SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1972  
SKONA skω3na2, v.2 -ade, äv. (vard. o. i vitter stil) ipf. -te, sup. -t, p. pf. -t (pr. sg. -ar G1R 1: 36 (1522) osv. -er G1R 11: 241 (1537), Runius (SVS) 2: 66 (1707; rimmande med raisoner). -är G1R 6: 208 (1529). — pr. sg. pass. -as Murenius AV 517 (1662) osv. -es Juslenius 333 (1745). — ipf. -ade 2Kor. 1: 23 (NT 1526) osv. -te ÄARäfst 99 (1596: förskonte) osv. — imper. sg. skon Swedberg SabbRo 51 (1700, 1710), Högberg Vred. 1: 267 (1906). skona Mat. 16: 22 (NT 1526) osv. — sup. -at Rom. 8: 32 (NT 1526) osv. -et G1R 18: 573 (1547: förschonet), ArbogaTb. 4: 138 (1568). -t TbLödöse 130 (1589: förskonnth) osv. — p. pf. -ad OPetri Kr. 218 (c. 1540: skonat, n.) osv. -d Messenius Blanck. 10 (1614: förskondh), Kolmodin Dufv. 300 (1734). -t OxBr. 5: 50 (1613: förschåntt) osv.). vbalsbst. -AN (se avledn.), -ANDE, -ING (se SKONING, sbst.2), SKONSEL (se avledn.); -ARE (se avledn.).
Ordformer
(schon- 1535 (: forschone, inf.)1560 (: förschone, inf.). schån- 1613 (: förschåntt, p. pf.). skon- (-oo-) 1522 osv. skonn- 15681671 (: förskonnas, pr. pass.))
Etymologi
[fsv. skona, göra (ngn) till viljes, ha försyn för (ngn l. ngt), överse med (ngt), skona, möjl. äv.: visa vänlighet mot (ngn); jfr fd. sconæ, dan. o. nor. skåne; av mlt. schōnen, behandla hänsynsfullt, skona (motsv. holl. schoonen, t. schonen), samhörigt med schȫn(e), glänsande, ren, vacker, hänsynsfull m. m., av fsax. scōni, motsv. fht. scōni, t. schön (se SKÖN, adj.). — Jfr SKONLÖS, SKONSMÅL]
1) låta (ngn) undslippa l. undgå ngt, låta (ngt) undgå ngt; dels med bestämning som anger vad ngn undslipper l. ngn l. ngt undgår, i uttr. skona ngn l. ngt från l. för (förr äv. med) ngt, dels utan sådan bestämning; stundom med saksubj.; äv. abs.; i vissa fall utan bestämd avgränsning från 2 l. 3; jfr FÖR-SKONA.
a) med avs. på person (l. djur); särsk.: låta (ngn som dömts till döden l. som besegrats i strid o. d.) behålla livet (särsk. i uttr. skona ngn till, förr äv. med livet), ge (ngn) pardon; låta (ngn som begått visst brott l. viss förseelse o. d.) slippa undergå straff; låta (ngn) gå fri från angrepp l. kritik l. smädelse l. ironi o. d.; befria (ngn) från l. låta (ngn) slippa ngt betungande l. besvärligt (t. ex. krigstjänst); stundom närmande sig bet.: ha försyn för (ngn). Skona sina fiender. Döden skonar ingen. Han hade under hela sitt liv dittills varit skonad från sjukdom. Hans elaka tunga skonade varken hög eller låg. G1R 1: 115 (1523). J sanningenne lärer tw (dvs. Jesus) gudz wägh, och tw skonar ingen, ty ath tw seer icke effter menniskiones ansichte. Mat. 22: 16 (NT 1526; Bib. 1917: utan att fråga efter någon). Thet är jw altijdh bettre .. at skoona sin fiende, än at låta sin wen komma om halsen. OPetri Kr. 40 (c. 1540). Herre Gudh himmelske Fadher, som icke haffuer skonat tin eenfödda Son, vthan först giffuit honom vnder korset och j dödhen, och sedhan lätit honom komma til sina herligheet. EvEp. 1562, s. V 4 a. Hafwe bäggie echta hion giordt hoor, och stå i lika brott, men blifwa lijkwäl till lifwet skonte, tå skal them emillan ingen skildnad (dvs. skilsmässa) tillåtas. KOF II. 2: 150 (c. 1655). Schmedeman Just. 319 (1662: skonas med lijfwet). För siukdom och för dyran tijd / Haar tu osz skont, o. Fader blijd! Ps. 1695, 136: 4. (Lejonet) har .. ett wiszt ädelmod att skona mindre djur. Hartman Naturk. 164 (1836). Då gråhårsmän rycktes till härens led, / Han skontes som krympling och slapp gå med. Snoilsky 2: 87 (1881). Man gycklade friskt med varandra och inte ens cheferna skonades. Siwertz Tråd. 34 (1957). — jfr LIV-SKONA. — särsk.
