publicerad: 1973
SKRÄDA skrä3da2, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SKRÄ skrä4, v. skräder resp. skrär, skrädde skräd3e2, skrätt skrät4, skrädd skräd4, äv. (numera föga br.) -ar, -ade, -at, -ad (inf. o. pr. pl. skrä Triewald Lärespån 123 (c. 1710), ÖgCorr. 1968, nr 21, s. 8. skräda 2SthmTb. 7: 150 (1585) osv. — pr. sg. skräder LPetri 4Post. 14 a (1555) osv. skrär Sahlstedt (1773), TurÅ 1964, s. 144. — imper. sg. skräd Salé 132 (1664) osv. skräda Valleria Hush. 5 (c. 1710). — ipf. sg. o. pl. skrädde VRP 27/6 1739 osv. ipf. sg. skräde AntT XVI. 1: 141 (1570: skræde). ipf. pl. skrädo Tersmeden Mem. 2: 145 (1735). — sup. skrätt VDAkt. 1683, nr 118 (: skrädt), osv. — p. pf. skrädad Collan Kalev. 1: 326 (1864: Skrädadt, n. sg.), GHT 1971, nr 237, s. 18 (: skrädat, n. sg.). skrädd SlottRSthm 1540, s. 3 (: Skredde, pl.), osv. skräd RäkenskÅboSl. 1541, s. 41 b (: Skret, n. sg.), VGR 21/2 1747, Verif. s. 257 (: oskräd). skräädd BtFinlH 4: 431 (1570: Schreett, n. sg.)). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(schre- (schree-) 1564 (: oschrett, p. pf. n. sg.)— 1598 (: schredd, p. pf.). schrä- 1556 (: schrätt, p. pf. n. sg.) —1600 (: schrätt, p. pf. n. sg.). skre- (scre-) 1540 (: Skredde, p. pf. pl.)—1690 (: Skredh-Miöl). skrä c. 1710 (inf.)—1968 (inf.). skrä- (skrää-) 1543 (: skräät, p. pf. n. sg.), 1551 osv.; i ssgr 1756 (: skrämjöhl)—1970 (: Skrämjölskakor))
Etymologi
[fsv. skrädha, sv. dial. skrä; jfr ä. dan. o. dan. dial. skræde, skred(d)e, skära i skivor, skala, nor. skre, skræ, nor. dial. skræda, skræ(e), alla med bet.: grovmala, skala, vraka m. m.; möjl. rotbesläktat med SKRÅMA, sbst.; i vissa anv. (särsk. i bet. 2 a) har ordet möjl. påverkats av mlt. schrāden (3 pers. pr. sg. schrēt), sidoform till schrōden, avskära, beskära, tillskära, grovmala m. m. (se SKRODA, v.; jfr SKRÄDDARE). — Jfr SKRÄDE, SKRÄDOR, SKRÄLLA, v.3]
1) gm att skära l. hugga o. d. avlägsna (ngt) l. det yttersta av (ngt); ss. vbalsbst. -ning äv. konkret om det avlägsnade; numera företrädesvis i fråga om timmer l. trävirke o. d. (se slutet) o. i denna anv. äv. med objektet ersatt av prep. på; förr äv.: skära (ngt) i bitar, dela. Han (kastade) offta för sin Hund stundom itt stycke brödh, stundom skredningen aff kött, och stundom been. Lindner Tijdhfördr. 