SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1969  
SKALLERORM skal3er~ωr2m, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[ssg med ORM, med en förled bildad till SKALLRA, v. (l. identisk med SKALLER, sbst.2), sannol. efter utländskt mönster (jfr t. klapperschlange, eng. rattlesnake)]
(huvudsakligen i Amerika förekommande) giftorm av släktet Crotalus Lin., särsk. utmärkt därav att svansspetsen är försedd med ett bihang (skallran) som består av ett antal ihåliga, in i varandra lätt hoptryckta kroppar o. som vid ormens rörelser frambringar ett rasslande ljud; särsk. om arten C. horridus Lin. (äv. kallad bandad skallerorm), skogsskallerorm; äv. (zool.) allmännare, om giftorm av familjen Crotalidæ (till vilken släktet Crotalus Lin. hör). Linné SystNat. 50 (1740). Skallerormen har en skallra på stjerten, hwarmed han warnar sit rof. Regnér Begr. 182 (1780). DjurVärld 7: 575 (1962). — jfr DIAMANT-, SKOGS-, TIGER-SKALLERORM m. fl. — särsk.
a) (numera mindre br.) zool. i uttr. stum skallerorm, om (den urspr. till släktet Crotalus Lin. förda) ormen Lachesis muta Lin., buskmästare. 1Brehm III. 1: 132 (1876). 4Brehm 10: 91 (1927).
b) bildl.
α) (numera bl. tillf.) om person som är farlig som en skallerorm l. i ett l. annat avseende beter sig ss. en sådan. Envallsson IndCamp. 19 (1784). En hal och slingrig skallerorm du hoppas / Dig kunna kasta på ett luradt rof. Börjesson Statshv. 46 (1866). NordRevy 1895, s. 775.
β) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) om starkt skakande o. skramlande vagn.
α') om vagn utan fjädrar. HBPalmær (1854) i Norden 1855, s. 86. En dag omkring 1870 kom han åkande på en äkta ”skallerorm” till en af grannfamiljerna. Ahnfelt Rääf 71 (1879).
β') ss. beteckning för hästdragen buss. Holmberg BussrSthm 10 (1958; i skildring av ä. förh. i Sthm). Många gator (i Stockholm) var (i mitten av 1800-talet) belagda med kullersten, så bussresorna var icke uteslutande angenäma, och bussarna kallades icke utan orsak ”skallerormar”. SErikÅb. 1964, s. 105.
Ssgr: SKALLERORMS- l. SKALLERORM-ART. zool. 4Brehm 10: 119 (1927).
-BLICK. (hypnotiserande) blick från skallerorm; särsk. bildl., om hypnotiserande blick från människa. Bremer Brev 2: 178 (1841; bildl.).
-GIFT. gift hos l. från skallerorm. Nordlund Orm. 120 (1925).
-SKALLRA, r. l. f. Stockenstrand Utv. 128 (1907).
-SLÄKTE(T). zool. om släktet Crotalus Lin. NF (1890).
-ÖGON, pl. jfr -blick. Östergren (1939).
Spoiler title
Spoiler content