publicerad: 1971
SKINNA ʃin3a2, v. -ade ((†) pr. sg. pass. -es ÖB 60 (c. 1712; i rimställning)). vbalsbst. -AN (†, G1R 22: 467 (1551)), -ANDE, -ERI (se d. o.), -ING (i bet. 1, 6); -ARE (se d. o.).
Ordformer
(skenn- c. 1540—1588. skijnd- c. 1550—1555. skijnn- 1555. skind- 1554—c. 1595. skinn- 1521 osv.)
Etymologi
[fsv. skinna (i bet. 2); jfr d. skinde, nor. dial. skinna; jfr äv. fsax. biscindian, mlt. schinden, schinnen (lt. schinnen), mnl. schinden (holl. schinnen), fht. (bi)scinden, biscinten (mht. schinden, schinten, t. schinden), eng. skin; avledn. av SKINN, sbst.1; i bet. 2 är ordet i de nord. språken sannol. lånat från mlt.; för formen skenn- jfr fsv. skenna, skena, möjl. (åtm. delvis) utgående från en sekundär mlt. form med e (jfr mlt. spinne, spenne, spindel). — Jfr SKINKMÄRR, SKINTHUND]
1) (numera mindre br.) motsv. SKINN, sbst.1 1, 5: dra skinnet av (ngn l. ngt); flå. Leuchovius Zader 205 (1620). En ilgerningsman, som pijnas, steglas, brännas, qwarteras, spessas och skinnas skall, haffuer .. trösten, at hans pijna skal icke räckia en Timma. Schroderus MenSpeg. N 1 b (1622). Ett medell är hwarmed hon (dvs. den förlorade livskraften) återwinnes, / Så säga de, om en Warg skinnes, / Och huden sehn helt warm / Läggs kring Ehr rygg. ÖB 60 (c. 1712). Skinna gröt. Dalin (1854). Om du låter din hund gå lös (på kungens allmänning), så vet du att den blir upptagen och stympad första resan, och andra resan blir han skinnad och du bötar. Strindberg SvÖ 2: 224 (1883). Jag hade under förföljelsen märkt, att lejonet haltat på vänstra frambenet och vid skinningen upptäckte vi, att fotleden var starkt inflammerad. Lagercrantz SkandStorvOstafr. 110 (1930). IllSvOrdb. (1964; angivet ss. sällan brukat). — jfr AV-SKINNA.
2) i bildl. anv. av 1.
a) fara illa med l. gå hårt åt (ngn l. ngt); plundra (ngn l. ngt); numera vanl.: obarmhärtigt avhända (person l. stat l. ort l. institution l. firma o. d.) så stor del av hans resp. dess ägodelar l. tillgångar att han resp. den blir utblottad l. barskrapad, klå (se KLÅ, v. 2 b), pungslå (jfr FLÅ, v. 2 d); ofta mer l. mindre hyperboliskt: ta oskäligt betalt av (ngn) resp. betala (ngn) oskäligt lågt, ockra på l. uppskörta (ngn); äv. abs. (äv.: skaffa sig oskälig vinst); äv. [jfr t. schinden und schaben] i (det tautologiska) uttr. skinna och skava ngn, se SKAVA, v. 10—12; äv. i p. pr. l. p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Skinna ngn (in)på bara benen. G1R 1: 28 (1521). Att någre wrånguisse finnes, som .. förtale h: N: (dvs. G. I) atth hann latther skinna kyrckier och Closter. Därs. 127 (1523). Handwärckzmän, Dagh- och Arbetzkarlar, som .. icke weeta huru the skola Folck skinna, och emoot them dyre wara, ther the doch äre late och försummelige nogh i sitt Arbete. Rudbeckius Luther Cat. 99 (1667). Bolinus Dagb. 57 (1670; i p. pr., om borgare). Han behagade .. sielf, i miugg låna ut penningar på mångdubbel pant, emot obilliga Interessen, och skinna groft. Säfström Banquer. S 2 b (1753). (Byggnaden) som nu var i Ruine .. (hade) kostadt staden (Rouen) 3 millioner livres, som blifvet förlorade derföre att architecten velat skinna och ej nog försäkrat grunden, som var på pelare i Seine floden. Ferrner ResEur. 421 (1761). Herden har ullen i lön; han bör ej fårena skinna. Nicander GSann. 39 (1766). Jag sporde .. priset (på ett skåp). — ”Å dä ä la vat (dvs. väl värt) en tredaler”. Jag som ej ville skinna gubben, erbjöd honom dubbelt eller en krona. Aldén Getapul. 59 (1883). SvD(A) 1929, nr 131, s. 7 (i p. pf., om skattebetalare). Tendenser att skinna sommargästerna på olika sätt måste .. stävjas med alla medel. JordbrFörenBl(C) 1960, nr 16, s. 8. — jfr AV-, BE-SKINNA. — särsk.
