[möjl. till en ljudhärmande stam o. samhörigt med fvn. skruma, prata, skrävla, nor. dial. skruma, tala skarpt l. hotande, o. SKROM, sbst.2 — Jfr SKRYM, sbst.2 o. adj.2, SKRYMMA, v.1]
(†) om person: bete sig skrytsamt, skryta o. d. Skryma .. (dvs.) Häfwa sig, göra stor, skryta. Schultze Ordb. 4411(c. 1755). Meurman(1847).