81 (1641); jfr 2. Lätt .. (köttstyckena) siuda medh Wattn, och skrädh dem i små stycken uthi tunna skifwor. Rålamb 14: 86 (1690). (Sv.) Skräda .. (dvs.) dela, afskära, (lat.) Resecare, rescindere, præsecare. Schultze Ordb. 4376 (c. 1755). Färska tungor hwitförwällas och skrädas samt kokas mjuka. Sjöberg Singstock 29 (1832). — jfr AV-, BORT-, I-, REN-, UPP-, UT-SKRÄDA o. O-SKRÄDD. — särsk. (i sht i fackspr.) i fråga om timmer l. trävirke o. d.: (med yxa) avlägsna överflödigt trä från (ngt), särsk.: jämna (ngt), släthugga; särsk. dels i fråga om avlägsnande av kvistknölar o. d., dels i fråga om tillhuggning av en l. flera plana sidor på timmer osv. (jfr BILA, v.1); med obj. (l. i st. f. obj. stående bestämning styrd av prep. på) betecknande antingen det obearbetade materialet (ss. träd, stock o. d.) l. resultatet av bearbetningen (ss. bjälke, sparre o. d.), stundom äv. betecknande vägg av timmer l. rum med sådana väggar o. d.; äv. i uttr. skräda ngt till ngt, gm skrädande (i ovan angiven bet.) forma ngt till ngt; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; ss. vbalsbst. äv. konkret, om (omfattningen av) det borthuggna partiet. Item Olav tymberman för bræde han skræde .. 5 (mark). AntT XVI. 1: 141 (1570). VDAkt. 1683, nr 118 (med avs. på rum). Därs. 1686, nr 123 (med avs. på väggar). I Bottniska wiken på åtskilliga ställen (är) förädlingskonsten ännu .. så i sin Linda, at .. Furan där klyfwes mitt itu med Kilar, och sedan så länge med Yxa skrädes, tils däraf blifwa 2:ne ojämna Plankor. SvSkog. 873 (i handl. fr. 1739). Timberstockarne som Timberkarlarne stodo och skrädde på. VRP 27/6 1739. At af de inköpta ekar i skogen tilhugga, samt sedan här på stället skräda(,) stryka och bora 20.000 takspån. VGR 1802, Verif. s. 305. Rothstein Byggn. 456 (1859: Skrädningen; konkret). Hollandstimmer skall vara barkat och ”skrätt”. Med det senare förstås att ytan å stocken skall vara fläckvis berörd med yxa eller bila, och utstående kvistar m. m. avlägsnade. Edberg TräB 48 (1929). Bjälkskrädarna .. skrädde bjälkar på somrarna. Dessa bjälkar, skulle vara 12 tum i fyrkant. Sågverksminn. 63 (1948). Av almen högg han jämnsmala stammar, som han skrädde till läkter. Moberg Invandr. 349 (1952). Skrädd sliper. TNCPubl. 23: 106 (1954). jfr FIN-, FYR-, HAND-, TILL-SKRÄDA o. BJÄLK-, SPARR-SKRÄDNING.
2) med tanke på ngts användning för förtäring l. tillredning l. bearbetning o. d., allmännare: avskilja det sämre från (ngt) l. skilja det goda från det odugliga l. sämre i (ngt), sovra, stundom: rensa; äv. med obj. betecknande det sämre som frånskiljes (o. lämnas): frånskilja l. vraka l. rensa bort; äv. abs.; numera i sht i a o. b. (Sv.) Skrädha, (lat.) Superciliose aliquid eligere. Schroderus Dict. 249 (c. 1635); jfr 3. Linc. (1640). I det Hushåll der tilräckelig kål ei finnes, brukar Landtqwinnan, at .. sylta af bara bladen, som skrädes vtaf Kålhufwudet. Dahlman Reddej. 191 (1743). Skräda ogräs. Lindfors (1824). Hon redde fågel för spettet, skrädde bären och lagade kornmjölsklimp. Högberg Vred. 2: 152 (1906). — jfr AV-, BORT-, UT-SKRÄDA o. O-SKRÄDD. — särsk.