α) med refl. obj.: laga så att man undslipper l. undgår ngt; i sht förr äv. allmännare: undandra l. bespara sig ngt o. d.; i negerad (o. därmed jämförlig) sats äv. betecknande att ngn i en framställning icke skyddar sig själv gm att förbigå sådant som är nedsättande l. obehagligt för honom; jfr 3 a. Mat. 16: 22 (NT 1526). (Att rätt begå nattvarden är) at lofwa .. Gudh .. och tacka Sonen Jesum Christum, som icke hafwer skonat sigh sielf, vthan gifwit sigh vthi dödhen för oss. Carl IX Cat. X 4 b (1604). (Jesus) hade kunnat skona sig för desza tårar (som han fällde vid Lasarus' grav gm att förhindra hans död). Bælter JesuH 5: 626 (1759). Hvem skonar sig icke, då han kan, ifrån .. (en viss tänkt) utgift? Blix SvFinance 57 (1797). Jag ska ärligt berätta allt och inte skona mig själv. SvHandordb. (1966). — särsk. (†) i uttr. skona sig ngt, bespara sig ngt. Leopold 1: 41 (1790, 1814).
β) (†) i uttr. skona ngn ngt (jfr α slutet, γ), låta ngn slippa ngt, bespara ngn ngt; skona ngn att göra ngt, låta ngn slippa att göra ngt, förskona ngn från att göra ngt, bespara ngn besväret l. sorgen att göra ngt. (Smålänningarna tvingades förr) gå wtt man aff hwsse .. emott Fienderne .., Nw holler kon: Ma:t .. gott kriigxfolk i landett, och skoner thom slige vtreszor. G1R 11: 241 (1537). H. RikzCantzlern .. sade huru som K. M:t gärna hade skont Ständerne wed denne tidh att komma hijt .. men (osv.). RARP V. 1: 91 (1652). Skona mig at templets plundring se. Murberg Racine Ath. 70 (1776). Lindblom i 2SAH 5: 157 (1809).
γ) (†) i uttr. skona ngn livet, skona ngn till livet; jfr e β. KyrkohÅ 1902, MoA. s. 79 (1599). VDAkt. 1701, nr 40.
δ) (†) i pass. i opers. konstr. med indir. obj., i sådana uttr. som skonas ngn l. varder ngn skonat, ngn blir skonad l. förskonad från ngt; särsk. i uttr. skonas ngn till livet, ngn blir skonad till livet. Hon wardt i Stocholm dömd til eeld, doch wardt henne skonat. OPetri Kr. 218 (c. 1540). På thett honn kunde änn nu bättra sigh, skontes henne än nu till lifuett. 3SthmTb. 5: 227 (1604).
b) med obj. betecknande ngns person l. kropp l. visst sinnesorgan l. sinne o. d.; jfr 3 a, b. Skona ngns nerver. (Judarna) komo intit j hugh .. Huru han (dvs. Gud) .. sijn tekn j Egipten giordt hadhe .. Tå han giorde sinne wredhe en wägh. och icke skonade theras (dvs. egyptiernas) sielar för dödenom. Psalt. 78: 50 (öv. 1536; äv. i Bib. 1917). För arbete skal hon (dvs. en hustru) .. sin krop ey skona. TobCom. E 1 a (1550); jfr 3 b. Påven .. var road av .. (de Mérodes) kvickhet, som ofta icke ens skonade påvens person. Lagergren Minn. 2: 379 (1923). Ett gift, som inte ens skonar synen. Östergren (1939). — särsk.
