SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1971  
SKIDA, v.2; p. pf. skidd.
Ordformer
(skidha, skijda)
Etymologi
[sv. dial. skida (ipf. skidade, sup. äv. skidit); jfr mht. schīten (t. scheiten); i avljudsförh. till mlt. schēden, skilja (se SKEDA, v.2), o. rotbesläktat med SKITA, ha avföring. — Jfr SKID, sbst.1, SKIDA, sbst.2—3]
(†) klyva l. hugga (ved). Helsingius Dd 7 b (1587: Skidd, p. pf.). Därs. Dd 8 a. — jfr SÖNDER-SKIDA.
Spoiler title