SKRABB skrab4, sbst.2, n.; best. -et.
Etymologi
[sv. dial. skrabb, skräp, skröplighet, sämre o. stenig äng m. m.; jfr nor. dial. skrabb, torr o. mager fläck i äng; till stammen i SKRABBA, v.]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) om ngt dåligt l. mindervärdigt, skräp l. smörja o. d. Ska jag serveras, så skall det ske inne, kom ihåg det. — Men inne är det hett .. och fullt med flugor. .. — Det gör detsamma! In med skrabbet. Engström Bläck 146 (1914).
2) koll., om timmerstycken som användas för uppallning av båt. Rydholm (1967).
Ssg (till 1): SKRABB-SLÅTT. [sv. dial. skrabbslått] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) föga givande slåtter, slåtter på dikes- l. vägrenar l. stenig l. ofruktbar mark; äv. konkret, om dikes- l. vägren l. mark för sådan slåtter. Landsm. B 15: 14 (1916; konkret, från Älvdalen). DN 1967, nr 204, s. 10 (från Ångermanl.).
