publicerad: 1970
SKEDA ʃe3da2, v.2 -ade ((†) pr. sg. -er Almquist CivLokalförv. 3: 149 (i handl. fr. 1540), Deleen 674 (1836); p. pf. skedd Linné Sk. 66 (1751: skedt, n.)); äv. (numera bl., föga br., i bet. III 2) SKE ʃe4, v.2, sker, skedde ʃed3e2, skett ʃet4. vbalsbst. SKEDANDE, SKEDNING.
Ordformer
(schied- 1759. schäd- 1896. ske (-ee) 1529 (i bet. III 3), 1840 (i bet. III 2)—1939 (i bet. III 2). sked- (sc-, sch-, ski-, skj-, -ee-) 1533 (: skede sölff) osv. skeid- (sch-, -eijd-, -eyd-) 1533 (: gulskeider), 1540—1752 (: Scheidewattens). skie- i ssg c. 1747 (: skiewatn). skijd- 1534 (: Gulskijdere)— 1680 (: Skijdewatn))
Etymologi
[fsv. skedhe- (i ssgn skedhevatn, skedvatten); liksom d. skede, ä. d. äv. skejde, av mlt. schēden (av fsax. skēðan), motsv. got. skaidan, ffris. skētha, mnl. sceiden (holl. scheiden), fht. sceidan (t. scheiden), feng. scādan (eng. shed; jfr SCHODDY); i avljudsförh. till SKIDA, klyva; formerna med ei (eij, ey) möjl. av t. scheiden (se ovan); i bet. I 3 är ordet möjl. inhemskt (o. etymologiskt identiskt med got. skaidan). — Jfr AVSKEDA, BESKEDA, MARKSCHEJDER, SCHIDEGLAS, SKEDE, sbst.2, SKEDES-, SKEDLIG, SKEJD, UNDERSKED, UNDERSKEDLIG]
I. tr. (jfr II); äv. abs.
1) (numera bl. i a o. b α) skilja (ngt) samt i anv. som närmast ansluta sig härtill. Skeda .. (dvs.) skilja, dela, stycka. Schultze Ordb. 4227 (c. 1755).
a) (medelst lösningsvätska l. gm nedsmältning) skilja (beståndsdelar i metallegering l. i mineral o. d.) l. avskilja beståndsdel(ar) i metallegering osv. från annan beståndsdel l. andra beståndsdelar) l. skilja beståndsdelarna i l. avskilja viss beståndsdel från (metallegering osv.); äv. dels liktydigt med: rena l. raffinera (metall), dels abs.; numera nästan bl. (icke i kemiskt l. metallurgiskt fackspr.) i fråga om skiljande av guld o. silver med salpetersyra (l. svavelsyra), särsk. vid analys l. probering av guld (äv. liktydigt med: analysera l. probera (guld) gm detta tillvägagångssätt) l. (i sht i skildring av ä. förh.) vid rening av råguld (särsk. liktydigt med: rena l. raffinera (guld) gm detta tillvägagångssätt); jfr 2, II o. KVARTERA, v.2, SEGRA, v.2 2. Skeda guld l. guld och silver l. guld från silver. Analysera l. probera guld genom skedning. G1R 9: 363 (1534). (Vi ha) upburett .. aff vår tro tienere och sölffschriffver .. thette effterskreffne gull, som Peder Skåtte haffver skedett aff thet 54 åårs Österbärgh sölff. Därs. 28: 23 (1558). Järnets Skedning ifrån Gulld kan förrättas, antingen på wåta wägen genom uplösning och nederslag .., eller på den torra genom smälltning uti eld. Rinman JärnH 485 (1782). Skeda .. Uti det mäst vidsträckta orda-förstånd kan därunder begripas alt hvad som hörer til naturliga, och på detta rummet förnemligast mineraliske kroppars åtskiljande til deras beståndsdelar, samt utgör därutinnan en betydande del af chemien. Dens. 2: 639 (1789). (Skedvatten) användes till gulds skedning, d. v. s. för att från denna metall afskilja andra, hvarmed den kan vara förenad. Almroth Kem. 196 (1834). Efter .. branden i Upsala 1702, då en guldsmed ur gruset af sin verkstad hade samlat stycken af hopsmält tenn och silfver .. var Lars Benzelius den ende, som med skedande kunde hjelpa honom till rätta. BL 2: 112 (1836). Det .. (ur guldhaltig malm) utvunna Råguldet innehåller nästan alltid något silver. Detta avlägsnas genom affinering (skedning), varvid silvret utlöses med konc(entrerad) svavelsyra. 3NF 8: 1244 (1928). Vid proberingen hos mynt- och justeringsverket skola användas metoder, genom vilka mängden av den i arbetet förekommande ädelmetallen exakt bestämmes, såsom drivprov och titrering för silver samt kvartering jämte skedning för platina och guld. SFS 1956, s. 743. — jfr UT-SKEDA o. GULD-, METALL-, SILVER-, TORR-, VÅT-SKEDNING.
b) i fråga om ngt annat än (legering av) metaller o. d.: rena l. förädla (ngt).
