SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1973  
SKRUPENSA skrupän4sa, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SKURPENSA skurpän4sa (skurrpä`nnsa Dalin), förr äv. SKURPÄLSA (sku`rpelsa Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(skrupens- (scr-) 1783 osv. skurpels- 18051847. skurpens- 18051939)
Etymologi
[sv. dial. skrupensa, skurpänsa; avledn. av SKRUPENS]
(utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera i sht ngt ålderdomligt) (skarpt) klandra l. tillrättavisa l. läxa upp (ngn); jfr SKRAPA, v. 2, SKRUBBA, v. 2. Iag måste förleden fredags å nyo scrupensa Embets och Byggningscollegium för utfärdade .. (protokollsutdrag) öfwer förhögde tomtöron. AvAxelsson (1783) i HH XXXII. 2: 20. (Silverstolpe) företog sig .. att punkt för punkt upläsa (präste-)Ståndets fattade beslut och vid hvar punkt skrupensa Ståndet för dess dumhet och oförstånd. Stenhammar Bref 3: 137 (1845). Ann-Marie riktigt såg hur Peter krympte till en skrupensad skolpojke. Siwertz Fribilj. 175 (1943).
Särsk. förb.: SKRUPENSA UPP010 4, äv. OPP4. [sv. dial. skrupänsa upp] (utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera i sht ngt ålderdomligt) läxa upp (ngn) l. ta (ngn) i upptuktelse, skrupensa. Porthan BrCalonius 134 (1794). Biskop Lithman .. grep .. utan något pryderi till käppen, när det år 1675 gälde att skrupensa upp sin vice pastor i Åker, hvilken han påträffat liggande drucken. Hagström Herdam. 1: 105 (1897). GHT 1944, nr 96, s. 11.
Spoiler title
Spoiler content