publicerad: 1971
SKIDA ʃi3da2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (ArkliR 1567, avd. 1, osv.), förr möjl. äv. -er (se nedan); äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SKID ʃi4d, sbst.2, r. l. f.; best. -en; pl. -er32 (i ä. språkprov möjl. äv. att hänföra till sg. skida, ArkliR 1549, avd. 2, osv.).
Ordformer
(schida 1567 (: schidor, pl.)—1680 (: Schidorne, pl. best.). skid 1574 (: i skidene, sg. best.) osv. skida 1526 (: skidhona, sg. best.) osv. skider, pl. 1549 osv. skijde- i ssg 1671 (: Skijdesäder, pl.). skijdh 1592—1621. skijdha 1538—1709. skyd- i ssg 1720 (: Skydkräk, pl.). skyda 1603 (: skydona, pl. best.). skyder, pl. 1561)
Etymologi
[fsv. skidha, sv. dial. skida, ski; etymol. identiskt med SKIDA, sbst.1, resp. SKID, sbst.1; svärdsskidan bestod urspr. av kluvna trästycken; med avs. på betydelseutvecklingen jfr lat. vagina]
1) avlångt, smalt fodral till svärd l. värja o. d.; i sht förr äv. om fodral till kniv(ar), slida o. d. Joh. 18: 11 (NT 1526). Skråordn. 330 (1574; till knivar). Thet är icke så lätt att sticka swärdet i skidona, som utdraga thet. Rudbeckius KonReg. 204 (1615). Thet ena swerdet haller thet andra i skidhona. L. Paulinus Gothus MonTurb. 353 (1629). Emot förmodan (har) det swärd blifwit blottadt, hwilket det närmaste blodsband och förnyade wänskapsförbindelser hade bort binda wid skidona. PH 14: 252 (1788). Mången daggert drogs .. halfvägs ur skidan. Strindberg NRik. 153 (1882). De så kallade svenska knifvarne i skidor (anses) för de lämpligaste. TIdr. 1895, s. 106 (för jägare). Och är det förrostadt i skidan, ditt svärd, / förmår det ej fiender döda? Holmes NDikt. 117 (1904). — jfr KNIV-, LÄDER-, SABEL-, SAMMETS-, SVÄRDS-, VÄRJ-SKIDA m. fl.
2) i utvidgad l. bildl. anv. (jfr 3, 4), om ngt som liknar l. överensstämmer med en skida (i bet. 1); i sht om ngt som höljer (o. skyddar) ngt; särsk.
a) i seldon: som skydd mot skavning l. friktion tjänande slida l. hylsa vari rem o. d. glider; numera nästan bl. i ssgn STRÄNG-SKIDA. Skyder till Syde remar (på seldon). ArkliR 1561, avd. 19. Fodertygh (dvs. förbygel) med tamper och schidor. Därs. 1567, avd. 1. jfr KEDJE-SKIDA.
b) (numera företrädesvis anat.) om hölje (i sht hyls- l. kapselformig bildning) som omsluter (o. skyddar) viss del av människas l. djurs kropp l. viss växtdel; jfr 4. Rosenstein Comp. 90 (1736; omslutande muskel). Bladerne befinnas ofta alla vid roten, sällan fästade på stjelken, den de likväl ofta omkläda med sina skidor. VetAH 1786, s. 258. (Beträffande) Withofs dissectioner på hårens lökar .. torde det vara svårt, at på alla ställen igenfinna de dubbla skidor, hvaraf han säger hårlökarne bestå. Murray PVetA 1794, s. 100. Hos stickflugan, myggen och wägglössen äro käftarna förwandlade till fina, styfwa borstar, omgifna af en skida eller ränna, hwari de gå upp och ned liksom pistongen i en luftpump. Holmström Ström NatLb. 4: 54 (1852). Ryggraden (hos rundmunnar) utgöres af en tjock, qvarstående ryggsträng, som är omgifven af en skida, men saknar kotkroppar. Sundström Huxley 107 (1874). I och för sig hafva nerverna, som bestå af en stor mängd intill hvarandra liggande, ytterst fina och af särskilda skidor sammanhållna trådar, lika litet som telegraftrådarna något att säga. NordT 1885, s. 571. Hvarje tandbenskanal omgifves af en hinna, efter sin upptäckare kallad Neumanska skidan. Lenhardtson Tandl. 6 (1897). Som äldre förtära .. (larverna av barrstekeln) hela barret, blott kvarlämnande skidan. Trägårdh Skogsins. 171 (1914). jfr BINDVÄVS-, BLAD-, HORN-, HÅR-, HÅRROTS-, LEDGÅNGS-, LYMF-, LÅR-, MUSKEL-, MYELIN-, MÄRG-, NERV-, ROT-, RYGGSTRÄNGS-, SEKRET-, SEN-, STRÄNG-SKIDA m. fl.
c) (†) vid tarminstjälpning, om det yttersta (höljande) partiet av in i varandra vrängda delar av en tarm. Lundberg HusdjSj. 367 (1868).
