SKELETONKÄLKE ske3leton~ɟäl2ke, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[ssg med KÄLKE; efter amerik. eng. skeleton toboggan, av skeleton, skelett (se SKELETT), o. toboggan, toboggan (se TOBOGGAN)]
sport. låg, lång o. tung tävlingskälke med två medar av stålrör, förbundna medelst en järnkonstruktion uppbärande en stoppad bräda varpå åkaren oftast ligger framstupa o. styr kälken gm att flytta benen i sidled; jfr SKELETON, sbst.1 Vinterb. 112 (1910). PåSkid. 1934, s. 143.
