SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1970  
SKANDALÖS skan1dalø4s, förr äv. SKANDALOS, adj. -are; adv. -T.
Ordformer
(scandalos 1642. scandaleus 1760 (: scandaleuse, pl.)1820 (: scandaleusa, pl.). scandaleux 1671. skandalös (sc-) c. 1765 osv.)
Etymologi
[liksom t. skandalös, eng. scandalous av fr. scandaleux (fem. -euse), av mlat. scandalosus, avledn. av kyrkolat. scandalum (se SKANDAL); formen scandalos av nylat. (o. mlat.) scandalosus (se ovan)]
som väcker anstöt l. förargelse, anstötlig, förargelseväckande; numera bl. dels: som utgör en skandal l. vållar skandal(er), dels (med förbleknad bet.): som är ”rena skandalen”, otillständig l. skamlig l. upprörande o. d. RP 9: 207 (1642). Det som är periculost (dvs. farligt) och scandalost, id non perferendum (dvs. det bör icke genomföras). Därs. 297. Et .. memorial .. upfyldt med fördomar, med anstötelige och scandaleuse målningar och figurer. 2RARP 20: 172 (1760). Om Flemings antagande i svenska academien står den scandaleusa anecdoten, att vid hans antagande bestod academien af 170, ty när man lägger en nolla till 17, uppkommer 170. HH XXV. 2: 64 (1809). Cygnæus 10: 234 (1854; om tunga). Valmötena i Stockholm till kongressen (hade) varit skandalöst dåligt besökta. Höglund Branting 1: 347 (1928). Oroväckande rykten .. om .. (W. Beckfords) skandalösa äventyr i Venedig och eskapader i Paris tillsammans med Georgina Seymour. Selander Pegas. 31 (1937, 1950).
Avledn.: SKANDALOSITET10104, r. l. f. [efter mönster av sådana ordpar som generös: generositet, religiös: religiositet] (numera bl. tillf.) = skandalöshet. Wallin Bref 104 (1847; i pl.).
SKANDALÖSHET, r. l. f. (tillf.) om egenskapen l. förhållandet att vara skandalös; äv. konkretare, om skandalös handling l. skandalöst förhållande l. yttrande o. d. Östergren (1939).
Spoiler title
Spoiler content