α) i uttr. skona ngns öron (från ngt), icke utsätta ngns öron för ngt (t. ex. för oljud); låta ngn slippa att höra ngt (som är obehagligt för honom). Sahlstedt (1773). Skona ens öron från ett sådant tal. Lindfors (1824). Cavallin (1876).
β) i uttr. skona ngns känslor, icke utsätta ngn för ngt som sårar hans känslor. Sundén (1888). SvHandordb. (1966).
γ) (†) i uttr. skona känslan att göra ngt, skona ngn från att göra ngt som illa berör honom. Det (konstnärliga) värde, som väpnar mot medelmåttan, och skonar känslan att vämjas vid slösade prydnader. Fleming i 2SAH 2: 226 (1799).
c) med avs. på bebyggt område (land, samhälle o. d.) l. hus, med tanke på personer l. byggnader l. växtlighet o. d. inom området resp. personer l. föremål i huset: låta (ngt) undgå härjningar l. förstörelse l. förödelse l. viss, icke önskvärd behandling l. slippa viss pålaga, (vid krig o. d.) skona invånarna inom (ett område) l. i (ett hus) o. d. G1R 1: 36 (1522). År 1772 och 1773 då rötfeber och rödsot grasserade öfwer hela landet och bortsopade så betydelig hop af folk, skontes Skogs församling ganska mycket, näst Guds hjelp, genom försigtiga anstalter. SockenbeskrHäls. 23 (1790). Taormina (har) nu, likasom vid alla tidigare jordbäfningar i dessa nejder, blifvit helt och hållet skonadt. Nylander Hemma 128 (1909). Länsstyrelserna får befogenheter att .. skona vissa trakter från exploatering. DN(A) 1964, nr 248, s. 2. Med stor tacksamhet tog de fyra tusen invånarna (i Fredrikshald) emot den svenske kungens vänliga anbud att skona staden från bombardemang. Widding Svan. 225 (1971).
d) med avs. på konkret föremål, egendom (i β äv. jakt- l. husdjur) o. d.; jfr b, c.
α) låta (ngt) undgå att utsättas för åverkan l. skada l. förstörelse l. hänsynslös l. pietetslös behandling o. d. Bestormer .. (Jerusalems) murar, och kaster them om kull, och skoner intet. Jer. 5: 10 (Bib. 1541). Ner hon bliffwer ondh, skonar hon inthet sine egne kläder uthan rijffwer .. dem .. söndher i stycken. ManhaftLöjtn. 33 (1666). Även i det inre har byggnaden (dvs. Ekshäradsgården på Skansen) lyckligtvis blivit skonad från genomgripande reparationer och förändringar. Fatab. 1954, s. 18.
β) vid avverkning l. nedrivande l. jakt l. slakt l. dödande o. d. lämna (ngt) kvar l. orört l. låta bli att avverka resp. nedriva l. fälla l. slakta l. döda (ngt) o. d.; förr äv. i uttr. skona kvar ngt. (Du skall) seije them alffvarliige til, som här effther bliffve tilskickede att hugge ekevärke, thet the skone then skog, som bör vare skonedt. G1R 25: 35 (1555). (Svärmarna av gräshoppor) skona qvar ej något blad på marken. JGOxenstierna 4: 431 (1815). Af samma skäl som gräsanden bör lemnas i särskildt beskydd under vårtiden, bör också årtan under samma tid skonas. Svederus Jagt 267 (1831). Ej endast skonade lockar, / Bölja kring axlar och hals (på unga tärnor) sitt guld .. / Äfven .. om änne och arm gå .. guldband. Fahlcrantz 1: 2 (1835, 1863). (Hon talar om) en katt som sprungit till skogs med sin enda skonade unge. Tingsten Skymn. 112 (1970). jfr UT-SKONA.
