publicerad: 1970
SKARPRÄTTARE skar3p~rät2are, förr äv. SKARPRIKTARE, m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(scharp- 1565—1609. skarf- 1628. skarp- 1535 osv. -rettare 1586—1725. -rettere 1604. -richtare 1628—1664. -richter 1601. -richteren, sg. best. 1566—1628. -ric(k)ter 1535—1565. -rÿktare 1544. -rättare 1603 osv.)
Etymologi
[jfr d. skarpretter; av l. efter mlt. scharprichter o. (mh)t. scharfrichter, av mlt. scharp resp. (mh)t. scharf (se SKARP, adj.) o. mlt., (mh)t. richter (se RÄTTARE)]
1) (i sht förr) person som (i Sv. fram till 1920) offentligen anställts för att, i sht gm halshuggning, verkställa dödsstraff (samt, ofta gm betjänter l. hantlangare, exekvera vissa andra straff o. d., t. ex. hudstrykning l. stegling); jfr RÄTTARE 9, BÖDEL 1, MÄSTERMAN 6. G1R 10: 51 (1535). (Ett gm incest avlat o. senare mördat barn) Skal inthet komma i kyrkegården, uthan skarprättaren begraffua thz. Hall KultInt. 1 (i handl. fr. 1629). Dör någon Häst eller annat Creatur i Staden, skal ägaren det genast hos Skarprättaren angifwa, då samma Creatur, efter därom giord anstalt, skal .. til en af .. (vissa bestämda) Luderplatzer utföras. PH 1: 349 (1722). KrigsmSH 1802, s. 18 (ingående i ä. regementsstab). Skarprättaren i Stambul. Malmberg Werfel 40Dag. 321 (1935). Före 1858 fanns en skarprättare i varje län, 1887—1920 en för hela riket. BonnierLex. (1966).
2) oeg. l. bildl. (Mjölnaren som ertappat en mus med att stjäla säd) Lät .. skarprättaren för Mösz, sin stora Katt, / På stunden komma fram. Kolmodin QvSp. 2: 291 (1750). FrRuneberg (1866) i Konstnärsbrev 1: 104 (om kritiker). I Bondeståndet var Pehr Sahlström den egentlige skarprättaren (vid riksdagen 1853—54). .. Han begärde omröstning öfver afskedandet af statsrådets samtlige ledamöter. Hellberg Samtida 7: 39 (1872). BokSchack 93 (1948; om schackpjäs som slår en annan).
Ssgr (till 1): SKARPRÄTTAR-, äv. SKARPRÄTTARE-BETJÄNT. (i sht förr) biträde åt skarprättare (som i Sv. bl. a. verkställde sådana straff som hängning, hudstrykning, stegling o. d. samt utförde vissa andra av en skarprättares ss. simplare betraktade åligganden). Flintberg Lagf. 5: 565 (i handl. fr. 1780). —
-BÅL. (förr) mycket rusande bål som bl. a. innehöll punsch o. konjak. Engström Nak. 317 (1934; om förh. c. 1870). —
-DRÄKT. särsk. bildl. (jfr skarprättare 2). Dogmen är djäfvulens skarprättardrägt, / när han människohjärtat vill döda. Jacobson Sång 30 (1899). —
-HAND. särsk. (†) i uttr. vara under skarprättarhand, ss. beteckning för att ngn är föremål för bestraffning (t. ex. hudstrykning) verkställd av skarprättare. Siöart. 1685, art. 40. —
-INSTRUMENT. (-are-) (†) om redskap som skarprättare använder sig av vid verkställande av (kropps)straff. GT 1788, nr 131, s. 3. —
-KÅR. (förr) om den kår (se kår, sbst.3 2) som skarprättarna (i ett land o. d.) bildade. Quennerstedt Torneå 2: 29 (1903). —
-NATUR. jfr natur 1; särsk. oeg. l. bildl. (jfr skarprättare 2), om skoningslös l. känslolös natur. TSvLärov. 1953, s. 110. —
-SKILLING. (förr) avgift erlagd av Jämtlands allmoge, urspr. (fr. 1623) utgående med en skilling danskt mynt av var man till underhåll av skarprättaren i Trondheim, efter landskapets införlivande med Sv. ingående ss. skattetitel i mantalsräntan. Hagström Jemtl. 117 (1751). —
-TAXA. (förr) taxa efter vilken skarprättare (vid sidan om en bestämd lön) fick ersättning för olika slags exekutioner (halshuggning, stympning, hängning, hudstrykning, begravning av självspilling o. d.). Landsm. 1909, s. 23 (i handl. fr. 1748). —
Spoiler title
Spoiler content