SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1970  
SKEN, adj.
Etymologi
[av t. schein (fht. scīn); jfr fsax. skīn, synlig (mlt. schīn, lysande, uppenbar), o. det från mlt. lånade fsv. skin, lysande, uppenbar; till roten i SKINA]
(†) uppenbar; jfr SKENBAR 1. Skena (e)l(ler) skenbara saker. Pfeif DeHabitu 280 (1713).
Spoiler title
Spoiler content