SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1973  
SKROTAL skrωta4l l. -ot-, adj.
Ordformer
(äv. sc-)
Etymologi
[jfr t. skrotal, fr. o. eng. scrotal; av nylat. scrotalis, till lat. scrotum, (testikel)pung, av ovisst urspr.]
med. o. anat. som har avseende på testikelpung, pung-. Tholander Ordl. (1872). Wernstedt (1935).
Anm. I medicinskt o. anatomiskt fackspr. användes ofta det lat. ordet scrotum (i sht förr äv. skrotum) ss. beteckning för testikelpung. Till detta lat. ord användes förr äv. en sg. best. skrotet. (Parasiten drakskottet) inqvarterar sig .. på alla ställen af kroppen, hufvudet undantaget, ja äfven på scrotet. VetAH 1795, s. 159. Tholander Ordl. (1872: Skrotum (-tet)). Ett fall af gangræn å penis och scrotum. Hygiea 1896, 1: 157. BonnierLex. (1966).
Ssgr (med. o. anat.): SKROTAL-BROCK l. -BRÅCK. pungbrock. TLäk. 1833, s. 279. 3NF 4: 114 (1925).
-KANCER. skrotal kancer. DN 1967, nr 139, s. 4.
-SÄCK. (numera mindre br.) pung (se d. o. 6 b α). Hallin Hels. 2: 495 (1885). Odenius 2Celsus 472 (1906).
-VÄGG. (numera mindre br.) hudvägg i testikelpung. LbKir. 1: 475 (1920).
Spoiler title
Spoiler content