α) i uttr. skinna ngn på ngt (jfr γ), (gm att ta oskäligt betalt) skörta upp l. lura ngn på ngt; äv. utan personobj.: göra oskälig vinst på ngt. Kolmodin QvSp. 1: 563 (1732). Mellan oss sagdt skinna entreprenörerne på varorna som uppköpas i Sverige, för att sändas hit (till Finl.). Gustaf III 5: 80 (1789). Af de orättfärdigt bekomne 510 kr:na återsänder jag härjemte 400, hvilka jag anser vara din andel (och jag skinnar dig ändå för jemnhetens skull på några kronor). Johansson Dagb. 2: 49 (1887). (Det är) ganska sorgligt att läsa, huru det går den människa väl, som lömskt skinnar sin nästa på hennes påtagliga rätt. PT 1903, nr 283 A, s. 3. Skinna ngn på priset, på en vara. Östergren (1939). ÖgCorr. 1966, nr 169, s. 6.
β) (numera bl. tillf.) i uttr. skinna i priset, ta oskäligt betalt. Serenius R 1 a (1757). Widegren (1788).
γ) (vard., skämts.) i fråga om spel: vinna pengar av (ngn), ”klå” (ngn) på pengar; äv. i uttr. skinna ngn på ngt (jfr α), särsk.: vinna ngt av ngn, ”klå” ngn på ngt. Vi spelade blott några spel, men han skinnade mig ändå på tio riksdaler. Weste FörslSAOB (c. 1815). Vi .. begifva oss till Rosenkampffs — njuta af deras förvåning, spela boston, skinna det friherrliga herrskapet, soupera (osv.). Topelius Dagb. 4: 248 (1840).
δ) (numera bl. ngn gg arkaiserande) i fråga om rövande (o. förstöring) i samband med krigshandling: plundra (ngt l. ngn) l. skövla (ngt); äv. abs. G1R 1: 27 (1521). Oss är kundgiort hurulunde the Vardbergz Borgare skicka szig och (vid infall över gränsen) haffua skinnadt nogre kyrkior och bönder ther nidre viid Landemerckit. Därs. 10: 165 (1535). Ehuruwäl Engeländerne .. medh een armée aff Trettijotusende Man ifrå Calais twärt igenom Franckrijke alt in til Guienne sköfflade och skinnade, wille doch Konung Carl (V av Frankrike) aldrigh resolvera sigh til at slåås. Brask Pufendorf Hist. 198 (1680). (Sv.) Skinna en stad .. (eng.) To pillage, to plunder. Serenius (1741). Konung Kristierns tjenare landstego (1451) i närheten af Stäkeholm, skinnade och brände i den kringliggande trakten. IllSvH 2: 291 (1876). (Han) tillstod .. att han varit med att skinna Vik och Haga. Ljung EnköpH 1: 33 (1963; fsv. orig.: han var medh ath skina hagha och viik).
ε) (numera föga br.) oeg., dels med sakligt subj.: fara illa med l. utplundra (ngn), dels med avs. på jord l. hav: plundra l. ”beskatta” l. hårt utnyttja, dels med avs. på ngns arbete o. d.: parasitera l. profitera på. Det är bättre at vi skinna jorden (gm bergsbruk), som til slutet skal skinna oss, än vi skinna hvarannan inbördes. 2RARP 10: 426 (1739). Det är ingen synd att skinna jord och haf. Hela sanden vid hafstranden kan i min tanke göras fruktbar. GbgMag. 1759, s. 286. ”Nå, hvad olycka dref dig ut i världen att skinna ärlig mans svett?” utbrast han. Högberg Fåg. 115 (1912).
