SKANTLINGS skan4tliŋs l. med mer l. mindre genuint engelskt uttal, pl.
Anm. Ngn gg användes ordet äv. i sg. skantling, om enskild planka av under 2 angivna dimensioner. TeknOrdb. 854 (1940). Därs. 1040 (1951).
Etymologi
[av eng. scantlings, pl. av scantling, dimension m. m., i ä. eng. äv.: mätsticka, ombildning av scantillon, mätningsinstrument, dimension, av ffr. escantillon, échantillon (se SCHAMPLUN)]
1) skeppsb. om dimensioner hos material ingående i fartyg. Materialdimensionerna eller de så kallade skantlings. Nilsson Skeppsb. 113 (1932). Sohlman Sjölex. 677 (1955).
2) (i fackspr.) om battens med en tjocklek av omkr. 5—7 1/2 cm o. en bredd av omkr. 7 1/2—14 cm. 2NF 4: 407 (1905). Såsom scantlings räknas battensdimensioner av 2″ t. o. m. 3″ tjocklek kombinerad med 3″ t. o. m. 5 1/2″ bredd. Edberg TräB 133 (1929).
Ssgr (till 1, skeppsb.): SKANTLINGS-BESTÄMMELSE. (av klassificeringssällskap l. statlig myndighet utfärdad) bestämmelse rörande fartygs materialdimensioner; i sht i pl. Nilsson Skeppsb. 88 (1932). —
