publicerad: 1973
Ordformer
(förr äv. skrubl-)
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) skrubbling, ull som kardats l. skall kardas; sannol. av t. schrubbeln, avledn. av schrubben (se SKRUBBA, v.); jfr d. skruble, holl. schrobbelen. — Jfr SKRUBBEL, sbst.1, SKRUBBLA, sbst.]
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) skrubba (se SKRUBBA, v. 1 a); ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare, om vart o. ett av de tillfällen varvid l. var o. en av de omgångar vari ull kardas; äv. dels i utvidgad anv., i fråga om lin, dels bildl. PH 2: 1602 (1739; i p. pf., om ull). Salander Gårdsf. 247 (1758; i fråga om linblånor). När man gör endast hvita kläden af gröfre ull at sedan färgas, kan en skrubling, eller högst två göra tilfyllest. Nyrén KlädFabr. 87 (1783). VDAkt. 1800, nr 494 (bildl.). Kjellberg Ull 334 (1943; om förh. på 1700-talet).
2) (†) skrubba (se SKRUBBA, v. 1 b). (Efter rökning) upptages af lasten (i det i karantän förlagda fartyget) så många artiklar af Styckegodset, som väl rymmas uppå däck, för att vädras, .. tvättas och med svabbar och styfva borstar väl skrubblas, gnidas och borstas. VetAH 1818, s. 48. Därs. 49.
Ssgr (till 1): A (Anm. Nedan anförda ssgr kunna äv. hänföras till skrubbel, sbst.1, o. skrubbla, sbst.): SKRUBBEL-BÄNK. (skrubbel- 1909 osv. skrubble- 1783) [sv. dial. skrubbelbänk; jfr holl. schrobbelbank] (förr) skrubbstol. Nyrén KlädFabr. 85 (1783). —
-MASKIN. [jfr t. schrubbelmaschine] (numera bl. i skildring av ä. förh.) maskin för skrubbling av ull, skrubbel, skrubb (se skrubb, sbst.2 a), skrubbmaskin. Dædalus 1952, s. 142 (1798). —
-STRÄNG. (numera bl. i skildring av ä. förh.) sträng av skrubblad ull (av viss storlek). DvSchulzenheim PVetA 1799, Bih. s. 106. —
-ULL. (numera bl. i skildring av ä. förh.) skrubblad ull (avsedd för enklare tyger). Salander Gårdsf. 84 (1758). —
-VALS. (numera bl. i skildring av ä. förh.) i valskardmaskin: vals för skrubbling. Carlström Spinnm. 57 (1832).
B (†): SKRUBBLE-BÄNK, se A.
C: SKRUBBLINGS-MASKIN. (numera bl. i skildring av ä. förh.) skrubbelmaskin. Pasch ÅrsbVetA 1828, s. 25.
Avledn.: SKRUBBLARE, m.||ig. [jfr holl. schrobbelaar] (numera bl. i skildring av ä. förh.) person (man) som (yrkesmässigt) skrubblade ull, skrubbare (se d. o. 1 a). Nyrén KlädFabr. 86 (1783). jfr ull-skrubblare.
Ssgr: skrubblar-, äv. skrubblare-bänk. (förr) skrubbstol; jfr skrubbel-bänk. Kjellberg Ull 374 (1943; om förh. på 1700-talet).
Spoiler title
Spoiler content