SKINNING ʃin3iŋ2, sbst.2 (sbst.1 se SKINNA, v.), förr äv. SKINING, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(skinning 1943 osv. skjning 1757)
Etymologi
[sv. dial. skinning; sannol. eg. vbalsbst. till ett (icke anträffat) verb (med bet.: bygga med l. använda spjälor l. slanor o. d.) bildat till SKID, sbst.1]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) anläggande av l. fiske med stående fiskeredskap för laxfiske i vattendrag, bestående av träspjälor mellan vilka vattnet rinner ut o. på vilka laxen blir kvar (vrakhus); numera bl. konkret, om sådant fiskeredskap. Levander DalBondek. 1: 90(i handl. fr. 1757; abstr.). Därs. 87(1943; konkret).