e) med avs. på ngt mer l. mindre abstr. (jfr b); särsk.: låta (ngt) undgå angrepp; låta (näringsgren o. d.) slippa ngt betungande o. d. (Jag) haffuer .. min nästes heder och äre icke skonatt, (utan) fört honom i itt ondt ryckte. KOF 1: 241 (1575). Görtz' finance-system innehöll .. följande punkter: han .. wille så mycket som möjligt skona jordbruket (osv.). Ekelund 1FädH II. 2: 54 (1831). — särsk.
α) (†) i pass. i opers. konstr. med indir. obj., i uttr. varder ngt skonat, ngt skonas. LPetri Kyrkiost. 52 a (1566).
β) i uttr. skona ngns liv l. skona livet, skona l. rädda l. benåda ngn till livet; jfr a γ. OPetri Tb. 249 (1528). Tag penningar, och skona lifwet. Celsius Ordspr. 1: 323 (1708).
γ) (i sht i vitter stil) med obj. betecknande viss egenskap l. visst tillstånd o. d.; särsk.: ha försyn för (ngt) o. därför icke angripa det; äv. betecknande att ngn l. ngt skonas av försyn för den angivna egenskapen osv. Erick Helsing .. War en gammel vthlefwat man .., och hade man gärna skont hans alderdom, män .. (han fick slita) rijsz. ÄARäfst 27 (1596). Det är billighit, at man .. Skoner Academiens heder och then icke prostituerer till alla handa omdömen (i personliga tvistefrågor). Schück VittA 3: 346 (i handl. fr. 1677). Afwund skonar ingen dÿgd. Celsius Ordspr. 1: 491 (1708). (Skådespelaren Hjortsberg) framstälde menniskorna sådana de äro, icke sådana de kunde eller borde vara. Han skonade icke de svaga sidorna. Hedberg SvSkådesp. 13 (1884). Skona ålderdomen. Östergren (1939).
δ) (numera föga br.) i uttr. skona sitt rykte, vara rädd om sitt rykte (o. icke göra någonting som kan skada det). Visb. 1: 83 (1573).
ε) (numera bl. tillf.) avstå från att ta (viss tid l. dag) i anspråk för visst ändamål (arbete, sammankomst o. d.). I sex daghar skalt tu göra titt arbete, men then siwnde daghen skalt tu skona. 2Mos. 23: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: skall du hålla vilodag). (Biskopen får visitera när han vill) allenast andetider (dvs. skördetider) skonas, at folket icke från sine nödige syslor må hindras. KOF II. 2: 307 (c. 1655). Skulle vi ej kunna komma öfverens att skona hvarandras söndagar? Beskow Pred. 466 (1901).
f) (numera bl. tillf.) i p. pr. i adjektivisk anv.: skonsam, barmhärtig; nådig o. d.; ss. adv.: skonsamt, barmhärtigt o. d.; stundom svårt att skilja från 3 e. Schultze Ordb. 4351 (c. 1755). Vid kakelugnshörnet satt hans fru .. på hvars .. anlete år och bekymmer skonande qvarlemnat omisskänliga spår af .. skönhet. Carlén Repr. 7 (1839). (Viktor Rydberg) hade talat allvarsamma ord (till sin samtid) och såsom snille utfört sin siaremission på ett skonande sätt. GHT 1895, nr 225, s. 3.
