningen och dröjsmålet blifvit trött, somnar före Gustafs inträde. Wirsén i 3SAH 2: 655 (1887); jfr 2.
2) själslig l. psykisk spänning; i äldre ex. stundom svårt att skilja från 1. Cederborgh OT 4: 82 (1818). Jag lämnade grefvens hus i stark själsspänning; jag visste ej om jag skulle jubla eller sörja. Hillman Palacio Valdés SSulp. 190 (1899). —
-SPÄNSTIG. (numera bl. tillf.) själsligt l. andligen spänstig l. vital; jfr sinnes-spänstig 1. IllSvH 6: 129 (1881). —
-SPÄNSTIGHET~002, äv. ~200. (numera bl. tillf.) själslig l. psykisk l. andlig l. intellektuell spänst l. vitalitet. Atterbom Minn. 30 (i senare bearbetat brev fr. 1817). TMFries (1906) hos Linné Skr. 2: 198. —
-STARK. [jfr t. seelenstark] som äger själsstyrka, själsligt l. psykiskt l. andligen stark. SKN 1845, s. 15. Blanca var en lugn, sansad och själsstark natur. Åkerlund Baroja DonJ 43 (1925). —
-STOR. [jfr t. seelengross] som utmärkes av själsstorhet, andligen stor, högsinnad, storsint. Rydberg Ath. 11 (1859). Visa sig själsstor i motgången, även gentemot avundsmän. Östergren (1938). —
-STORHET~02 l. ~20. [jfr t. seelengrösse] om egenskapen l. förhållandet att ha ett upphöjt, ädelt, icke småskuret sinnelag (stundom med inbegrepp av själsstyrka o. generositet), själslig l. andlig storhet; storsinthet, högsinthet. Hasselroth Campe 148 (1794). David .. hade den själsstorheten, att, om man sade honom sanningen, erkänna sina fel och söka godtgöra dem. Ekelund 1GH 78 (1826). Fridegård Här 196 (1942). —
-STORM. [jfr t. seelensturm] (†) häftig inre rörelse l. oro l. upprördhet. Bremer Nina 820 (1835). —
-STRAFF. (†) straff som drabbar ngn psykiskt l. som innebär ett visst mått av psykiskt lidande; motsatt: kroppsstraff. Oscar I Straff 4 (1840). —
-STRID. (själa- 1805. själs- 1867 osv.) [fsv. siäla stridh; jfr t. seelenstreit] = -kamp; ofta i pl. Efter svåra själsstrider fattade han sitt beslut. Nordforss (1805). De själsstrider, som Luther utkämpade i sin klostercell, medförde en seger af omätlig betydelse icke blott för honom sjelf, utan för menskligheten. Wisén i 2SAH 60: 15 (1883). Langlet La Varre Guld 294 (1937). —
(1) -STRÄNG. [jfr t. seelensaite] (numera bl. i vitter stil, mera tillf.) bildl., i fråga om själen tänkt ss. ett organ utrustat med strängar som vid själsreaktion bringas att vibrera; jfr känslo-sträng 2. Cygnæus 4: 333 (1872). (Jag) känner .. alltid en själssträng vibrera, när jag råkar få fatt på Fritiofs saga. Fröding Allvar 78 (1893). —
(1 b, 2) -STUDIE. (framställning utgörande en) studie över själslivet i allm. l. ngns själsliv l. själsläggning, psykologisk studie. 2NF 28: 553 (1918). —
(1 b, 2) -STUDIUM. studium av själslivet l. de själsliga företeelserna i allm. l. ngns själsliv l. själsläggning, psykologiskt studium. Wrangel Dikten 236 (1912). —
-STYRKA. (själ- 1814, 1828. själa- 1799—1828. själs- 1788 osv.) [jfr t. seelenstärke]
1) andlig l. själslig styrka, sinnesstyrka; ofta med särskild tanke på sådana egenskaper som (moraliskt) mod, fasthet, stark vilja, orubbligt sinneslugn, självbehärskning, förmåga att bära lidande o. motgång; stundom liktydigt med: goda nerver. Höijer 4: 4 (1792). Qvinnan visar ofta .. i de ögonblick då .. oundvikliga faror hota henne, en själsstyrka och en sinnesnärvaro, dem hon .. ej tilltror sig ega. Carlén Repr. 513 (1839). Ädel och gripande är den själsstyrka, varmed .. (personerna i Corneilles dramer) uthärda olyckor och lidanden. Grimberg VärldH 10: 163 (1941).
