[sv. dial. skimla; jfr nor. dial. skimla; till (stammen i) sv. dial. skemma, lysa, nor. dial. skima, se sig om (för att söka upptäcka en skymt av ngt), speja (se SKIMRA), o. SKEM]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skimra; äv. motsv. SKIMRA 1 a(jfr SKYMLA, v.). Spindeltrådar, som skimla emot solen. Linné Sk. 5(1751). Gärna vill för er (flickor) jag vaka, / alla rika grenar (på mina äppelträd) skaka, / klättra som en katt mot himla, / hvar jag ser det bästa skimla. Karlfeldt FridLustg. 77(1901). Det skimlar för ögonen. Collinder SvOrdhjälp 163(1968).
