[fsv. skena, sv. dial. skena, sår; jfr fvn. skeina, skråma, (obetydligt) sår; sannol. avledn. av SKENA, v.3; formen skenad beror sannol. på anslutning till BLÅNAD, sbst.1]
(numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) av (slag o. d. med) icke skärande föremål framkallad kroppsskada (innebärande bristning av hud l. muskel l. ben o. d.), kontusion l. benbrott (se d. o. a) o. d. (särsk. motsatt: blånad); särsk. i uttr. slå ngn (en) skena (l. full skena), tillfoga ngn (en) sådan skada (resp. uppenbar sådan skada) gm slag (förr äv. i uttr. bräcka skena, bräcka ngt i persons kropp gm slag med icke skärande föremål). Samme dag Klagade Monss Finne .. til Erik Hansson .. för Han slog Honom Fulle skene. UpplDomb. 5: 20(1554). Erick fäkarl beklagade Oluff i göcksten och Tomatz ibidhem, att the haffua slagit honom skeno och blådnadhr. BtSödKultH 12: 3(1590). (Han hade) slaget honom medh Een Jernstångh eet slagh på armen, Huarigenom han icke allenast hade giordt honom bloodsår Utan och brächt skieno. NoraskogArk. 4: 35(1629; rättat efter hskr.). Blef sakfäld till sina 6 mark Anders Pedersson på Ringshyttan för det han hafver slagit Lars Larsson på Åsen ett yxhammarslag, en sienne och en blånad. Därs. 36(1631). Ingen (av de båda kämparna) wille .. bedja om frid .., utan sökte mot hwar annan med ifwer; warande deras herkläder så goda, at ingen feck någon skena eller skråma af den andra. Björner Sorle 54(1737). Minnesskr1734Lag 2: 813(1934).
B: SKENO-BRÄCKT, f. (-brächt) [senare leden sannol. ombildning av bräckgm anslutning till sådana ord som dräkt o. täkt] = skena, sbst.1 VRP 1685, s. 209.