a) mala l. (numera vanl.) grovmala (säd) o. därvid frånskilja kliet, skilja l. befria (säd o. d. från skal m. m.), stundom äv.: rensa (säd); äv. med avs. på mjöl: frånskilja skal o. d. från, särsk.: sikta (med grövre l. finare sikt); ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om mjöl: som erhållits gm skrädning, särsk.: som undergått siktning, siktad. Någett skräät miöll och annen god fettalie. G1R 15: 430 (1543). HSH 37: 17 (1548; i fråga om rensning av säd). (Man) måste .. (till pastejdeg) taga ett halfft Lijszpund skrädt Råghmiöl, som wäl vthsichtat är. Salé 106 (1664). Förrän hwetet blir fullkomligen förädladt, eller skrädt ifrån sådorna m. m. måste det gå 12 gångor genom stenarna. VästmFmÅ 13: 83 (1772). Det torde gifwas utwäg, at genom skrädning göra (mjöl av bovete) i det mästa fritt från de swarta skalen. SamlRönLandtbr. 2: 287 (1777). Björnståhl 3: 157 (1778; abs.). För att få mjöl måste samma säd malas flera gånger. Om man sedan siktar bort det grofwa kliet och sådorna från det fina mjölet, så kallas detta skrädt mjöl. Berlin Lrb. 138 (1852). Med att förmala spannmål avses .. även att skräda, gryna, gröpa eller krossa spannmålen. SFS 1940, s. 1659. särsk. i p. pf. adjektiviskt, i överförd anv., om bröd: som bakats på skrätt mjöl (i uttr. skrätt bröd i fråga om ä. förh. särsk. om brödsort närmast under ”herrebröd”); äv. i n. sg. obest. substantiverat, om sådant bröd. SlottRSthm 1540, s. 3. Schrätt miöll Är opbakatt till .. herre brödh och till schrätt brödh. GripshR 1556, s. 4. Mången mått liwa som eij äter skrätt. Lucidor (SVS) 34 (c. 1670). Grofwa Limpor, skrädda Limpor. Rålamb 13: 72 (1690). Gif åt mågens hingst till foder, / .. Skrädadt bröd och renad kornsäd. Collan Kalev. 1: 326 (1864). Skrädda kakor. 1 1/4 lit. rågsiktsmjöl(,) omkr. 1/2 lit. vetemjöl(,) 1/2 lit. skummjölk (m. m.). Högstedt KokB 522 (1920). Skrätt rågbröd. SvHandordb. (1966).
b) bergv. i fråga om skiljande (särsk. för hand) av stycken av ofyndigt l. oanvändbart mineral från fyndigt l. användbart l. sortering av (bearbetad) malm i bättre o. sämre o. d. (äv. innefattande sönderslagning av större stycken med hammare): sovra l. sortera (malm o. d.), skilja (malm o. d. från gråberg l. bättre gods från sämre o. d.); äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om malm o. d.: som undergått sovring, sovrad. Ekman RelSmältewStKåpparbg 73 (1704). At de vundne och i dagen upkomne malmer rätteligen varda handterade, ifrån gråberget skrädde, och (osv.). Stockenström PVetA 1749, s. 16. Den fullrostade skärstenen skrädes .. från de stycken som möjligtvis kunna vara det mindre väl, och dessa vändrostas ånyo. Almroth Kem. 619 (1834). Vanligen måste .. (malmerna) först undergå en mekanisk behandling, för att så mycket som möjligt befrias från vidhängande ofyndig sten (gångart). Detta arbete .. sker dels endast för hand och .. kallas (då) skrädning eller sofring, dels (osv.). UB 4: 61 (1873). I allt har vid Åmmeberg brutits 4 mill. ton berg, som lämnat ett utbyte av c:a 3 mill. ton skrädd malm med en zinkhalt av 20%. De Geer SvNatRiked. 1: 316 (1946). jfr FIN-, GROV-, HAND-, UPP-, UR-, UT-SKRÄDA o. EFTER-, MALM-SKRÄDNING.
3) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. av 2: sovra (ngt), sikta (se SIKTA, v.2 e); ofta dels: vara noga l. kritisk l. kräsen i fråga om (ngt), vara petig l. kinkig på (ngt), dels (med obj. betecknande ngn l. ngt som avskiljes l. vrakas): skilja ur l. avskilja (ngt l. ngn från l. ur ngt) l. skilja l. hålla isär (ngn från ngn) l. (oftast) rata l. försmå (ngt); stundom äv. med objektet ersatt av bestämning styrd av prep. på (se a); i sht förr äv. ss. vbalsbst. -ning i konkret anv., om ngt som frånskilts (ss. mindre väsentligt o. d.) från ett större helt. KOF II. 2: 69 (c. 1655). (Den som på de avlagda helgondagarna) aff widskepligheet och nogon förmeent heligheet skyr arbetet, eller sysslorna skräder och gör på them it waal, han skal .. straffat warda. Därs. II. 1: 226 (1659). Om hushåll eder är af Gud förtrodt at hålla, / Så tienar wäl ei alt med grannsickt skrä och sålla. Kolmodin QvSp. 1: 24 (c. 1710, 1732). (Truppernas förflyttning till Pommern) torde .. vara nyttig at minska kiärleken till boställen .., at skräda utur arméen dem, som tjena för freden skuld och icke för krig, och (osv.). Höpken 2: 340 (1757). Jag ärnar en gång reformera min boksambling och skräda derifrån de ämnen, som jag icke förstår. Dens. 1: 395 (1771). (K. X. G.) skrädde .. en lärd lufver eller paradoxicus eller religions-lekare, ifrån en almänt nyttiger och oskadliger vettenskapsidkare. HSH 9: 114 (c. 1800). Strindberg TrOtr. 2: 192 (1890: skrädning; konkret). En karl som skrädde maten hade hon ingen tilltro till. Hammenhög EoA 248 (1930). Man har anledning förmoda, att en politiker av .. (J. Niukkanens) slag icke är en regeringsmedlem efter rikspresidenten Svinhufvuds sinne. Men det har väl icke gått an att skräda en så kvalificerad kraft. SvD(A) 1931, nr 83, s. 4. — särsk.
a) i uttr. som ange att ngn (skickligt) väljer sina ord l. (numera nästan bl., vanl. i sats med nekande innebörd) att ngn (icke) är återhållsam l. nogräknad l. grannlaga i sitt ordval l. sin kritik o. d. (numera nästan bl. i uttr. (icke o. d.) skräda orden (stundom äv. uttrycken o. d.) l. (sina) ord, stundom äv. (icke o. d.) skräda på orden), stundom äv. att ngn (icke) ratar att använda ett ord o. d. (särsk. i uttr. (icke o. d.) skräda det rätta ordet). Här (dvs. i liknelsen om de båda gäldenärerna i Luk. 7) höre wij .. huruledes med mong ord Jesus förtäl thenna Phariseens (dvs. Simeons) odygd och skräder thz platt intet. LPetri 4Post. 14 a (1555). Columbus Ordesk. 14 (1678; uppl. 1963: Skräda oohlen). Lät osz säya sant och orden inte skräda. Runius (SVS) 1: 216 (1712). Dyra Dicht- och Konst Gudinnor, / Guda syskon, I som för / .. lärt mig en och annan gång / Konst- och rim-wis orden skräda. Brenner Dikt. 2: 50 (1714). Förr brukade han tala frankt och rättfram som en dugtig karl och god soldat och nu har han börjat att skräda ord. Hagberg Shaksp. 2: 41 (1847). Sergel brusade lätt upp och skrädde aldrig uttrycken. Göthe Sergel 271 (1898). Jag tog till min uppgift, efter läraren Shakespeare, att teckna menniskor med stort och smått, att icke skräda det rätta ordet. Strindberg ÖBref 8 (1909). Lagergren Minn. 2: 371 (1923: på orden). Östergren (1940: sina ord). Utan att skräda orden sa jag min ärliga mening. Ahlin Markn. 376 (1957).
b) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (äv. substantiverat i n. sg. obest.); särsk. i anv. motsv. a, i fråga om uttryckssätt: återhållsam l. grannlaga o. d. Bergklint Vitt. 31 (1772). Af Olof Håkansson sades ofta något sinnrikt, någon gång något snillrikt, om just ej ”skrädt”. Wieselgren SvSkL 4: 97 (1847). I sitt vanliga, mindre skrädda ordval. LundagKron. 1: 160 (1918).