2) helt l. delvis avstå från l. vara sparsam med användandet av (ngt), spara o. d.; jfr 1.
a) (numera mindre br., i sht arkaiserande) med avs. på ngt konkret (särsk. material l. förbrukningsartiklar l. pengar): icke röra (se RÖRA, v.2 I 9 b β) l. förbruka (ngt); spara (ngt) för användning vid ett senare tillfälle; använda (ngt) sparsamt; förr äv. i uttr. skona på ngt, spara på ngt. The Jachimsdaler szom i haffue, må j skoone och spare thet beste j kunne. G1R 10: 158 (1535). Må tw vndsätia them (dvs. danskarna, till vilka svenska kanoner skulle utlånas) Klott tiil samme skytt, men kruthet skona thet besta tu kanth saa att tu jngalunda forblottar (de svenska) Skippen. Därs. 257. Skona ej på kopekerna. Runeberg (SVS) 9: 408 (c. 1850). Du dystre far i huset, / hvi står ditt öl i kruset / och surnar än och skonas? / Låt glädjen dväljas här! Karlfeldt FridVis. 95 (1898). Brate Edda 121 (1913). — särsk.
α) (†) avhålla sig från (föda). (Personer) som medh skrymterij tala lögn .. biwdhandes skona maten som gudh skapat haffuer. 1Tim. 4: 3 (NT 1526; Bib. 1917: avhålla sig från .. mat). — jfr MAT-SKONING.
β) (tillf., skämts.) avstå från användandet av (plagg) i syfte att icke slita på det, spara. Runius (SVS) 2: 116 (1712).
γ) med obj. betecknande bägare l. butelj o. d. (med spritdryck), med tanke på dess innehåll; särsk. negerat, i sådana uttr. som icke skona bägaren l. buteljerna, dricka flitigt l. mycket. Han .. hade inte skonat buteljerna vid middagen. Hedenstierna Svenssons 24 (1903). Fast han druckit mycket måttligt, var han lika upphetsad som ingenjören, vilken inte skonat bägaren. Ossiannilsson Hav. 224 (1910).
δ) (†) hushålla med (skog) gm att (efter ett visst system) endast avverka en viss del därav åt gången. Nordforss (1805).
b) (†) med avs. på ngt abstr.; särsk. dels med avs. på arbete, möda, omkostnad o. d.: avstå från att l. endast i ringa mån lägga ned (arbete osv.) på ngt, spara l. bespara sig (ngt); dels i negerad sats: (icke) avhålla sig från l. dra sig för l. sky (ngt, att göra ngt); äv. med saksubj., särsk.: medföra l. innebära en besparing av (arbete osv.). Tyranniske stycker (dvs. handlingar) han (dvs. Kristian II) intet wille skone. Svart Gensw. G 6 b (1558). De föräldrars hand, som skonar Barnets tucktan, / Måst lefva för sit Barn i främre tijd i frucktan. SColumbus Vitt. 100 (c. 1678). Thet Papistiske anhanget skonte hwarken Konst eller Arbete, til at hindra .. alt hwad som lände til then sanna Evangeliska Lärans utwidgelse och styrckia. Kyrkol. 1686, Föret. s. 3 b. Denna stora hopen med Skåttgluggar (i bröstvärn) skulle och så skona mycken omkåstnad med Murwärck. Rålamb 8: 106 (1691). Hans Skepp seglade lättast, och hans Folck (dvs. besättningen) skonade ingen möda. Mörk Ad. 2: 422 (1744). Det (var) icke .. underligt om gewär förkommit i Slaget, då .. marode (dvs. marodörer), som altid plägar följa Armeer, icke skonade at plundra de döde. Loenbom Stenbock 2: 130 (1758). Möller (1790, 1807). — särsk.
α) i uttr. skona ngns besvär, bespara ngn besvär(et). Kolmodin QvSp. 1: 400 (1732).
β) i fråga om talande, dels: hålla inne med l. förtiga (ngt), dels i uttr. skona sitt tal l. orden, avhålla sig från att säga ngt l. vara försiktig i sitt tal, i negerad (o. därmed jämförlig) sats: (icke, föga) skräda orden o. d. Lather honum (dvs. doktor Hans, som i Uppsala hållit en olämplig predikan) icke fare wtt på bygden at predika .., förmåde (dvs. förmoda) wij oss (nämligen) at han föghe skonär sitt tall på bygden ther han så driste taler i köpstaden. G1R 6: 208 (1529). Sant är det att jag .. af det säijas bör intet skonar. MGdelaGardie (1670) hos Annerstedt UUÅ Bih. 2: 136. Han skonar orden. Schultze Ordb. 4351 (c. 1755).
