publicerad: 1971
SKIFTA ʃif3ta2, v.1 -ade; äv. (numera bl. i p. pf. i ssgn O-SKIFT) skifter, skifte, skift, skift; förr äv. SKIPTA, v. skipter, skipte, skipt, skipt, äv. skiptad (inf. o. pr. pl. skifta G1R 3: 8 (1526) osv.; skipta G1R 1: 49 (1523), Nordberg C12 1: 604 (1740). — pr. sg. akt. skiftar GOlai Cal. D 2 a (1588) osv.; skifter Luk. 11: 22 (NT 1526), Hof Skrifs. 178 (1753); skipter ÅbSvUndH 83—84: 9 (1630: vthskipter). — pr. sg. pass. skiftas Schroderus Comenius 270 (1639) osv.; skiftes (-is) AktsamlKungsådreinst. 50 (1552), Juslenius 127 (1745); skiptes (-is) OPetri 2: 11 (1528: vtskiptis), Lagförsl. 6 (1609). — imper. sg. skift Luk. 18: 22 (NT 1526), Jos. 13: 7 (Bib. 1541); skifta Berchelt PestBeg. B 7 a (1588) osv. — ipf. skiftade LPetri Kr. 15 (1559) osv.; skifte Apg. 13: 19 (NT 1526; ännu i öv. 1779), Hallström Skogsl. 21 (1904; i vers); skipte Joh. 6: 11 (NT 1526), Svart Gensw. I 1 b (1558), BL 20: 71 (1852; om förh. 1458). — sup. skift RA I. 1: 216 (1537), Rudbeckius KonReg. 433 (1619); skiftat Tegel E14 261 (1612) osv.; skipt RA I. 1: 218 (1537: utschipt), UpplDomb. 4: 46 (1638). — p. pf. skift Hes. 41: 5 (Bib. 1541), BtFinlH 2: 215 (1588: åskiffto, dat. sg. n.) osv.; skiftad Tempeus Messenius 11 (1612) osv.; skipt G1R 22: 10 (1551: utskipt), PH 8: 7379 (1766); skiptad Nehrman InlJurCiv. 107 (1729), VDAkt. 1734, Syneprot. F III 7 (: tilskiptade, pl.)). Anm. Beträffande ipf. skipte, sup. skipt o. p. pf. skipt är det i vissa fall omöjligt att avgöra, huruvida formen i fråga hör till d. o. l. till SKIPA. vbalsbst. -AN (†, Teitt Klag. 234 (1555), Wexionius Vitt. 397 (1686)), -ANDE, -ELSE (numera bl. i ssgn OMSKIFTELSE, Jak. 1: 17 (NT 1526: omskifftelsens, gen. sg.), Lind 1: 67 (1749), Kalm Resa 1: 340 (1753: omskiftelse) osv.), -ING (†, VadstKlUppbB 50 (1547: conwensz skifftingh), Rudbeck Bref 102 (1675)), -NING (Linc. (1640; under diæresis) osv.); -ARE, -ERSKA, se avledn.
Ordformer
(skeft- (schie-, -fft-) 1588—1631. skift- (schi-, -fft-) 1526 osv. skiipt- (-pth-) 1526—1553. skijfft- (schii-) 1555—1685. skipft- 1673. skipt- (schi-) 1523—1766)
Etymologi
[fsv. skipta; jfr fd. skiftæ (d. skifte), fvn. skipta, nor. skifte, mlt. schiften, schichten (lt. schiften), mnl. o. holl. schiften, feng. sciftan (eng. shift); samhörigt med (möjl. avledn. av) SKIFT, sbst.1, o. ytterst till den stam som föreligger i SKIPA; ordet är i sv. i vissa anv. till bet. påverkat av mlt. schiften, schichten, lt. schiften, t. schichten. — Jfr SKIFT, sbst.1—2, SKIFTE, SKIKT, SKIKTA]
Översikt
Översikt av betydelserna.
1) dela (ngt) i delar o. d. 2) i uttr. skifta ngt igenom ngt. 3) dela, indela, uppdela. 4) uppdela (ngt) i lotter, fördela; förrätta skifte; härunder bl. a.: förrätta skifte av (jord), förrätta arvskifte o. d. 5) samman med en l. flera andra få del av (ngt) o. d. 6) övergående i bet.: utdela l. skänka o. d. 7) byta (ngt) mot ngt. 8) byta, utbyta, växla; härunder bl. a. skifta ord, skifta hugg. 9) ersätta (ngt) med ngt annat. 10) omväxla, alternera o. d. 11) förändra(s), förvandla(s) o. d. 12) variera l. omväxla o. d. 13) i fråga om färg l. hy; härunder bl. a. skifta färg, skifta hy. 14) i uttr. skifta av ngt. 15) inrätta l. påbjuda o. d. 16) i uttr. skifta sig i ordning. 17) i uttr. skifta (lag och) rätt o. d. 18) i uttr. ngn skiftar gott med ngn o. d. 19) i uttr. ngt skiftas ngra. 20) rasta. 21) i p. pf.: skiktad. 22) uppföra (byggnad) i skiftesverk o. d.
A. dela, fördela, utdela o. d.
1) (numera bl. ngn gg, ålderdomligt) med avs. på ngt mer l. mindre konkret: dela (ngt) i delar l. stycken l. avdelningar l. grupper o. d.; i sht i uttr. skifta (ngt l. ngn) i (delar osv.); utom i förb. SKIFTA SÖNDER, ssgn SÖNDER-SKIFTA o. avledn. SKIFTLIG anträffat bl. i a—f; jfr DELA, v.1 1, 2.
a) med avs. på person (med tanke på kroppen): stycka l. klyva l. hugga i två l. flera delar; jfr DELA, v.1 1 b. Thet ware huarken mitt eller titt (barn), lät oss skifftat (dvs. skifta det). 1Kon. 3: 26 (Bib. 1541; öv. 1878: skifta det; Bib. 1917: huggen det itu). De (dvs. två av Sten Sture d. y:s tjänare) blefwo (i Linköping, efter Sthms blodbad) båda skiftade i fyra delar och uppsatte på stegel. Fryxell Ber. 2: 272 (1826).
b) med avs. på massa l. mängd l. anhopning av ngt l. kollektiv av personer l. djur: dela i delar l. grupper l. avdelningar o. d.; äv. refl., med pluralt subj. l. subj. betecknande kollektiv. HH XI. 1: 16 (1530). (Vid yttersta domen) skifftar han (dvs. Gud) alla i hopar twå, / The goda komma til, the onda gå frå. Rudbeckius Starcke D 4 a (1624). (Kristian I) skiftade sin (krigs-)makt .. i tre delar, en til Flottans försvar, en på Brunkeberg .. och en wid S. Clara-kloster. Dalin Hist. 2: 778 (1750). Folket (dvs. trojanerna, som bosatt sig i trakten av Donau) skiftade sig. En del vandrade .. åt vester. .. Den andra delen bodde längre qvar. Almqvist TreFr. 3: 275 (1843). Rydberg Faust 351 (c. 1875; refl.). — jfr UT-SKIFTA. — särsk. bildl., i uttr. skifta sig i ngt, (för ngns syn) upplösa sig i ngt; jfr 11 b. Så skiftar Mörkrets hemska chaos sig / I millioner nya missgestalter. PDAAtterbom i PoetK 1814, 1: 110.
c) medelst något föremål (t. ex. en vägg l. ett stängsel l. gränsmärken) l. en (gräns)linje o. d. uppdela (ett rum l. utrymme l. område o. d.); äv. med saksubj. betecknande ett skiljande föremål, särsk. naturföremål (t. ex. berg l. vattendrag). Han määlte sex alnar på weggianar, vthan på Templet, Ther woro gånger vppe allestädz om kring, skiffte vthi kamrar, the woro allestädz fyra alnar wijdhe. Hes. 41: 5 (Bib. 1541). Wattudrag mellan flere insjöar .. skifta Socknen (Skog) på 5 ställen. Hülphers Norrl. 4: 95 (1779). Bondgårdens alla byggnader omslöto en rektangulär plan, vilken genom ett tvärgående staket var skiftad i två olikstora gårdsplaner. Landsm. 1907, s. 77. — jfr AV-SKIFTA. — särsk. bildl., i uttr. skifta mellan (olika företeelser), dra en gräns mellan (olika företeelser). Liksom nu i midsommarnatten ljuset faller från alla sidor, så att det är svårt att skifta mellan afton och gryning, så utjämnas för er (unga) gränserna mellan det gamla och det nya. Heidenstam Dag. 79 (1909).
d) [jfr mlt., lt. schichten, schiften, holl. schiften, alla med intr. bet., om mjölk: löpna] (†) med tanke på kemisk sönderdelning, med avs. på mjölk: bringa att löpna (se d. o. 1 a). The små Barnen pläga offta upkasta Miölken som aff Magens syra skiftad är. Hoorn Jordg. 1: 288 (1697).
f) (†) bildl.: analysera (yttrande). Jag blef nästan rädd för att hafva att göra med en så slug man (som J. C. Toll), som vägde och skiftade hvarje ord, som gick från annan mans mun, för att bemäktiga sig öfverväldet af dess handlingar. Wingård Minn. 3: 110 (1846).
2) (†) i fråga om division, dels i uttr. skifta ngt igenom ngt, dividera ngt med ngt, dels i ssgn UT-SKIFTA; jfr DELA, v.1 1 e. Skiffta Drachmas igenom tiye, så warder thär aff Frantzösiske Croner, Ty tiye Drachmæ göre een Crona. Lælius Bünting Mynt 31 (1588).
3) (†) dela (se DELA, v.1 3), indela, uppdela; företrädesvis i uttr. skifta ngt i ngt. Wij .. (vilja) see til huad förstond her beslutas j thenne fåå oordh (dvs. bönen Ave Maria), huilken som skiptas j fyra stycke. .. Thet första stycket. (Näml.) Hel Maria ful medh nådh. OPetri 1: 72 (1526). Alt Swerike hafver fordom warit, som thet och än är, skiftat uti Ellofwe Laghmansdömen. Gustaf II Adolf 2 (c. 1620). Jag wil i twenne rum (dvs. grupper) här alla hustrur skifta; / Och tala först med ehr, som blifwit illa gifta. Kolmodin QvSp. 1: 401 (1732).
