SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1973  
SKRUV skrɯ4v, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(förr äv. -uf(f) -ufv-, -uufw- m. m.)
Etymologi
[fsv. skruver, biskopsmössa, bistock med koniskt regnskydd, sv. dial. skruv; jfr d. skru, kvarntratt, strut, stack, fvn. skrúfr, topp (nyisl. skrúf, stack, nor. dial. skruv, stack); av omstritt urspr., möjl. i avljudsförh. till SKROV. — Jfr SKRYVA, SKRÖVA]
(utom i b numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) benämning på olika koniska l. strutformade föremål; utom i b—d företrädesvis dels om kvarntratt (i ssgn KORN-SKRUV äv. om spannmålsmagasin), dels (förr) om ett slags vid mätning av spannmål använd tratt, genom vilken spannmålen hälldes för att åstadkomma en för alla likformig mätning, dels om strut av bark l. papper l. dyl. (för förvaring av ngt); äv. om l. med inbegrepp av innehållet. Schroderus Lex. 45 (1637; om kvarntratt). (Schering Rosenhane har) gijfvet dhet förslaget, att man skulle låta giöra en skruff, hvarigenom spannemåhlen (som bönderna sälja i staden) kan rinna, och då kunde inthet undersleff skee hvarken för en eller annan, uthan alla finge lijka mått. RP 16: 372 (1655). När tjäran .. blifwit fullkokad (till beck), öses den uti dertil gjorda skrufwar af granbark. Linné Sk. 56 (1751). Hülphers Dal. 346 (1762; i pl., om ugnar för bränning av kritpipor); jfr c. 100 Skrufwar Bek. BoupptVäxjö 1767. 2UB 4: 441 (1899; om kvarntratt). Jansson (1950; för spannmålsmätning). — jfr BECK-, KORN-, KVARN-, NÄVER-, PAPPERS-SKRUV. — särsk.
a) (†) biskopsmössa, mitra (se MITRA, sbst.1 2). (Biskoparnas) capellaner båro .. kryckior, men sielffue hade the skruffuen vppå. KyrkohÅ 1913, MoA. s. 4 (1575). jfr BISKOPS-SKRUV.
b) bistock med koniskt regnskydd av bark; numera bl. i skildring av ä. förh. Abrahamsson 518 (1726). Sandklef ÄBisköts. 12 (1937).
c) om skorsten l. om den nedre, koniskt formade delen av skorsten (till öppen spis o. d.). Landsm. 1: 595 (1880; från Mora). Prästen .. (trädde plötsligt) in. Korset glänste i stugan, och i ett försvunno alla trollen, somliga genom skrufven, andra genom källarluckan. Engelke HelsSägn. 40 (1899).
d) om den trattformiga behållaren på handdriven kaffekvarn; äv. i utvidgad anv., om den mängd kaffe som på en gång hälles i sådan behållare. En ten skåll(a) som är till en Skruf på Caffe qwarn. GdeBesche (1706) hos Levertin 10: 31. Starkt och gott (kaffe) ska vi ha, eller hur, lilla Frua? Derja, mal på en redig skruv, så sätter jag på pannan! Spong Kråkn. 112 (1963).
Ssg: SKRUV-KLAPPARE. [jfr t. mühlklapper, eng. millclapper] (†) anordning (bestående av en rörlig käpp) för skakning av ränna för mäld från kvarntratt till övre kvarnstens öga; jfr kvarn-klapp, -leka, rist-val. Serenius (1734; under mill-clack).
Spoiler title
Spoiler content