publicerad: 1972
SKOLA skω3la2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[sv. dial. skola; jfr fvn. skorða, stötta upp (båt), nor. dial. skorda, skole stötta upp (båt), skola; avledn. av SKOL, sbst.1, SKOLA, sbst.1]
(i sht i vissa trakter o. i fackspr.) kila fast (ngt, i sht stenar, t. ex. natursten, i en mur l. dyl.) med skol (se SKOL, sbst.1) l. annat utfyllande material; stötta (ngt) l. bringa (ngt) att stå fast gm att inkila skol l. dyl. omkring det; utfylla (mur l. fog i mur o. d.) på detta sätt; ss. vbalsbst. -ning äv. i konkret anv.: skol. Må och en steen eller tiälldra, .. för röör giälla, enär han .. skolader är effter landsens sedwänia. FörarbSvLag 4: 211 (1695). Enstaka Röör som stå antingen i Skogar eller på Berg och icke hafwa behörig skolning, kunna ey heller gifwas witzord. Agner Ört. 103 (1725). Resta stenar äro .. oftast vid foten skolade med klappersten. 2VittAH 14: 8 (1828, 1838). Rothstein Byggn. 392 (1859; i pass., om fogar). Skola stenar i stenmuren. Gunterberg Hjälpr. 1: 11 (1896). De utgräfda murarna äro lagda af letade stenar i väl skolad mur utan bruk. UpplFmT 6: 358 (1912). MilByggstandard 1944, s. 108 (: skolning). — jfr KRING-, OM-SKOLA o. O-SKOLAD samt I-SKOLNING.
Särsk. förb. (i sht i vissa trakter o. i fackspr.): SKOLA EMELLAN10 032. placera skol emellan (olika delar av ngt l. olika föremål) för att kila fast l. stötta dem. Lundell (1893). —
SKOLA OMKRING10 04 l. KRING4. omgiva l. fastkila (ngt) med skol runt omkring. Schück VittA 2: 420 (i handl. fr. 1685). jfr kringskola. —
Ssg (i sht i vissa trakter o. i fackspr.): SKOLNINGS-STEN. sten avsedd l. använd till skolning; jfr skol-sten. Fornv. 1943, s. 331.
Avledn.: SKOLARE, m. (i sht förr) grundläggningsarbetare med uppgift att utföra skolning. SD(L) 1896, nr 123, s. 4.
Spoiler title
Spoiler content