4) (utom i b—d o. f numera bl. mera tillf., ngt ålderdomligt) med avs. på egendom, kostnad, utgift, arbete o. d.: uppdela (ngt) i lotter l. andelar (avsedda att tillfalla olika personer), fördela (ngt) mellan olika personer (l. enheter av annat slag); äv. abs.: förrätta skifte (se d. o. 1) l. (för)delning o. d.; stundom svårt att skilja från 5 o. 6. Køtmangarene skole skipta bod(er)ne paa iij manede skal huar bliffua wid sine bodt. OPetri Tb. 92 (1525); jfr 7, 10 a. (Jesus) sadhe .. til honom .. Sääl bort alt thz tu haffuer och skifft emellan the fatigha. Luk. 18: 22 (NT 1526). Cantzliearbetet och dess omsorg (skall) sålunda skifftas och distribueras, iblandh the fyre CantzlieRådhen, att (osv.). CivInstr. 336 (1661). (Den uppenbarade Jesus) skiftade brödet wid deras aftonmåltid. Ödmann StrFörs. II. 1: 193 (1803). Just nu delade pappa fisken. I tre högar. .. Pappa fortsatte skiftningen. Höijer Martin 225 (1950). — jfr FRÅN-, OM-, SÖNDER-, TILL-, UT-SKIFTA o. O-SKIFTAD. — särsk.
a) (†) i uttr. skifta ngt med ngra l. ngt (jfr 5), fördela l. utdela ngt bland ngra resp. inom ngt; utan klar avgränsning från 5. (När de rika, som icke hjälpt de behövande) skola döö, tå man alt annat här moste läta qwart effter sigh, så när som hwadh skifft är medh the fattigha, warda the (osv.). LPetri 2Post. 197 a (1555). Vthgifft .. (för) 1 pund grant salt adh skiffta medh conwentidh .. 6 (öre). VadstKlUppbB 110 (1563). 1 pund smör, som skiptis medh conwentidh. Därs. 137 (1569). jfr (ss. vbalsbst., i ssg): Vthgifft .. för 3 kannor win, en kom til mæssawin ok 2 til conwensz skifftingh 3 1/2 (mark). VadstKlUppbB 50 (1547).
b) (fullt br.) med avs. på jordegendom (l. fiskevatten) som är gemensam(t) för flera delägare: (i enlighet med lag, i juridiskt bindande form) fördela (ngt) så att var o. en av delägarna får sin (rättmätiga) andel l. (i sht i fråga om förh. i Sv. på 1700- o. 1800-talen) omfördela (tidigare gm ägosplittring på ett stort antal lotter fördelad jordegendom) så att varje jordägare får en sammanhängande (l. på ett fåtal större lotter fördelad) jordegendom, fördela resp. omfördela gm skifte (se d. o. 1 a). Warder någhon Skogh i Bergzlaghen deelt och skifftat, tå skal then Orths Bergmästare wara ther medh tilstädes, at granneligen tilsee, hwar och en skeer rätt. PrivBergsbr. 1649, 4: mom. 52. Den, som wil skipta odeld Byemarck, bör därtil hafwa tilstånd. PH 2: 880 (1731). Genom .. (enskiftet) sprängdes de forna byalagen, skiftades de gemensamma utmarkerna och utlades nya gårdar på dem. Fahlbeck JordbrAfk. 15 (1893). På andra ställen (än på Falsterbonäset) har jorden blivit skiftad, d. v. s. var jordägare har fått sina fält samlade och skilda från de andras, och så har han sin gård mitt i sina ägor. Sandström NatArb. 1: 49 (1908). Om fisket skiftades, erhölle bolagen möjlighet att företaga ur skogsvårdssynpunkt önskvärda utdikningar av tjärnar och andra vattensamlingar. 1NJA 1952, s. 499. — jfr EN-, FRÅN-, LAGA-, NY-, OM-, STOR-SKIFTA o. O-, RAD-SKIFTAD.
c) (fullt br.) i fråga om (i laga former gjord) fördelning av död persons kvarlåtenskap l. av tillgångarna i ett bo l. bolag mellan arvingar resp. delägare i boet l. bolaget. Rääf Ydre 1: 295 (i handl. fr. 1549). Samme dagh nämpdes thenne effther(skref)ne gode männ, Kindt Nilsonn, Erik sadelmaker .. (m. fl.) att skifte thet arf, som är effther Lasse smidh, emellom för- (skrefn)e Lasses hustro och hans dotter. VadstÄTb. 171 (1593). För att fullständigt göra slut på förmögenhetsgemenskapen erfordras en delning: boet skall ”skiftas” makarna emellan. Björling CivR 252 (1910). När .. (i en ekonomisk förening som trätt i likvidation) all veterlig gäld blivit betald, skola föreningens tillgångar skiftas. SFS 1951, s. 644. Den i .. (Ada Anderssons) dödsbo ingående lösegendomen .. har .. skiftats mellan Artur Andersson och Ivar Andersson. 1NJA 1953, s. 430. — jfr ARV-SKIFTNING.
d) (fullt br.) med obj. betecknande rov l. byte; äv. abs. Luk. 11: 22 (NT 1526; med avs. på rov; Bib. 1917: skiftar ut). Krigs-folket wille skifta, der intet byte war. Dalin Montesquieu 127 (1755). Hjärne K12 44 (1902; med avs. på byte).
e) fördela (föremål, färger o. d.) på platser l. partier av ngt (så att varje föremål osv. kommer på sin plats). Låt Werlden wisa fram / den konsten högre drifwit (än Elias Brenner), / At skifta Wapnefärg, / at hwar sitt ställe gi'. Frese VerldslD 96 (1717, 1726; i fråga om framställning av vapensköldar). (Hon) började .. skifta de olika ting, som hon burit med sig i famnen. Vid ena väggen bredde hon ut två täcken .., men det tredje täcket rullade hon samman till en kudde vid väggen midt emot och där ställde hon också sina böcker. Heidenstam Birg. 22 (1901).
f) (i vitter stil, fullt br.) i oeg. l. bildl. anv.: dela (ngt), fördela. Den som wil enfaldig blifwa / Uti korsets hemlighet, / .. Han i sanning egar' är / Af den nåd, som skiftas här. SionSång. 1: 24 (1743); jfr 6. Gudinnan (dvs. Fortuna) sades då beställsamt sysselsatt / vid Hofvet i Bysanz at skifta sina Gracer. LBÄ 9—10: 6 (1798). Ack, menskan spår, / en högre magt, som mäter lifvets tider / och skiftar ödena, dock ensam rår! Sturzen-Becker 6: 200 (1868). Med oväld och hjärtegodhet skiftar den lysande minnestalaren ljus och skugga lika mellan dem (av Knutsgillets medlemmar) som gått bort. LundagKron. 2: 504 (1921). Skifta beröm och tadel på ett rättvist sätt. SvHandordb. (1966).
5) (numera föga br.) gemensamt (med en l. flera andra personer) ha l. få del i l. komma i åtnjutande av (ngt) l. låta ngn annan l. andra jämte sig själv få del i l. komma i åtnjutande av (ngt); särsk. i uttr. skifta ngt med ngn, dela ngt med ngn, dela med sig av ngt till ngn; jfr 4, 4 a. Wij vela nesth gudz hielp deela och skipta medh edher all then deell ther god ær som gud oss wnth och förlendt haffuer. G1R 1: 270 (1524). Att Twå sig wille giffta / Och sine Saker all i Wåt' och torro skiffta. Brobergen 250 (1708). (Ett) tal, som handlar om giftas, / Huru i Ägtenskapsståndet båd' ondt och godt plägar skiftas. Strand NeliSuec. 47 (1753). (Människan) har (i samhället) funnit ett föremål, hvarom hon har att täfla med sina likar, och hon skiftar det med dem, såsom hon skiftar säden med sin boskap och sin jord, för den nytta de bringa henne. Järta 2: 370 (1824).
6) (numera bl. mera tillf., ngt ålderdomligt) utan mera framträdande distributiv karaktär, övergående i bet.: utdela l. förläna l. skänka l. ge (ngt); äv. med saksubj. o. refl. obj.: sprida sig; äv. i uttr. skifta ngn ngt l. ngt åt ngn, utdela ngt till ngn, ge l. tilldela ngn ngt. Jngen matt (dvs. mat) skiiptis th(e)r på sama tiid, som drengen sagtt haffu(er). 2SthmTb. 3: 18 (1553). (Hon) önskade, att hon alldrigh kunde komma dher Gudh skiffter sina nåder, dher hon säger osant. VDAkt. 1674, nr 123. Hecast', wil tu för Gudh tigh skriffta, / Wil iagh på Gudz wägnar tigh skiffta / Nu thet högwärdiga Sacrament. Dalius Valet. C 2 a (1681). Än kring hans lätta sömn hon (dvs. jungfru Maria) frid och svalka viftar; / Än åt den vaknade (sonen) hon vård och näring skiftar. Valerius 1: 25 (1806). När ljumma regnet på en sommardag / Vid solens glans ur hulda himlaskyar / Förfriskande omkring allt lif sig skiftar, / .. Då andas allt en oförfalskad känsla, / Hvar puls slår lättare (osv.). Atterbom Lyr. 3: 164 (1821). (Gud) skiftar åt oss vår uppgift. Ribbing Riked. 62 (1906). — jfr TILL-, UT-SKIFTA o. SEGER-SKIFTANDE.
7) (numera bl. mera tillf.) med avs. på ngt mer l. mindre konkret: lämna (ngt) ifrån sig l. avstå från (ngt) l. från äganderätten till (ngt) i utbyte mot (äganderätten till) ngt annat, byta (se d. o. 3, 5); stundom liktydigt med: växla. En partt aff .. (gränsborna i Kronobergs län) byte och skiffte hustruer medt hvar annen, lijke som man pläger handle medt hester. G1R 24: 269 (1554). Tå begÿntes på båda sijdor (fäste-)gåffuor skifftas barnen emillom. VDAkt. 1656, nr 112. Att migh må blifwa effterlåtet få Copier af dhe documenter och skrijffter, som emillan Mag: Swen Flackerum och min swärmoder (som ligga i tvist med varandra) kan wara skijfftade och uthi .. Concistorio inlefwereradhe. JBrantingh Därs. 1685, nr 87. Nu will man arfwejord sin emot annan jord å landet skifta, hafwe ther wåld till. FörarbSvLag 6: 133 (1723). Sedan wi nu åter skiftat ringar (dvs. ha lämnat varandra förlovningsringarna tillbaka). VDAkt. 1765, nr 182. De båda förra åren ha de i förväg skiftat sina väl inslagna (jul-)gåvor. Bäckström ClaryGift. 173 (1930). — jfr BORT-, TILL-, UT-SKIFTA.
