SKRUNSLA skrun3sla2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[biform till sv. dial. (Södermanl.) skrumsla (i uttr. skrumsla sig undan), biform till SKRYMSLA, v.; jfr äv. sv. dial. (Dal.) skrunsla, syssla med ngt i smyg, fuska, narra]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i den särsk. förb. skrunsla sig undan10 0 32, hålla sig undan; jfr SKRYMSLAS UNDAN. Det är .. så liten procent som skrunslar sig undan (från militärtjänstgöringen i Sv. under kriget) .., att det betyder ingenting för armén. Martinson BakSvenskv. 216 (1944).