3) [specialanv. av 2] (numera företrädesvis i fackspr.) i honligt könsorgan hos högre djur: slida; äv. om äggläggningsrör hos insekter (i strängt fackmässigt spr. numera bl. hos insekter med äkta äggläggare, t. ex. vårtbitare, syrsor, parasitsteklar). Hernquist Hästanat. 88 (1778; hos sto). Honan .. (hos parasitflugorna) är försedd med en innom kroppen dold skida. VetAH 1810, s. 260. Honans skida (är hos sävvårtbitarna) något uppåtböjd. Thomson Insect. 104 (1862). Skidan .. (hos husdjuren) är en kanal med tunna, af hinnor sammansatta, wäggar. Lundberg HusdjSj. 394 (1868). BonnierLex. (1966). jfr GENITAL-, MODER-SKIDA. särsk. [efter senlat. vagina nationum l. nylat. vagina gentium] (†) bildl., i uttr. skida av folk, om land tänkt ss. utgörande många folks ursprung l. upphov. Swedenborg RebNat. 3: 312 (1718; om Sverige).
4) [specialanv. av 2 b] om frukt(vägg) hos växt av familjen Cruciferæ (i fackspr. numera i sht om falskt tvårummig kapsel som öppnar sig (nedifrån) med två valvler); äv. (numera bl. i icke strängt fackmässigt spr.) dels om balja hos växt av familjen Leguminosæ, dels om frukt(vägg) hos annan växt, som liknar den hos växter av familjerna Cruciferæ o. Leguminosæ förekommande; förr äv. om bärs fruktvägg l. skal; äv. mer l. mindre bildl. Schroderus Lex. 51 (1637). Alt hwad aff Jorden som en skyldigh Ränta faller, / Är' Skahl och Skijdor för dhet söta Kärleekz-fröö. Wexionius Sinn. 4: B 1 b (1684). (Lusern-)Fröen .. torkas med sine skidor, lindrigt, ej starkt. VetAH 1742, s. 196. Jag .. (blev) warse et besynnerligit träd, som nu hwarken ägde blad eller blommor, hwaraf något kännetekn kunde tagas, utan några torra och krokiga skidor. Osbeck Resa 53 (1751, 1757). (Sv.) Skida på winbär: (lat.) vinacea. Lindfors (1824). (Den tyske botanisten G. F. W. Meyer) anmärker, att stiftets förhållande i längd till skidans bredd har han funnit föränderligt (hos vissa växter av släktet Erysimum Lin.). Wikström ÅrsbVetA 1838, s. 188. (Släktet) Neslea. (Kännetecknas av) Skida näst. klotrund, affallande oöppnad. Krok o. Almquist Fl. 1: 63 (1883; uppl. 1960: Skida näst. klotrund, liten, 1-fröig). Den, som sår ärter vid landsvägen, får ej alla skidorna i ladan. Ström SvenskOrdspr. 245 (1926). Skida .. (är) en falskt 2-rummig, av 2 fruktblad bildad frukt. 2SvUppslB 10: 697 (1949). Ledskida, (dvs.) skida delande sig på tvären i ledstycken. Weimarck SkånFl. XV (1963). — jfr BÖN-, FRUKT-, FRÖ-, KASSIA-, NÖT-, RAPS-, SENNA-, ÄRT-SKIDA m. fl. — särsk. i utvidgad anv., i benämning på skidbärande växt; ss. senare led i ssgn PENNING-SKIDA.
Ssgr (i allm. till 4): A: SKID-ANSÄTTNING~020. (i sht i fackspr.) bildning av skidor; särsk. (numera bl. i icke strängt fackmässigt spr.): bildning av baljor; jfr -sättning. LAHT 1931, s. 854 (i fråga om bildning av baljor hos vicker). —
-BÄRANDE, p. adj. (i sht i fackspr.) om växt: som bär skidor; äv. om växts utvecklingsstadium o. d.: karakteriserad av förekomst av skidor; särsk. (numera bl. i icke strängt fackmässigt spr.): som bär baljor resp. karakteriserad av förekomst av baljor. EconA 1807, dec. s. 76 (om baljväxter). SvVäxtförädl. 1: 574 (1951; om utvecklingsstadium hos rybs). —
-BÖNA. (numera bl. mera tillf.) om varietet av trädgårdsböna (t. ex. brytböna l. skärböna), varav baljorna i sin helhet (icke fröna enbart) användas vid matlagning; i sht i pl. Abelin MTr. 84 (1902; i pl.). —
(3) -FRAMFALL~02 l. ~20. [jfr t. scheidenvorfall] veter. framfall av del av skida, slidframfall; jfr -utfall. Vennerholm o. Svensson 409 (1892). —
-FRUKT.
