publicerad: 1972
SKOJ skoj4, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(förr äv. skåjj)
Etymologi
[sv. dial. skoj; jfr d. dial. skåi, nor. skøi (båda i bet. 3); jfr äv. holl. schooi, ostfris. schōi, båda i bet.: kringflackande; vbalsbst. till SKOJA. — Jfr SKOJIG]
1) motsv. SKOJA 2: (planlöst l. hämningslöst l. osammanhängande) skrikande l. skränande l. dyl., oväsen; äv. oeg. l. bildl., om högljudd o. ovederhäftig l. demagogisk kritik; utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera nästan bl. (ngt vard.) med tydlig anslutning till 3. Serenius (1734; under shriek). Ankarsvärds radotteri på Riddarhuset har stoppat munnen till på Ridderskapet och Adeln om der några hade velat tala (om statsverkspropositionen). Hans oförsvarliga skoj har väl gjort dem stumma. Stenhammar Riksd. 3: 158 (1847). Rosencrantz och Bielke .. medhafva 200 raketer som uppsändas under stort skoj. Edholm SvunnD 195 (1854); jfr 3. JGRichert (1861) hos Warburg Richert 2: 368 (om högljudd kritik). Era hurrarop låta alltid som skoj och skrål. Jolin Mjölnarfr. 50 (1865). (Sv.) Föra skoj, (eng.) be noisy. Björkman (1889). Harlock (1944).
2) (ngt vard.) motsv. SKOJA 3: bedrägligt l. skrupelfritt handlande l. förfarande (i sht i ekonomiska mellanhavanden), skojeri (se d. o. 2); i sht förr äv. i uttr. göra skoj med ngn, (försöka) skoja ngn. (Tidskriften) Mimer tryckes ut i morgon. .. Populär blir den näppligen i dessa tider, då endast skoj gör lycka. Atterbom (1839) i 3SAH LV. 2: 92; möjl. till 1. ÖgCorr. 1854, nr 3, s. 4 (: göra skoj med). NDA 1930, nr 84, s. 1 (om affärsskoj). Ur .. (en) blandning av skoj, kvacksalveri och primitiv sjukvård i samhällets bottenskikt, framväxte den moderna kirurgien och 1500-talet är i själva verket dess födelsesekel. Fåhræus LäkH 2: 38 (1946). — jfr AFFÄRS-, MARKNADS-, SKATTE-, VALUTA-SKOJ m. fl. — särsk. i konkretare anv.: vilseledande uppgifter l. påståenden; äv. rent konkret: handelsvara av dålig kvalitet. En turbanprydd gentleman, som söker pracka på dig något turkiskt skoj. Lindqvist BakMoln. 248 (1911). Gud hade lurat honom. Det var bara skoj alltihop, som stod i bibeln. Koch Arb. 251 (1912).
3) (ngt vard.) motsv. SKOJA 4: (i avsikt att roa sig själv l. andra bedrivet, ofta stojande l. högljutt) skämtande l. gycklande; äv. om vad (l. ngt) som ger l. är ägnat att ge upphov till nöje l. skämtande l. gyckel. Göra ngt på skoj, för skojs (äv. skoj) skull, på skämt l. för att förströ sig. Vara upplagd för skoj. Utan skoj, vad menar du egentligen?, skämt åsido. Du förstår väl skoj! Göra skoj av ngn l. ngt. Driva skoj med ngn l. ngt, äv. föra skoj med ngn. I kväll ska vi ut på skoj (vard.), ut o. roa l. förströ oss. Vi hade (väldigt) skoj i går kväll (vard.); jfr anm. nedan. Backman Reuter Lifv. 2: 325 (1870). Ni kan tro det var ett skoj när tyske kejsaren skulle hit med sina månge örlogsskepp. Hedenstierna FruW 249 (1890). Han fick med ens en liten lust att drifva med fiskalen, men dennes dörr var låst. — Nåja, för resten, tänkte Mikael Habstadius, han begriper ändå inte skoj — det är en knöl! Nordström Landsortsb. 246 (1911). En gång, .. hade polismästaren sökt avväpna .. (fabrikören) med en brysk fråga: Jag tror fabrikören driver skoj med oss alla? Hellström Malmros 37 (1931). Botvid Värna 86 (1932: för skoj skull). Saxon Handelsb. 134 (1932: förde). Det är så skoj att härma folk. Thordeman FolkLust. 15 (1933); jfr anm. nedan. Det har ingalunda varit hennes avsikt att göra narr av sin bästa vän (gm att utsätta henne för kamraternas skratt). Skojet kom automatiskt och det var ju ingen ond mening i det. Hedberg DockDans. 68 (1955). — jfr NATT-SKOJ. — särsk. [delvis utgående från 1] motsv. SKOJA 4 slutet, om skolelevs ”hyss” l. ”rackartyg” under lektion l. skolelevs gycklande l. drift med lärare. Ödman VårD 1: 32 (1887). Franskan läste vi för Conrad Kjellström, en lärare, som pojkarna årgång efter årgång förföljde med sitt skoj. Lagergren Minn. 1: 288 (1922). (Läraren) var en försynt man, som led av det outrotliga skojet under hans lektioner. MinnSvLärov. 1: 175 (1926). Plötsligt började alla tala i munnen på varandra om lärare, terminsbetyg, pinnar, skolkningar, skoj med provdoggar och lyckade fuskbragder. Siwertz Pagoden 205 (1954).
Anm. till 3. Ordet uppfattas i anv. ss. predikatsfyllnad o. i uttr. ha skoj av språkkänslan ofta ss. ett adj. o. kan då förses med bestämningar bestående av adv. (jfr språkprovet från 1933 ovan o. redaktionsex. sp. 4451). Utgående från denna anv. förekommer ordet ngn gg använt rent adjektiviskt ss. direkt attribut med bet.: skojig. Jag .. tittar ut för att se om det ligger något skoj kontorshus mitt emot. DN(A) 1965, nr 315, s. 8.
Ssgr (i allm. till 3; ngt vard. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kunna äv. hänföras till skoja): (2) SKOJ-AFFÄR. särsk.: affär (butik) där skojeri bedrives; jfr skojar-affär. Östergren (1939). —
(2, 3) -ARTAD, p. adj. som liknar l. påminner om skoj; särsk. till 2. GHT 1897, nr 39 A, s. 2 (om avbetalningsaffärer). —
-FRISK. benägen för (”frisk” på) skämt, skämtlysten; munter, uppsluppen; om lynne l. framställning i tal l. skrift o. d.: som kännetecknas av skämtsamhet l. munterhet o. d.; jfr frisk, adj.2 6 b. Landsm. XVIII. 8: 36 (cit. fr. 1861). Berg SvSkald. 26 (1906; om lynne).
(1, 3) -PERIOD. särsk. (†) till 1, om period av högljudd o. ovederhäftig (samhälls)kritik l. av rabulism l. dyl. Atterbom (1833) i 3SAH LV. 2: 24. —
Avledn.: SKOJAKTIG, adj. [möjl. delvis äv. till skoja] (mera tillf.) till 2, 3: som närmar sig l. liknar l. är benägen för skoj. Klint (1906). —
SKOJIG, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content