SKRÄDDA skräd3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[möjl. etymologiskt identiskt med SKRÄDDA, v.1, o. i så fall eg. betydande: gå som en skräddare (med vårdslös, knäande gång l. dyl.; jfr SKRÄDDARE 1 c β, d)]
(föga br.) släntra, spankulera. För många Herrans år sedan, då jag skräddade öfver det gamla Ladugårdsgärdet, för att på Lindarängen (leta efter smultron) .. fick (jag) se en ensam ryttare. Larsson Solsid. 21 (1910).