α) rena (ngt; se RENA v.1 I 1, 2); numera bl. (i fackspr.): rena (sockersaft) gm tillsättning av kalk o. upphettning; äv. i uttr. skeda (sockersaft) med kalk, rena (sockersaft) med kalk. (Gm att destillera bladknoppar av björk erhåller man) en slags Balsam, som då den behörigen skedas, til beskaffenhet, färg, lukt och smak öfwerenskommer med den bekanta Baume de Mecque. Fischerström 2: 27 (1780). De kärl (i en betsockerfabrik), som äro afsedda för saftens skedning och kokning. BtRiksdP 1873, I. 1: nr 44, s. 6. (I en viss råsockerfabrik) saturerade man .. råsaften genom att till densamma sätta 4% af en 1%-ig SO2-lösning. .. Först härpå skedades saften med kalk. TT 1904, K. s. 31. 3UB 8: 677 (1939).
β) (†) förädla smaken hos (vin l. spritdryck) gm att låta det (den) stå o. draga i slutet kärl vid förhöjd temperatur; jfr III 1. Leufvenmark Vin. 1: 255 (1869). Vinet brytes först i dragkannor och skedas derefter. Därs. 2: 138 (1870).
c) (†) i fråga om samling av ngt l. blandade (icke förenade) beståndsdelar av ngt: skilja l. separera (ngt); i fråga om malm äv.: (skilja bort värdelöst l. mindre värdefullt material från värdefullt gm att) skräda l. vaska. Dahlman Humleg. 25 (1748; i pass., om humlerötter i kupa som öppnats). De i en blandad kropp befintlige delar skedas mechanice genom Prässning, Silning, Afhällning, Skumning. Retzius Pharm. 10 (1769). (Sv.) skeda .. (fr.) trier; égrapper. Schulthess (1885).
2) (i vitter stil) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 a (o. c); särsk. dels: skilja (ngt från ngt, särsk. ngt sant l. äkta l. värdefullt från ngt osant resp. oäkta l. värdelöst), dels: rena (ngn l. ngt; se RENA, v.1 7, 10), dels: analysera (ngt; se ANALYSERA c, d). Honom (dvs. religionsläraren) åligger .. att .. småningom skeda slagget från tidens sällskapsnöjen. Ödmann StrFörs. II. 2: XVII (1803). När Scheele skedar skapelsen i härden. Tegnér (WB) 8: 5 (1836); jfr 1 a. Skeda sant från falskt. Fröding 16: 162 (1898). Vi skedas i lidandets eld, / i plågornas brand vi oss vrida. Liander VårdRimfr. 148 (1906, 1923). Anmärkningen om att mysteriet försvinner, om man intellektuellt skedar kyrkans lära. GHT 1938, nr 236, s. 3. jfr: Se .. (studenterna i Latinerkvarteret) stoja i matlagen .. eller dansa på Frue Plads .. och ni har skedat ytskummet av Köpenhamns Quartier-Latin. Näsström LustvDan. 72 (1956); jfr SKEDA, v.1 2.
3) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) bena (hår); i p. pf. (mer l. mindre adjektiviskt) äv. i överförd anv., om person, angivande att han l. hon har håret benat (på visst sätt). Håret på Pigorna är skedt midt i pannan, baktil tippadt (dvs. uppknutet) med rosiga silkes-band. Linné Sk. 66 (1751). Hufvudet hölls af de unga flickorna (i Värend) obetäckt; håret skedadt, eller benadt öfver hjessan, och i hvardags-lag lindadt med ett rödt band samt lagdt i krans omkring hjessan. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 246 (1868). Senatorn .. har benan till höger, medan den folkvalde är skedad till vänster. SvD(A) 1924, nr 240, s. 8.
II. (†) refl., om metall(er) under behandling av legering med lösningsvätska l. under upphettning av legering: skilja sig; jfr I 1 a. Holmberg 1: 586 (1795). Meurman (1847).
