publicerad: 1973
SKRÄDDARE skräd3are2, äv. (numera bl. ss. obetonad titel framför personnamn) SKRÄDDAR skräd3ar2, om person m.||ig., om djur m. l. r.; best. -en, äv. -n; pl. = (G1R 3: 309 (1556) osv.) ((†) -ara RA I. 1: 494 (1546); -arer KlädkamRSthm 1576 B, s. 62 b, ConsAcAboP 3: 243 (1667); -rar Leopold i 2SAH 1: 201 (1801: Skräddrarne), Boivie SvSpr. 108 (1820)).
Ordformer
(schred- 1583. schräd- 1576—1583. schrädd- (schredd-) 1546—1603. skard- 1523. skerd- 1522. skradd- 1528 (: skradder). skred- 1521—1593. skräd- 1550—1782. skrädd- (skredd-, scrädd-, scredd-) 1521 osv. skrödd- 1645 (: skrödder). -ar 1589—1753 (: Hof-Liverie skräddar), 1815 (framför personnamn) osv. -are 1522 (: skerda(re)), 1525 osv. -er 1521—1645 (: skrödder). -ere 1521 (: skre(de)re), 1525—1604. -erna, pl. best. 1555—1708)
Etymologi
[fsv. skrädare, skräddare, skredare, skreddare, skrödere, skröddere; jfr fd. skræddær, skræder(e), skreder(e) (d. skrædder, skræder), fvn. skraddari, skreddari (nor. skredder, nor. dial. skraddar, skræddar); av mlt. schrēdere, schrādere, schrȫder l. (delvis möjl.) ffris. skrēdere, alla med bet.: skräddare, eg.: tillskärare, till mlt. schrāden, schrōden, (till)skära m. m. (se SKRODA, v.), resp. en icke anträffad ffris. motsvarighet härtill (jfr ffris. skrēdene, skärning); geminatan -dd- beror sannol. väsentligen på ljudsubstitution i samband med lån från mlt. (jfr REDD, sbst.2, KRYDDA, sbst.). — Jfr SKRÄDDA, v.1—2]
1) person (oftast manlig) som (yrkesmässigt) skär till o. syr (samt lagar) kläder (särsk. herrkläder); stundom med tanke huvudsakligen l. enbart på person som utför tillskärning. SthmSkotteb. 3: 170 (1521). När nu tyget är här, skall resten leggiasz derjemte[:] / Knappar af Guld och Silf (m. m.) .. / Då till Skreddaren hän, låta skiära på nyeste modo. BröllBesv. 140 (c. 1660; uppl. 1970). Den Skräddare, som öfwertygas hafwa .. något .. utrikes Tyg wetande til kläder förfärdigat .. (skall) böta 500. dal. S:mt, och förwisas ifrån ämbetet. PH 2: 1521 (1739). Från sadelmakarne splittra sig (efter hand bl. a.) selmakarne .., från skräddarne hattmakarne och sidenbroderarne. EkonS 2: 280 (1897). På perrongen infann sig vid varje tåg skräddar Kron för att se på provryttare och lära sig sista skriket i fråga om elegans och tillskärning. Engström Nak. 44 (1934). — jfr BYX-, DAM-, FÖRSVARS-, GÅNG-, GÅRDS-, HERR-, HOV-, HÄRADS-, LAGER-, LANT-, LAPP-, LIV-, MILITÄR-, MODE-, MÄSTER-, MÖSS-, PÄLS-, ROCK-, SKINN-, SOCKEN-, STALL-, TEATER-SKRÄDDARE m. fl. — särsk.
