SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1973  
SKRUBBA skrub3a2, sbst.6, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. skrubbor, pl. (i bet. 2); till SKRUBBA, v.]
1) (mera tillf.) motsv. SKRUBBA, v. 1 e, f: gm skrubbning åstadkommen skada (repa l. rispa l. skamfilning). Högberg Jim 123 (1909; i pl., om skador åstadkomna av kulor på fartygssida).
2) (ngt vard.) motsv. SKRUBBA, v. 2: (starkt) ogillande uttalande, (skarp) tillrättavisning l. anmärkning, (starkt) klander; i sht i pl.: (skarpt) klander l. (hårda) bannor l. förebråelser l. snubbor; jfr SKRAPA, sbst. 3, SKRUBB, sbst.3, SKRUPENS. Bark Bref 2: 82 (1705: skrubbor, pl.). Nej, vatten och sill / Och skrubbor dertill / Skall bli, gunstig junker, all kost, må han veta! CFDahlgren 2: 204 (1842). Jag förde .. (journalerna) på Arends stenografi på baksidan av temperaturblanketterna. När .. medicinalstyrelsen lät förrätta visitation fick jag en liten skrubba för detta. Holmgren MLiv 1: 141 (1959).
Spoiler title
Spoiler content