III. (†) intr.
1) om vin under den i I 1 b β beskrivna proceduren: stå o. draga. Vinet får nu skeda 3 à 4 .. minuter. Leufvenmark Vin. 2: 138 (1870).
3) (†) i uttr. ske och skifta så l. så med ngra, (besluta l. döma rörande o.) förfara l. handla så l. så med ngra. Haffuer någhen mysticke eller ogunst warit till tiig honnom eller flerom .. wele wij then affstilla och skee och skipthe medt eder alle alt thet gott vij förmåge. G1R 6: 63 (1529).
Särsk. förb.: SKEDA AV10 4. (numera föga br.) till I 1 a; anträffat bl. bildl. (jfr skeda, v.2 I 2): rensa bort (ngt). Än i samma bygder / Stå söner på hans (dvs. vikingens) graf / Med arf af samma dygder, / Blott slagget skedats af. Ingelman 213 (1843). jfr avskeda. —
SKEDA FRAM10 4. till I 1 a; särsk. (i vitter stil) bildl. (jfr skeda, v.2 I 2): (gm analys) särskilja o. få fram (ngt). Många av de frälsande makter, som Geijer knöt sitt hopp till, när hans grubblande tanke ur skeendets kaos sökte skeda fram det väsentliga, det bestående, ter sig (osv.). Böök i 3SAH LVIII. 1: 18 (1947). —
SKEDA UT10 4 l. (i bet. 2) SKE UT0 4.
1) till I 1 a; särsk. (i vitter stil) bildl. (jfr skeda, v.2 I 2): kristallisera ut (ngt; se kristallisera ut 2); särsk. i pass. med intr. bet. Den Reedtz-Thottska ministären torde .., trots angreppen både från höger och vänster, kunna få lefva länge nog just därför, att det dröjer innan nya partibildningar skedats ut och vunnit den styrka, att (osv.). GHT 1896, nr 137, s. 2. jfr utskeda.
2) (i formen ske ut) [jfr d. skeje ud, gå bort, upphöra, ”ske ut”, nor. skeie ut, upphöra, ”ske ut”, lt. utscheden, gå bort, upphöra (av mlt. ūtschēden), holl. uitscheiden, upphöra, östfris. utscheiden, utscheien, upphöra] (numera föga br.) sjöt. till III 2: upphöra med arbetet (för dagen); särsk. i imper. Ekbohrn NautOrdb. 178 (1840). Ske ut! .. (är ett) vanligt rop ombord å handelsfartyg för tillkännagifvande att arbetstiden för dagen är slut. Smith 344 (1918). (Sv.) ske ut, (eng.) knock off. Blomgren o. Nilsson SvEngO (1939).
Ssgr (i allm. till I 1 a): A: (I 1 c) SKED-BORD. (†) bord på vilket värdefullare malm skiljes från mindre värdefull (vid anrikning), bord för skrädning av malm, jfr -bänk. Rinman 2: 1116 (1789). —
(I 1 c) -BÄNK, sbst.2 (sbst.1 se sp. 3700). [jfr t. scheidebank] (†) bänk (se d. o. V) för skrädning av malm; jfr -bord. Rinman 2: 651 (1789). Hector Husg. 48 (1904).