b) (†) i uttr. skinna (up)på ngn, (skaffa sig otillbörlig vinst gm att) ta oskäligt betalt av l. skörta upp l. lura ngn. Bårgarne (i Sthm) skulle .. (gm att få ensamrätt att handla med fisk o. spannmål) altför myckit på allmogen skinna, och sättia sådana wahrur alt för högt. KamKollP 2: 233 (1641). Loenbom Stenbock 2: 260 (1758: uppå).
c) röva l. på oskäligt l. orättmätigt sätt bemäktiga l. tillskansa sig (ngt); äv. motsv. a δ, i fråga om rövande i samband med krigshandling; numera bl. (föga br.) i uttr. skinna ngt (i)från l. av l. för ngn; förr äv. dels i uttr. skinna så l. så mycket på ngt, orättmätigt tillskansa sig (en oskälig vinst av) så l. så mycket på ngt, dels (med indirekt obj. betecknande person l. institution) i uttr. skinna ngn l. ngt ngt, på oskäligt l. orättmätigt sätt tillskansa sig ngt från ngn l. ngt. Saa lothe i (dvs. Kristian II) och wthen sak och broth kaste i strömän och dränkia alle munnkana i Nydals closther, och latiid skinna Vpsala domkirke alt thet sölfuer och päninge, ther finnäs kwnde. SvTr. 4: 29 (1522). Barn, och quinnor togho the til fångar, och skinnadhe alt thet j hwsen war. 1Mos. 34: 29 (Bib. 1541). (Ryssarna) haffve .. giort en stor skade i thenne vinther in opå Vijborgz länn .., röffvet och skinnet ther inne hvad the haffve kunnet öffverkomme. G1R 25: 181 (1555). (Ivan den förskräcklige) war een .. gruffueligh Blodh hundh, röffuade och skinnade ifrån sina vndersåter vthan all orsaak, alt hwad the hade. Petreius Beskr. 2: 39 (1614). SedolärMercur. 2: nr 11, s. 4 (1731: af). Nu se wi, sade the (dvs. Simsons bröllopsgäster som icke kunde lösa den förelagda gåtan), at edert gästabod / Är giordt, at skinna osz af kroppen hwar en tråd. Kolmodin QvSp. 1: 285 (1732). Sedan han skinnat 150 daler på klockan (som han sålt), hade han kunnat vara mera frikostig (med klockkedjan som han lovat). JGOxenstierna Dagb. 1: 14 (1769). Ogärna ser jag, att vidfärdingen kommer hit och skinnar brödbiten för landsens barn. Högberg Vred. 2: 250 (1906). — jfr TILL-SKINNA.
d) (numera bl. tillf.) refl., i uttr. skinna sig till ngt l. till att göra ngt, gm att skinna (i bet. a) skaffa sig ngt resp. sätta sig i stånd att göra ngt. Krämarne S. Tum och S. Quintin, som woro poikar för några år sen, ha nu efter gamla gnedet skinnat sig til at upbygga stolta hus. Dalin Arg. 2: 71 (1734, 1754). Börjesson Brödr. 4 (1861).
3) motsv. SKINN, sbst.1 1, 5, refl., äv. intr., stundom äv. i pass. med intr. bet.: få skinn, överdragas med skinn. När .. (soppan) har kokat up, så bör det ej stå länge; ty då skinnar hon sig. Warg 41 (1755). Tersmeden Mem. 3: 270 (c. 1780; refl., om sår). När potäterna till sättningen sönderskäras, så bör detta verkställas så tidigt, att såren hinna skinna sig före sättningen. Arrhenius Jordbr. 2: 223 (1860). Hårdtorkande Illustrationsfärg af ny typ skinnar ej i burken. NordBoktrK 1909, nr 5, Omsl. s. 2. Innan såret (helt) skinnats. Östergren (1939).
4) [jfr SKINNARE I] (numera föga br.) motsv. SKINN, sbst.1 2: bereda skinn l. förfärdiga varor av skinn; jfr SKINNERI 1. I Malungs försambling bruka folket ganska mycket bereda skinwaror och sömma dem tillsammans .. och många af Malungsboarne gå till andra provincier att bereda och skinna. Linné Dal. 120 (1734). Lindfors (1824).
