SKENA ʃe3na2, v.4 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. skena, äv. (Finl.) skina (kortstavigt); jfr d. dial. (Bornh.) sjinna; i avljudsförh. till SKINA]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) komma (ngt) att torka; särsk. i pass. med intr. bet. (l. i uttr. bliva skenad): bli torr, torka; jfr 2. Ey heller (skall åkern ”köras”) i qwalewäder, ty om stort Slagrägn kommer i nykördh Jord, för än hon blifwer skenat, tå slås Mullen så tilhopa, at bättre hade warit, honom wara okörd. IErici Colerus 1: 89 (c. 1645). Nu kan hända at någon åker seent kan torckas ..; tå kiör then åkeren vp, (icke för week) lät honom skenas en dagh eller twå, sedan så honom i öpen Fåår, och harfwa Kornet neder. Därs. 97.
2) bli torr, torka (jfr 1); särsk. i förb. SKENA AV.
Särsk. förb. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SKENA AV10 4, äv. UTAV04. till 2, om växande säd: torka bort, stanna i växten. VetAH 1801, s. 92. jfr: Det afskjenade kornet skars i medlet (av augusti). Därs.
SAOB
