SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1969  
SJÄLIG, adj.1
Ordformer
(äv. sie-, siä-)
Etymologi
[avledn. av SJÄL, sbst.1 — Jfr SJÄLISK, SJÄLSLIG]
(†) själslig; själisk (se särsk. d. o. 1 b o. 2). Gudh (tog) rödachtigt Leer, / och giorde en Kropp wij skåde, / .. Then heter aff Paulo Siäligh, / Ty Siälen hon häfdar (dvs. besitter) thän. Bureus Nym. 3: 4 (1637). Lijka såsom nu alle Siälige och Jordiske Menniskior uhrstå och herkomma uthaf den Siälige Adam och Jordiske Menniskian, altså (osv.). Kempe Krigzpersp. 22 (1664). Det riktigt uppfriskade mig att se en hop (konstberidar-)konster med kroppen efter allt det konstsköna ”själiga” jag njutit (bl. a. i Rom o. Florens). Wennerberg Bref 2: 159 (1852).
Spoiler title
Spoiler content