a) i ordspr., ordstäv o. ordspråksliknande talesätt (jfr b α). En god skreddare skal haffua en god sömare. SvOrds. A 5 b (1604). När Skräddaren hwijlar, så rostas nålen. Grubb 586 (1665). Tree marcka skräddare giör tijo dalers skade. Törning 154 (1677); jfr MARK, sbst.3 2 a α. ”Kronans tjenst går framför gudstjensten” — sa' skräddaren, sydde uniformen på söndagen. Holmström Sa' han 54 (1876). ”Det gick som smör och bröd i skräddare!” sade Tufve då stugan var rensad från (våldgästarna). Wigström Folkd. 1: 86 (1880); jfr: Varje ord de sade gick som smör och bröd i en skräddare. Koch Timmerd. 175 (1913). Skräddare har ofta de sämsta kläderna. Holm Ordspr. 293 (1964).
b) (i sht ngt ålderdomligt) om skräddare tänkt ss. representant för sådana egenskaper som feghet l. lögnaktighet l. ohederlighet l. småskurenhet l. ynklighet l. klenhet o. d. (ofta i jämförelser); i sht förr äv. oeg. l. bildl., om person med sådana egenskaper. KKD 12: 242 (1704). (Fr.) Il ment comme un arracheur de dents, .. (sv.) Han liuger som en skräddare. Mont-Louis 275 (1739). Du fega usling, naturen har ingen del i dig; en skräddare har gjort dig. Hagberg Shaksp. 11: 52 (1851). (Aladdin:) I skräddare och tiggare, / I kännen icke anden (dvs. ”lampans ande”). Fröding Stänk 133 (1896). Feg som en skräddare. MinnVg. 172 (1900). Det gläder mej av hjärtans grund, / att femton skräddare väga ett pund / med sax och vax och nål och tråd, / syringen på. SånglekNääs 2: 85 (1915). Min son dog som en skräddare .. (var) Franz Josephs bittra kommentar till (kronprins) Rudolfs självmord. VJ 1959, julnr, s. 35. särsk.
α) i ordstäv. ”Det är bara den gamla vanan” — sa' skräddarn, stal tyg af sitt eget kläde. Holmström Sa' han 22 (1876). ”Stark är jag inte, men springa kan jag” — sa' skräddaren. Därs. 69. Här ska du få si på mo (dvs. mod), sa skräddarn, piska katten. Saxon NärkOrdspr. 33 (1930).
β) (numera föga br.) bildl.: pultron, ”hare”; anträffat bl. predikativt, närmande sig adjektivisk anv. o. liktydigt med: ängslig l. förskräckt l. ”skraj” o. d. Det ä' inte utan att jag blifvit lite skräddare, sedan jag fick veta att den stora kometen ska' komma. Hodell Andersson 23 (1866). Hva, jag rädd! — För dej? ... Fast man ä' militärskräddare, behöfver man inte vara skräddare för militär. ENorlander hos Uhrström Sthmska 96 (1911).
γ) [jfr motsv. anv. av t. schneider] (numera föga br.) bildl., om ngn som förlorar l. blir tomhänt o. d.; anträffat bl. predikativt. Om den ringaktning, som av ålder vidlåder skräddaren, vittna ytterligare sådana uttryck som: ”vara skräddare” (i spel, vid jakt och dylikt), vilket betyder så mycket som: ej vinna något, komma hem med tomma händer. Geete Språkl. 25 (1885, 1924).
c) i vissa bildl. uttr.
α) (†) klappa ut l. ur l. bulta ut skräddaren (ur nytt klädesplagg o. d.), betecknande att ngn på skämt lätt slår till ngn, då denne första gången bär ett nytt klädesplagg o. d.; jfr NAPPA, v. 1 e, NYPA, v. 1 d. Bulta ut skräddaren. Möller 1: 406 (1745). Klappa ut skräddaren ur en klädning. Nordforss (1805). Lindfors (1824: klappa ur).