3) vid användandet av en person i viss tjänst l. för utförande av visst arbete l. ett husdjur ss. dragare o. dyl. l. vid brukandet av ett visst föremål (t. ex. en maskin l. en väg) l. behandling av ngn l. ngt icke utsätta (personen l. husdjuret) för ngt alltför ansträngande l. påfrestande l. ngt som tar alltför mycket på krafterna l. sliter alltför hårt på honom l. det resp. icke utsätta (ngt) för ngt som nöter alltför mycket på det l. skadar det alltför mycket; vara aktsam om (ngn l. ngt); förr äv. i uttr. skona ngt mot ngt, skydda ngt mot ngt; äv. med saksubj.; jfr 1. Ekelund Fielding 284 (1765). (Efter att ha arbetat oavbrutet flera dygn) kunde jag inse, huru välgörande hvilodagen var, som .. tvingar .. slafherren att skona sina tjenare. Læstadius 1Journ. 329 (1831). Dessa tråkiga .. öfverdrag, som så ofta äro bestämda att skona möbler mot solen. Wetterbergh Selln. 122 (1853). Om morbror Schenson är ute och åker och kommer till en uppförsbacke, hoppar han alltid ur för att skona hästarna. Lagerlöf BarnM 201 (1930). Om lasten fördelas, skonas vägarna. Östergren (1939). — jfr TVÄTT-SKONANDE. — särsk.
a) i uttr. skona sig l. sin person, vara aktsam l. rädd om sig, icke utsätta sig för alltför stora ansträngningar l. arbeta för hårt; spara sig l. sina krafter; ofta negerat; stundom svårt att skilja från 1 a α resp. 1 b. Så stormade .. the Swenske till annan gången .. (vid erövringen av Kalmar slott 1525), och så gräseliga som the hade warit blinde, skonandes sigh platt intedt. Svart G1 91 (1561). Man kunde .. införa det (i K. XI:s personalier), at H:s Högstsalige Kongl. Maj:t ofta intet skonte sin egen höga person, vid drabbningar och vichtige expeditioner. HSH 1: 171 (1697). Han reste i sockenbud och på husförhör i hvilket väder som helst och skonade sig aldrig. Hwasser VSkr. 1: 45 (1852). Du får inte storma på så, du måste tänka på att skona dig. Östergren (1939).
b) med avs. på kroppsdel l. sinnesorgan o. d.: icke anstränga (ngt) alltför mycket, vara aktsam l. rädd om (ngt); stundom svårt att skilja från 1 b. Eurén Kotzebue Orth. 3: 162 (1794). Djuret skonar i början den sjuka foten. Tidén Bosk. 92 (1841). Jag har bett honom skona sina ögon. Östergren (1939).
c) med avs. på ngt abstr.; särsk. dels i uttr. skona sin hälsa l. sina krafter, vara rädd l. aktsam om sin hälsa l. icke utsätta sin hälsa för alltför stora påfrestningar resp. spara sina krafter, dels i uttr. skona ngns hälsa o. d., med saksubj.: icke gå alltför hårt åt ngns hälsa o. d. Skona sin hälsa. Schultze Ordb. 4351 (c. 1755). Han skonar icke sina krafter. Ahlman (1865). Åldern skonade hans helsa och goda lynne. Rydberg Vap. 383 (1891).
d) [jfr fr. ne m'epargnez pas!] (†) i uttr. skona mig icke! o. d., tveka icke att begagna dig (eder) av min tjänst! Dalin FrSvLex. 1: 411 (1842). Dens. (1854; angivet ss. familjärt).
