SKRABBA skrab3a2, sbst.2, f. l. r.; best. -an; pl. -or; l. SKRABB skrab4, sbst.3, förr äv. SKRABBE, sbst.1, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(skrabb 1787 osv. skrabba c. 1740 osv. skrabbe 1785. skrabben, sg. best. 1782 osv.)
Etymologi
[sv. dial. skrabb, skrabba; till stammen i SKRABBA, v.]
1) (i sht i vissa trakter) fisken Cottus scorpius Lin. (som har taggar på nos o. gällock), rötsimpa, ulk; i sht förr äv. allmännare, om fisk tillhörande överfamiljen Scorpæniformes (kindpansrade fiskar), särsk. om fisk tillhörande släktet Scorpæna Lin. Broman Glys. 3: 667 (c. 1740). Linné MusReg. 68 (1754; om fisken Scorpæna porcus Lin.). Retzius Djurr. 73 (1772; om fisk tillhörande släktet Scorpæna). Den rysliga ulken eller skrabben, det kroppvordna raseriet. Strindberg Hafsb. 40 (1890). I Roslagen (kallas rötsimpan) skallknekt och skrabb, i Stockholms skärgård skrabba (osv.). Stuxberg Fisk. 262 (1894). jfr: Skrabba .. (dvs.) simpa. WoJ (1891; sannol. om rötsimpa). jfr äv.: Klykskrabben. DjurVärld 6: 531 (1962; om fisken Icelus bicornis Reinhardt). jfr KATTUNS-, SIMP-, SKINN-SKRABBA.
2) (†) i utvidgad anv., ss. benämning på olika (taggförsedda) fiskar som påminna om en skrabba (i bet. 1). Linné MusReg. 67 (1754; om fisken Zeus faber Lin., sanktepersfisk). Därs. (om den sydamerikanska fisken Argyreiosus vomer Lin.). jfr SILVER-SKRABBA.