(1 b, e) -STYRKANDE, p. adj. (själa- 1743. själs- 1914 osv.) (i vitter stil o. religiöst spr.) som styrker ngn själsligt l. psykiskt l. andligen. O! hwad för själa-styrkand' tröst / At bli i Jesu funnen. SionSång. 1: 65 (1743). Söderblom Gudstr. 183 (1914). —
-STÄMNING. [jfr t. seelenstimmung]
1) (i sht i vitter stil) till 1 b, c, d: tillstånd vari ngns själsförmögenheter (särsk. känslor) för tillfället befinna sig, tillfälligt sinnes- l. känslotillstånd, sinnesstämning. Jag .. (har) icke kunnat undgå att tänka på de anledningar till en vemodig själsstämning, som denna årstid för Eders Excellence medför. Jag har .. önskat, att det måtte förunnas Eders Excellence att bära sin sorg och saknad med .. lugn och styrka. AnderssonBrevväxl. 1: 333 (1863). Giertz Kyrkofr. 70 (1939). särsk. (numera föga br.) i överförd anv., om stämning som vilar över l. anda som utmärker ett litterärt verk. Atterbom Minnest. 1: 275 (1848).
2) (†) till 1 b, 2: skaplynne, sinnelag. Broocman TyUnd. 2: 141 (1808). Wirsén i 3SAH 2: 680 (1887). Jfr B. —
-STÄRKANDE, p. adj. [jfr t. seelenstärkend] själsligt l. psykiskt stärkande, som stärker ngns själsförmögenheter. Äfven äldre personer deltogo .. (i lekar) och ansågo dem som både kropps- och själsstärkande. Norman GossLek. 1 (1878). SvD(A) 1925, nr 123, s. 4. —
-STÖRING. [jfr t. seelenstörung] (†) mental rubbning, sinnesrubbning o. d.; jfr sinnes-störing. ASScF 2: 388 (1843, 1847). Rein Psyk. 1: 422 (1876). —
(1) -SUBSTANS. [jfr t. seelensubstanz] rel.-hist. immateriell substans som (enligt äldre filosofisk föreställning) är bärare av själsförmögenheterna l. själsegenskaperna l. av det fysiska livet l. varav själen är uppbyggd; jfr -stoff. Wikner Lifsfr. 1: 140 (1866). Söderblom Gudstr. 66 (1914). —
-SUND. (själ- 1916. själs- 1888 osv.) själsligt l. psykiskt sund l. frisk; som utmärkes av l. vittnar om l. befrämjar l. ger själslig sundhet. Den .. själssunde Geijer. 2Saml. 9: 87 (1888). Svärmeri för forntiden och det friska, själssunda bondelifvet (i Horatius' dikter). Schück VLittH 1: 502 (1900). Kerstin Heds poesi är frisk och själssund. Upsala(A) 1919, nr 20, s. 7.