1) ss. föda tjänande (skida med) frö(n) av skidbärande växt; numera bl. (tillf.) om (balja med) frön av vissa baljväxter o. i denna anv. äv. övergående till att beteckna baljbärande växt; företrädesvis koll. l. i pl.; jfr 2 o. frukt, sbst.1 2. Skijdfrucht vthi skijdor, och småt skaal: som man kan see på Bönan, ärten (osv.). Schroderus Comenius 128 (1639; t. texten: Hülsenfrüchte). Man har funnit att gips äfven ökar jordens frugtbarhet, serdeles då skidfrugter (ärtblomstriga vexter) derpå odlas. Berzelius Kemi 5: 1135 (1828). Af skidfrukter tillhöra gula och gröna ärter den nuvarande soldatportionen. KrigVAH 1884, s. 29.
2) bot. om frukt (se frukt, sbst.1 3) utgörande en falskt tvårummig kapsel som öppnar sig med två valvler (vanl. nedifrån) jämte inneliggande frön. Marklin Illiger 416 (1818). Korsblommiga växter .. (ha) skidfrukt. 2SvUppslB 16: 905 (1950). —
-GALLMYGGA~020. entomol. gallmyggan Dasyneura brassicæ Winnertz (vars larver angripa skidorna av raps o. andra kålväxter). SvVäxtförädl. 1: 561 (1951). —
(2 b) -HINNA. [jfr nylat. tunica vaginalis] anat. om vardera av de hinnor (skikt av bindväv) som utanpå det innersta vita lagret av bindväv omsluta en testikel (med tillhörande bitestikel o. sädessträng); numera bl. om sådan hinna hos djur. Hernquist Hästanat. 84 (1778; hos hingst). Hvardera pungstenen ligger uti en liten ägglik säck, som upkommer af sädessträngens och pungstenens gemensamma skidhinna, samt af den senares egna skidhinna. Sönnerberg Loder 529 (1799). Hallin Hels. 2: 498 (1885). Auerbach (1913). —
(2 b) -KRÄK. [jfr nylat. vaginipennia, pl.; med tanke på skalbaggarnas täckvingar] (†) i pl., om ordningen Coleoptera, skalbaggar. Lindestolpe Färg. 31 (1720). —
-MOSSA. [hithörande mossor ha skidlik sporkapsel] bot. mossa av (släktet Anthoceros Lin. inom) familjen Anthocerotaceæ; företrädesvis i pl., om släktet l. familjen. Krok o. Almquist Fl. 2: 317 (1907; om familjen). 2SvUppslB (1953; om släktet). —
-MUSSLA. [hithörande musslor ha ett långsträckt skidlikt skal täckande hela kroppen] zool. mussla av (släktet Solen Lin. inom) familjen Solenidæ, knivmussla; i sht i pl., om släktet l. familjen. Rebau NatH 1: 721 (1879; i pl., om släktet). Rendahl Brehm 21: 416 (1931; om individ). 2SvUppslB (1953; i pl., om familjen). —
-SKAL. (numera bl. tillf.) om själva skidan l. baljan i skid- resp. baljfrukt. Nyman VäxtNatH 1: 319 (1867; hos korsblommig växt). —
-SLÄKTE. (†) i sg. best., om växtklassen Tetradynamia (omfattande familjen Cruciferæ). VetAH 1786, s. 254. —
-STADIUM. (i sht i fackspr.) stadium då en växt utbildar l. utbildat skidor. SvVäxtförädl. 1: 582 (1951; hos oljedådra). —
-VALVEL. bot. om var o. en av de delar som uppkommer vid en skidas öppnande. SvVäxtförädl. 1: 556 (1951). —
(1—4) -VÄGG. särsk. (i sht i fackspr.)
-VÄXT. (numera mindre br.) bot. växt av familjen Cruciferæ, korsblommig växt (särsk. i pl., om familjen); i sht förr äv.: baljväxt. (Till) Skid-Växterna .. (höra bl. a.) Såcker-Ärter. Lundström Trädg. 1: 77 (1831). Hartman Fl. LXV (1838; i pl., om familjen). IllSvOrdb. (1964). —
-ÄRT. (numera bl. tillf.) i pl., om ärtbaljor som användas vid matlagning utan att spritas; i sht förr äv. (i sg. l. pl.) ss. benämning på trädgårdsväxten Pisum sativum Lin. f. saccharatum Ser., sockerärt, vars baljor användas på detta sätt. SvTyHlex. (1851). GbgTrädgFPrisuppg. 1893, s. 34 (i pl., om växten). Därs. 1902, s. 35 (i sg., om växten). —
B († utom i -järn): (1) SKIDE-JÄRN. (enst., i vitter stil, arkaiserande) om svärd. Brate Edda 235 (1913; fvn. orig.: sciþiiarn). —
Avledn.: SKIDA, v.1 (i vitter stil, tillf.) till 1: sticka (svärd o. d.) i skidan; äv. mer l. mindre bildl. Nu skidas tvedräktens svärd. Brogren Land. 40 (1911). Lindström LeendGud. 301 (1951). —
-SKIDAD, p. adj. till 4, ss. senare led i ssg angivande att växt har skidor av visst slag (angivet gm förleden); se kort-skidad.
Spoiler title
Spoiler content