β) (ngt vard.) sitta skräddare, sitta med benen korsade o. vilande på det underlag som man sitter på; äv. (i vissa trakter) springa skräddare, i fråga om lek: springa (så fort man kan) på sådant sätt att man tar ett steg med ena foten o. sätter den andra bakom denna o. så tar ett nytt steg med den första foten, varefter man växlar fot osv. En turk, som ”sitter skräddare” och studerar en stor bok. SöndN 1872, s. 206. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 77 (1949: Springa; från Västergötl.).
d) (†) i sg. best. i utvidgad anv., om krokighet i knäleden (betraktad ss. utmärkande för skräddare); jfr SKRÄDDAR-BEN. Sätt högra foten rätt (i fäktsalen), / .. Med skräddarn bort ur knät, sätt venstra suln i backen, / Stöt terzen med en fint och vingla ej på klacken! Lannerstierna Vitt. 13 (1777).
e) oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr b, c, 2, 3); särsk. ss. i Västerås gymnasium förr använd benämning på elev tillhörande tredje l. fjärde klassen i gymnasiet (jfr SKOMAKARE 1 c α). Thomander Shakespeare MuntrFr. 107 (1825). Svedelius Lif 80, 81 (1887; i Västerås gymnasium).
2) bildl. (jfr 1 b, e, 3), om vissa djur.
a) [jfr motsv. anv. av t. schneider; fåglarna ha saxliknande stjärt] (numera föga br.) fregattfågel. Euphrasén Barthelemi 63 (1795). 2NF 8: 1342 (1908).
c) [möjl. med tanke på abborrens nålvassa taggar i främre ryggfenan o. på gällocken] (i vissa trakter) om abborre. NoB 1918, s. 5 (1915; angivet ss. yttrat på 1880-talet; från Västergötl.). 2SvUppslB (1953).
d) insekt av släktet Gerris Fabr., vars arter med benen utföra klippande rörelser, då de förflytta sig på en vattenyta, vattenlöpare; äv. allmännare, om insekt av familjen Gerridæ (o. närstående familjer). Thomson Insect. 119 (1862). 2NF 31: 879 (1920; allmännare). I lugnvattnet under alarna .. sydde vattenmätarna eller skräddarna sina mönster på vattenytan. Nilsson Bokh. 80 (1937).
e) [jfr motsv. anv. av t. schneider; spindeln har långa, höga ben (jfr HÖG-BEN 1)] (numera föga br.) = SKOMAKARE 2 e. Rebau NatH 1: 675 (1879).
3) bildl. (jfr 1 b, e, 2), om vissa föremål.
a) [jfr SKRÄDDAR-BOCK o. beträffande bildningssättet EAbrahamson i NysvSt. 1963, s. 220 ff.] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om bock (se BOCK, sbst.1 II). 2SvKulturb. 9—10: 71 (1937; från Hall.).
b) glasfabr. om glastråd bildad mellan insidorna på en post som av ovarsamhet fått falla samman. Hermelin Glas 63 (1966).