Avledn.: själssundhet, r. l. f. [jfr t. seelengesundheit] MoB 7: XI (1903). —
-SVAG. (numera bl. tillf.) svag l. skröplig med avs. på själsförmögenheterna l. den själsliga kapaciteten (förståndet, viljan, modet o. d.), moraliskt l. andligen svag, karaktärssvag o. d.; jfr sinnes-svag 1, 2. Crusenstolpe Mor. 3: 253 (1841). Östergren (1938). —
-SVAGHET~02 l. ~20. [jfr t. seelenschwäche] (numera bl. tillf.) själslig l. psykisk svaghet l. skröplighet, svaghet med avs. på själsförmögenheterna l. den själsliga kapaciteten (förståndet, viljan, modet o. d.), moralisk l. andlig svaghet, karaktärssvaghet; äv. om (lindrig) sinnessjukdom l. sinnesrubbning l. sinnesslöhet l. imbecillitet; jfr sinnes-svaghet 1, 2. Ritterberg Sall. 74 (1832). Den hofsamhet och mildhet, som hittills ledt mitt uppförande, ha gifvit förevändning att tillvita mig (dvs. G. III) själssvaghet. Crusenstolpe Mor. 1: 295 (1840). Imbecillitet eller själssvaghet utmärker sig genom svag intelligens eller rättare oförmåga till intellektuel utveckling öfver en viss grad. Wretlind Läk. 9—10: 258 (1902). —
-SYN. (själa- 1918. själs- 1908 osv.) [jfr nor. sjelssyn] (mera tillf.) (bild av ngt, skapad gm ett) inre seende; inre syn; jfr -blick, -öga. Jul 1908, s. 29. LundagKron. 1: 298 (1918). —
-SÖMN, se B. —
-TILLSTÅND~02 l. ~20. (själa- 1753—1882. själs- 1822 osv.) [jfr t. seelenzustand]
1) till 1 b, c, d: tillstånd vari ngns själsförmögenheter (tillfälligt) befinna sig, sinnestillstånd (se d. o. 1); ofta liktydigt med: sinnesstämning, känslotillstånd; äv. oeg. l. bildl.; stundom svårt att skilja från 3; jfr äv. 4. Ekman Jakob 79 (1822). Den som aldrig känt, huru vanäran bränner, .. den skall få svårt att sätta sig in i mitt själstillstånd. Schwartz Pos. 86 (1863). Landskapet är ett själstillstånd — sitt eget. Gullberg Terzin. 48 (1958).
2) till 1 b: psykiskt l. mentalt hälsotillstånd, sinnesbeskaffenhet (se d. o. 3), sinnesförfattning (se d. o. 3). Callerholm Stowe 347 (1852). Varder legitimerad tandläkare på grund av sinnessjukdom eller annan rubbning i själstillståndet ur stånd att nöjaktigt utöva tandläkarkonsten, skall medicinalstyrelsen .. återkalla legitimationen. SFS 1951, s. 480.
3) till 1 b, 2: ngns konstitutionella beskaffenhet med avs. på själsförmögenheterna, själsläggning, sinnesriktning, mentalitet, sinnelag, psyke; allmänt tänkesätt; jfr 1, 4. (De skriftlärdas) lärdom och underwisningar liknade deras tänkesätt och siäla-tilstånd. Bælter JesuH 3: 267 (1756); jfr 4. Strömberg ModFrLitt. 64 (1928).
4) (i religiöst spr.) till 1 e: ngns tillstånd med avs. på själen l. hans religiösa liv l. förhållanden, själsligt l. andligt l. religiöst tillstånd; ofta svårt att skilja från 1 o. 3. Rönigk Fresenius 297 (1753). Förmodeligen kan (han) giöra större upbygelse här, ther han nu begynnar känna åhörarenas siäla tilstånd, än på ett obekant ställe. VDAkt. 1790, nr 195. Flensburg KyrklT 366 (1882). —
(1 b, 2) -TOLKNING. analys (o. beskrivning) av ngns själsförmögenheter l. själsliga utveckling l. själstillstånd l. själsläggning; äv. i fråga om alster av bildande konst, som utgör en själsmålning. (Romanen ”Markurells i Wadköping”) där en ovanlig grad av konstnärlig fantasi och originell själstolkning förmälts med en gåva att spänna och roa kräset folk. Hedén 5: 145 (1914). Lindblom Rokokon 104 (1929; i fråga om porträttmålning). —
(1 b, 5) -TOM. (själ- 1784—1851. själs- 1854 osv.) [jfr t. seelenleer] (i vitter stil) själlös (se d. o. 5), andefattig, andligen tom.
a) om person, = själ-lös 5 a. Thorild (SVS) 2: 35 (1784). En förförisk men själstom kvinna. Östergren (1938).
b) om ngt sakligt, = själ-lös 5 b. (C. J. L. Almqvists brott är) en rå inkarnation af den själtomaste, armaste prosa. Cygnæus 6: 202 (1851). I den moderna Magdalenas gräsligt själstomma lif. (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 2: 569 (1916).