5) (†) motsv. SKINN, sbst.1 2: fodra l. överdraga (ngt) med skinn. Wollimhaus Syll. R 12 b (1649). Dens. Ind. (1652).
6) (vard.) motsv. SKINN, sbst.1 2 b: torka l. putsa (ngt) med (sämsk)skinn; särsk. med avs. på bil efter tvättning. ÖgCorr. 1966, nr 98, s. 11.
Särsk. förb.: SKINNA AV10 4 l. UTAV04.
1) (†) till 1, i uttr. skinna ngn huden av, dra l. slita huden av ngn; anträffat bl. bildl., i fråga om hård medfart o. ekonomisk utplundring (jfr 2, 3). I skinnen them hudhena aff, och kötet jfrå theras been, och äten mins folcks kött. Mika 3: 2 (Bib. 1541; ännu hos Melin HelSkr. 1861); Luther: schindet jnen die haut abe; Bib. 1917: sliten huden av kroppen på människorna); jfr Fernander Theatr. 172 (1695). jfr avskinna.
2) (†) till 2 a δ: (fullständigt) plundra l. skövla (ngt). Han skulle haffua fordt Söffuerin Norbis knecter til veemo Lensmans by och latit them skinna gården aff. G1R 8: 107 (1532).
3) (numera föga br.) till 2 c, i uttr. skinna av ngn ngt l. skinna ngt av ngn, förr äv. skinna ngn ngt av, på oskäligt l. orättmätigt sätt tillskansa sig ngt av ngn l. lura av ngn ngt. The Romerske .. skinna och beröffua alla forsamblingar theres ägodelar aff. OPetri 1: 203 (1527). (Turkarnas) arbete .. (går) ut på det att kunna söka och finna någon sak med de arma Christne och Judarne här (i Jerusalem), samt skinna utaf dem sin föda och timmeliga lycka. Eneman Resa 2: 244 (1712). KKD 2: 282 (1718). Börjesson Brödr. 4 (1861). jfr avskinna. —
SKINNA IFRÅN. (†) till 2 c, i uttr. skinna ngn ngt ifrån, röva l. på oskäligt l. orättmätigt sätt tillskansa sig ngt från ngn. OPetri Tb. 229 (1528). —
SKINNA IHOP10 04. till 2 a: gm skinnande skrapa ihop l. samla (ngt); äv. utan obj. Högberg Vred. 2: 348 (1906). Därs. 3: 24. —
SKINNA TILL SIG10 4 0. (numera föga br.) till 2 c: på oskäligt l. orättmätigt sätt tillskansa sig (ngt). Borg Luther 2: 301 (1753; t. orig.: erschinden). jfr tillskinna. —
SKINNA UT10 4. (mera tillf.) till 2 a: grundligt skinna (ngn); jfr plundra ut 3. Högberg Fåg. 57 (1912). —
SKINNA ÅT SIG10 4 0. (numera föga br.) till 2 c: på oskäligt l. orättmätigt sätt tillskansa sig (ngt). Scherping Cober 1: 347 (1734). —
SKINNA ÅTER10 40.
1) (†) till 2 a: skinna (ngn) i gengäld. Fattiga skinne man ej; men Skinnare skinne man åter. Nicander GSann. 148 (1767).
2) (föga br.) till 2 c: på oskäligt l. orättmätigt sätt åter tillskansa sig (ngt). Högberg Vred. 1: 122 (1906).
Ssg (till 1; jfr skinn, sbst.1 ssgr anm.): SKINN-LUDER. [jfr lt. o. t. schindluder, (själv)dött kreatur, as, äv. ss. okvädinsord] (†)
1) hästkrake (som endast duger att flås o. användas ss. åtel); jfr luder, sbst.2 1 slutet. Ahlman (1865). Ahlman o. Forsman (1885).
Avledn.: SKINNERA, v. [sannol. bildat efter mönster av sådana ordpar som fingra : fingrera, snickra : snickrera] (†) till 2 a, = skinna, v. 2 a; anträffat bl. i uttr. skinnera ngn på ngt (jfr skinna, v. 2 a α). AFSoldan (1840) hos Aho Soldan 31.
Spoiler title
Spoiler content