-FOT. [jfr t. scheidefuss] (†) vid uppvärmning av ”skedkolv” o. d. använd ställning med tre fötter o. en av metallribbor l. dyl. bestående överdel. VetAH 1748, s. 47. Heinrich (1828). —
-GULD. (sked- 1675—1889. skede- 1562) [jfr t. scheidegold] (†) guld som (medelst lösningsvätska) renats l. utskilts från legering. BtÅboH I. 7: Diar. 56 (1562: Skejdegull). Vidmark 1239 (1889). —
(I 1 c) -HAMMARE, sbst.2 (sbst.1 se sp. 3702). [jfr t. scheidehammer] (†) skrädhammare. Rinman 2: 651 (1789). Deleen 674 (1836). —
-KOLV. (sked- 1633—1891. skede- 1678) [jfr t. scheidekolben] (†) kolv (se d. o. I 7 a) använd vid skiljande av metaller o. d. (medelst lösningsvätska); jfr schideglas. JBureus (1633) i 3SAH 23: 360. WoJ (1891). —
-KONST. (sked- c. 1755—1872. skede- 1744—1748) [jfr t. scheidekunst] (†) om konsten att (medelst lösningsvätska) skilja kemiskt förenade ämnen, särsk. metaller; jfr skednings-konst, skilje-konst, kemi. Faggot ÅmVetA 1744, s. 8. (Under resor i ungdomen) studerade .. (J. Adler Salvius) nästan alla då för tiden öfliga vettenskaper, i synnerhet vältaligheten, samt läkare- och skedkonsten. Fryxell Ber. 8: 175 (1838). Tholander Ordl. (1872). —
(I 1 c) -MALM. [jfr t. scheid(e)erz] (†) stuffmalm som frånskilts (l. frånskiljes) gm skrädning. Rinman 2: 651 (1789). TySvHlex. 2: 174 (1815). —
(I 1 b α) -PANNA. (sked- 1892 osv. skede- 1896) [jfr t. scheidepfanne] (förr) panna vari sockersaft skedades (vid sockerfabrik), skedningspanna. LAHT 1892, s. 69. SD 1896, nr 597, s. 2. —
-SILVER, sbst.2 (sbst.1 se sp. 3703). (sked- 1748. skeda- 1597—1618. skede- 1533—1595) [jfr t. scheidesilber] (†) silver som (medelst lösningsvätska) utskilts från legering l. silver varifrån guld (l. annan metall) frånskilts (med lösningsvätska). J lödig marc skede sölff. G1R 8: 178 (1533). VetAH 1748, s. 46. —
(I 1 c) -STIGARE. [jfr t. scheidesteiger] (†) stigare med uppsikt över arbetet vid ”skedbänk”. Rinman 1: 279 (1788). —
(I 1 c) -TRATT. [jfr t. scheidetrichter] (†) separertratt. Scheffer ChemFörel. 247 (c. 1750). Berzelius ÅrsbVetA 1845, s. 237. —
(I 1 c) -TRÅG. [jfr t. scheidetrog] (†) trågformigt redskap för frånskiljning av guldpartiklar från andra partiklar gm vaskning. Rinman 1: 727 (1788). Möller (1807). —
-VATTEN. (sked- 1562 osv. skeda- 1534—1572. skede- 1578—1797. skedo- 1560) [fsv. skedhevatn; jfr d. skedevand, t. scheidewasser] (med ålderdomlig prägel)
1) (utspädd) salpetersyra, i sht förr särsk. använd för att skilja guld från silver (o. andra metaller); förr äv. allmännare: vätska med förmåga att skilja metaller o. d. G1R 9: 363 (1534). Elden, starcke Skedewatn, och Cementer; genom huilkas wald och wärckan Metallerne vplösas, genomdrijfues, afskillias, och fijneras. Stiernhielm Arch. A 4 a (1644). (Salpeter) är et medel-salt, sammansatt af en syra, som allmänt kallas Sked-vattn, samt något alkaliniskt. VetAH 1777, s. 194. Oren salpetersyra benämnes vanligen Skedvatten; den beredes fabriksmessigt genom destillation af jernvitriol och salpeter. Uhrström Hemläk. 424 (1880). Krook Handköpsben. 133 (1951).
2) (i sht i vitter stil) i bildl. anv. av 1; jfr skeda, v.2 I 2. (Döden är) thet rätta skarpa Skedewatnet, som alt ondt och oreent bortfräter. PErici Musæus 3: K 2 a (1582). Författare .., hvilkas diktning .. är ett skedvatten, som fräter på vår bildnings grundval, och hvilka icke göra sig samvete af att oroa sinnena med sin egen sönderslitenhets dilemmor. NordT 1885, s. 79. Den litteraturhistoriska analysens skedvatten. 3Saml. 5: 202 (1924).
Ssgr (till -vatten 1; med ålderdomlig prägel, utom i bildl. anv. numera i sht i skildring av ä. förh.): skedvattens-, äv. skedvatten-beredning. Pasch ÅrsbVetA 1839, s. 20.
-bölja. (tillf.) bildl. (jfr sked-vatten 2). (Studenternas) Chrior — dessa grumliga skedvattensböljor, som frätit håret af min hjessa och en hop must ur min själ — chrior släppa mig ej lös. Törneros (SVS) 1: 128 (1824).
-kruka. (i sht förr) retort l. degel (av järn) för skedning med skedvatten; jfr skede-kruka. Rinman JärnH 1018 (1782).
-rödfärg. (förr) rödfärg (bestående av järnoxid) som erhölls ss. återstod vid framställning av skedvatten av rostad järnvitriol o. salpeter. Nyström AfhEldsl. A 2 b (1793: Skedwattens Rödfärga).