Avledn.: själstomhet, r. l. f. [jfr t. seelenleere] själlöshet, andefattigdom; brist på andliga intressen; känslotomhet, tanketomhet, inre tomhet o. d. Thomander Pred. 1: 181 (1849). Beskow .. framhåller vältaligt, huru menniskan genom arbetet undviker själstomhet och ledsnad. Wirsén i 3SAH 11: 300 (1896). —
-TORR. (numera bl. i vitter stil, tillf.) som utmärkes av l. (om ngt sakligt) vittnar om själslig l. andlig torrhet l. förtorkning l. brist på själslig l. andlig friskhet l. frodighet l. livfullhet l. fantasi o. d. Benedictsson Folkl. 88 (1887). NF 19: 900 (1896).
Avledn.: själstorrhet, r. l. f. (numera bl. i vitter stil, tillf.) äv. personifierat. Rydberg Varia 178 (1894; personifierat). (Schück o.) Warburg 2LittH 2: 34 (1912). —
-TRO, -TRÖST, se B. —
-TRÖTT. [jfr t. seelenmüde] själsligt l. psykiskt l. andligen trött; motsatt: kroppsligen trött. Östergren (1938). —
-TRÖTTHET~02 l. ~20. själslig l. psykisk l. andlig trötthet; motsatt: kroppströtthet. Wallin Bref 240 (1849). —
-TUKT. (själa- 1937 osv. själs- 1843 osv.) (numera ngt ålderdomligt) andlig l. moralisk tuktan l. uppfostran, karaktärsfostran. Frey 1843, s. 466. En manlig och härdande själstukt genom medvetandets koncentrering på sitt eget panteistiska bestånd i all världens förgänglighet. 2NF 12: 1459 (1910). (Min informator) hade hand om min själatukt, tills jag kom i skolan. Lewenhaupt Sjuttiot. 106 (1937). —
-TYCKE.
1) (†) till 1 b, d, = -kärlek. Ett rent, innerligt själstycke, förenadt med det oskyldiga begär, att se sig upplefva i en ny generation. Almqvist Smar. 347 (1845).
2) (numera föga br.) till 1 b, 2: själslig l. andlig släktskap l. på sådan släktskap grundad sympati. Almqvist GMim. 3: 133 (1842). Det finnes ett själstycke mellan er (dvs. R. W. Ekman o. Fr. Cygnæus). ZTopelius (1867) hos Nervander FinlKultH 279. Laurén Minn. 329 (1877). —
(1 b, 2) -TYP. typ av själsläggning l. skaplynne l. sinnelag; själslig l. psykisk typ. 2NF 11: 1379 (1909). —
-UPPFRISKANDE~0200, p. adj. som uppfriskar ngn i själsligt l. andligt avseende, som verkar uppfriskande l. stimulerande på själslivet. Frey 1850, s. 521. —
-UPPLYFTANDE~0200, p. adj. (själ- 1810—1872. själs- 1851 osv.) som verkar själsligt l. andligen upplyftande l. ger själslig lyftning (se lyftning, sbst.2 1 e β); jfr -lyftande. Phosph. 1810, s. 114. Östergren (1938). —
-UTGJUTELSE. [jfr t. seelenerguss] (†) om utgjutelse vari ngn öppnar sitt hjärta för ngn l. redogör för vad som försiggår i hans inre l. dyl. PoetK 1818, 2: 13. Almqvist Sätt. 9 (1835). —
(1 b, 2) -UTTRYCK ~02 l. ~20. (numera mindre br.) om ngt (t. ex. min l. framställning) som utgör ett uttryck för ett själstillstånd l. en själslig upplevelse l. ngns själsläggning. AnderssonBrevväxl. 2: 377 (1857). 2NF 34: Suppl. 616 (1922). —
-UTVECKLANDE~0200, p. adj. som utvecklar ngns själsförmögenheter l. ngn i själsligt l. andligt l. intellektuellt avseende. Själsutvecklande samtal. Östergren (1938). —
-UTVECKLING~020. själslig l. psykisk l. andlig l. intellektuell utveckling; tillstånd l. stadium av utveckling med avs. på själsförmögenheterna. HJärta (1822) i JärtaBrefv. 1: 34. Enda grunden, hvarför .. (den dövstumme) ej når samma själsutveckling som hans medmänniskor, ligger däri att han för döfhetens skull ej kan göra sig dessas erfarenhet till godo, innan de (osv.). Tegnér SprMakt 10 (1880). Gamla (uppfostrings-)metoder, som vittnade om stor okunnighet om barnens speciella egenart och villkoren för en sund själsutveckling, kan inte längre komma ifråga. Form 1950, s. 157. —
-VAKEN. (själa- 1854. själs- 1853 (: själsvakenhet) osv.) (numera bl. i vitter stil, mera tillf.) andligen vaken. Bremer Brev 3: 359 (1854). Holmberg Tidsstr. 192 (1918).