Särsk. förb.: SKRÄDA AV10 4. till 1, 2: gm skrädning avlägsna (ngt), skära l. rensa bort (ngt); minska l. jämna (ngt) gm skrädning; numera i sht i fråga om timmer l. trävirke o. d. (se slutet). Salé 132 (1664). Dalin (1854). Sådant, som vi skrär av, när vi lutar fisk. SvD(A) 1929, nr 320, s. 11. jfr avskräda. särsk. (i sht i fackspr.) till 1 slutet. VetAH 1789, s. 63. EtnolKällskr. 3: 209 (1946). —
SKRÄDA BORT10 4. till 1, 2: skära l. rensa bort (ngt); numera i sht dels (bergv.) till 2 b: gm skrädning avlägsna l. skilja ur (ngt), dels i utvidgad l. bildl. anv. (jfr skräda 3). Först skrädes bort thet under är (på skinkan), alt in til reena Kiöttet. Salé 120 (1664). Förf. .. (har vid bokens förkortning) skrädt bort det minst nödvändiga. PedT 1897, s. 390. Alunskiffern innehåller även s. k. orsten .., som dock är otjänlig för destillation och måste skrädas bort. TT 1941, Bergsv. s. 34. jfr bortskräda. —
SKRÄDA IFRÅN10 04. till 1, 2; jfr skräda bort. Nordforss (1805). SvSkog. 1136 (1928; med avs. på gråberg vid malmskrädning). —
SKRÄDA TILL10 4. (i sht i fackspr.) till 1 slutet: medelst skrädning forma till (ngt). På platsen framför (utställnings-)byggnaden håller man just på att skräda till de två stora flaggstängerna, som skola flankera hufvudingången. TT 1897, Byggn. s. 5. jfr tillskräda. —
SKRÄDA UNDAN10 32, äv. 40. (numera bl. tillf.) till 2: gm skrädning undanskaffa (ngt); särsk. i utvidgad l. bildl. anv. (jfr skräda 3): rata o. kasta undan (ngt). Nyblom Hum. 63 (1874). —
SKRÄDA UT10 4. till 1, 2: skära l. rensa ut (ngt); gm skrädning skilja ut (ngt som lämnas ss. olämpligt o. dyl. l. ngt som behålles ss. värdefullt); numera i sht i a o. b. (Vid tillagning av brunkål) afskrädes alla gröna bladen på hwit-kålen, hufwudet skiäres sedan uti klyftor, och ståckarna skrädas wäl ut. Warg 344 (1755). jfr utskräda. särsk.
a) bergv. till 2 b: gm skrädning sortera ut (ngt sämre) l. få ut (ngt värdefullt). Linné Dal. 402 (1734). Lyckas det att skräda ut ren fältspat (i Norrl.), får den antagligen god marknad i Tyskland. NDA 1913, nr 291, s. 4.
b) i utvidgad l. bildl. anv. (jfr skräda 3): (rensa ut o.) vraka (ngt) l. skilja ut (ngt värdefullt). Han skrädde ut det bästa. Nordforss (1805); möjl. till huvudmomentet. (Jag) Skrädde ut qvinnofråga, bannlyste socialism, politik, allt vrövel; och beslöt göra en .. kostlig bok (dvs. Hemsöborna). Strindberg Brev 6: 293 (1887).
Ssgr (i allm. till 2 b, bergv.): A: SKRÄD-ARBETARE~0200. (numera bl. tillf.) arbetare som skräder malm, skrädare. JernkA 1897, s. 73. —
-BACKE. [sv. dial. skräbacke] (numera föga br.) öppen plats där skrädning av malm utföres; jfr backe, sbst.3 4, o. -plats. TT 1894, K. s. 11. —
(1 slutet) -BILA. (i sht i fackspr.) bila avsedd för l. använd till skrädning; jfr -yxa. NF (1890). —
-BOD. [sv. dial. skräbo] (numera bl. tillf.) (enklare) skrädhus. Holmkvist BergslGruvspr. 65 (cit. fr. 1838: skräbo). JernkA 1846, s. 314. —
-BORD. bord (se bord, sbst.1 5 d) använt som underlag vid skrädning av malm. Wetterdal Grufbr. 350 (1878). —