-skarp. (mera tillf.) skarp (se skarp, adj. 14 d β) som skedvatten; särsk. oeg. l. bildl. (jfr sked-vatten 2). SvD(A) 1923, nr 242, s. 6 (om ironi).
-vitriol. (förr) rostad järnvitriol som användes för framställning av skedvatten. Åkerman KemTechn. 1: 338 (1832). —
-VÄRDIG. (numera bl. tillf.) värd att skedas; särsk. om guldhaltigt silver; jfr skednings-värd. JernkA 1827, s. 218.
B (†): SKEDA-SILVER, -VATTEN, se A.
-GULD, -KOLV, -KONST, se A. —
-KRUKA. retort l. degel använd vid skiljande av metaller; jfr kruka, sbst.2 1 d, o. skedvattens-kruka. Johansson Noraskog 2: 177 (i handl. fr. c. 1558). —
-PANNA, -SILVER, -VATTEN, se A.
E: (I 1 b β) SKEDNINGS-APPARAT. (†) apparat för ”skedning”. Leufvenmark Vin. 1: 253 (1869). Därs. 2: 138 (1870). —
-AVGIFT~02 l. ~20. (förr) om (till kronan betalad) avgift för probering gm skedning av guld som inlämnats till myntverket för myntning. SFS 1864, nr 76, s. 1. —
-KONST. (numera i sht i skildring av ä. förh.) om konsten att skeda guld o. silver; förr äv. allmännare, = sked-konst; äv. bildl. (jfr skeda, v.2 I 2). Rinman 2: 650 (1789; allmännare). Med mera skäl än statsatomisterna, hvilkas skedningskonst ej haft samma framgång (som kemisternas), skulle de (sistnämnda) kunna påstå, att allt samband i verlden leder sitt ursprung från något yttre, tillfälligt fördrag. Järta 2: 407 (1824). Rig 1928, s. 100 (om konsten att skilja guld o. silver). —
(I 1 a, b α) -METOD. särsk. till I 1 a (o. med motsv. bruklighet). Rinman JärnH 487 (1782). UB 4: 75 (1873). —
(I 1 a, b α) -PROCESS. jfr process 1, 5; särsk. till I 1 a (o. med motsv. bruklighet); äv. bildl. (jfr skeda, v.2 I 2). Rinman 2: 523 (1789). Historien har att undergå en ständig skedningsprocess, som afskiljer, såvidt möjligt, allt det bittra, skefva, obilliga, som följer med en kämpande tid. Quennerstedt StrSkr. 2: 197 (1896, 1919). —
-VÄRD. (numera bl. tillf.) = sked-värdig. Där hvita qvartsband .. stöta inpå gångarne, där har guldhaltigt och skedningsvärdt silfver ofta funnits. Rinman 1: 741 (1788).
F (†): SKEDO-VATTEN, se A.
Avledn.: SKEDARE, m. [jfr mlt. schēder, t. scheider] Skedare .. (dvs.) den som skiljer, (lat.) separator, divisor .. (t.) Scheider. Schultze Ordb. 4228 (c. 1755).
1) till I 1 a: person som (yrkesmässigt) skiljer l. extraherar l. renar metaller; numera nästan bl. (i sht i skildring av ä. förh.): person som skedar guld l. guldhaltigt silver. BtÅboH I. 4: 59 (1629). Skedare här i .. (Sthm) skedade hvar fin mark Gull för 27 Daler (medan kostnaden i Ädelfors var tolv daler). VetAH 1752, s. 258. (Sv.) Skedare .. (t.) Scheider, Metallabtreiber. ÖoL (1852). Östergren (1939). jfr guld-, silver-skedare.
Ssg: skedar-, äv. skedare-, förr äv. skedara-lön. (skedar- 1697 osv. skedara- 1534. skedare- 1835—1867) (förr) till skedare 1: avgift (avsedd ss. betalning åt skedare) för skedning av myntguld (jfr myntar-lön); äv.: avgift till person som skedade guldhaltigt silver. G1R 9: 364 (1534; i fråga om guldhaltigt silver). Å guld, som till utmyntning inlemnas, skall Myntskatt afräknas .., hwarjemte skedare-lön bör .. erläggas för guld af lägre halt, än den för Ducaterna bestämda. SFS 1835, nr 27, s. 3. —
SKEDERI, n. (†) till I 1 a: anläggning för skiljande av metaller (ur legering). Uti alla väl inrättade skederier brukas torra nederslaget för Gyldiskt Silfver. VetAH 1753, s. 7.
Spoiler title
Spoiler content