publicerad: 1974
Etymologi
1) i fråga om oklart l. hämmat seende l. skymd blick l. skymd sikt o. d., intr.; dels om ngt som uppfattas av synen l. ngns ögon o. d.: synas oklart l. suddigt l. dimmigt (ofta med särskild tanke på snabb o. ostadig rörelse hit o. dit) l. synas blott glimtvis l. ögonblickligt, skymta l. skymta fram l. förbi, dels om ögon: se oklart osv.; ofta följt av bestämning inledd av prep. för o. betecknande den l. det vars sikt skymmes l. som ser oklart (i uttr. skymla för ngt äv.: skymma ngt, skymma bort ngt); i sht opers., i uttr. det skymlar för ögonen l. ngns ögon o. d., synen resp. ngns syn fördunklas l. ögonen resp. ngns ögon se oklart osv. (särsk. i fråga om sådan fördunkling av synen som uppfattas ss. prickar l. fläckar som röra sig hit o. dit l. ss. en dimma l. dyl.); äv. bildl.; jfr SKIMLA, v.2 Han har fått dålig syn, det bara skymlar för ögonen på honom, när han läser. (Många äro så rädda, att de) tyckia sigh see stora krigsmachter: när små-skog, tökn, dimba, eller annat skymlar för ögonen. Isogæus Segersk. 630 (c. 1700). Det måtte väl för sjelfva fåfängans slafvar, vissa stunder, skymla såsom ett af solens ljus bedagat moln, att det ligger ett slags värde uti, att likna Gud i vishet och kärlek. Nordin BegrMenn. 34 (1807). Jag fyller 47 denna månad! Tänderna skallra i munhålan, håret är qvar, men ögonen börja skymla! Strindberg Brev 11: 126 (1896). Längst bort i norr — är det en feberwilla / Han skymla ser det öde husets grå façad. Dens. Fagerv. 96 (1902). Det skymlade rödt i hans inre (av plötslig sexuell upphetsning). Öberg Son. 210 (1905). Strömmen .. ref med sig vattenranunkelns gröna, snärjande stånd, mellan hvilka då och då en mört eller aborre skymlade vid en tvär vändning. Dens. Makt. 2: 98 (1906). Det skymlade för hans blick och han måste stödja sig mot dörrposten. Sjövall o. Wahlöö MannSäffle 11 (1971). — särsk. ss. vbalsbst. -ing (jfr 2) l. -ande; särsk. konkret(are), om egenskapen att blända l. reflektera ljus o. dyl. l. om oklarhet l. disighet l. dis l. töcken l. dyl. Vid nedra ändan af .. (en linjal på ett instrument använt ss. hjälpmedel för perspektivteckning) är sjelfva Ögne-Dioptern .. fästad, hvilkens öpning kan göras större och mindre, är friad från skymling, och kan i alla leder vridas. VetAH 1771, s. 347. En viss skymling i luften, och vissa högtstående molnstrimor skola .., äfven om dagen i de norraste orter .., gifva .. (norrskenen) tilkänna, och vara förebud til påföljande natten. Wilcke PVetA 1778, s. 13. Till alla de stålarbeten, som skola hafva en fullkomligt jemn och blank yta, fordras ovillkorligen ett homogent stål .. . Om dertill användes något annat slag, röjer sig på ytan, efter poleringen, likasom fina trådar af olika färg, hvilka i densamma förorsaka ett skymlande, som i mer eller mindre mån förtager dess glans. JernkA 1818, 1: 114. Redan tidigt inställer sig (vid njurinflammation) en viss tröghet och sömnaktighet med hufvudvärk fram i pannan och skymlingar för ögonen. Den sjuke känner sig yr och anfalles stundom af svindel. Malmsten BrightNjursj. 59 (1842).
2) (†) i fråga om färg: skifta (se SKIFTA, v.1 13 c); särsk. dels i uttr. skymla på den l. den färgen, skifta i den l. den färgen (se SKIFTA, v.1 13 c α), dels ss. vbalsbst. -ing (jfr 1 b), i uttr. ge en skymling åt den l. den färgen, ge en skiftning i den l. den färgen; jfr SKYMTA, v.2 4. Det skymlar på hvitt, på grått. Weste FörslSAOB (c. 1815). Jag tyckte mig .. finna, at .. (sfen) med fosforsalt gaf en skymling åt titanfärg. Berzelius Brev 11: 10 (1817). — jfr RÖD-SKYMLANDE.
3) (†) på avstånd avteckna sig (högt) mot omgivningen, höja sig (se HÖJA 1 b β) l. resa sig (se RESA, v.2 8 b) l. sträcka sig; jfr SKULLA, v.2 1. (Eng.) The Tower began to rear a head of great Height, (sv.) tornet begynte at skymla fram för (dvs. framför) osz mycket högt. Serenius Yy 3 b (1734). (Man kan) derigenom upptäcka .. (en säl i mörker), att stenen eller klippan hwarpå han ligger, skymlar högre än hon wanligen plägar göra. Holmers AntSkälar 16 (1828).
Anm. Ss. egennamn (namn på skimmelfärgad häst) förekommer ordet SKYMLING (äv. best. -en) [till SKIMMEL l. SKIMLIG] i ä. visor, t. ex. Visb. 2: 122 (c. 1600: Skÿmbling), Därs. 1: 260 (c. 1640: Skömlingen), Därs. 3: 222 (c. 1655: Skÿmblingen); jfr Därs. 3: 389 (c. 1700: Skimning), Därs. 474 (: Skimming).
Särsk. förb. (till 1): SKYMLA AV. (†) i fråga om färg: fördunklas l. bli suddig l. mindre klar. Kolmodin QvSp. 1: 86 (1732). —
SKYMLA UNDAN10 32, äv. 40. (mera tillf.) (långsamt) bli allt otydligare o. försvinna ur sikte. Då smög sig, där korsvägen annars var ren, / ur mörkret fram något svart — en sten, / en skugga? Det skymlade undan och smalt, / kom åter och växte och skifte gestalt. Hallström Skogsl. 21 (1904).
Ssg (till 1; †; jfr skymmel, sbst.2 ssg): SKYMLE-MOLN. töcknigt moln. Frese VerldslD 133 (1717, 1726).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content