SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1973  
SKRAKE skra3ke2, m. l. r.; best. -en; pl. -ar; l. (utom i vissa trakter numera nästan bl. koll.) SKRAK skra4k, m. l. r.; best. -en; pl. -ar; l. (numera bl. i vissa trakter) SKRAKA skra3ka2, sbst.2, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(skrak 1877 (: Salskrak), 1888 osv. skraka 1731—1847. skrakar, pl. c. 1740 osv. skrake 1785 osv. skraken, sg. best. 1832 osv.)
Etymologi
[av ljudhärmande urspr., återgivande storskrakens läte. — Jfr SKRACKA, sbst.1, SKRÄCKA, skrakhona, skrake]
(hanne av) fågeln Mergus merganser Lin., storskrake; äv. (i sht zool.) allmännare: fågel tillhörande släktet Mergus Lin. l. underfamiljen Mergini av familjen andfåglar (i pl. äv. om släktet resp. underfamiljen); äv. koll. Linné MethAv. 35 (1731; om storskrake). Hannen (av fågeln Mergus merganser Lin.) kallas Skrake. Honan Skräckan. VetAH 1785, s. 311. Sundevall Zool. 88 (1858; i pl., om släktet). Strindberg Skärk. XIII (1888: skrak, koll.). (Stuxberg o.) Floderus 3: 302 (1904; allmännare). De båda skrakarna: småskraken eller skräckan och storskraken. Ekman NorrlJakt 194 (1910). DjurVärld 8: 486 (1960; i pl., om underfamiljen). — jfr GRÅ-, GUL-, HÅL-, IS-, KNIP-, SAL-, SMÅ-, STOR-SKRAKE.
Ssgr: A: SKRAK-AND. (numera föga br.) skrake; storskrake. Linné MethAv. 35 (1731; i pl., om storskrakar). NorrlS 1—6: 92 (1794). —
-ART. i sht zool. art (se d. o. 8 a α) av skraksläktet. Rosenius SvFågl. 5: 168 (1939). —
-BO. jfr bo, sbst.1 8. SAOL (1900). —
-FÅGEL. skrake. Nilsson Fauna II. 2. 2: 358 (1834; i sg. best., koll.). SKL (1850; i sg. best., om släktet). (Lat.) Mergidæ, (sv.) Skrakfåglar. Carlson Fågl. 329 (1894). En kull skrakfåglar. Frideen LindstrSkärk. 30 (1922).
Ssg: skrakfågel-släkte(t). (numera föga br.) skraksläkte(t). Nilsson Fauna II. 2. 2: 352 (1834). —
-GUBBE. (i sht i vissa trakter) skrakhane. Sparre Björkhag. 106 (1914). —
-HANE l. -HANNE. Kolthoff DjurL 54 (1899). —
-HOLK. i sht jäg. holk (se holk, sbst.1 1 c α) avsedd för skrakars äggläggning. SvJägarfT 1872, s. 89. —
-HONA. jfr hona 1. SvJägarfT 1872, s. 89. —
-KULL. av skrakungar (o. deras moder) l. av skrakägg bestående kull (se kull, sbst.1 1). Hedberg Skärg. 51 (1893; om skrakungar). FoFl. 1940, s. 117 (om ägg). —
-KÖTT. kött (se d. o. 6) av skrake. VetAH 1785, s. 315. —
-SLÄKTE(T). (skrak- 1833 osv. skrake- 1871—1894) zool. fågelsläktet Mergus Lin. TJäg. 1833, s. 424. —
-UNGE. fågelunge tillhörande skraksläktet. Strindberg Skärk. 100 (1888). —
-VETTE. ss. lockfågel vid jakt på skrakar använd vette. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 114. —
-ÄGG. SAOL (1900).
B (numera mindre br.): SKRAKE-SLÄKTE, se A.
Spoiler title
Spoiler content