-BÄNK. bänk (se d. o. IV, V) använd ss. underlag vid skrädning av malm. InventBerghauptmStKopparb. 1798, s. 161. Lindroth Gruvbrytn. 1: 527 (1955). —
-HAMMARE. hammare använd att vid skrädning slå sönder malmstycken l. (om ä. förh.) rostgods. Rinman 1: 833 (1788). Skrädhammare är en liten handhammare, med platta slag åt begge ändar, hvarmed den smärre malmen sönderslås vid Sofring. Dens. (1789). SvIndKal. 1921, TillvReg. s. 69. —
-HUS. byggnad vari skrädning av malm utföres. BerghauptmRelStKopparb. 1791—1800, s. 589 (1797). 2SvUppslB 26: 431 (1953). —
-JÄRN, sbst.1 (sbst.2 se sp. 5165). (förr) mindre hammare använd vid sönderslagning av rostgods för skrädning vid vändrostning av kopparskärsten; jfr -hammare. Rinman 1: 833 (1788). —
(2 a slutet) -KAKA. (skräd- 1935 osv. skrädd- 1881—1967) (i sht i vissa trakter) kaka bakad på siktmjöl, siktkaka, skrädd kaka; jfr -mjöls-kaka. Geete Språkl. 8 (1881, 1924). Ahlin Markn. 288 (1957). Anm. Förr användes äv. i samma bet. ordet skräddarkaka [ombildning med anslutning till skräddare]. Julqväll. 1881, s. 10. —
-KARL. [sv. dial. skräkarl] (i skildring av ä. förh.) = skrädare, sbst.1 2. NotisArbKultS 3: 2 (1930; om förh. på 1860-talet). —
-LÖN. (skräd- 1899. skräde- 1740—1747) (numera bl. tillf.) lön för utförd skrädning.
(2 a) -MALEN, p. adj. om säd: (malen o.) skrädd; om mjöl: erhållen av säd som (malts o.) skrätts. VexiöLT 1841, s. 144 (om råg). Adelsköld Dagsv. 1: 61 (1899: skrämalet; om mjöl). —
(2 a) -MASKIN. (i sht förr) maskin för skrädning av säd; jfr -kvarn, -verk 1. PT 1892, nr 268 B, s. 1. Därs. 1912, nr 14 B, s. 1. —
(2 a) -MJÖL. (skräd- 1690 osv. skrädd- c. 1730. skräde- 1764. skrätt- 1542—1722) (numera i sht i vissa trakter) skrätt mjöl, siktmjöl. RäkenskÅboSl. 1542, s. 61 a (: Skrettmiöll). Rågh till Skredh-Miöl. Rålamb 13: 99 (1690). Sahlstedt TuppSag. 11 (1758: skrämjöl; i bild). Wägner Lagerlöf 2: 206 (1943).
Ssgr (i sht i vissa trakter): skrädmjöls-kaka. skrädkaka. Kræmer BarnBoman 98 (1925: skrämjölskakor).
(2) -VERK. anläggning l. maskin för skrädning.
B [förleden eg. p. pf.] (numera bl. i vissa trakter, i ssgn -kaka): SKRÄDD-KAKA, -MALM, -MJÖL, se A.
C (†): SKRÄDE-LÖN, -MJÖL, se A. —
(2 a) -RÅG. (skräde- 1662. skrädes- 1610) råg (se d. o. 3) avsedd för skrädning. KyrkohÅ 1906, s. 204 (1610). HärnösDP 1662, s. 4.
D [ssgsformen sannol. bildad analogiskt efter mönster av sådana ssgsformer som skilje- : skiljes- (till skilja); möjl. dock att fatta ss. ssgsform av skräde (i en icke anträffad bet.: skrädning)] (†): SKRÄDES-RÅG, se C.
F [förleden eg. p. pf. n. sg.] (†): (2 a slutet) SKRÄTT-BRÖD. skrätt bröd. ASScF 2: 291 (1597: Skräädtbrödh; rättat efter hskr.). NoraskogArk. 5: 76 (1608: skrettbrödh). —
-MJÖL, se A.
Avledn.: SKRÄDARE, sbst.1, m.||(ig.). om person som skräder ngt.
2) bergv. till 2 b: person (arbetare) som skräder malm. Holmkvist BergslGruvspr. 65 (cit. fr. 1840). YrkesförtArbFörmedl. 9 (1952). jfr efter-, malm-skrädare.
Ssg: skrädar-, äv. skrädare-förman. (mera tillf.) till skrädare 2, = skräd-förman. JernkA 1906, s. 310.
Spoiler title
Spoiler content