8) (i sht i vitter stil) med avs. på ngt mer l. mindre abstr., särsk. (resultatet av) en handling, l. ngt konkret som representerar viss handling: byta (se d. o. 5), utbyta, växla. Wij .. (begära) ath j (dvs. rikets råd) alle med menige adelen .. (jämte vissa borgare o. bönder) förbenempde (riks-)möthe .. besökie vele Schiffthandis eder gode rådh med oss om rikisens oc alle thess menige inbyggiæres velfærdt. G1R 4: 148 (1527). Den fattige Thorkel och millionären Lilje ha skiftat roler. Jolin Mjölnarfr. 101 (1865). Mellin och Blekingen skifta en hastig blick. Koch Arb. 49 (1912). Genom en maktomvälvning kunde vi (dvs. den för landsförräderi anklagade R. Emmet, som talar, o. domaren) skifta plats, om vi än aldrig kunde skifta karaktär. Wester Hambro IrlStrövt. 161 (1921). — jfr UT-SKIFTA. — särsk.
a) i uttr. skifta ord, förr äv. tal l. samtal, samtala, byta ord, växla ord; ofta pregnantare, i fråga om stark meningsmotsättning: växla onda ord, ha ordväxling l. ordskifte, träta l. dyl. The .. skiffte någen ord sigh emellom vm then sleda (som målsäganden tagit bort skaklarna på). UpplDomb. 3: 114 (1541). Sone i Hensmo .. witnade (i rätten) att han inthett hörde sådan smädes ordh, af Erichz mundh, vtan när sådant tall schifftes war han wtgången. VRP 1625, s. 144. Ljufligt hviftas / Från kära läppar in i makans bröst / Hvart ord; och detta samtal gläds, att skiftas / Så länge än dess blomsterspråk har röst. Atterbom LÖ 1: 329 (1824). Efter .. (ovannämnda) samtal mellan Vanloo och Drake .. hade intet ord dem emellan skiftats. Rydberg Frib. 421 (1877). Du har skamligt fört oss bakom ljuset. — Vad ska det här betyda? .. — Vi kan inte täcka åt dej, när du är falsk. .. Orden skiftades allt snabbare. Moberg Rosell 306 (1932). — jfr ORDS-SKIFTNING.
b) i sådana uttr. som skifta hugg, i sht förr äv. vapen l. kindpustar, förr äv. krig, kämpa l. strida l. slåss med varandra (medelst hugg l. vapen l. örfilar o. d.); i sht förr äv. elliptiskt, utan utsatt obj., särsk. i uttr. skifta med varandra l. skifta om ngt, kämpa med varandra resp. om ngt; ofta bildl. (Kristian III) will stedtze bruge oss, ther som huggen skifftis och wtlegningener (dvs. utgifterna) for honden äre. G1R 11: 119 (1536). (Det pommerska sändebudet) begiärade på .. (hertigens) wägnar, at de Swenske icke wille giöra de Danske något anfall .. (i Pommern); uti siön war Han wäl tilfrids, huru de där skiftade med hwarannan. Tegel E14 164 (1612). Schroderus Urs. E 2 a (1626: Krijgh). Dens. Os. III. 1: 83 (1635: Kinnpustar). En mägtig dryckes-mugg, / Der hög i drifvet silfver / Kung Carl ses skifta hugg. Snoilsky 2: 64 (1881). Korea .., om hvars öden tre stora grannar skiftade. Nyblom Österut 144 (1908). Mod är bättre / än makten i svärdet, / där i vrede vapen skiftas. Brate Edda 159 (1913). Denna tidskrift får naturligtvis vara beredd att skifta många skarpa hugg med sina motståndare. VFl. 1938, s. 20.
9) ersätta (ngt) med ngt annat, byta (se d. o. 6), utbyta, ömsa; äv. dels abs., dels bildl.; förr äv. i uttr. skifta ngt med ngt, utbyta ngt mot ngt; jfr 11 a. Skifta segel (sjöt.; jfr 11 a β). Eij skall .. någon af desse .. (av samhället omhändertagna, till olika hantverkare överlämnade) Barn skiffta husbonde, förr än han sitt ämbethe wäl lärdtt hafuer. ÅbSvUndH 33: 60 (1619). Så är det alfwar lell att du nu ärnar skiffta / Ditt wisp (dvs. din flyktighet) med stadighet och innan kårt dig giffta? Düben Boileau Sat. 59 (1722). (Vi) skiftade .. å nyo hästar och, tyvärr, äfvenledes vagn; vi fingo en betydligt obeqvämare. Oscar II 3: 264 (1863, 1888). Moderna växla. .. Man måste kanske skifta både moder och åsikter, precis som man skiftar skjorta. Lindström Kastv. 77 (1931); jfr 11 a. — jfr UT-SKIFTA o. SEGEL-SKIFTNING. — särsk. (numera föga br.) i pass., i fråga om att ett ämbete (i viss följd) byter innehavare; med subj. betecknande dels innehavaren av ämbetet, dels (i utvidgad anv.) själva ämbetet; jfr 10 a ε slutet. Uti .. (förenämnda) Constitutioner (är) klart uthsatt, att rectoratet skall 2:ne gånger om åhret skifftas. ConsAcAboP 8: 322 (1703). En Kadi-beställning hafva .. (turkarna i Alexandria), som årligen skiftas ny man vid från Constantinopel. Eneman Resa 1: 154 (1712).
10) (låta) omväxla (se d. o. 8) l. alternera o. d.
a) (utom i α β' numera bl. tillf.) tr.: låta (ngt) växla l. bringa (ngt) att växla (o. anta annan karaktär o. d.); särsk. med pluralt obj.: bringa att omväxla l. alternera med l. att avlösa varandra. Så wäxlas Wått i Tort .. / .. så blött i hårdt, ok tungt i lätt, / Ok aldels twärt emoot som Tijdren Tijden skiffta. Lucidor (SVS) 318 (1673). På landsvägen, som slingrar sig emellan .. (Dunkehallars) branter, .. må läsaren någon lugn sommardag, då solen från sidan skiftar ljus och skuggor, .. begifva sig ned till (Jönköping). Crusenstolpe Mor. 1: 120 (1840). Tre gånger hade natten skiftat timmar, / Och stjärnehären strålade på fästet. Wulff Dante 77 (1897). — särsk.
α) i fråga om vissa rörelser med lemmarna.
α') betecknande den växelvisa förflyttningen av fötterna vid gång l. dans o. d.; jfr c β. Blyga Gracer, hand i hand med Nymfer, / Fältet med skiftad fot lätt stöta. Adlerbeth HorOd. 13 (1817). Georgiern .. sätter foten .. fast i marken och skiftar stegen med en .. oförliknelig själfkänsla. Anholm Gog 187 (1895).
β') gymn. ss. vbalsbst. -ning, ss. beteckning för rörelse varvid ena armen l. benet växlar ställning med den (det) andra; numera bl. ss. senare led i ssgrna ARM-, BEN-SKIFTNING. Vid .. skiftningar .. (håller) karlen sin kropp orörlig. Ling Regl. 25 (1836). jfr: Tecknen Nº 40, 41 betyda skiftning. .. Detta uttryck .. nyttjades tillförene bl. a. dels om åtskilliga armarnas oliksidiga rörelser, .. dels om hvarjehanda temmeligen olikartade och vexlande (ofta till formen ganska obestämda) sätt att verkställa en förflyttning af hela kroppen mellan åtskilliga fasta redskap af måttlig höjd, t. ex. stänger, lodlinor, stegar (m. fl.). HjLing (1882) hos LGBranting 1: 204.
β) (†) i uttr. skifta sin ring, om ny o. nedan: fullgöra var sin del av ett månvarv. (Freja sejdade över ”jotarnas” här:) Stån här tills Ny och Nedan / fått skifta sin ring. Ling Gylfe 312 (1814).
γ) (numera föga br.) i uttr. skifta ngt med varandra l. sig emellan, växelvis omhänderha ngt. (Lärarna i sedelära, logik o. matematik böra) i så måtto wara behielpelige .. (vid skrivövningarna) at the skiffta andre och tredie classen sig emillan, och them i .. (skrivövningar) anföra. Skolordn. 1778, s. XXVI. Vår och sommar, höst och vinter skifta med hvarandra herradömet. Wikner Tank. 50 (1872).
δ) (†) i uttr. skifta (olika medel) med ngn, gentemot ngn växelvis bruka (olika medel). Att föremålet (dvs. syftet) nå utaf sin ärelystnad, / Han skiftade med mig list, böner, vänskap, hot. JGOxenstierna 5: 106 (c. 1817).
ε) (numera föga br.; se dock slutet) i pass. med intr. bet.: avlösa varandra; omväxla, växla; äv. i uttr. ngt skiftas emellan (det o. det), ngt växlar mellan (det o. det); förr äv. i uttr. dag och natt skiftas om annan, dag o. natt växla. Här (på jorden) skifftas dag och natt om ann: / Ther (dvs. i himlen) Solen aldrig bärgas kan. Kolmodin Dufv. 318 (1734). När natten nu, med silfvermoln som uppgå / Ifrån Guds Berg, der ljus och skugga skiftas, / Förbyter himlens glans till vänlig skymning. JGOxenstierna 4: 179 (1815). Här (dvs. på Lycksalighetens ö) ju är mig (dvs. Astolf) obekant / Hur åren skiftas på min moderjord. Atterbom LÖ 2: 99 (1827). Emellan ljus och mörker skiftas hågen: / Men säll jag är, ehvar jag är med dig. Dens. Lyr. 3: 269 (1852). — särsk. (fullt br.) i fråga om handhavandet av en viss syssla l. uppgift o. d.: turas om, alternera; särsk. i uttr. skiftas (med) att göra ngt; jfr c γ, 9 slutet. Bååth EgilS 136 (1883). Så länge den sjuke var som sämst, skiftades hon och han att vaka. Benedictsson Peng. 180 (1885). (Båten) läckte .. betydligt, och vi fingo skiftas vid pumpen varannan timme. Ahlman Hav 160 (1916). Efter måltiderna skiftades vi syskon med att .. läsa: ”För mat och dryck Dig vare lov o Gud (osv.) ..!” Henning HbgMinn. 2: 17 (1953).
b) (†) refl.: växla o. d.; dels i uttr. solen skiftar sig, solen går upp o. ned l. dyl., dels i uttr. tiden skiftar sig mellan ljus och mörker, bildl.: det växlar mellan ljusa o. mörka tider l. dyl. Som Solen skifftar sig så skifftes dänne heder (dvs. att vara universitetsrektor): / Twå resor om hwart år sig Helicon bereder / Att een ny förman ta af ärans Egne an. IBörk (1691) i SkrVSocLd 20: 33; jfr 8. Den forthvälfvande tiden skiftar sig mellan ljus och mörker. Wallin Rel. 3: 183 (1831).
c) i abs. l. intr. anv.: förekomma l. uppträda växelvis, omväxla (se d. o. 8); alternera; växelvis avlösa varandra; särsk. i uttr. skifta med ngn l. ngt l. skifta med (förr äv. om) varandra o. d. Bureus NordlL 99 (1644: skifftningen, sg. best.). Wist skiffter Dagh ok Natt, / Wist wäxlar Ebb och Flood. Lucidor (SVS) 186 (1672). Wår Swenska himmel har så länge dunkel warit: / De swarta olyksmåln ha skiftat hwar om an. Nordenflycht QT 1746—47, s. 95. Augustinattens milda månsken .. kastade ett darrande skimmer öfver de lidelser, hvilka skiftade på .. (den sinnessjukes) bleka anlete. Carlén Rosen 707 (1842). Ännu skifta / storm och stiltje, / regn och solsken, / lust och nöd. Bratt Västk. 41 (1928). Fastän fru Nilssons hembiträden alltid kommo från gammaldags stränga hem, skiftade de inte så sällan. Hedberg VackrTänd. 202 (1943). — särsk.