Avledn.: själsvakenhet, r. l. f. (numera bl. i vitter stil, mera tillf.) Claëson 2: 307 (1853). IdrFinl. 1: 6 (1904). —
(1) -VARELSE. i sht i äldre religiös o. filosofisk framställning använd beteckning för varelse utrustad med själ. Rudin 1Evigh. 2: 561 (1875, 1878). Steffen Världsåldr. 1: 400 (1918). —
-VERKSAMHET ~002, äv. ~200. [jfr t. seelentätigkeit] om aktivitet (av olika slag) som utövas av själsförmögenheterna, själslig l. psykisk l. andlig verksamhet; särsk. liktydigt med dels: intellektuell l. konstnärlig verksamhet, dels: själsliv. Elgström Frunt. 36 (1809). Man befarar, må hända, .. att Vettenskapsmannen icke kan blifva en lycklig Vitterhetsidkare. Äro då dessa begge själsverksamheter alldeles motsatta? PHagberg i 2SAH 10: 11 (1821). Föreligger anledning till antagande att den, som är misstänkt för brott, begått brottet under inflytande av sådan själslig abnormitet eller tillfälligt rubbad själsverksamhet som avses i 5 kap. 5 § strafflagen, skall domstolen förordna om sinnesundersökning. SFS 1945, s. 913. —
-VERKTYG~02 l. ~20. (tänkt) organ för (någon av) själsförmögenheterna. Atterbom Siare 1: 244 (1841). Wigforss Minn. 1: 360 (i brev fr. 1910). —
-VETENSKAP~002, äv. ~200. vetenskap som sysslar med själslivet o. dess lagar, psykologi. Rydberg Varia 131 (1894). —
-VILA. (†) vila från sådant som anstränger ngn själsligt l. psykiskt l. intellektuellt; jfr sinnes-vila. Thomander 2: 539 (1828). AB 1898, nr 118, s. 3. —
(1) -VIRKE. (tillf.) bildl., om det varav själen tänkes uppbyggd; jfr -substans. Johansson BroforsJärnarbF 95 (1927). —
-VÅDA, -VÅNDA, se B. —
-VÅRD. (själa- 1891. själs- 1942 osv.) verksamhet med syfte att bevara ngns psykiska l. andliga hälsa l. att utveckla ngn i andligt avseende. Verd. 1891, s. 16. Lärare och föräldrar, som lärt känna .. oro för nutidsbarnens själsvård och hjälplöshet. PedT 1950, s. 160. Jfr B. —
-VÄCKELSE. (i vitter stil, mera tillf.) andlig (intellektuell, kulturell) väckelse. Holmberg Tidsstr. 148 (1918). Jfr B. —
-VÄN, se B. —
-VÄRDE. (numera bl. tillf.) ngns värde med hänsyn till hans själsliga egenskaper; jfr sinnes-värde. Beskow i 2SAH 40: I (1865). Oterdahl Skram 245 (1919). —
-VÄRLD(EN). om den del av tillvaron l. ngns tillvaro l. den ”värld” som utgöres av det själsliga l. andliga resp. ngns själsliv, (den) andlig(a) värld(en). Trana Psych. 1: 10 (1843). (Författarinnan) har träffat obygdsmänniskor och blickat in i deras underliga själsvärld. SvD(A) 1926, nr 292, s. 13. —
-VÄRMANDE, p. adj. (numera bl. i vitter stil, tillf.) som värmer ngn själsligt l. psykiskt l. in i själen l. dyl. Frey 1850, s. 186. Holmberg Tidsstr. 110 (1918). —