Ssgr (till 1): A: SKRÄDDAR-, äv. SKRÄDDARE-ALN. (förr) av skräddare använd måttsticka indelad efter alnmått (vanl. 1 1/2 aln lång); äv. bildl.; jfr aln 3. Hagberg Shaksp. 3: 169 (1848; bildl.). Jansson (1950; om ä. förh.). —
-ARBETE~020. jfr arbete 5 (b), 6, 9—11; äv. bildl. BoupptSthm 1671, s. 921. Modée Dår. 13 (1741). Palmblad Norige 403 (1846; bildl., om arbete med ändring av grundlagar). —
-ARVODE~020. (-ar- 1847. -are- 1805—1824) (†) betalning för utfört skräddararbete; jfr -lön. Nordforss (1805). Meurman (1847). —
-BEN. (i sht vard.) om en skräddares ben (särsk. med tanke på förment krokighet l. svaghet); äv. bildl., om krokigt ben; nästan bl. i pl. Engström Bläck 23 (1914). Östergren (1940; bildl.). —
-BOCK. (numera bl. tillf., vard.) ss. skämtsam l. nedsättande benämning på skräddare. Bondeson Markn. 12 (1881). —
-BUTIK. (numera bl. tillf.) = skrädderi-butik. Snellman Tyskl. 277 (1842). Strindberg Brev 6: 98 (1886). —
-DRÄNG. [fsv. skräddara dränger] (numera bl. i skildring av ä. förh.) skräddares biträde; jfr -lärling. KlädkamRSthm 1561 F, s. 64 a. Petersson KexsundSl. 118 (1913; om ä. förh.). —
-FIGUR. särsk. (†) i uttr. presentera en så l. så beskaffad skräddarfigur, angivande att en person som är skräddare företer anblicken av en så l. så beskaffad gestalt; jfr figur 3 a. Atterbom Minn. 330 (1818). —
-FINGERBORG~102, äv. ~200. (-ar- 1580 (: Skred(er)Fing(er)borg(er), pl.)—1812. -are- 1582 (: Skreddar(e)finger borrer, pl.)— 1584 (: Skreddare fingerborer, pl.)) (†) för skräddararbete avsedd syring. TullbSthm 24/5 1580. Berzelius Res. 26 (1812). —
-FÅGEL. [jfr t. schneidervogel, eng. tailor-bird] zool. (den i Asien inhemska) sångaren Orthotomus sutorius Penn., som bygger bo gm att ”sy” ihop blad med trådar (äv. kallad indisk(a) skräddarfågel(n)); äv. allmännare, om sångare av släktet Orthotomus Horsf. (särsk. i pl. om detta släkte); i sht förr äv. om andra fåglar som bygga sina bon på mer l. mindre likartat sätt, särsk. om den bl. a. i södra Europa inhemska sångaren Cisticola juncidis Raf. (äv. kallad europeisk(a) skräddarfågel(n)), grässångare. Holmström StrömNatLb. 2: 38 (1852). Europeiska Skräddarefogeln. 1Brehm 2: 120 (1875). DjurVärld 10: 303 (1963; i pl., om släktet). Indiska skräddarfågeln. Därs. —
-KLIPP. (i fackspr.) koll.: vid tillklippning av kläder (l. annat skräddararbete) överblivna små tygbitar; jfr klipp, sbst.2 1 a β, o. -lapp. HantvB I. 8. 1: 104 (1939). —
-KRAMP. [jfr t. schneiderkrampf, eng. tailor's cramp] (mera tillf.) ss. yrkessjukdom hos skräddare uppträdande kramp i händer o. armar. Wretlind Läk. 9—10: 225 (1902). —
-KRITA. av skräddare (för markering på tyg) använd (skiva av) krita (se krita, sbst. 3) l. talk (jfr krita, sbst. 3 e). Linné SystNat. 3: 52 (1768). Jensen Audoux MClaireAt. 202 (1922). —
-LAG. (förr) skräddarnas hantverksskrå; jfr lag, sbst.3 14 c α. Svensson SkånFolkdr. 288 (1935; om ä. förh.). —
-LAPP. (numera bl. tillf.) vid tillklippning av kläder (l. annat skräddararbete) överbliven tygbit; ngn gg äv. koll. (jfr -klipp). VLBibl. Bouppt. 1782 (i pl.). Upsala(A) 1920, nr 292, s. 8 (koll.). —
(1 b) -LOGIK. (numera bl. tillf.) om logik vittnande om trångsynthet l. dyl. Polyfem V. 41: 2 (1812). —
-LÖN. (-ar- 1671 osv. -ara- 1523—1550. -are- 1552—1824) [fsv. skräddara lön] jfr lön, sbst.1 2 a. G1R 1: 154 (1523). —
-MODER l. -MOR. särsk. (numera bl. i folkligt spr., i formen -mor) motsv. moder, sbst. 4. Lagerström PolKannstöp. 66 (1729: Skräddare-Moder). —
(1 b) -MONARKI. (numera bl. tillf.) om monarki kännetecknad av småskurenhet o. d. Atterbom Minn. 133 (1817). —
-MUSKEL. [jfr t. schneidermuskel, eng. tailor's muscle, tailor muscle, nylat. musculus sartorius] anat. lång o. smal muskel som löper från höftbenskammen till skenbenets övre del (o. som användes bl. a. vid intagande av skräddarställning). Sönnerberg Loder 195 (1799). —
-MÅTT. skräddares måttband; numera oftast: mått (se mått, sbst.4 3 a α) taget av skräddare (i sht i pl.); äv. bildl. Dalin (1854). Topelius Ljung 152 (1874, 1889; bildl.). IllSvOrdb. (1955; i pl., om mått tagna av skräddare). —
-MÄSSIG. som anstår l. kännetecknar en skräddare l. som överensstämmer med vedertaget bruk bland skräddare l. som tillhör l. är karakteristisk för skräddares verksamhet. KatalÅhlénHolm 93: 43 (1927).
