SKLEROTISK sklerå4tisk, adj.
Etymologi
[jfr t. sklerotisch, eng. sclerotic, fr. sclérotique, mlat. o. nylat. scleroticus; till gr. σκληρότης, hårdhet, till σκληρός, hård (se SKLERO-). — Jfr SKLEROTISERA, SKLEROTIUM]
(i fackspr.) som undergår l. undergått l. har samband med förhårdning l. förtätning l. förtjockning; ngn gg äv.: torkande. Sklerotisk, (dvs.) torkande. Dalin (1871). Sklerenkymet och det sklerotiska parenkymet, som ej kunna åtskiljas, fylla ofta en stor del af (knopp-)fjället. BotN 1880, s. 184. Man finner .. hos djur, som tillförts .. (ett visst slag av hormon) såväl sklerotiska förändringar som pågående upplösningsprocesser (av bencellerna). NordMed. 1947, s. 659.