α) med bestämning inledd av prep. (e)mellan, angivande olika ting l. förhållanden som växelvis förekomma i l. vid l. hos ngn l. ngt l. personer l. ting hos vilka det som betecknas av subj. växelvis förekommer o. d. Schönberg Bref 3: 147 (1778). Han .. (hade hos tävlingsskrifternas författare) trodt sig märka .. (en nära) likhet i de flestas styl, växelvis skiftande emellan svaghet och upsvällning. Schück SAHist. 3: 547 (i handl. fr. 1819). Det drages om gifningen och sedan skiftar den emellan de begge spelarne (i ekarté). Lindskog Spelb. 228 (1847). Mellan skilda partier han skiftat / och har varit allt på försök. Fjelner TypStämn. 28 (1925). (Kellgrens) relationer till Gustav III skiftar i det hela mellan beundran och motvärn, tacksamhet och kritik. Österling i 3SAH LXII. 1: 13 (1951).
β) betecknande den växelvisa förflyttningen av fötterna vid gång l. dans o. d.; dels i uttr. skifta med fötterna, dels med subj. betecknande fötter; jfr a α. Eldigt det (dvs. spannet) sprängde framåt, och skiftade hurtigt med föttren. Johansson HomOd. 6: 318 (1844). (Mulorna) satte då genast i väg .. / trafvande ifriga på, medan fötterna skiftade flinka. Lagerlöf HomOd. 74 (1908).
γ) i fråga om handhavandet av en viss syssla l. uppgift o. d.: tura(s) om, alternera; jfr a ε slutet. (G. III hade) upprättat tvenne nya bataljoner till sin vakt .. som i vakthållningen skiftade och deltogo med gamla gardet. Adlerbeth Ant. 1: 232 (c. 1792).
δ) (i fackspr.) i p. pr., med pluralt huvudord, i fråga om läget av vissa föremål i förh. till varandra: som icke befinna sig mittemot varandra, alternerande l. dyl. (Tänderna äro) i anseende til belägenheten .. Skiftande, .. när öfre käkens tänder falla emellan nedre käkens och tvärtom. Retzius Djurr. 118 (1772). De Jong TerminolLås 25 (1942; om nyckelhålen på ömse sidor av vissa lås).
d) (†) i p. pf., i uttr. skiftad mellan plågor, om land: drabbad av plågor som avlösa varandra. Franzén Skald. 2: 268 (1800, 1828; i rimställning).
e) (†) ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv.: repris (se d. o. 4 c). (Det) förtäljes om vissa berömda fele-karlar, som lärt spela af Necken, .. att de vid något gladt gille .. begynt spela Elfva-leken. Denna lek har .. många olika skiftningar, af hvilka blott tio må spelas. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 251 (1864); jfr Norlind SvFolkl. 131 (1911).
C. i fråga om förändring med avs. på egenskap l. beskaffenhet l. läge o. d. (jfr 10 a).
a) tr.: förändra l. förvandla l. omvandla l. omgestalta (ngt); utom i β numera nästan bl. med avs. på ngt mer l. mindre abstr., i sådana uttr. som skifta åsikt, uttryck, lynne, karaktär, gestalt, form (o. utan klar avgränsning från 9). För:ne heffdebythe skall stå oss och honum altijdt frijtt och öpit till att skiffte eller ryggie. G1R 25: 68 (1555). Wäl den, som räknas kan bland de klarsyntas tal, / Och walt de kärleks mål, som ej af tiden skiftas. Nordenflycht QT 1745, s. 83. Omkring Jerusalem han (dvs. Aladdin) härjar nejderne, / .. Bebodda odlingar till ödemarker skiftar. JGOxenstierna 5: 31 (c. 1817). (Asatidens jättar) voro i trollkonster och häxerier så kunniga, att de troddes kunna skifta utseende och antaga hvilka skepnader som helst. Strinnholm Hist. 1: 151 (1834). Han hade ett ansikte, som lätt skiftade uttryck. Krusenstjerna Pahlen 1: 21 (1930). (Jakten i Sv. har förändrats gm att) viltstammarna på grund av påverkan från kultur, uppodling, skogsbruk och stigande folktäthet skiftat karaktär. Jakten 7 (1951). — jfr LYNNES-, MENINGS-SKIFTNING. — särsk.
α) (numera föga br.) i uttr. skifta ngt i ngt, omvandla ngt till ngt; jfr 9. Thet är tijdh nogh Frwmoor migh giffta / Således gott i ondt skiffta. Messenius Sign. 16 (1612). Han (dvs. Kristus i Getsemane) skiftar till evigt minne / sitt väsen i vin och bröd. Söderberg Dikt. 99 (1901).
β) i fråga om lägesförändring: flytta (ngt) l. ändra ställningen av l. platsen för (ngt); äv. abs.; särsk. (sjöt.) dels med avs. på segel l. halsar o. d.: (vid vändning) svänga över från den ena sidan till den andra, dels med avs. på roder (se α'). Serenius Iiii 1 b (1757; med avs. på segel). Då repet skall skiftas (vid byte av bramstång) behöfver man endast urtaga bulten, hvarefter bugten af repet kastas ur den ena och in i den andra bramstången. Frick o. Trolle 176 (1872). Skifta halsar. Konow (1887). Nicke, skifta de der tackorna akter öfver! NTIdr. 1898, julnr s. 29. Att skotet alltid angöres midskepps och således ej behöfver skiftas vid vändningar. SvKryssKlÅ 1935, s. 204. — jfr REM-SKIFTNING. — särsk.
α') sjöt. med avs. på roder: vrida från babord (dikt) till styrbord (dikt) l. omvänt, lägga om (se LÄGGA OM 3). Roswall Skeppsm. 1: 107 (1803). SohlmanSjölex. (1955).
β') i fråga om omskiftning (se OMSKIFTA I 2) l. i fråga om förskjutning av skrivmaskinsvals vid växling av rad; särsk. ss. vbalsbst. -ning. 2NF 25: 1202 (1917: skiftning). Törnquist Maskinskrivn. 7 (1946: skiftningen). jfr RAD-SKIFTNING.
γ') (†) i uttr. skifta sitt ställe, om vårdagjämningspunkt: ändra sitt läge, förflytta sig. GOlai Cal. D 2 a (1588).
γ) (numera mindre br.) i pass. med intr. bet., = c. Man weet at particlerna förställa sigh, och at de flytande ting på mångahanda sätt skiftas. Hiärne Förb. 42 (1706). Så allting förändras och skiftas / I höstens molnskockande dar. CFDahlgren 2: 114 (1840). Rå-drottningen sade: .. Om du kan säga mig detta (dvs. fullgöra ett visst prov), då blifver din makt här större än min. .. I morgon, förrän sol rinner upp, skiftas begges vår lycka. SvFolks. 78 (1844).
b) (†) refl., i uttr. skifta sig i ngt, förvandla sig l. förvandlas till ngt. I dessa nejder (dvs. diktens land) ingen smärta gråter; / Hvad hjertat önskar, strax för blicken står: / Ty hvart hon (dvs. den personifierade dikten) med en magisk spegel hviftar, / Strax allt sig i begärda bilder skiftar. Atterbom SDikt. 2: 159 (1814, 1838).
c) intr.: ändra sig, förändras, förvandlas; omgestaltas; slå l. kasta(s) om. Folkhopens stämning skiftade plötsligt från fientlighet till vänlighet. LejonkDr. 78 (1689). Diur och Foglar kunna förvth känna wäderleekens skifftningar. Isogæus Segersk. 1098 (c. 1700). Allt skiftar här, men fast förblifver / Den frommes stilla fröjd och ro. Runeberg (SVS) IV. 1: 20 (1856). (Den anklagades) ädla ansikte skiftade ständigt (under förhöret med medfångarna). Lagerlöf Antikr. 195 (1897). Det kalla föraktet i hans röst skiftade (under grälet) till het vrede. Roos OsynlVäg. 150 (1903). Han ser hur himlen skiftat medan han varit inne i (frukt- o. grönsaks-)hallen. Sex var staden svart. .. Nu (vid sjutiden) vilar den i ett trolskt blåvitt sken. Fogelström Vakna 15 (1949). Han hade inte tillåtit sig någon irritation i sitt uppträdande (trots utskällningen), inte en skiftning i stämman. Kyrklund Sol. 93 (1951). — jfr LYNNES-SKIFTNING. — särsk.
α) om vind l. tidvatten o. d.: växla riktning. Så snart tidvattnet skiftat, eftersändes båten. Klinckowström 3MånDag 85 (1891). Vinden (hade) skiftat två gånger under gårdagen. Renner Roberts Nordv. 213 (1938).
β) (numera föga br.) om månen: ingå i ny månfas, ha månskifte. Jag vet att månen skiftat. Det är ny / I natt. Bäckström Frey 105 (1876).
γ) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: växlande, föränderlig; i sht förr äv. övergående i bet.: obeständig, opålitlig, nyckfull; ofta svårt att skilja från 12 b slutet. Ödet styrde vår fart åt verldshafvets rymd, och vi åtskiljdes af skiftande vindar. Lagerbjelke i 2SAH 9: XXVI (1819). Då Erland endast såg det skiftande, flyende, skummande och försvinnande i tidens flod, pekade patern mot himmelen och påminde om det oförgängliga. Rydberg Sing. 71 (1876). Sök trösta dig, min vän, det är ej sällsynt, / att kvinnor (i fråga om kärlek) äro skiftande och falska. VLitt. 3: 430 (1902). En .. vacker ung man med ett levande, skiftande ansikte, dominerat av stora, mörkblå ögon. Martinson BakSvenskv. 185 (1944).
d) [jfr a, b, c] (numera bl. tillf.) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: (för)ändrad, omvandlad, förbytt; i sht förr äv. i uttr. skiftad i ngt, förvandlad till ngt o. d. (jfr a α). Här såg jag scenen skiftad redan, / Och Hofvets Dam i Engel bytt. Leopold 6: 361 (c. 1815). Skiftad / i dunkelt hat din kärlek brann. Levertin II. 2: 75 (1897).