(1 b, d) -VÄRME. [jfr t. seelenwärme] (numera bl. i vitter stil, tillf.) värme i själen; särsk. om det förhållandet att ngns känslomässiga inställning till omvärlden kännetecknas av värme, älskvärdhet o. generositet, hjärtevärme o. d. Wennerberg i 2SAH 47: 55 (1871). Ahrenberg Männ. 5: 100 (1910). —
(1) -VÄSEN l. -VÄSENDE. (själa- 1914. själs- 1860 osv.) [jfr t. seelenwesen] själsligt l. psykiskt l. andligt väsen; väsen l. varelse med själ. Vi uppfatta .. här (dvs. i viss framställning) menniskan som odeladt kropps- och själswäsen. Ljunggren Est. 2: 186 (1860). Hela universum är så att säga uppbyggdt af själsväsen. Dessa oförgängliga, enkla lefvande väsen kallar Leibniz monader. Rydberg FilosFörel. 1: 191 (1876). Fornv. 1935, s. 350. —
(1 b, e) -ÅNGEST. (själa- 1648 osv. själs- 1709 osv.) [jfr t. seelenangst] själslig ångest l. vånda, själsligt betryck, djup l. stark ångest; särsk. dels (i religiöst spr.) om den ångest Jesus kände på korset l. om själslig ångest l. vånda hos ngn, som har sin grund i syndaånger l. oro för själens eviga välfärd, själanöd, andlig nöd, dels (ngt vard.) med försvagad bet., om stark ängslan l. oro. (Jesu) siälaångest och kropsplågor, som han haffuer lijdit vppå korsset, kan ingen menniskios tunga vthtala. Muræus Arndt 2: 154 (1648). När jag i min stora siäls ångest qwider öfwer mina synder, och syndsens byrda wil tryckia mig til jordena: tå (osv.). Swedberg Cat. 437 (1709). Det var ett par bönder, som gingo i själaångest över att de inte skulle få det de hade att fordra, om .. (virkeshandlaren) fick hugga det bästa utan att ha betalt något. Göth SmeFredrKJ 83 (1936). —
(1 b, e) -ÄNGSLAN. (själa- 1743. själs- 1709) (numera föga br.) själsångest, själavånda; särsk. om Jesu själsångest på korset. Swedberg Cat. 437 (1709; i två ord). SionSång. 1: 151 (1743). —
-ÖGA. [jfr t. seelenauge] (numera bl. i vitter stil, tillf.) om tänkt organ för den inre synen, själens öga; jfr -syn, -öra. Runius (SVS) 2: 9 (1724). Liflig ännu för mitt själsöga står / den lunden med rosor vid Bendimirs stränder. Arnell Moore LR 1: 38 (1829). FrLundagHelgonab. 1893, s. 112. —
-ÖRA. (numera bl. i vitter stil, tillf.) om tänkt organ för en människas förmåga att, på ett sätt som liknas vid hörseln, förnimma med själsförmögenheterna; jfr -öga. Cygnæus 6: 382 (1873). —
(1 b, 2) -ÖVERENSSTÄMMELSE~000200, äv. ~002000. själslig överensstämmelse, andlig släktskap. AnderssonBrevväxl. 1: 29 (1842). Östergren (1938). —
-ÖVNING. (själa- 1744. själs- 1828 osv.) (i sht i fackspr.) = -gymnastik; jfr sinnes-övning. Nordenflycht QT 1744, s. 13. Larsson Kunsk. 13 (1909).
Avledn.: -SJÄLAD, p. adj. till 2: så l. så beskaffad med avs. på själsläggningen; i ssgn sam-själad. —
SJÄLAS, SJÄLISK, SJÄLSLIG, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content