SKRUBBEL skrub4el, sbst.1, r. l. m.; best. -n; pl. skrubblar.
Etymologi
[sv. dial. skrubbel; liksom d. skrubbel av t. schrubbel, till schrubbeln (se SKRUBBLA, v.)]
(numera mindre br.) skrubb (se SKRUBB, sbst.2 a); jfr SKRUBBLA, sbst.PH 3: 2315(1749: Skrubblar; orig. 1746: Skrubblor). Rensskrubbeln har något finare kardnålar än skrubbeln (i en kardmaskin). 2UB 8: 258(1900). jfr: Den första kardmaskinen kallas förskrubbel, den andra renskrubbel. 2NF 13: 923(1910). — jfr REN-SKRUBBEL.