-MÄSTARE. jfr mästare 10; äv. oeg. l. bildl. Björkegren 1695 (1786). Lindström Bates 285 (1872; oeg.). Skräddarmästaren Karl Gustav Lobe fick Slöjdföreningens stipendium 1949. Form 1951, s. 88.
Ssgr: skräddarmästar-, äv. skräddarmästare-förening. jfr förening 7 c. SvSkrädderiT 1893, Profnr s. l. -ämbete. (förr) om skräddarnas skrå (se skrå, sbst.2 2 a); jfr skräddar-ämbete. Fatab. 1937, s. 118 (: skräddaremästareämbetet). —
-MÄSTERSVEN~102, äv. ~200. (numera bl. i skildring av ä. förh.) skräddargesäll. KlädkamRSthm 1602 A, s. 78 a. —
-PROFESSION. (numera bl. ålderdomligt l. skämts.) skräddaryrke. Oldendorp 2: 57 (1788; t. orig.: Schneiderprofeszion). —
-PRYL. (i fackspr.) pryl (se pryl, sbst.2 2) använd av skräddare till att göra l. vidga hål i tyg l. repa tråd o. d. TullbSthm 2/5 1583 (: Schredd(er) preler, pl.). —
-RIM, n. ((†) m.? l. f.? BtÅboH). (numera bl. tillf.) rim (se rim, sbst.2 1) som (på ett skämtsamt l. nedsättande sätt) handlar om skräddare. BtÅboH I. 6: 5 (1633). —
-ROTE. (-are-) (†) om en grupp skräddare i ngns tjänst på en plats; jfr rote, sbst.1 14, o. skrädderskap. KlädkamRSthm 1554 A, s. 34 b. Därs. 1555 K, s. 172 b. —
-SAX. (-ar- 1584 osv. -are- 1548 (: skreddere saxser, pl.)—1929. -ares- 1543) (större) sax (med ena öglan avsedd för tummen o. den andra för de övriga fingrarna) använd l. avsedd att användas av skräddare vid klippning av tyg o. d.; ngn gg äv. bildl. TullbSthm 23/7 1543. HSH 9: 152 (c. 1800; bildl., om hovintendenten J. Lejoncrona, som tidigare varit skräddare). Till skräddarsaxar hänföras saxar af minst 25 cm. längd med ena öglan så formad, att den lämnar plats för handens alla fingrar utom tummen. SFS 1911, nr 80, s. 99. —
-SJÄL. [jfr t. schneiderseele] särsk. (numera mindre br.) till 1 b (motsv. själ, sbst.1 3): feg stackare, pultron. Geete Språkl. 25 (1885, 1924). Östergren (1940). —
-SKILT. (-ar- 1685—1686. -are- 1669—1680) (†) = -skylt. BoupptSthm 1669, s. 1299. Därs. 1689, s. 1004 a (1686: Skredd(e)r Schillt). —
-SKOLA. skola för utbildning till skräddare. Biträdande yrkeslärare vid skräddarskolan i Stockholm. Östergren (cit. fr. 1925). —
-SKRÅ. [fsv. skräddara skra]
2) skräddarnas hantverksskrå; äv. (o. i fråga om nutida förh. bl.) ss. sammanfattande beteckning för personer sysselsatta i skräddaryrket. RP 17: 75 (1657). Nu (dvs. i november) skall ädla Magistraten / Skaffa oxkött uppåt faten / Och ett ärbart Skräddar-Skrå / Kläda er pelis uppå. Bellman (BellmS) 11: 45 (1790). —
-SKYLT. skylt utvisande skräddarverkstad; jfr -skilt, -sköld. BoupptSthm 1677, s. 838 a. Han är fin som en skräddarskylt. Hillman Pardo Bazán Hemsj. 96 (1915). —
-STUGA. särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om byggnad l. lokal (hörande till slott o. d.) där skräddararbete utföres. Schmedeman Just. 90 (1590). —