12) variera l. omväxla (se d. o. 10) o. d. (i allmän anv.; jfr 13).
a) (†) tr., i uttr. skifta ett tema, variera ett tema. Hur tjusar hennes (dvs. Felicias) gång! En melodi / Den är, som tagit kropp i växtens former, / Och skiftar genom alla linier / Ett thema, alltid lika, alltid nytt, / Med oafbrutet ljuf utvecklings takter! Atterbom LÖ 1: 231 (1824, 1854).
b) intr., förr äv. refl.: vara olika l. uppträda i växlande gestalt från fall till fall l. tidpunkt till tidpunkt l. individ till individ l. plats till plats o. d., variera, omväxla, växla; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare: variation, olika gestalt l. form, olikhet; i vissa fall utan bestämd avgränsning från 13 e β. Priserna, konjunkturerna skifta. Åsikterna skifta i denna fråga. Kärleken är evig, endast föremålen skifta. Hennes ansikte skiftade alltefter humöret. Lucidor (SVS) 215 (1672). (Spelarens) Öde skiftar sig alt som hans tärning faller. ÖB 13 (1712). De gamle skrifter .. skifta (mycket), alt efter det de af andra personer utgifne warit; så at det synes, som hade hwar oc en wid bokstafweringen haft sina synnerliga maner. Pfeif DeHabitu 164 (1713). Justitie-kanslerens (åsikter) voro frisinnade och sig lika, regeringens åter skiftade efter omständigheterna. Malmström Hist. 6: 51 (1877). Vanor, klädedräkt, byggnadssätt och uppförande, allt det som förut skiftade snart sagt från by till by, har (osv.). Selander Modernt 56 (1932). På grund av .. skiftningarna i klassernas sammansättning kan .. platssiffran ej anses som något fullt tillförlitligt mått på de underåriga barnens relativa prestationsförmåga. Edlund KalmarprovProgn. 64 (1955). — särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: omväxlande, varierande, olika, skild; jfr 11 c γ. Genomgå skiftande öden. Föra en skiftande tillvaro. Med skiftande framgång. Skiftande åsikter finnas i denna fråga. Bebyggelsen har antagit skiftande former. De flästa qvinnor .. verka .. så mycket godt, som är förenligt med deras skiftande lynnen. Elgström Frunt. 23 (1809). Den skiftande naturen är dock i det inre en enda. Agardh Bot. 1: 416 (1830); jfr 11 c γ. Snart uppnådde de toppen af åsen. / Rikare röjde sig der den skiftande nejden. En ändlös / Tafla af skogar och vatten och fält utbreddes för ögat. Runeberg (SVS) 3: 137 (1836). Elektroingenjör .. sökes. .. Skiftande och intressanta arbetsuppgifter berörande såväl teknik som försäljning erbjudas. DN(A) 1964, nr 208, s. 27. jfr MÅNG-SKIFTANDE. särsk. (†) skiljaktig, avvikande, olika. Äfven i det yttre voro L(ehnberg) och W(allin) lika skiftande (som beträffande sinnesläggning). Då Lehnberg beskrifves englaskön, härlig äfven att se, så var Wallin mörk och dyster. Wieselgren SvSkL 1: 539 (1847). SvTidskr. 1873, s. 392 (om läsart).
c) [jfr a, b] (numera föga br.) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: skiftande (se b slutet), växlande, varierande, varierad. Mänskjan ledsnade snart, om hon ej hade skiftade nöjen. Nicander GSann. 58 (1766). (Tidningsnotiserna) röra sig .. med .. föga skiftadt ordförråd. NSv. 1916, s. 344.
13) [jfr 11, 12] i fråga om färg l. hy.
a) tr.
α) i uttr. skifta färg, i sht förr äv. färgen (jfr β), ändra l. växla färg l. övergå från en färg till en annan; stundom: förete l. utveckla ett (skimrande, glänsande) färgspel (se d. o. 1); äv. i pregnant anv., dels om tyg: förlora färgen, blekas, dels om person l. ngns ansikte l. kind o. d.: förlora sin normala (ansikts)färg, blekna l. rodna (av sinnesrörelse o. d.); äv. oeg. l. bildl., särsk.: ändra partifärg l. åsikt. Sanning skiffter intet färgan .. (dvs.) Hon är sigh altijdh sielff lijk. Grubb 709 (1665). Ther (dvs. vid staden Sikem i det bibliska Palestina) skiftar fältet färg, så långt man hinner se. Kolmodin QvSp. 1: 117 (1732). (Sv.) Tyget skiftar färgen, (eng.) The colour of this stuff changes, The colour of this stuff will not stand. Widegren (1788). PAW .. / .. hugger till: i jorden svinner Dvärgen: / PAW utaf glädje dervid skiftar färgen. MarkallN 2: 197 (1821). Jag har, i det offentliga lifvet, aldrig skiftat färg, aldrig ombytt skepnad. JGRichert (1851) hos Warburg Richert 2: 330. Kulörta strumpor, antingen de äro af silke, ull eller bomull, skifta för det mesta alltid färg vid den första tvätten. Idun 1890, s. 308. IllSvOrdb. (1955; om person). — jfr FÄRG-SKIFTA.
β) (numera bl. tillf.) i uttr. skifta färgen på ngns kind o. d., med saksubj.: få l. komma ngns kind att blekna l. rodna. Känslor af helt annat slag .. (än politiska bekymmer) skiftade färgen på hennes kinder. Mellin Nov. 1: 572 (1832, 1865).
γ) (†) med obj. som utgör beteckning för flera färger, betecknande att ngt framträder med l. visar (ett färgspel av) flera färger. Fijnt tafft som skifftar färgen blått och rödt. Lagerström Molière Gir. 37 (1731; fr. orig.: changeant rouge & bleu). (Sjöborrarna utanför Ascension) äro större än granat-äplen, och deras taggar eller strålar som i vatnet synas svarta, skifta emot solen alla färgor. Brelin Resa 87 (1758). Sjöar, ängar, åkerfält, / På slätten vexla om så skönt / Och skifta mörkblått, gult och grönt. Arnell Scott Sjöfr. 151 (1829). Strandskogens stammar / fergorna skifta. Ling Tirf. 2: 62 (1836).
δ) i uttr. skifta hy, i sht förr äv. sin hy, om person: skifta färg (se α); äv. oeg. l. bildl. När som tit (dvs. Guds) liungande lyser, / .. Himmelen häpnar och flyyr, Ja Himla-Stodarna skiälfwa, / Skyjarna skiffta sin hyy och sig förblandade hwälfwa. Spegel GW 20 (1685). Svennen .. framtog .. den gyllene nyckeln. Då skiftade Rå-drottningen sin hy, och vardt ask-grå i ansigtet. SvFolks. 76 (1844). Han .. rodnade (då han besvarade hälsningen) ... Färgen rann som spillt vin över hans vita kind och lämnade den ögonblickligen ännu vitare än förut ... Så han skiftade hy! Hallström Händ. 291 (1927).
ε) (†) i uttr. skifta eld, om ädelsten: skimra ss. elden i olika färger. Then ädla onichsten, saphirer, diamanter, / Som skifta prächtig eld, och wisa rena kanter. Kolmodin QvSp. 1: 491 (1732).
ζ) (†) i uttr. skifta ngt i ljuset och färgen, få l. komma ngt att skifta i fråga om ljus o. färg(er). Atterbom LÖ 1: 116 (1824, 1854).
η) (numera föga br.) i pass. med intr. bet.: ändra l. växla färg, skifta färg (se α). Då wi något steg i sällskap måste wika, / För någon af wårt kön, som nästan är wår lika, / Hur skiftas då wår hy! hur röres då wår blod! Kolmodin QvSp. 2: 354 (1750). Tag Cerasontis frukt (dvs. körsbär), som skiftas dag från dag / Ifrån Jonkillens färg till alla rodnans drag. JGOxenstierna 2: 124 (1796, 1806).
ϑ) (†) åstadkomma skiftningar i färgen hos (ngt). I mörkblå skuggors drägt den (dvs. som) månens silfver skiftar, / Hon (dvs. natten) på sitt svarta hår en krans af stjernor bär. JGOxenstierna 1: 88 (1805).
b) (†) refl.
α) om färg l. hy: ändras, växla, skifta (se c). Thett (dvs. att jag är bedrövad) kunne i och wäll See, / min blodh och hijdh, / oftha skefter sigh. Visb. 1: 303 (c. 1620). Hiärne Förb. 29 (1706; om färger).
β) om föremål l. ämne: skifta färg (se a α); äv. i uttr. skifta sig i den l. den färgen, skifta i den l. den färgen (se c α). Wår swarta Sorge-Snibb, som Motgångs handen skurit, / Skall skifta sig i hwitt. Frese VerldslD N 2 b (1715, 1726). Urinen är röd (vid skörbjugg), och sätter ett rött grus. .. Ibland är åter Urinen tunn, som watn, och åter skiftar sig. Lindestolpe Skörb. 8 (1721).
c) i abs. l. intr. anv., om föremål l. ämne: ändra l. växla färg; om färg: växla, variera; utom i α företrädesvis: förete l. utveckla ett (skimrande, glänsande) färgspel (se d. o. 1), skimra i olika färger l. färgnyanser. Tyg som skiftar i olika dagrar. Gulaktig Opal .. Har svaga färger och är ej synnerlig skiftande. Wallerius Min. 86 (1747). På stjernor rik, / Dess (dvs. moder Sveas) sagohimmel tusenfärgad skiftar. Palmær Eldbr. 48 (1822). Mot skiftande runda rutor, fästa i bly, / i guldklart skimmer lyste morgonens sky. Fredin Dan. 13 (1888). (Torneträsk) var ett obegripligt trolleri av färger, som aldrig stodo stilla utan skiftade från koppar och blod upp till silver och isblått. Didring Malm 1: 110 (1914). Säden skiftar var sekund / som det skönsta sammet. Jönsson SkånSomr. 104 (1924, 1935). — jfr FÄRG-SKIFTA o. AZUR-, BLÅ-, GRÖN-, GULD-, METALL-, MÅNG-, OPAL-, PURPUR-, PÄRL-, PÄRLEMOR-, REGNBÅGS-, ROSEN-, RÖD-, SAMMETS-, SIDEN-, SILVER-SKIFTANDE m. fl. — särsk.
α) i uttr. skifta i (äv. åt l. bortåt, förr äv. på) den l. den färgen, ändra l. växla färg o. därvid övergå i l. anta den l. den färgen; förete l. utveckla ett färgspel o. därvid närma sig l. tidvis anta den l. den färgen; övergå l. stöta i l. närma sig l. dra sig åt l. ha en anstrykning av den l. den färgen; skifta i olika l. flera l. alla o. d. färger, stundom äv. skifta av färger, förete l. utveckla ett färgspel vari olika (osv.) färger framträda; äv. bildl. Den gamla hatten skiftade i grönt. Fågelns fjäderdräkt skiftade i alla regnbågens färger. Det skiftar på rödt. Sahlstedt (1773). Ängen och fälten skifta af färger. CCGjörwell (1791) i MoB 2: 9. Hvitt skum (i forsen), som i måndagern skiftade bortåt grönblått. Almqvist Skälln. 83 (1838). Elins ansigte skiftade i hvitt (vid tanken på en eventuell olycka). Klockhoff ESkr. 86 (c. 1860). Likasom .. (väninnornas) lynnen skiftade i olika färg, så buro äfven bådas drag en olika stämpel af årens höst. Topelius Fält. 4: 320 (1864). Björkarnas hängen skiftade redan i gult. Wieselgren Hvirfl. 1: 51 (1891). Klint (1906: åt). Den bruna, i purpur skiftande (algen) Cruoria pellita. Selander LevLandsk. 130 (1955).
