SKAM, adj.; anträffat bl. i komp. ss. adv. SKÄMMER.
Etymologi
[fsv. skamber; jfr fd. skam, fvn. skammr (nor. skam, nyisl. skammer), fht. scamm; möjl. rotbesläktat med HAMLA, v.1 — Jfr SKÄMMA, liten byggnad, SKÄMTA]
(†) kort; anträffat bl. i komp., ss. adv.: kortare (tid). Han skall taga allt thet .. (den omyndige) äger, och honom förestå, och wij wele thet aldrig efftertala, till fyre peninger, lefwa doch (dvs. han må ock leva) lengre heller skiemmer. GävleTb. 66 (1604).
