SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1971  
SKIFTA ʃif3ta2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[av lt. l. t. schiften, göra en sned avfasning (i trä l. läder), förbinda klenare trä med grövre gm spikning m. m., sannol. etymologiskt identiskt med t. schiften, skafta, av mht. schiften, skafta, sidoform till scheften (se SKÄFTA). — Jfr SKIFTING, sbst.3]
snett avfasa (kant o. d.); utom ss. förled i ssg bl. (sadelm.) i fråga om läder: tunna ut (ngt), avtunna. Mallarna (till en sadel) .. avritas på kraftigt barkat läder och de olika delarna utskäras. .. Överbitarna ritsas upp för sömmarna, kanterna skiftas (avtunnas) (o.) undersidan av lädret skrapas för att bindeämnet skall fästa ordentligt. Form 1934, s. 183.
Ssg: SKIFT-SPARRE. [jfr lt. schiftspaarn, t. schiftsparren] (numera knappast br.) (i ena l. båda ändarna snett avfasad) mindre sparre som fästes vid en l. flera större (bärande) sparrar l. bjälkar; särsk. om stick(stols)sparre i valmtak. Palmstedt Res. 80 (1779). TeknOrdb. 1068 (1951; om sticksparre).
Spoiler title
Spoiler content