β) (†) i uttr. till färgen skiftande emot ngt, till färgen avvikande från l. olik ngt; anträffat bl. bildl. Hvarje Auctor har .. sin enkannerliga styl, och något skiljaktigt i sin tänke- och skrifvemåtta, som gör den likasom til färgen skiftande emot alla andras. 2VittAH 4: 290 (1789, 1795).
γ) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., om tyg: som företer olika färger i olika belysning, som skimrar i olika färger l. utvecklar ett (skimrande, glänsande) färgspel. Det gifvas .. (på miniatyrmålningar) Draperier, som kallas skiftande, emedan de ljusa ställen äro af en annan färg än skuggorna. Miniatursk. 25 (1784). Klädning af skiftande sidentyg. MagKonst 1838, s. 176. Skiftande taft, synnerligen lämpligt till en ungdomlig dansklänning. GHT 1935, nr 295, s. 11.
d) [jfr a, c] i p. pf.
α) (†) dels i uttr. skiftad av l. mot (den l. den färgen), bragt att skifta (se c α) l. skiftande (se c α) i (den l. den färgen), dels i mer l. mindre adjektivisk anv.: skiftande (se c), växlande; jfr γ. Smaragdens rand i denna båga (dvs. regnbågen) / Af asurns brytning skiftad är / Mot guld af morgonrodnans låga. JGOxenstierna 1: 56 (1785, 1805). Tankars och bilders .. ljuft skiftade färgor. Leopold NLagstSnill. 79 (1792). Kärleken ur vingen drog / En af purpur skiftad fjäder, / Räckte skalden ömt och log. Widström Vitt. 11 (1799).
β) (†) i uttr. skiftad av färger, till färgen olik l. annorlunda. Adlerbeth Ov. 251 (1818; lat. orig.: coloribus impar.).
γ) (numera bl. ngn gg, arkaiserande) om tyg, = c γ; äv. i n. sg. substantiverat. Så höljde min Nymph på Floras Fest, / Et enkelt och skiftat flor; / Då hon utaf Mollberg buden til gäst / Ut til Första Torpet for. Bellman (BellmS) 1: 266 (c. 1785, 1790). Nu brukas (till damdräkter) ej så mycket randiga tafter, skiftadt ska vara mer högtidligt. CMSvedbom (1796) hos Dahlgren Släktprof. 1: 13. Att de skiftade florerna ha varit på modet vid den tid då Liksom en herdinna skrevs, tycks framgå av (osv.). NysvSt. 1932, s. 148.
e) ss. vbalsbst. -ning, om det förhållandet att ngt företer l. utvecklar l. framträder med ett (skimrande, glänsande) färgspel (se d. o. 1) l. ett skimrande i olika färger l. färgnyanser l. (konkretare) om färgnyans l. schattering o. d. Färgernas skiftning. Nordforss (1805). Den granna skiftning, som löfvet höstetid antager. Abelin VTr. 59 (1903). Prästgården .. liknade ett gammalt skrin .., och locket var ett underbart tegeltak, som i de skönaste skiftningar upprepade alla naturens färger i grönt och brunt. Wägner Silv. 5 (1924). Bergens skiftning i färg från violens till djupaste indigo. Taube Svärmerier 41 (1946). — jfr FÄRG-, METALL-, PURPUR-, ROSA-, ROSEN-, SILVER-SKIFTNING. — särsk.
α) i uttr. skiftning i l. av den l. den färgen, oftast konkretare: färgnyans som närmar sig l. stöter i den l. den färgen resp. nyans l. schattering av den l. den färgen. Weste FörslSAOB (c. 1815). Alpernas blånande fjällkedja, hvars snöhöljda topp i en skiftning af skärt tycktes sammansmälta med horisonten. LfF 1912, s. 58. (Djävlarnas) blod är (enl. en baskisk folksaga) nästan alldeles svart, med bara en liten skiftning i rött. Lindström Leksaksb. 65 (1931). Glesa klippängar i olika skiftningar av rött skymtar (på havsbottnen). Selander LevLandsk. 129 (1955).
β) i konkretare, utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.: nyans, schattering; särsk. i fråga om åsikter l. känslor l. uttal l. framställning(skonst) o. d.; jfr 12 b. Kellgren (SVS) 5: 183 (1788; i fråga om känslor). Män af alla skiftningar från den försigtigaste conservatism till den mest öfverspända jakobinism. Palmblad Norige 287 (1846). (Vokalljuden i ’att', ’upp', ’kärr', ’dörr') anses allmänt såsom blotta skiftningar af a-, u-, ä- och ö-ljuden. Aurén Ljudl. 10 (1869). Bos artighet, som verkligen aldrig klickat, fick en mjukare och vänligare skiftning (sedan den värsta hungern stillats). Hedberg VackrTänd. 155 (1943). Det kommer alltid .. att finnas dialektfärgat riksspråk eller lokala former av riksspråk i många skiftningar. Wessén i 3SAH LXIII. 1: 16 (1952). jfr BEGREPPS-, BETYDELSE-, DIALEKT-, MENINGS-, STIL-SKIFTNING. särsk. i uttr. en skiftning av ngt, övergående i bet.: en anstrykning av ngt. Hans uttal .. hade .. en svag skiftning af danska genom den mjuka prononciationen af d-ljuden. Fröding Eftersk. 2: 33 (1893, 1910). Söderhjelm Runebg 2: 257 (1906).
14) [jfr 13] (†) i uttr. skifta av ngt, ge en reflex av ngt; äv. ss. vbalsbst. -ning, reflexion. (Sv.) Denna taflan skiftar af denna andra. (Fr.) Ce tableau a un reflet de cet autre. Nordforss (1805). (Sv.) ljusets skiftning: (lat.) repercussus lucis l. luminis. Lindfors (1824).
D. ordna l. bestämma l. döma o. d.
15) (†) ordna l. inrätta l. förordna l. påbjuda l. besluta (ngt) l. dyl. (Vi) hafve .. uti detta brefs krafft velat stadga och skiffta en fri marcknad uti Esbo sochn vid Bobäck, åhrligen at hållas om S:t Michaelis tid. BtHforsH 1: 29 (1584). O Gud! som sjelf är kärlekens magnet, / Du, som Naturens wärk så skiftat, / At deras grunder ä förgänglighet. Nordenflycht QT 1745, s. 16. — särsk. ss. vbalsbst. -an i konkretare anv.: bestämmelse l. beslut l. (Guds) skickelse. Och der bå afund och belackare få skam, / Så har den Högste lell dess värck och skiftan fram. Wexionius Vitt. 397 (1686).
16) (†) refl., i uttr. skifta sig i ordning, om trupp: ställa upp sig i slagordning, ordna sig fältmässigt. Widekindi KrijgH 198 (1671).
17) (numera bl. ngn gg, arkaiserande) i fråga om att döma i en rättsfråga; i uttr. skifta (lag och) rätt, förr äv. skifta domen, skipa rätt(visa); förr äv. skifta ngra lag och rätt l. rätt och rättvisa l. skifta lag och rätt med var man, skipa rättvisa bland ngra resp. alla; äv. oeg. l. bildl. Wij .. haffue nw giffuith oss hiit .. att höra och randtszaka om .. (föreliggande angelägenheter) och skiiptha medt huar man lag och reth. G1R 3: 54 (1526). Rudbeck Atl. 1: 642 (1679: skifftandes folken lag och Rätt). (Karl den store förmanade sin son o. sonson att) skifta allom sinom undersåtarom rät oc rätwisa. Dryselius Monarchsp. 299 (1691). Om de Andelige skulle få skipta lag och rätt efter eget behag, skulle (osv.). Nordberg C12 1: 604 (1740); jfr Hermelin PolskAdelsmBr. B 1 a (1705: skipa). MarkallN 1: 85 (1820: skiftade domen). Blomstrands .. ”Chemie der Jetzzeit” från 1868 .. vill .. skifta rätt mellan äldre och yngre kemisk skola. Paulson Minnestal 79 (1899). — jfr UT-SKIFTA.
E. i fråga om sätt att handla mot ngn l. vad som försiggår mellan ngra.
18) [jfr 8] (†) i uttr. ngn skiftar gott med ngn, ngn handlar välvilligt l. uppträder vänskapligt mot ngn, ngra skifta väl sig emellan l. sådant sig emellan som (osv.), ngra ha vänskapliga relationer till varandra l. äro vänner med varandra resp. handla l. uppträda så mot varandra som (osv.), ske och skifta så l. så med ngra, se SKEDA, v.2 III 3. Thenne iij (dvs. 3) rike ære saa goth som komne tiil eesthe (dvs. trälar) ok (liv-)egene ok saa förswagade ath ingin kan eller förmaa her næsth skipte gaath med then andre. G1R 1: 49 (1523). (Gustav Trolle) sadhe (bl. a.) .. Gudh förlåte them som then owilian giordt haffua, emellan min frenda her Steen och migh, wij wore inthet så fierran skylle, at wij skulle sådana skiffta oss emellan som skeedt är. OPetri Kr. 317 (c. 1540). Om du icke wännder igen sade Lasse att beta mina Tompt, då skole wij inth(et) skiffta wäll oss emillann. MemingHdDomb. 6/7 1602.
19) (†) i uttr. ngt skiftas ngra, ngt försiggår l. äger rum mellan ngra. Thet sågh .. (vittnet) att Hans Eisenhuth togh .. (en kvinna som krävde honom på betalning) i armen och ledde in i sitt tiäll; hwadh them seden skifftes, ähr honom wetterligit. HH XIII. 1: 321 (1567).
20) [efter motsv. anv. av t. schichten] (†) motsv. SKIFT, sbst.1 1; i fråga om gruvarbete: upphöra med arbetet, rasta l. dyl.; jfr SKIKTA 1. (Sv.) Skifta i bergverk, (t.) in einem Bergwerke Schicht machen. Möller (1790, 1807).
21) (numera föga br.) motsv. SKIFT, sbst.1 5, i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om bergart: skiktad (se SKIKTA 2 a α). TT 1893, Byggn. s. 26.
22) (i sht förr) motsv. SKIFT, sbst.1 7: uppföra (byggnad l. vägg) i skiftesverk (se d. o. 3); infälla l. infoga (plankor o. d.) mellan stolpar till skift; äv. i uttr. skifta (byggnad) (in)till l. vid (annan byggnad), uppföra (byggnad) i skiftesverk o. därvid förena (den) med (annan byggnad); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om den på så sätt åstadkomna väggen. En Stall skifftad in till norre ladans södre gafwel, utan någon knut samt skifftningarne skridne. VDAkt. 1736, Syneprot. F III 7. (Ett) st: Svinhuus skifftat vid stallet. Därs. 1760, nr 219 (1758). Öresund så wäl som flere (andra) landtgårdar af korswirke och tegel, wälbygde och täckte manhus, ladugårdarne äro mäst af skiftade plankwäggar med rörtak snygge, like dem i Blekingen. Palmstedt Res. 31 (1778). Ett skiftat skul. Ambrosiani DokumPprsbr. 113 (i handl. fr. 1811). (I hus med kombinerad skiftesverks- o. blockhuskonstruktion) äro husets hörn ännu knutade men väggarna förlängda genom skiftning. StMontelius 166 (1903). (Log-)Kistan avgränsas från ladugolven .. med balkar av skiftade plankor. EtnolKällskr. 3: 43 (1912, 1946). — jfr IN-, UPP-SKIFTA o. TILL-, VID-SKIFTAD.
