1) person som bor i l. härstammar från Skandinavien; vanl. om person från Skandinavien med något av de nordiska språken ss. modersmål; jfr NORD-BO.Ryssarne äro värckeligen Asiater, men Skandinavierne Europäer! Porthan BrSamt. 1: 226(1798). Några hundra skandinaver, som rest öfver från Amerika för att jula i det gamla hemlandet. Virén Skizz. 23(1890). (Urnordiskan) talades .. i alla de af skandinaver bebodda delarna af Norden. Schück o. Lundahl Lb. 1: 7(1901). Svepasken är ett kulturelement, som lapparna har gemensamt med icke bara skandinaver och finnar utan även med från lapsk horisont längre bort boende folk. Granlund Träkärl 263(1940).
2) skandinavist (se d. o. 1). De Upsalienska Skandinaverne. NordT 1895, s. 112(1844). Jag var (1864) främst af allt en glödande skandinav. CSnoilsky i BrBlad 3: 11(1901). (Den danske statsmannen Peder) Griffenfeld, som ingalunda var någon ensidig skandinav utan alltid sökte lämpa sin politik efter olika konjunkturer, hade (osv.). SvH 6: 56(1903). Carlsson (o. Rosén) SvH 2: 551(1961; om förh. på 1860-talet). jfr ANTI-,KULTUR-SKANDINAV.—
Ssgr (i allm. till 1): SKANDINAV-BESÄTTNING. av skandinaver bestående besättning (se d. o. 4 b). Martinson Kap 135(1933). —
