SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1971  
SKIMLA ʃim3la2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. skimla; jfr nor. dial. skimla; till (stammen i) sv. dial. skemma, lysa, nor. dial. skima, se sig om (för att söka upptäcka en skymt av ngt), speja (se SKIMRA), o. SKEM]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skimra; äv. motsv. SKIMRA 1 a (jfr SKYMLA, v.). Spindeltrådar, som skimla emot solen. Linné Sk. 5 (1751). Gärna vill för er (flickor) jag vaka, / alla rika grenar (på mina äppelträd) skaka, / klättra som en katt mot himla, / hvar jag ser det bästa skimla. Karlfeldt FridLustg. 77 (1901). Det skimlar för ögonen. Collinder SvOrdhjälp 163 (1968).
Spoiler title
Spoiler content