-STÄLLNING. sittställning varvid benen äro korslagda o. vila på det underlag som man sitter på; jfr skräddare 1 c β. Petersson EngSjuk. 19 (1895). —
-SVEN. [fsv. skräddara sven] (numera bl. i skildring av ä. förh.) skräddargesäll. G1R 28: 310 (1558). —
1) motsv. -sydd 1: sy (klädesplagg o. d.) hos skräddare l. på skräddarmässigt sätt (efter mått); vanl. i uttr. låta skräddarsy ngt. MärthaskolHb. 74 (1941).
2) bildl., motsv. -sydd 2; särsk.: avpassa o. utforma (ngt) efter behov l. önskemål som föreligga i det speciella fallet (äv. i uttr. skräddarsy ngt för ngns l. ngts behov l. efter ngns krav o. d.). En modern villabostad, som kunnat ”skräddarsys” för en enskild familjs speciella behov. Form 1956, s. 181. Stockholms universitet på Frescati går inte att skräddarsy för varje ämne, lokalerna måste .. få en allmän karaktär. SvD(A) 1962, nr 78, s. 7. Därs. 1965, nr 135, s. 4 (: skräddarsys efter avnämarnas krav). DN 1969, nr 236, s. 20. —
-SYDD, p. adj. [jfr eng. tailor-made]
1) sydd av skräddare (efter mått) l. (om damkläder) sydd (på skräddarmässigt sätt) i stramare, om herrdräkter påminnande stil (äv. i n. sg. substantiverat, om sådana kläder); äv. oeg., om person: klädd i kläder sydda på detta sätt. Damen i den skräddarsydda dräkten. Gernandt-Claine SjönHög 133 (1905). En annan sak är .. att man inte kan ställa samma fordringar på hållbarhet och kvalitet på en konfektionssydd kostym som en skräddarsydd. SvD(A) 1924, nr 35, s. 9. Viveka i strikt skräddarsytt. Widerberg Erot. 213 (1957). Överklassen satt skräddarsydd på städernas näringsställen. Henrikson Varv. 29 (1959).
2) bildl.: avpassad o. utformad efter behov l. önskemål som föreligga i det speciella fallet (äv. i uttr. skräddarsydd för ngns l. ngts behov o. d.); äv.: färdiggjord på förhand (utan egna insatser av avnämaren); stundom äv. i bildl. anv. härav, om yrkesutövare o. d.: saknande personlig egenart, slätstruken l. själlös o. d. Salmelainen tänker intensivt och djupt och avviker därigenom från den slätstrukna, skräddarsydda regissördynastin på våra officiella teatrar. FinT 1955, s. 470. Hela den blivande tunneln kommer .. inte skräddarsydd till Liljeholmsviken. SvD(A) 1959, nr 213, s. 9. Fartyg som är ”skräddarsydda” för pappersindustrins behov. Därs. 1962, nr 85, s. 11. DN 1969, nr 236, s. 20. —
-SÖM. särsk. abstr.: sömnad som utföres av skräddare (för hand), skrädderisömnad. Wikforss (1804; under schneidernaht). Form 1936, s. 9. —
-TALJA. [jfr d. skræddertalje; möjl. syftande på att taljan användes, då man icke orkar styvhala för hand, o. eg. betydande: talja för svaga (jfr skräddare 1 b)] sjöt. mindre (treskuren) talja använd i sht förr att slå på skot l. fall l. brass o. d. för styvhalning, handtalja. Ekbohrn NautOrdb. (1840). SohlmanSjölex. (1955). —
-VAX. vax använt av skräddare till vaxning av tvinnad sytråd. Lind (1749; under schneiderkärtzlein). —
-VERKSTAD~20, äv. ~02.
