SKRÄDDA skräd3a2, v.1, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SKRÄDDRA skräd3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, SKRÄDDNING.
Ordformer
(skrädda (skre-) c. 1635 osv. skräddra 1773—1885)
Etymologi
[jfr d. skrædre, nor. dial. skrædda; till SKRÄDDARE]
1) utöva skräddaryrket l. utföra en skräddares arbete o. d.; sy kläder; numera ofta tr.: skära till o. sy (klädesplagg o. d.). Schroderus Dict. 250 (c. 1635). Jöran Johansson .. (har) eij allenast lärt sig giöra skor och skredda effter Landzortens plägsed och beskaffenhet, utan är derjemte en tämmeligh god smed och Snickare. HFinLappm. 3: 134 (1737). Det spanns, vävdes, snickrades, smiddes, skräddades, garvades och skomakrades, allt i samma gård (under naturahushållningens tid). TurÅ 1934, s. 96. Det är Veneziani i Milano, som skräddat denna rock för den första höstkylan. SvD(A) 1951, nr 259, s. 12.
2) (mera tillf.) sy kläder åt (ngn); äv. i p. pf., övergående i bet.: klädd i skräddarsydda kläder. (Indiens ambassadör) tog mot .. (pressen) igår. Själv var han skräddad i hög västerländsk stil men hans hustru bar sari. GbgP 1956, nr 66, s. 6. Paul Lidvall .. skräddade de ryska storfurstarna. DN(B) 1959, nr 248, s. 10.
3) glasfabr. gm ovarsamhet låta (post) falla samman så att en tråd vid uppblåsning bildas mellan postens insidor; jfr SKRÄDDARE 3 b. Att ”skrädda en bit” innebär att genom ovarsamhet låta postens, bitens, sidor falla samman. Vid uppblåsning bildas då inne i hålglaset en glastråd mellan föremålets insidor, en ”skräddare”. Hermelin Glas 63 (1966).
SKRÄDDA UT10 4. (mera tillf.) gm skräddande utforma (ngt). Den, som .. satt i Paris och skräddade ut moderna. Högberg Storf. 30 (1915).
