(siö (skiö) 1730—c. 1755. siöh c. 1696. tsiöh 1745)
Etymologi
[jfr sv. dial. (Finl.) sjö, sjo, sjå, sjä, interj. använd ss. lockrop till häst, sjö, sjy, interj. använd ss. lugnande tilltal till häst; interjektionell bildning gm vokalisering av SCH(jfr SCHA,SCHO,SCHY, interj.)]
(†) ss. lockrop till hund: kom!; äv. i uttr. sjö, sjö. Silvio. Siöh kom hijt, Melampo, siöh. / Dorinda. Mig tycks som Silvio där låckar åt sin Hund. Dahlstierna (SVS) 248(c. 1696). Kallelse- och Rops-Ord. .. När man ropar Hunden: Siö, siö. Giese Sprachm. 1—3: 326(1730). Schultze Ordb. 4273(c. 1755).