Särsk. förb.: SKIFTA BORT10 4. (numera bl. tillf.) till 7; = byta bort 1. G1R 14: 48 (1542). jfr bortskifta. —
SKIFTA FRAM10 4. (i vitter stil) till 11 c, 13 c: (gm en skiftning i anletsdragen l. hyn) skymta fram. Ett vekt drag af sorg och nästan af fromhet skiftade fram ur det .. frånstötande ansiktet. Heidenstam Folkung. 1: 179 (1905). Hedin Pol 2: 92 (1911). —
SKIFTA IFRÅN10 04. (numera bl. tillf.)
2) till 4 c, i uttr. skifta ifrån sig ngt, vid arvskifte avhända sig ngt l. låta ngn annan få ngt. RA II. 2: 299 (1617). jfr frånskifta. —
SKIFTA ITU. (†) till 1 c: dela (ngt) i två delar. Rudbeck Atl. 1: 590 (1679). Därs. 2: 471 (1689). —
SKIFTA KRING. (†) till 4 f, i uttr. skifta kring förandring, om naturen: åstadkomma förändring (runt om i världen) l. dyl. (Den lärde) Beser Hans (dvs. Guds) stora Werck och Tusenhanda Ting / Hwar med han Werlden all, wid macht och oprätt håller, / Den Ordning Lag och skick Naturen där wid wåller / Och hwad förandring hon där stundom skifftar kring. Brenner Dikt. 1: 217 (1706, 1713). —
2) till 9: byta om (ngt); byta ut (ngn l. ngt) mot ngn resp. ngt; äv. dels i uttr. skifta om med ngra l. ngt, låta ngra byta resp. byta ut ngt, dels utan utsatt obj.: byta. Medh Gudz doom är intet skemt .., Likwel är Gudh syndaromen nådeligh, Men thet går så til, at han skiffter om medh personerna, .. och legger .. (straffet) på sin eenfödda Son. LPetri 2Post. 299 a (1555). (Du skall) Skiffta om medh stenerne (som användas vid pest för att driva fram svetten), til thess så myckin sweet kommer, att (osv.). Berchelt PestBeg. B 7 a (1588). Huru dedh sigh .. medh Ryttare och Knechte heeman .. förandrar, der om skole .. (ståthållarna) wetta beskeedh .., och iw så laga, att .. ingen sigh mehre tillholler ähn ordningen ähr, mycket mindre att någon bygger månge heeman vnder ett, eller skiffter om wåre heman till wår och Cronones skadha. LReg. 184 (1624). Bönder, när de äro i gästabud, bruka en och samma tallrick til all slags mat; men wi måste skiffta om. Linné Diet. 2: 133 (c. 1750). Då han ridit ett stycke, såg han åter några hästar gå i bete vid vägen, der han for fram. Han skiftade då hastigt om, lemnade de redan uttröttade hästarne och satte sig upp med sina män på de andra. Lönnberg Ragnf. 177 (1873). särsk. (†) till 9 slutet, i pass., om ämbete: byta innehavare. Resolverades, at hvart 3:die åhr bör Öfverståthållareämbetet skiftas om. 2RARP I. 1: 39 (1719).
3) till 10.
a) (numera föga br.; se dock slutet) till 10 a ε, i pass. med intr. bet.: växla. När iag betäncker här (dvs. vid jordfästningen) hur hastigt ro och frid / Med Lyckan skiftes om, den (osv.). Brenner Dikt. 1: 88 (1686, 1713). Så skiftes Tjden om, så wäxlas alla Stunder. Warnmark Sinnew. 49 (1687). Kolmodin QvSp. 2: 570 (1750). särsk. (fullt br.): turas om (att göra ngt, med ngt); jfr skifta, v.1 10 a ε slutet. (Häger-)Ungarna matas ofta, mest under natten, och båda föräldrarna skiftas om därmed. Rosenius SvFågl. 4: 53 (1931). Borgarna (ha) skiftats om att bereda lokaler åt undervisningen. Ljung EnköpH 1: 94 (1963).
b) (utom i α o. β numera bl. tillf.) till 10 c: växla, omväxla. Grubb 428 (1665). Uti .. (oriental-)språken är ingen ting gemenare, än at wisza bokstäfwer skifta om med hwarandra, eller stå i hwars annars stelle. Scherping Nyck. 97 (1730, 1754). särsk. (fullt br.)
α) turas om. Ekblad 12 (1764). Stockholmsflottiljen (av motorbåtskåren) utgick söndagen den 9 maj på en navigeringsövning. .. Medlemmarna skiftade om vid rodret. VFl. 1937, s. 128.
β) i uttr. skifta om med ngt, låta ngt växla, växla om med ngt. I (dikten) Den vise (1804) skiftar .. (Tegnér) om med rimordningen. Mjöberg Stilstud. 208 (1911).
4) till 11.
a) till 11 a: ändra (ngt); förvandla (ngt); numera företrädesvis (i sht i fackspr.) i fråga om ändring l. omställning som medför att funktion l. effekt o. d. hos ngt ändras (jfr skifta, v.1 11 a β) o. i denna anv. oftast utan obj.; särsk. till 11 a β β'. Min styfmor har förhäxat mig / Och skiftat om min hamn. Lindfors Sägn. 16 (1898). Skifta om till stora bokstäver vid maskinskrivning. SvHandordb. (1966). särsk. (numera föga br.) i pass. med intr. bet.: ändra sig, (för)-ändras, växla; jfr skifta, v.1 11 a γ. All ting the skifftas om i thenna Werldzens handel. Arvidi 134 (1651); jfr 3 a. Lät ej ditt sinnes skick, din wänskap och dit tycke, / Med wädret skiftas om, än wara hett, än kalt. Nordenflycht (SVS) 2: 397 (c. 1758).
b) till 11 c: (för)ändra sig, ändras, växla. Nordforss (1805). Mycket dock kan skifta om / På ett par korta vårar! Snoilsky 1: 119 (1869). särsk.
α) i uttr. skifta om i ngt, övergå till l. slå om i ngt. Smärtan skiftade om i vrede. Heidenstam Folkung. 1: 141 (1905).
β) om vind l. väder: kasta om, slå om; jfr skifta, v.1 11 c α. Siöart. 1685, art. 136 (om vind). Nordforss (1805; om väder).
5) (numera mindre br.) till 12 b: variera, växla; vara olika o. d. Odd! hur lifvet skiftar om. Ling Tirf. 1: 49 (1836). Ps. 1937, 400: 1.
6) (†) till 13.
a) till 13 a β, i uttr. skifta om ngns färg, med saksubj.: komma ngn att ändra ansiktsfärg l. blekna. Sorg och glädie sinnet drifwer / Til heta eller köld, och sådant skiftar om / Ens färg, at han faar bort thet ögnableck han kom. Spegel TPar. 127 (1705).
b) till 13 c α, i uttr. skifta om i alla tänkbara färger, skifta i alla tänkbara färger. Topelius Läsn. 8: 54 (1896). —
a) med avs. på konkret föremål; äv. till 1 a, med avs. på person (med tanke på kroppen). Bo högg til Thorsten .., så swärdet skifte mannen sönder twärt i midian. Peringskiöld Hkr. 1: 255 (1697). Törneros (SVS) 1: 235 (1824; med avs. på kaka).
1) till 4 b—d, f: vid skifte tilldela (ngn ngt); i sht förr äv. oeg., övergående i bet.: tilldela l. skänka (ngn ngt); jfr skifta, v.1 6. Mins folcks land fåår en fremmande Herra, När skal han åter skiffta oss åkranar til, som han oss borttaghit haffuer? Mika 2: 4 (Bib. 1541). SvHandordb. (1966).
2) till 10.
a) till 10 a ε slutet, i pass. med intr. bet.: turas om; särsk. i uttr. skiftas till att göra ngt l. om ngt, turas om att göra ngt resp. med ngt. Dagen och natten skiftas till om herraväldet. Thomander 1: 12 (1829). Det är bara att köra så länge det går och sedan skiftas till att vila vid tända ljus. Dahlin SvartL 168 (1934). Anm. till 2 a. I denna anv. kan huvudtrycket äv. ligga på verbet.
b) (†) till 10 c: omväxla (med varandra). När man går wid en pålitlig .. wäns arm, och frågorna och swaren skifta till med hwarandra och öfwerbjuda hwarandra i kärlek. Thomander Pred. 1: 388 (1849). —
SKIFTA UPP10 4.
1) (föga br.) till 1 b: dela upp (ngt), uppdela. Flocken (av stigmän) skiftades upp i två delar. Lindström LeendGud. 167 (1951).
2) (i sht förr) till 22: uppföra (hus l. vägg l. dyl.) i skiftesverk. Sundén AllmogelVg. 55 (1903). jfr uppskifta. —
1) (numera bl. mera tillf., ngt ålderdomligt) till 4, = skifta, v.1 4. (Broder Svenson) sade (till Karl Knutson) at han skipte vth land och lään epter weeld och wenskap, och icke epter som förtient war. OPetri Kr. 198 (c. 1540). Anders skiftade ut höet i båsen. Almqvist Lad. 31 (1840). SvHandordb. (1966). särsk. bildl. Psalt. 112: 5 (öv. 1536). Nu tyckes han ha medhåll, där lycka och olycka skiftas ut. Strindberg Dödsd. 253 (1901).
2) (numera bl. tillf., ngt ålderdomligt) till 6: utdela (ngt), ge ut l. bort; äv. abs. Then ene skiffter vth, och fåår alltijdh meer, men then andre är nijtsk ther han icke skal, och warder doch fattighare. Ordspr. 11: 24 (Bib. 1541; Bib. 1917: utströr); jfr Kolmodin QvSp. 1: 406 (1732). Rudbeckius KonReg. 433 (1619). särsk. (†) i uttr. skifta sig själv ut, i fråga om det förhållandet att Kristus i nattvarden symboliskt delar ut sin lekamen o. sitt blod. Det är och blir mig nog, / At den mig återlöst, för än han afsked tog, / sig siälfwan skiftat ut och budit alla äta. Brenner Dikt. 1: 9 (1713).
3) (föga br.) till 8 b, med avs. på strid: utkämpa. Förstummade voro hakarnas smällar och bågsträngarnas klang. Striden skiftades ut mellan hillebårder och pikar. Hemberg Kola 101 (1902).
SKIFTAS VID10 4 (jfr anm. nedan). (numera föga br.) till 10 a ε slutet, i pass. med intr. bet.: turas om (att göra ngt). Œdman Bahusl. 93 (1746). Lidforss DQ 1: 373 (1890). Anm. I denna förb. kan huvudtrycket äv. ligga på verbet. —
SKIFTA ÖVER10 40.