-ÅLDERMAN~102, äv. ~200. (-ar- 1881 osv. -are- 1633 (: Schreddere ålderman)—1881. -ares- 1633 (: Schredderes ålderman)) (förr) ålderman i skräddarnas hantverksskrå. BtÅboH I. 6: 4 (1633). —
-ÄMBETE~020. [fsv. skräddara ämbite] (om ä. förh.) om skräddarnas hantverksskrå; förr äv. om skräddaryrket. G1R 11: 213 (1536). SErikÅb. 1959, s. 46.
B (†): SKRÄDDARA-LÖN, se A.
C (†): SKRÄDDARES-SAX, -ÅLDERMAN, se A.
Avledn. (till 1): SKRÄDDARAKTIG, adj. [jfr d. skrædderagtig] som är kännetecknande för l. erinrar om (en) skräddare(s). Lind (1749; under schneiderisch). —
SKRÄDDERI104, n. [jfr d. skrædderi, skræderi, nor. skredderi] om verksamheten att (efter mått) skära till o. sy (samt laga) kläder (särsk. herrkläder); skräddares yrke l. hantverk; äv. konkret(are), om företag som bedriver sådan verksamhet l. om verkstad där sådan verksamhet bedrives; äv. bildl. Lind (1749). Hvarje socken (i Västergötl.) håller sin embetsmästare i skomakeri och skrädderi, som får ha pojkar, men icke gesäll. Almqvist Går an 99 (1839). Stridsberg Frihetsm. 97 (1914; bildl.). Vid .. fortsättningsskolor (för dövstumma) skall meddelas .. yrkesutbildning i skrädderi, snickeri och skomakeri. SFS 1940, s. 669. (En) kostym, sydd på Stockholms bästa skrädderi. Stiernstedt Bank. 92 (1947). jfr dam-, herr-, militär-skrädderi m. fl.
-tidning. Svensk skrädderitidning. (1893; titel på tidning).
SKRÄDDERSKA, f. [fsv. skräddirska; jfr d. skrædderske, skræderske, mlt. schrȫdersche] (numera bl. ålderdomligt l. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) kvinna som utför skrädderiarbete l. klädsömnad l. driver skrädderirörelse o. d.; äv.: skräddares hustru l. änka. C(ir)stin sk(re)d(er)ske. SthmSkotteb. 3: 175 (1521). KlädkamRSthm 1583 D, s. 21 b (i pl., om sömmerskor anställda vid hovet). Nordforss (1805; äv. om skräddares hustru). Fästekvinnan .. är en skrädderska, som sitter i Stadsbacken på egen gård med eget skrädderi. Högberg Frib. 34 (1910). Nilsson BombiNick 63 (1946). jfr dam-skrädderska. —
SKRÄDDERSKAP, n. (†) om grupp av (samarbetande) skräddare; jfr skräddar-rote. Schredderschappet opå Norre Malm hafue bekommit ij betalningh för det de till Crononis behoff arbetet hafue .. Pachelakenn. KlädkamRSthm 1610 A, s. 75 a.
Spoiler title
Spoiler content