SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1973  
SKRUTTA skrut3a2, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. skrutta; till (stammen i) SKRUTT]
1) (i sht i vissa trakter, ngt vard.) ss. nedsättande benämning på gammal, orkeslös o. skröplig l. (i något avseende) mindervärdig l. dålig kvinna; jfr SKRUTT 1. Och nu är man en gammal skrutta med löständer. Olsson BlåUndr. 58 (1932). Browallius Byväg. 124 (1934).
2) (föga br.) rus (se RUS, sbst.2 1), ”fylla”; jfr SKRUTTIG 2. FoU 15: 71 (1902; från Finl.).
Spoiler title
Spoiler content