SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1970  
SKANDERA, v.1 -ade.
Ordformer
(schan- 16681670. skan- (sc-) 1656c. 1686)
Etymologi
[liksom ä. d., d. dial. skandere av lt. schanderen l. (ä.) t. schandieren, till mlt. o. t. schande (se SKAND); jfr t. schändieren till schänden (se SKÄNDA)]
(†) skymfa l. smäda (ngn); äv. i uttr. skandera på ngn, skälla på ngn, skymfa l. smäda ngn. VDAkt. 1656, nr 29. HSH 32: 343 (1670: ). (Parterna i rättegången hade) ingen försyn hafft att skimpfa och skandera hwar andra nästan i hwar ordh och meningh. Wilskman Släktb. 1: 225 (i handl. fr. c. 1686).
Spoiler title
Spoiler content