1) (i sht i fackspr.) till 11 a β: flytta l. svänga över (ngt); särsk. (sjöt.) med avs. på talja l. segel o. d.; äv. abs.; äv. bildl. Platen Glascock 1: 123 (1836; abs.). Skifta .. storehalstaljan öfver till lovart om bommen. Oxenstierna Vanderdecken 37 (1865). (Vi) äro vänner af en inkomstskatt, som skall skifta bördorna öfver till de kapitalistiska klassernas skuldror. Siösteen ModBelg. 363 (1906).
2) till 11 c, i uttr. skifta över i ngt l. från ngt till ngt, övergå i ngt resp. från ngt till ngt. NDAVL 1910, nr 183, s. 7. Han ryter .. allteftersom dansen skall skifta över i akrobatik, då gå de små (femåriga danserskorna) omvänt på alla fyra med magarna uppåt. Martinson Kap 124 (1933). Hon dog på Årsta .. på natten innan tolvslaget förkunnat att året skiftat över från 1865 till 1866. Wägner i 3SAH LIX. 2: 74 (1948).
Ssgr (jfr skifte ssgr): A: (1 c) SKIFT-BÅGE. (†) om sådan del av båge (se båge, sbst.1 3 a) som vid uppförande av klostervalv uppsättes mellan en diagonal båge o. en mot sidan vinkelrät halv båge (o. som delar valvet i flera fält). Stål Byggn. 1: 271 (1834). —
(13 c) -FÄRGA, adj. oböjl. [jfr med avs. på senare ssgsleden liv-färga] (†) om tyg: skiftande (se skifta, v.1 13 c γ). KlädkamRSthm 1707, s. 58. Brocade, skiftfärga med små Blommor. HusgKamRSthm 1717, s. 396. —
(11 a β) -GAFFEL. [jfr eng. shifter fork] tekn. gaffelformig anordning varmed kuggväxel in- o. urkopplas, växelförare. Nerén (1930). —
(11 a β β') -KNAPP. (i fackspr.) på skrivmaskin: (knapp fungerande ss.) omskiftare. 2UB 10: 154 (1906). —
(4 c) -LAG, sbst.2 (sbst.1 se skift, sbst.1 ssgr). (†) sammankomst för arvskifte. BtFinlH 2: 218 (1588). —
(13 c) -LAV. (†)
1) laven Leptogium saturninum (Dicks.) Nyl., vars bål skiftar i olika färger, skinnlav. Liljeblad Fl. 429 (1798).
2) laven Lobaria amplissima (Scop.) Forss., som skiftar färg, då den fuktas resp. torkar, jättelav. Acharius Lich. 154 (1798). —
(11 a β β') -LÅS. [jfr eng. shift lock] (i fackspr.) på skrivmaskin: lås för omskiftare. BonnierKL 10: 884 (1927). —
(11 a β) -MEKANISM. (i fackspr.) mekanism för förändring l. inställning av ngts läge; särsk. till 11 a β β', om mekanism för omskiftning l. radskiftning på skrivmaskin. 3NF 17: 1187 (1932). —
(13 c) -MUSSLING. bot. svampen Pleurotus pulmonarius (Fr.) Quél., vars fruktkropp varierar i färg från vitaktigt till gråbrunt. Krok o. Almquist Fl. 2: 212 (1907). —
(11 a β) -NYCKEL. [jfr eng. shifting spanner] skruvnyckel vars käft medelst en skruvanordning kan inställas i olika lägen för muttrar o. d. av olika storlek. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 48. —
(11 c α) -VIND. monsun. Ekeberg PVetA 1768, s. 11. Sparrman ÅmVetA 1790, s. 14. jfr: (Sv.) Skiftevind, .. (t.) Passatwind (sannol. med en åsyftad bet.: monsun). Möller (1807).
C: (12 b, 13 e) SKIFTNINGS-LÖS. (i sht i vitter stil) som saknar skiftningar l. nyanser l. variationer, icke omväxlande, enahanda o. d. Till råga på allt var .. (skådespelarens) röst skiftningslöst hes. Lundegård StrindbgM 72 (1920). Ur den egendomliga, skiftningslösa dagern (i klostrets pelargång) kom det en utsökt doft av rosor och jasmin. Fridholm Espina Marifl. 295 (1929). —
(12 b, 13 e) -RIK. (i sht i vitter stil) rik på skiftningar l. variationer, omväxlande; nyansrik. Historien om Svenska folkets (politiska) uppfostran är skiftningsrik. Frey 1845, s. 15. Om mikrofon och telefon direkt förbindas med hwarandra genom samma ledningstråd, så återgifwes ljudet ej så mjukt och skiftningsrikt som önskligt wore, det framkommer stötvis och låter hårdt. LfF 1885, s. 176. Mälsåker är ett slott med många skiftningsrika öden. TurÅ 1950, s. 291. Selander LevLandsk. 115 (1955; om blåhakens röst). —
(12 b, 13 e) -RIKEDOM~102, äv. ~200. [jfr -rik] (i sht i vitter stil) rikedom på skiftningar l. växlingar l. nyanser. (Böttigers skaldegåva) egde inom det lyriska området ganska mycken rörlighet och skiftningsrikedom. Nyblom i 2SAH 56: 123 (1879). —
Avledn.: SKIFTARE, i bet. 1—2 m.||(ig.), i bet. 3 r. l. m. [fsv. skiptare]
1) (i vitter stil, numera bl. mera tillf.) till 4, 6: person som fördelar l. uppdelar l. utdelar ngt o. d.; särsk.: skiftesman (se d. o. 1); äv. bildl. Hoo haffuer skikkat mich till domare eller skifftare öffuer idher? Luk. 12: 14 (NT 1526; Bib. 1917: skiftesman). Alexandersson Sept. 43 (1868; bildl.). Brate Edda 205 (1913). jfr arv-skiftare.
2) till 9, om person som byter ngt; i sht (textil.) om person som byter spolar i spinnstolar. Key-Åberg TextNorrk. 21 (1896).
3) (i fackspr.) till 11 a β, om anordning som användes för att inställa ngt (särsk. maskindel) i olika lägen l. dyl.; ss. senare led i ssgr; se om-, rad-, rem-skiftare. —
SKIFTBAR, adj. tekn. till 11 a β: som går att inställa på olika sätt, omställbar, inställbar. Nerén BilB 2: 117 (1931; om drev i växellåda). —
SKIFTESAM l. SKIFTSAM, adj. (skift- 1818. skifte- 1527—1908)
1) (†) till 1 e: som kan växlas i mynt av lägre valör (skiljemynt). Fframsethninger .. om thet stora mynthet, ath thet icke ær skifftesamth, och behoffues för then skuld smærre mynth. G1R 4: 169 (1527); jfr Hallenberg Mynt 97 (1798).
2) (numera föga br.) till 10 c, 11 c, 12 b: som (ständigt) skiftar, växlande l. föränderlig l. mångskiftande. Adlerbeth Skald. 2: 155 (1798; om månen). Dens. Ov. 4 (1818; om hösten). (En filosof) närmar sig den skiftesamma värkligheten och ser framför sig den villsamma mångfalden av människolynnen, öden (osv.). Larsson Id. 149 (1908). —
SKIFTIG, adj.2 (tillf.) till 13 c: skiftande (i olika färger). Delblanc Nattresa 260 (1967; om oskördade fält). —
SKIFTING, sbst.2, om person m.||ig., om djur m. l. r. [fsv. skiptinger, bortbyting, fåne; jfr d. skifting, bortbyting, byting, fvn. skiptingr, bortbyting, fåne] (numera bl. i vissa trakter) till 7, 9: bortbyting; äv. i allmännare anv., dels ss. nedsättande personbeteckning: byting, småtting, kräk, usling, lymmel l. dyl., dels ss. benämning på djävulen (l. på varg). (Under ölruset) kallar ock then ene then andra, vthan all försyyn hwad han wil, prackare, stympare, skiffting .. och annat sådant som är fast slemmare. LPetri Dryck. B 8 a (1557). Hwad är en Petit-maitre? Det är et twåfotadt diur, skapadt som en Menniskia, upfostradt som en knä-hund, oläraktigt som en Skiffting. Dalin Arg. 2: nr 44, s. 3 (1734). (En jätte säger om människorna:) Jag må undra, .. om desze små skiftingar ha sina heders-titlar, .. sina wyrdiga klädskildnader? Därs. 2: 176 (1734, 1754). Det är kallt i natt som raggen; jag tror, att skiftingen är ute och går. Almqvist TreFr. 3: 15 (1843; av förf. i not angivet ss. betecknande vargen l. djävulen). ANF 66: 199 (1952; från Gotl.; ss. nedsättande personbeteckning). jfr vild-skifting.
Ssg (†): skiftinge-liv. liv (fyllt av fruktan) som en usling l. ett kräk lever. Dalin Arg. 2: nr 43, s. 3 (1734; uppl. 1754: bäfwande lif). —
SKIFTLIG l. SKIFTELIG l. SKIFTERLIG, adj. (skift- 1694—1842 (: skiftlighet). skifte- 1615 (: Skriffteligh; sannol. felaktigt för skifftelig), 1700—1824. skifter- 1748—1756. -li 1694. -lig 1615—1842 (: skiftlighet)) [fsv. skipteliker (i ssgr, t. ex. marghskipteliker); jfr d. skiftelig, fvn. skiptiligr; formen skifterlig möjl. beroende på inverkan från föränderlig] (†)
2) till 10 c: växlande. Vthi Gudz Rijke bliffuer icke någhon vthmäten åthskilleligh och Skriffteligh (sannol. felaktigt för Skiffteligh) tijdh, hwarken dagh eller natt, Winter eller Sommar. Phrygius HimLif. 53 (1615). Månans 13 gånger skifterliga skepning uti Ny och Nedan om året. Dahlman Humleg. 81 (1748).
3) till 11 c: föränderlig, nyckfull, obeständig; ovaraktig, förgänglig. Lykkans skifftli Handel. GJTörnquist (1694) i SkrVSocLd 20: 60. Hoppet — säger en .. Skald (dvs. J. G. Oxenstierna) i sin Ode däröfver har byggt sit skiftliga Tempel (”)Uppå en nytänd månas spits(”). Thorild (SVS) 2: 52 (1784). Järta 2: 313 (1824).
4) till 12 b: varierande, skiftande, olika. Wattusoten är icke hos alla (pestsjuka får) en och den samma, utan merendels skifterlig, såsom än wattusoten i buken med wattusoten i bröstet och i hjertsäcken, .. än wattusoten i buken ensam. PH 6: 4411 (1756). Liljestråle PVetA 1784, s. 7 (i komp., om öden).
Avledn. (till skiftlig 3; †): skiftlighet, r. l. f. ombytlighet, obeständighet, nyckfullhet. Kanske är .. karakter icke rätta ordet om ett naturel (som kvinnans), hvars skiftlighet just utgör dess väsen. Kullberg Domaren 116 (1842). —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content