SKOL skω4l, sbst.1, r. l. m. l. f. (TeknVet. VoV 2: 294(1928) osv.) l. n.; best -en resp. -et; äv. SKOLA skω3la2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or; äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SKOLE skω3le2, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(skol 1907 osv. skola 1791 (: skolor, pl.). skole c. 1600 (: skôlen, sg. best.)—1798 (: skolar, pl.))
Etymologi
[sv. dial. skol, skola, skole; jfr fvn. skorða, stötta (särsk. under båt), nor. dial. skorda, skola m. m., stötta (särsk. under båt), skol; till SKÄRA, v. (jfr SKAL, sbst.2,SKORPÅLE), sannol. med en urspr. bet.: klyfta, (ut)kluvet stycke av trä l. sten; formerna med -l- bero på dialektalt uttal av -rd- (jfr STEL, SVÅLm. fl.) — Jfr SKOLA, v.1]
1) (i sht i vissa trakter o. i fackspr.) stenflisa o. d.; i sht om var o. en av de småstenar l. skärvor varmed ngt stöttas upp l. kilas fast (särsk. varmed håligheterna i mur, särsk. av oregelbunden natursten, utfyllas); numera företrädesvis (i formen skol) koll.: småsten l. småflis l. stenskärv l. dyl. Bureus Suml. 54(c. 1600). (Då första murstensvarvet till en masugn skall muras på fast berg fordras) större urval af enkom passade stenar och skolor. Garney Masmäst. 52(1791). Man var (i mitten av 1800-talet) noga med att det skulle vara gott om bindare i muren och att skol ej fick läggas på skol. Hesselman HusbyggSthm 13(1941). MilByggstandard 1944, s. 108 (koll.).
2) (skola) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) inskärning, skåra, fördjupning. (Sv.) Skola .. (fr.) Taillade. Incision. Nordforss(1805). — jfr BERG-,HÄLLE-SKOLA.
Ssg (till 1. Anm. Nedan anförda ssg kan äv. hänföras till skola, v.1):SKOL-STEN. (i sht i fackspr.) skol; särsk. koll. UpplFmT 29—32: 203(1913).