e) i p. pr. i adjektivisk anv., om sak l. förhållande o. d.: som icke (alltför mycket) skadar l. är alltför påfrestande för ngn l. ngt l. icke går alltför hårt åt l. nöter alltför hårt på ngt l. (i fråga om jord) suger ut jorden alltför mycket, skonsam (se d. o. 3); jfr 1 f. Ett växtomlopp, som producerar mera foder och deraf lemnar mera gödsel, än som erfordras för bibehållandet af den kraft, hvari jorden befinner sig, kallas skonande. Arrhenius Jordbr. 1: 192 (1859). Ofta är textilfabrikanten belåten, blott fibrerna nätt och jämt äro starka nog att spinnas och väfvas på hans snabba, men dock mycket skonande maskiner. Steffen Lönarb. 58 (1900). En narkosform, som .. måste anses som den mest psykiskt skonande vi hittills känna. SvLäkT 1932, s. 564.
Ssgr: (1 d β) SKON-DEL. fisk. del av trål l. snurrevad, som är så konstruerad att småfisk skall slippa ut. SvD(A) 1916, nr 51, s. 7. SvFiskelex. (1955).
(3) -DIET. [jfr d. skånediæt, t. schonungsdiät] med. jfr -kost. SAOL (1950). IllSvOrdb. (1955).
(3) -DISK. disk varvid det som diskas (t. ex. porslin) behandlas särskilt skonsamt. DN 1970, nr 236, s. 22.
(3) -KOST. [jfr dan. o. nor. skånekost, t. schonungskost] med. lättsmält kost (som är skonsam mot magen). SvUppslB 7: 317 (1931).
(3) -SALT. med. dietiskt salt (som ingår i skonkost). TaxaLeoprep. 1933, s. 74.
(3) -SOCKER. med. dietiskt socker (som ingår i skonkost). SAOL (1950).
(1 d β) -TID. [jfr t. schonzeit] (numera mindre br.) jäg. o. fisk. tid då visst slag av villebråd l. fisk är fridlyst, förbjuden jakt- l. fisketid. LAHT 1887, s. 161 (i fråga om fiske). Jäg. 1897, 2: 152 (i fråga om jakt).
(1 d β) -TRÅL. fisk. trål som är så konstruerad att småfisk skall slippa ut. SvD(A) 1916, nr 51, s. 7.
(3) -TVÄTT. tvätt (i tvättmaskin) varvid det som tvättas (t. ex. ömtåliga plagg) behandlas särskilt skonsamt.
Ssg: skontvätts-program. jfr program 3. KonsumInstKöprådTvättmaskin. 67 (1965).
Avledn.: SKONAN, r. l. f. (†) till 1 a, b, c, = skoning, sbst.2 1. Han .. skal (så) slå them medh swerdz ägg, at ther ingen skonan eller nådhe eller barmhertigheet medh skal wara. Jer. 21: 7 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1703). Schenberg (1739).
SKONARE, sbst.1, r. l. m. [jfr t. schoner] till 1 d α, 3, om skydd o. d. Östergren 6: 416 (1939). jfr (i ssg): Knäskonare av trä med gjordväv, praktisk vid skurning. KatalNK 1916—17, s. 40.
SKONARINNA, f. (†) till 1 a, i uttr. de omilda skonarinnor, om parcerna. TRudeen Vitt. 250 (1686).
SKONLIG, SKONSAM, se d. o.
SKONSEL, r. l. f. [jfr dan. o. nor. skånsel] (numera bl. ngn gg, arkaiserande) till 1 a, b, c, = skoning, sbst.2 1; särsk. i uttr. utan skonsel, utan förskonande l. skonsamhet l. eftergift l. förbarmande, obarmhärtigt, skoningslöst. (Kyrkoherde Colliander i Hallaryd) berättar .., huru han ”.. är av de omilde snapphanarne alldeles utan skonsel hemsökt vorden”. Svedenfors Gränsb. 1: 93 (i handl. fr. 1679). Daljunkarens förnämsta hjälpare avrättades utan skonsel. Andersson SvH 171 (1943).
Spoiler title
Spoiler content